Senaste kommentarerna i forumet

Var det Alkoholhjälpen som anordnade denna träff eller forumskrivare?
Jag skulle också tycka att det var givande att mötas, men har förståelse för att andra kanske inte alls vill...

Nä även om hon inte är alkoholist, så tar ju ändå hennes lever stryk.
Men alla kanske inte utvecklar beroende? Jag vet inte, funderar på det.

Ute i arbetslivet, min hjärna är mos. Holy Fuck vad mycket nytt att lära sig. ?
Jag trivs, men det är lite läskigt. Längtar tills jag kan it systemet utantill ?

Tack Sisyfos ?

Låter lite som mig själv i yngre dar.
Det var först när barnen flyttat hemifrån ( tack o lov)och jag passerat mitten i livet som jag förstod att jag blivit beroende.
Jag tror ingen med ett så vidlyftigt drickande klarar sig i längden.
Hörde förresten på radion igår att alkoholberoende ökar allra mest hos äldre kvinnor medan det minskar hos ungdomar.

Visst är alkoholism en sjukdom det råder det inte längre något medicinskt tvivel om. Tvivlet om detta kommer inte från läkarvetenskapen utan från andra grupper i samhället.

Sjukdomsbegreppet fritar dock oss inte från eget ansvar eftersom man med fog kan påstå att alkoholism är en s.k. livsstilssjukdom jämförbar med diabetes, högt blodtryck och astma. Dessa sjukdomar är liksom alkoholism kroniska och recidiverande. Man kan alltså inte bli fri från sjukdomen men man kan lära sig leva med den och minimera eller eliminera recidiven genom eget agerande. Din fråga om det är en sjukdom eller ett beteendeproblem är alltså felställd.

Jag tänker om mig själv som en person som råkat utveckla denna sjukdom (jämförbart med diabetes typ II) och det jag kan göra nu är att ta hjälp och försöka undvika eller eliminera återfallen. Här gäller det för mig att försöka finna de vägar som passar mig. Jag tar antabus regelbundet, går på AA ibland, är aktiv på nätet och försöker undvika stress och andra faktorer som kan trigga ett återfall. Så gör jag, med varierande framgång. Längsta perioden utan återfall varade i 13 år.

Jag har också insett att jag är en "beroendeperson" som ofta satsar för fullt i det jag gör vare sig det handlar om arbete, studier, träning eller sprit. Detta försöker jag också numera att hjälpligt hantera. Men det har också lett till "framgång" socialt och i yrkeslivet något som inte är ovanligt bland alkoholister.

Ja, detta var ett försök att besvara dina frågor. Som jag skrivit tidigare är jag övertygad om att du kommer att lyckas i kampen mot sjukdomen alkoholism. Om du tvivlar på att det är en sjukdom läs gärna Markus Heiligs bok, "Alkohol. droger och hjärnan:"

vänligen
Ikaros

Jag hittade till denna sajt idag. Och vill typ bara säga tack för att ni skriver. Jag brukar ha svårt att förstå forum-grejen, men inte här. Ni skriver så bra saker, och det är fint att få ta del av med och mot gångar. Kanske är det hit jag ska vända mig för att få styrka och ta tag i mitt "alkoholbeteende".

Färdig vid 19.40, sedan en lång stund i bastun, bara låta kroppen bli ett med bänken, smälta ner och andas. Sedan är man gott trött när man kommer hem o kan lägga sig i soffan, läsa för barnen eller sitta med en egen bok.

Jobbar men känner av "fredagskänslan"....
Min man vet ja att jag satsar nu och vill "ta tag" i allt! ?
Vi bryter upp golvet hemma o "måste" ut o äta. Jag tänker att jag kommer beställa en Cola, för jag vill ändå..... försöka.
Barnen är med, så mycket blir det inte men det hade ju funkat med 1-2 glas....
Min man har just skickat ett sms!
Nu kör vi en vit helg! Kom igen.... ingen alkohol!
Jag får fullständigt panik! Va, en hel helg? Inget?! Får inte?! OM jag vill?!?! Hur gör jag då? Smyger, fuskar?
Så trött på mej själv!
Jag känner mig som Bambi på hal is, o han vill att jag skall göra konster?!?!?!!!!

Skäms för min reaktion!

Hade han sagt: Nu beställer vi en flaska, då hade jag sagt, Nä jag tar en Cola!

Så trött på mig själv.... och han ?
Han känner ju mej! Fan varit ihop i 30 år!

Grrrrrr

Kram

MM mfl....
Det har varit 2 träffar tidigare på Riddargatan och då använde vi våra nick när vi presenterade oss. För några av oss som etablerat personlig kontakt sen tidigare så använde vi våra riktiga förnamn. Jag personligen tyckte det var mycket givande träffar och hänger gärna på om jag kan.
Anonymiteten fungerar ju hyfsat bra hos AA + Al-anon med miljoner besökare över hela världen så jag har förtröstan att det är så även här.

Jag har haft en egen tråd, men idag sökte min man upp den och läste. Han blev galen! Så jag bad admin att ta bort den, vilket de var snälla nog att göra. Vi har varit tillsammans länge, vi båda var tonåringar när vi blev ihop.

Du ska absolut inte skämmas över hans åsikt, det är hans och inget du kan göra något åt. Hur länge har ni varit tillsammans? Har du skapat en (ny) egen tråd ännu?

Håller till fullo med dig om att vi inte är nollor som hänger här. Tvärtom! Men min man tycker så ( vilket jag skäms över) Och, ja, han är nästan alltid så. -

Har ätit detta nu och undrar om det inte var naltrexon jag skulle ha istället?
FAAAAN att jag inte kommer ihåg vilket som var vilket?!?!
En tig bort suget, tog jag ett glas blev jag mätt o hälde ut glas 2. Dit vill jag!
Den andra tig bort "fyllan" berusningen låter bättre. Funkade men efter ett tag blev jag "desperat" o sneglade på starksprit för att uppnå....

Hoppet är det sista som lämnar människan.....

Har haft nästan daglig kontakt med min alkoholterapeut denna vecka. Gråter o pratar.
Har berättat för min bror, en kollega och en av mina bästa vänner.
Vi är alla ställda inför min situation, alla tycks tänka det är lika overkligt. Jag? Hur kunde en självmedicinering gå så helt över styr?
Haft sån fruktansvärd ångest. Nu också. Skakar i hela mig.
Men nu är det nog, nu är det nog. Nog!
Vi ska ta oss ur detta, familjen och jag. Jag ska vara helt transparent och det enda som är viktigt är: inte dricka alkohol. Inte dricka bort familjens förtroende och mina vänners omsorg. Som första steg gäller att aldrig vara ensam hemma på mycket lång tid. Jag ska hålla mig synlig.
Och jag ska hålla kvar i denna tråd.
Tack för ert stöd, det ger mig sådan tröst. Har även en fråga till er:
Jag har ett hyfsatgott självtroende egentligen men inte nu, inte nu. Men jag vet att självförakt heller inte är en väg framåt. Hur ska man tänka om sig själv? Skam, skuld, självförakt dominerar mina tankar som jag så ofta berättat om.
Jag tänker även mycket på detta med sjukdom eller beteendeproblem. Ansvaret kommer jag ju inte undan men är det sjukdom eller felvalt beteende?
Tacksam höra era tankar. Hur tänker ni om er själva?

Hjärnklar: Jag blir lite ledsen för din skulle när din man inte riktigt är med på samma tåg angående nykterheten. Den här kampen är nog hård som den är utan att man ska behöva ha frestelsen rakt framför näsan. Samtidigt har man ingen rätt att förbjuda andra människor från att leva sina liv som de anser lämpligt. Jag hoppas du är stark i dig själv och att du kan finna stöd här inne.

Livlina: Det låter rent av förskräcklig, det du skriver! Inte är du en nolla inte, det är ingen av oss som hänger här! Vi är människor som varit starka nog att inse att vi har ett problem och smarta nog att hitta verktyg som kan hjälpa oss lösa problemet. Är han alltid sådan, din man?

Det är klart du blir ledsen, konstigt vore ju annat! Alla känslor är tillåtna så länge de negativa känslorna inte tar över, så brukar jag tänka.

Hur ser planen ut för idag? Ska du göra något speciellt?

Hej! Idag är det 3 veckor sen jag drack (förutom 2 folköl, vid 2 tillfällen). Jag mår så bra och är även lite förundrad över att de gått så lätt. Det är den längsta perioden på åratal!
Nu kommer en utmaning - långledig helg och liten fest på lördag. Men jag ska använda mina strategier och tänka positivt. Jag tror även att det handlar om att tro på sej själv, att man kan mer än man tror. Har inte varit på bolaget och tänker inte gå dit imorgon heller...
Hoppas du mår bra. Om suget sätter in, tänk på hur bra du mår efter en tid utan A! Du har ju klarat det med bravur tidigare! Nu låter jag redan som en "besserwisser", men vi måste tro på oss själva och tänka positivt! Trevlig helg o kram

Det låter helt fantastiskt! Rena sängkläder på fredag är ett måste, och de njuter man nog av lite bättre som nykter, precis som du säger. Det får bli en ordentlig skrubbning i duschen också, med ansiktsmask, fotfil och hårinpackning. Om jag hinner. Beror på om jag ska iväg på den där festen ikväll.

fira helgen med rena, väldoftande sängkläder :) Förut hade jag rean sängkläder också, men jag stupade vid 21-tiden och hade ingen aning hur sängkläderna doftade.
Jag är snäll mot mig själv och säger: idag är det fredag kväll du ska villa, du får absolut inte jobba.
Jag köper blommor och tänder doftljus, köper ofta frukt som är färgglada, lyxfrukt ibland, definitiv för dyra för att köpa på vintern.
På lördag morgon måste jag ha färsk bakad bröd (förut orkade jag inte ta mig upp och till affären, illamående) löskokta ägg och färskpressad juice.
Dessutom tränar jag och på söndag morgon är det min favoritdans pass, efteråt badar jag bastu.
Jag har tid med att läsa och brodera.
Egentligen har jag det hemskt lyxigt ;)

skulle jag vilja veta varför jag kunde sluta dricka.
Jag har försökt så länge innan och denna gång gick det så bra.

Såg dig härinne igår. Hur är det med dig?
Fungerade resan?

Tack Lerigen. Du är så omfamnande och godhjärtad.
Hur går det för dig, hur mår du?
Kram

Nu är jag här med nytt användarnamn ( NT). Min man har alltid vetat att jag skriver här på forumet. Han har vid flertal tillfällen skrattat hånfullt och frågat om det inte är den totala förnedelsens att vara " en sån jävla nolla" så man måste hänga på ett alkoholist forum. Idag snokade han reda på min tråd och läste delar av den, han blev så jävla arg! Bad admin ta bort min tråd, vilket de verkar snälla Och ha gjort. Ville bara kika in o säga att jag fortfarande är här. Du betyder mycket för mig , även om vi bara är cybervänner ❤❤❤

Har gått ganska bra fram tills nyss. Blev väldigt ledsen över vad som kommas skall. Nu när våren kommer och solen och ljuset skall man ju vara glad och lycklig. Och så kommer jag ha ett sorgearbete som kommer sträcka sig förmodligen längre än detta året.
Nu var det ju det där med att peppa sig själv om att det kommer bli bra oavsett bara jag ser till att vara nykter. Suck.

D ordnar sig för mig, blev nog bara med att d just känns så verkligt när jag sa d högt! Tar en innedag o låter tårarna få komma när o hur dom vill så kan jag skärpa till mig tills mannen kommer hem!

O nej, hoppas att han inte druckit nåt nu idag för då kanske som sagt han är bakis o du får en lugn kväll! Sysselsätt er hemma med bakning eller dylikt