Senaste kommentarerna i forumet

Behöver pepp o stöd nu, letade mig in på denna sida och inser att hjälpen kanske finns här hos er mina "medsystrar o bröder" Jag sitter just nu i sängen med hjärtklappning, ångest och minnesförlust efter gårdagens vinfylla, vill verkligen komma ur detta, det är inte livskvalitet!! Vinet jag har kvar hemma måste bort ur huset annars står nog vinglaset på bordet framåt kvällen, nej det får inte ske,nu är det slut på det!! Ska gå över till min bästa vän och berätta och ge henne vinet, hon vet inget men jag känner att jag måste berätta för någon! Kram till dig o oss alla som kämpar mot alkoholmonstret!

Tur iaf med rätt landskap ... Ha ha .. undrar vad jag gjorde på geografilektionerna i skolan .. får ta mig en ordentlig titt på kartan ;))

Följer er gärna, är som sagt inne på min 5:e dag men alkoholen tar upp nästan alla tankar.
Till Snösparven: precis sådär är det för mig även om man inte lever ensam. Man blir duktig på att gömma och smussla. Varje dag när jag åker hem från jobbet och man ser den berömda skylten bryter man sitt löfte från gårdagen att inte handla något idag... Många bortförklaringar "poppar" upp i huvudet som t.ex. "idag var en tuff dag på jobbet så jag är ju värd ett glas vin...". "Blir en vit dag imorgon istället..." osv. Det är ju heller aldrig så att man tar ETT glas vin utan flaskan töms och detta ofta rätt snabbt!!
Vi får kämpa på tillsammans!!

att läsa om din framgång! Jag vill också, med början idag!!!

Jag känner också igen mig i det ni skriver här. Har varit utan alkohol ett par dagar nu. Tycker det har gått upp och ner men idag har jag en riktigt jobbig dag. Känns som jag bara tänker på när jag ska dricka igen.
Ångesten kommer på besök titt som tätt :-(!
Jag vill verkligen klara att lägga om mina alkoholvanor med början att ha en vit månad (minst).
Pepp till alla!

Följa dig och peppa oss att verkligen få en förändring!! Jag är 50+ och inser att jag dricker alldeles för mycket, vin varje kväll..Jag bor ensam, har bra jobb och goda vänner, ingen annan vet då man är expert på att dölja drickandet. Mår så dåligt med hjärtklappning och ångest varje morgon och ÄNDÅ börjar suget framåt eftermiddagen, kvällen, bara ett eller två å glas vin...Blir alltid minst en flaska, somnar i soffan, sover dåligt när man väl tar sig till sängen..
Jag vill sluta dricka helt och få tillbaks ett bra liv, ska vi följas åt med början idag, söndag 26 februari 2017!!?

Jag känner så igen mig i det du skriver Kinna. Trodde jag druckit ett glas vin på puben igår men ser nu på bankkontot att jag köpte tre... Hade druckit nästan en flaska vin innan utgång också så inte konstigt att jag inte minns hur eller när jag kom hem... Ångest, ångest och nu måste en förändring till och jag hittade den här sidan och dig.
Vill gärna peppa och bli peppad att sluta dricka, mitt problem är vin och jag tänker just nu på att jag har flera flaskor hemma och om jag ska ge bort dem eller hälla ut dem!?! Vet att jag annars dricker upp dem med början i kväll...NEJ, jag ska inte det!!
Vi kan gärna följas åt och sluta dricka idag, söndag 26 februari 2017!! Jag vill,vill du!

Hej, har inte skrivit på dessa sidor innan...
Jag är också en kvinna i 40-års åldern med sambo och två fantastiska barn som jag älskar mer än allt. Har också under en längre tid druckit för mycket p.g.a ångest och sömnsvårigheter samt att kunna koppla av efter jobb och annat. Hos mig har det också eskalerat sista månaderna och i tisdags var jag hemma sjuk pga att min axel pajat. Åkte då och köpte alldeles för mycket alkohol och det hela slutade att jag hamnade på beroendeakuten (ville in till psykakuten men där släpps man inte in om man druckit). Har efter det varit på beroendemottagningen där jag bor 2 ggr. De har skrivit ut campral (ska minska sug) och jag ska tillbaka om ca 2 veckor.

Har varit utan alkohol sedan dess, inne på min 5:e dag. Tycker det känns jättejobbigt och får riktigt jobbiga attacker med ångest, skam och skuld. Tycker livet känns skit just nu... Känner att det skulle vara såååå gott att ta ett glas vin trots campral. Ska försöka bita ihop!
Skickar styrkekramar till er alla som kämpar!

Även jag vill titta in och säga att jag tycker om dig och önska dig en trevlig resa!

Kramar i massor till dig!

Oj, vad jag kan känna din sorg och förtvivlan just nu. Alla har vi olika berättelser här, och det är så mycket som vi alla känner igen.

Vad stark du är, och vilken beslutsamhet. Wow!

Du gör helt rätt. Och du visade din son att du inte accepterade slaget, vilken förebild.

Orkar du så börja redan nu gå till självhjälpgrupper, exempelvis Co-anon eller liknande. Du behöver lugn nu, men också gemenskap och kärlek. Har du ett nätverk runt omkring dig?

Jag går själv igenom en av mitt livs jobbigaste perioder just nu. Har också levt i många många år med en alkoholist, vi har två utflugna barn. Har haft underbara perioder ihop som familj. Stundtals har min exman också varit nykter i flera år och omgångar.

Vi har varit separerade i sex år, skilda i fyra, men egentligen aldrig släppt varandra. Vi har träffats, umgåtts och rest ihop. På något sätt gått och väntat på bättre tider och bot och bättring.

Efter en händelse i jul och nyår så gick jag också sönder. Blev kränkt, sviken och allt gjorde så ont att jag hamnade i ett slags chocktillstånd.

Jag började direkt i terapi, går på självhjälpsgrupp och börjar må bättre. Det är inte lätt. Det går upp och det går ner. Men jag förstår mer nu. Hur jag alltid agerat och hur min man alltid agerat.

Dessa elakheter, ord som känns som knivar i bröstet, nedvärderande kommentarer och hånskratt är fruktansvärt. Det är också misshandel.

Kramar i massor!
Och kärlek!

Rätt landskap, men fel stad. Öresundsbron är pampig, men ligger för långt söderut för att jag ska kunna se den.
Nu förstår jag vad du menar med din situation, du måste landa stadigt i dig själv innan det är dags för en större omställning. Klokt.
Viktnedgången går i harmonisk takt, minus 7 kg nu = 1 kg per vecka. (Håller jag på tillräckligt länge försvinner jag helt...) Åtta kvar till mål ett. Kläderna stramar inte längre och lite nytt har jag också fått inhandla.
Nu blir det powerwalk längs havet i den disiga söndagen. Utan öresundsbro, men med Kullaberg i blickfånget norröver och Danmark i väster.
Söndagskramar!

Åh vad härligt att läsa din lista. Jag blir peppad till tusen. Har själv samma problem som du haft och även liknande arbetsförhållande. Har bestämt mig att börja med Antabus för att slippa detta helvete. Måndag morgon ringer jag direkt.

Länge sedan jag var här.
Livet rullar på.
Hoppas ni orkar stå emot därute. Ingen enkel match att gå. Vinsten är desto större.

Ha det - kämpa på

Hade ibland bara velat berätta om allt för henne och hur onormalt det är och hur det får mig att må dåligt. Inte självaste drickandet men effekterna /passiviteten och att jag är den som har koll på ALLT. Trött på det. Men det vill jag inte lasta henne med! Hon ska inte behöva gå från glad till orolig för både mamma och pappa.

Hej vad glad jag blir över era inlägg Sisyfos och Elias! Ja det är toppenskönt att vakna idag! Fräsch och utan ångest. Detta ska hållas i.
Ja Sisyfos, än så länge har det gått jättebra. Jag har nog haft stor hjälp av projektet "skaffa katter" som har gett så mycket glädje och innebär, just nu, att jag inte har någon längtan efter bruset på krogen. Men jag vet att det suget kommer att komma och då ska jag kartlägga mitt känsloläge för att se vad det är som gör att jag vill släppa taget för en stund. Imorgon ska jag träffa en gammal vän, vi ska gå på skaldjursrestaurang och jag kommer troligen att ta ett glas vin till maten men inget mer. Känns lugnt och bra. Ha en fin söndag alla!

Suveränt, Allva!
Kul på festen nykter och söndagsmorgon utan bakfylla = win-win!!! Visst känns det bra?
Håll i detta och kämpa på!

Tack så hemskt mycket för ditt svar!
Som det är nu är barnen trygga, glada och allt gällande dem funkar fint. Om jag bryter och vi flyttar isär vet jag 100% säkert att jag iaf kommer krossa stora dotterns hjärta. Hon älskar sin pappa över allt annat och ser inga problem i vår familj. Jag vet inte om jag kan göra så mot henne :( hon skulle anklaga mig med säkerhet. Hon skulle tycka synd om honom mm. som ju i hennes värld inte gör ngt fel. Han är alltid snäll/trevlig mot mig också, vi bråkar aldrig etc och han ställer upp och delar på mkt hemma m matlagning med mera.
Hade ju inte kunnat ha delad vårdnad heller då jag ej vet om han skulle dricka ensam med barnen. Han har druckit hemma när jag varit iväg ngn kväll och han ansvarat för barnen.

Sänder dig ett heja rop, kämpa på! Det är nu när det är som värst som din vilja testas hårdast! Du kommer ta dig igenom också denna dag och timmar läggs till timmar mot ett nyktert liv! Önskar dig en fin söndag, ta en promenad tycker jag och få lite frisk luft för att skingra tankarna!

Åh vad fint att läsa! Det låter underbart, jag ska kämpa hårt för att komma dit jag med.

Att få söndagsmorgon också förstörd, inte nog med lördagskvällen! Att dom inte fattar det är vidrigt när dom druckit och att man alltid är sur dagen efter! Borde liksom inte vara nån överraskning för dem att man är sur följande dag, dom bara fattar inte i vilken grad vi mår dåligt och blir förbannade varenda gång de dricker!

Här har mannen verkar det som tagit till sig av vad jag sagt, han har redan skottat snö på gården och deltagit i uppgörande av matlista för veckan! Verkar försöka anstränga sig att hjälpa till, vilket jag uppskattar men få se hur länge det håller i sig. Brukar ta några dagar så slinker det tillbaka i vanliga spår och jag gör allt igen. Men får väl njuta så länge det varar denna gång.

Men jag fick nu svar på mitt sms, ska och kolla på huset redan imorgon! Så min magkänsla stämde att ägaren ville titta till stället innan dom svarade, ska bli så spännande att äntligen få se stället från insidan! Så får vi se då vart det hela leder!

Lider med dig och förstår att det måste vara väldigt jobbigt.

Vi är många som gått igenom jobbigheter med alkoholisten, för självklart har din man stora problem.

Det här med barn är väldigt känsligt. De märker av betydligt mer än vad vi tror. Sedan är vi som lever ihop med en alkoholist så duktiga på att försköna situationen. "Hen sköter sig bra för övrigt". "Hen är en jättebra förälder". Och det hemska är att vi efter år av dysfunktionellt beteende tror vi medberoende lika mycket på vår försköning som alkoholisten tror på att han inte har något större problem.

Jag har själv levt i över 30 år med en alkoholist, vi har nu varit separerad i sex år, skilda i fyra. Haft mycket kontakt, och har umgåtts lite då och då när han är nykter. Hans problem tog fart nu de senaste fem åren, efter att i många år medan våra barn var mindre ha kunnat styra sitt drickande.

Dock har vi alla pratat mycket om detta. Jag har varit oerhört noga med att redan i tidig ålder berättat för mina barn om alkoholen. De har varit med i olika barngrupper där man pratat alkohol. På senare år Trygga Barnen mm. Det tror jag är väldigt viktigt. För idag när mina döttrar är vuxna så är de betydligt starkare än mig. Sätter mycket tydligare gränser. Lever sina liv utan att vara offer. De pluggar utomlands, reser, gör det de vill och har alltid varit öppna med situationen. De älskar sin pappa, och de förstår verkligen skillnaden mellan jaget och missbrukspersonligheten (ja, han har i omgångar genom åren haft långa nyktra perioder med hjälp av AA och behandling).

Idag när jag och mina döttrar pratar så säger de att de har många minnen från barndomen när deras pappa var berusad. Betedde sig konstigt. De märkte också självklart att det var spänt mellan oss föräldrar ofta.

Du kan aldrig få din älskade man att sluta dricka. Aldrig, det skulle vara som att flytta ett berg själv flera mil. Han kan lova, säga saker som får dig att bli lugn ett tag, men sedan fortsätter han troligtvis igen ganska snart. Vi som står bredvid måste inse att när väl beroendet satt in och sjukdomen utvecklats så är alkoholen viktigast. Inte för att de inte älskar sin familj, för det gör de självklart, men de älskar alkoholen mer. Sjukdomen är så vidrig i de allra flesta fall.

Du kan inte hjälpa honom att bli nykter, men du kan hjälpa dig själv genom att lära dig allt om sjukdomen, vara en bra förebild för dina barn, börja tänka på dig och vad du vill göra, hur du vill leva och vad du blir glad över.

Kramar!

Glad att du hittade din gamla tråd! Har läst hela, den är så intressant. Vilken skillnad! Det är helt otroligt. Undrar om det stämmer på mig också det där med dophamin. Jag har ju tänkt fortsätta med att dricka socialt. Tar mig en funderare. Just nu är det i alla fall lugnt. Och du, fantastiskt, vilken resa!

Har du under tidens gång gjort någon hälsoundersökning?

Lider med dig. Vill bara titta in och säga att det värsta har snart lagt sig vad det gäller den fysiska abstinensen. Det är ett förbannat gift som måste ut helt enkelt!
Allt blir så mycket lättare att ta itu med utan alkoholen som slår blå dunster i ögonen på oss. Den gör livet overkligt och ovärdigt.

Vad var det som gjorde att du lyckades?
Hur har du tänkt, gjort?