Senaste kommentarerna i forumet

I dag vaknade jag med en klump i magen. Fredag. Inte Free-dag! Tvärtom. Jag tänkte: det här är mig övermäktigt. Jag kapitulerar. Tar hand om mig själv och mitt mående. Det är allt jag kan göra och det är inte lite. Girlpower till er alla!!

Hon är 53.
Och jäkligt snygg, så inte heller denna mängd A har satt fysiska spår.

Konstigt....

Själv kan jag inte ens dricka 6 cl sprit utan att det märks på mig.
Blir slö, sluddrar, blir dum i huvudet. Nån tolerans har jag inte skryta med.

Herregud! Det är "snart" över!! Det är så det blir. Sedan.... får vi se vad som händer. Men det är "sedan".

Bra! :)
Ja, man hoppas, men jag tror innerst inte på att "min" nånsin kommer att bli frisk. Lägger mindre o mindre energi och tid på honom också, det är skönt.

Förståelsefaktorn är hög. Vad som kommer "sen" är svår att förutse. Låt det hända bara! (Inte "bara", det är svårt, jag vet, men...)

Ja, jag tar det på ett annat sätt nu. Gråter inte, bönar och ber inte. Tog en promenad, pratade samtidigt i telefon med en väninna. Går undan. Jag planerar mina helger själv nuförtiden. På vardagarna är vi precis som ett vanligt sambopar. Förstås så hoppas jag ju att han ska komma till insikt...

Hur gammal är hon? vad händer sedan? kan man undra. (Behöver inte du ta höjd för...)
Kul att prat med dig hursomhelst MM så här på fredagskvällen när mannen slumrar "sött". Girlpower!

Hejsan!
19.5 timma avklarad. Bävar lite för natten. Men det var inte roligt inatt så jag hoppas lite lindrigare.
Tackar

Tack för dina ord!
Kul för dig med fest imorgon. Ett glas bubbel följt av a-fritt är ju perfekt! De tillställningar jag varit på i år har varit helt vita för mig och jag har haft lika kul ändå. Det är också intressant att studera hur de andra förändras i takt med att innehållet i flaskorna sjunker. För att inte tala om dagen efter, så grymt skönt att vakna i tid helt utan bakfyllevånda. Det fixar du galant!
Njut av helgen!

Seriöst inte mycket.
Jobb och ett ständigt festande/drickande.
Som jag höll på när jag var i 15-25 års åldern.

Tänker ofta, fan tröttnar hon aldrig på att festa.....

Hem efter jobbet, fixa håret byta om, ut på krogen.
Hon är med i varenda partygrupp på FB, med överallt.
Fest, event, middagar, liveband, kryssningar, AW's

Har man vart med henne på en 48 timmars kryss, tro fan inte att man ska hem och vila sen efter det.
Nej nej då ska man låsa in väskan på centralen och ut på stan i Stockholms natten. Och fortsätta festa.

Jag blir helt matt av det.

Hej
Gratulerar till ett bra beslut. Hoppas inte abstinensen blir alltför svår.
Lycka till
Ikaros

Så här kommer bara några tankar, som jag funderat på under året.
Att jag är alkoholist ingen tvekan, men varför är jag det.
Kan vara arv, miljö och inte haft verktyg för hantera livet.
Tror iallafall många av oss kvinnor flyr alla krav och krossade drömmar för vi tror vi måste orka.
Ingen kritik mot männen för detta börjar oftast redan i barndomen och kan bara ändras om man ändrar sitt liv.
För kraven idag är orimliga vi skall hinna så mycket mer än min mormor gjorde, hon skakar nog på sitt huvudet på molnet och undrar vad jag håller på med.
Så kanske en ny orsak som inte är arv och miljö utan flykt.
Några tankar bara

Visst är det konstigt?! Vad gör hon förutom att sköta jobbet och festa?! Vad blir över, s.a.s.? Är detta en ny kvinnofälla?

Skönt att hjälpen är nära när man skriker på hjälp. Då är forumet som bäst!
Blir glad av att du känner dig starkare i nykterheten efter traumat i lördags. Stark och sprudlande så det märks, en komplimang från chefen är ju aldrig fel. Hela händelsen är ju en härlig seger för dig!
Barcelona gick hur lätt som helst och det travar på med vita dagar som staplas på hög. Nr 56 i ordningen idag!
Nu kör vi en go vit helg igen och vita kramar även till dig!

Hon tycker att det är gott. Och socialt.
Själv vill jag ha fyllan annars får det vara.

Fan hon kanske äter Campral? I smyg ha ha ha...
Kanske därför hon inte blir full?

Jag har frågat henne om ångest men lika där - Nä varför skulle jag ha ångest? Hon har aldrig haft A-relaterad ångest.
Att hon inte blir onykter har jag tänkt att hon kanske har utvecklat någon form av tolerans. Hon kan ha varit ute på krogen till 03.00, sover ett par timmar och är uppe 07.00 och tar en långpromenad i friska luften till jobbet. Sköter sitt jobb till fullo. Aldrig sjuksriven om hon inte är sjuk på riktigt. Dessa vita månader, tror hon kör det 2 ggr per år är mycket strikta och ingen abstinens. Jag har frågat henne om hennes enorma intag inte oroar henne. Men nä inte det heller.
Hon festar på med sina groggar och det är inget som påverkar henne.

Tror inte att det är underdrift om jag säger att hon minst dricker 2 l starksprit + 3 vinflaskor + en massa starköl per vecka.
Men aldrig destruktivt. Och människan har aldrig nånsin haft ett fylleryck.
Alltid koll på läget.

Ska se den dokumentären. Intressant.

Funderar mycket på min väninnas intag och hur det INTE kan påverka henne.

Meen..., varför ska man dricka om man inte blir berusad? Är det kanske bara smaken, måltidsaccessoiren, sällskapet? man är ute efter då..?

...oavsett kön är ni alla söta bönor!
LL, jag hann bli ledsen att du försvann! Det kändes tomt ska du veta! Jag blir också ledsen och arg på din man som snackar ned dig och har mage att både snoka i din tråd och sen vara elak med dig!! Grrr!

Vaniljsmak, det får ta sin tid med mannen. Han är uppriktigt bekymrad över mina minnesluckor och att jag vid ett par tillfällen har haft hallisar. Han är med på att inte köpa hem, men är som jag skrivit inte bangen att haka på mina impulser plus att som nu driva på. Jag tror han tycker det är okej och hör till med allt vid tillfälle...Som jag mer och mer ser att han söker.
Men från att ha tyckt att han har ett helt oproblematiskt drickande har han tagit till sig mina reflektioner och säger att han druckit för ofta. Medicin mot det är att inte ha hemma. Men då var det det där med att passa på nu när det är tillfälle!...

Kidneybeans, vad bra att du är här! Skriv och läs, det ger så mycket! Tonen härinne är varm och generös, jag ser bara stöttning!!

Jag har en fundering ang denna person. Hon har förmodligen aldrig utvecklat eller fått någon ångest p.g.a. sitt drickande. Vet du något om det MM?

Jag lärde känna en person, en man, för över 30 år sedan som drack mycket och ofta, men som aldrig mådde dåligt eller hade ångest för sitt drickande.
När jag frågade honom en gång såg han väldigt förvånad ut och svarade något i stil med: -Ångest? Varför i all världen skulle jag få ångest, jag älskar alkohol och älskar att vara berusad.
Han var alltid på ett gott humör, såg ytterst sällan berusad ut. Han tog återställare om det fanns, men klarade sig bra utan om inget fanns.
Nu träffar jag honom aldrig, men har genom bekantas bekanta hört att han har hälsan hyfsat i behåll, är över 70 år, och dricker ganska mycket och ofta fortfarande. Och han är fortfarande på samma glada humör, och har aldrig haft ångest för sitt drickande!

I den engelska dokumentären där ett par tvillingar ställde upp på ett vetenskapligt experiment där dagligt smådrickande jämfördes med enstaka rejäla fyllor, omnämns att en del människor har något slags enzym (?) som gör att de inte blir lika lätt berusade.
En kombination av att inte lika lätt bli berusad, och avsaknad av alkoholrelaterad ångest, kanske gör att man inte lika lätt utvecklar alkoholism.
Ja, detta är bara en fundering från min sida, så här en fredagskväll.

Dokumentären fanns tidigare på UR TV, men är borttagen där. Nu finns den bl.a. på
http://ihavenotv.com/is-binge-drinking-really-that-bad-horizon

OBS! Läsare som mentalt är nära återfall bör inte se dokumentären, då alkoholen flödar friskt.

inte med bastu för att sonen ringde: jag kommer hem till helgen om du hämtar mig, 15 mil enkel väg... Jag är glad att han kommer, och ännu mer glad att jag kan köra. Om det hade hänt för 4 månader sedan, vad skulle jag ha svarat? Stanna där du är för att jag har redan druckit halv flaska vin?
Det är fredagskänsla, träna och sedan få honom hem :) Bastun blir på söndag ;)
Bastu ger mig en lyxkänsla och hjälper otroligt mycket.

Ursäkta, jag var lite snabb att skriva om hur jag tänker om det du skriver. Din fråga var ju, hur tänker ni om er själva.
Ja, för att vara helt ärlig är jag nog lite dömande mot mig själv också. Tänker att jag som är så bra på att analysera och ge andra verktyg, som själv vet precis hur jag fungerar och som har kompetens inom de flesta behandlingsmetoder, ändå och med vidöppna ögon kan välja självdestruktivitet. Dessutom så målmedvetet, som om det var ett uppdrag eller ett projekt. Jag vet till och med varför jag gör så. Som om jag vill använda mig själv i mänskliga experiment. Hur långt kan man gå, hur mycket kan kroppen tåla?
Det är lite frustrerande. Men samtidigt har jag en bakgrund som de flesta inte skulle överlevt med förståndet i behåll och kan utifrån det förlåta mig för att ibland falla tillbaka.

Hon måste vara en enastående... person! Kunna fungera trots alla dessa mängder a. + skörlevnad! Men tänk bara... vad hon skulle kunna vara utan allt detta!!

Om du kan göra självmedicineringen begriplig för dig själv kan skammen minska. Självmedkänsla istället för dömande. Beteenden förstärks genom belöning på kort sikt. Belöningen kan antingen vara negativ - att slippa obehag - eller positiv. För att kunna välja ett beteende som är bra på längre sikt krävs förmåga att stanna upp och komma i kontakt med den "tänkande" hjärnan. Känslohjärnan, och särskilt när det gäller rädsla (snabbt komma bort från hot är en livsviktig funktion) är blixtsnabb. Frontalloberna är långsamma. Vissa situationer är det svårare att tänka rationellt och man väljer kanske det som kortsiktigt känns bra. Vips, så medför den kortsiktiga belöningen att beteendet förstärker sig självt. Alkoholism är alltså inte självvalt i den mening att man tänker "Nu ska jag dricka och sabotera mitt liv och mina relationer, vilken bra idé!" Det är kemi och förstärkning genom betingning.
Fundera över vad alkohol har fyllt för funktion för dig.
Vad har du sluppit, vad har du fått? På kort sikt, alltså.
Kemi: signalsubstanserna blir störda av alkohol. Vissa blir lätt beroende, jag som redan innan har dopaminläckage blir beroende av allt som kan höja dopaminnivåerna, men även om man har balans i CNS från början kan mycket alkohol rubba den.
Skam behöver du inte. Självmedkänsla, förståelse och omsorg om den lidande personen du är hjälper.
Se också hur mycket du försöker. Det krävs mod att berätta för andra, till och med att våga se sig själv kräver mod. Du förnekar inte, gå in i anhörigforumet och läs om alla som lever med personer som inte förmår eller vågar se vad de håller på med.
Jag tycker du ska byta ut skammen mot stolthet!
Kram❤️

Planen blev möte med en terapeut tillika coach i eftermiddag.
Blev väldigt bra och skall gå i ett program nu. Känns väldigt bra
17 timmar. Lite mindre ångest men har respekt för natten.

Ja, låter som typiskt beroendebeteende i alla fall... abstinens eller annan obalans i hjärnan/psyket pga missbruket. Svårt att inte ta åt sig, eller hur? Och att behålla lugnet. Så man får ju välja, stå ut med elakheter eller skapa sig ett nytt liv och slippa dem.