Senaste kommentarerna i forumet

Nya Tider, du frågade i din tråd om jag alltid är så klok och jag svarade att jag försöker vara snäll med mig själv. När jag skrev det kände jag att jag lyckas vara snäll med mig själv i fråga om att välja bort alkohol. Jag vet inte riktigt vad som hände utan "helt plötsligt" igår kväll var jag på väg till systemet för att köpa hem två flaskor vin. Det hela, som jag är medveten om, började med att maken skulle göra middag-en helt vanlig vardagsmiddag-och jag säger att "till det där vill jag ha vin, vill inte du också ha vin"? Svaret kom reptilsnabbt från honom att det vill han men att då får jag skynda mig, klockan var 18:30 och så skulle han vänta med att sätta på stekpannan. Jag klädde på mig, gick till garaget och tänkte att jag är inte klok. Startade bilen och körde iväg, fortfarande med tanken att jag inte är klok. Till och med tänkte på att rödvin kan kännas rätt läskigt, men att det är vad jag ska köpa trots att jag själv föredrar vitt vin. Så till och med när jag återfaller tar jag hänsyn till vad andra tycker är godare att dricka!
Köpte flaskorna, klirrade när jag lyfte påsen ur bilen. Väl hemma ber jag om ett stort glas, häller upp och dricker. Helt okej, fortsätter fylla på och vi sitter och pratar om ditt och datt. 2 flaskor senare är drycken slut, jag är suddig i kanterna men klarnar till och kvällen fortsätter. Vaknade med lätt huvudvärk och tröttare än jag varit senaste veckorna. Tänkte att med den här tröttheten har jag alltså åkt till jobbet och gjort övriga plikter. Inte undra att jag drivit mig till utmattning...
Ny dag, nya tag!

Jag föll. På det som skulle blivit min tionde nyktra dag föll jag.

Jag skäms. Jag skäms inför mig själv för att jag inte klarade av att hantera dagen och kvällen på ett bättre sätt. Jag skäms för att jag visste att det skulle bli såhär, att de här stunderna skulle komma och trots det föll jag. Jag gav efter för frestelsen och tog den lätta vägen.

Igår var ingen bra dag för mig. Fast egentligen var den precis som vilken annan dag som helst. Nattsömnen var halvdålig, det blev lite för få timmar i vanlig ordning. Vaknade tidig med lätt huvudvärk. Huvudvärken skulle visa sig följa mig hela dagen. Att arbeta framför ritningar och dator en hela dagen hjälper inte. Jag kände mig lat, ville inte träna fastän jag vet att det hjälper när jag mår sådär i kropp och knopp. Mot eftermiddagen dök pms-besvären upp. Humöret gick inte att hålla i schack. Jag snäste, fick dåligt samvete och började nästan gråta. Om och om igen. Hushållet var i oordning, diskhögen växte liksom tröttheten och huvudvärken. Ett barn skulle på träning men kunde inte hitta kläderna, inte hitta skorna, inte hitta vattenflaskan och ville inte äta, det andra ville bara sitta framför en skärm eller lägga pussel men bara om mamma är med. Och mitt i allt det där så visste jag att vi hade öl i förrådet! Jag var svag. Jag föll för frestelsen.

Nu skulle jag kunna skriva en massa fint om hur det kändes vid första klunken och vartenda ord skulle vara sant. Jag skulle kunna romantisera över det i mening efter mening, hölja in det i ett rosa skimmer och aldrig sluta för så var det. Vid de första klunkarna. Så var det under det första glaset. Efter andra och tredje glaset kändes det inte så bra. Där satte vi stopp. Min man sa att jag fick bestämma om jag ville ha någon mer och jag velade lite men valde tillslut att gå och lägga mig. Det var inte värt det.

Vaknade på natten och var torr i munnen. Huvudvärken var tillbaka, eller hade den aldrig försvunnit? Nu på morgonen känner jag mig seg och jag vet inte om det beror på alkoholen eller på att jag helt enkelt inte är helt 100 just nu. Jag hatar den ovissheten. Samtidigt är jag glad över att jag kunde sätta stopp där och då, att det bara blev 2,5 brukar öl. Suget har släppt, helt och hållet. Jag vet att de kommer tillbaka men till dess ska jag njuta av att inte känna begäret.

Jag fyller i loggan och hittar nya reflektioner om mitt drickande och hur jag ska kunna behålla kontrollen över alkoholen. Lät bli att ta ett glas i går med väninnan! Och det känns helt rätt och ett framsteg i rätt riktning. Bakis vill jag inte bli och dåliga vanor ska jag inte heller skaffa mig.
Jag ska fylla hela helgen med intellektuell stimulans och pussa jycken.
Funderar hur jag kunde gjort något annorlunda på jobbet och varför kulturen att mörka tjänstefel blivit så utbredd inom stat och kommun.

men jag använder den aldrig. Jag tillhör den sortens människor som vaknar av sig själva, när jag har en tid att passa vaknar jag ofta någon halvtimme innan så jag har aldrig haft något behov av att sätta klockan. Det där har ändrats nu, jag har ett möte på jobbet nu på morgonen och jag försov mig en hel timme i morse. Det är inte första gången heller, sedan jag flyttade hit upp har det hänt nästan varje gång, och bara när jag ska någonstans. Vanliga dagar har jag inga problem, så jag börjar tro att jag trivs så bra här uppe att mitt undermedvetna försöker hindra mig från att lämna stället. Så nu måste jag kapa tid, inte på morgonpromenaden; hunden har sina behov och stressar jag honom tar det bara längre tid. Frukost måste jag ha, duscha måste jag också och bilresan tar den tid den tar. Jag tycker om att köra fort men inte på grund av att jag har bråttom; stress och bilkörning funkar dåligt tillsammans så jag försöker tvärtom ta det lite extra lugnt vid sådana tillfällen. Så tyvärr är skrivandet här det enda som återstår, det enda jag kan spara tid på.

Ha en fin dag allihop!

Har sovit uselt men är på strålande humör! Vaknade jätte tidigt och steg upp och kokade mitt favoritkaffe som jag nu druckit ensam i lugn och ro. Vau, jag gjorde nåt för mig själv ?

Idag ska jag ringa detdär samtalet, ägnade gårdagskvällen när mannen är på resa till att skissa och räkna lite på ett eget boende. Känner mig extremt upplivad av tanken på ett eget ställe, länge sen jag klev ur sängen och faktiskt kände nån sorts iver att påbörja dagen!

Ha en bra dag allihop!

Hej ja absolut min mor kan jag prata med oftast, hon har ju god inblick som anhörig till min fars alkoholproblem. Så där får jag bättre stöd och så. Du har en klarsynt syn på dina problem låter det som, det är nog det viktigaste att man själv förstår sitt problem. Det är ju bara vi med problemen som kan lösa som. Det kommer inget gratis där, det är en kamp. Kämpa på ? ?.

Att det blir så ??
Livet går upp o ner o vissa saker börjar ordna upp sig o andra inte. Ena stunden lovar exet döttrarna att han ska sluta dricka o att han redan gjort det. Är snäll o trevlig o nästa dag skriver han elaka sms o ringer till dem o är full, skriker o är otrevlig. Vet inte hur man ska få ett slut på det här för jag märker ju hur mycket det skadar tjejerna o hur ledsna de blir. Förstår inte att han väljer att dricka istället för att ha kontakt med barnen!! Då är det väl riktigt illa? Borde ju vara det enklaste valet i världen. Kommer aldrig att förstå det!! Att istället välja att vara ensam med sin älskade flaska!! Blir såå jälka arg bara!!
Behövde bara få skriva det!!

Tack MM!

Det är helt sjukt... och det gör en så jäkla förbannad då man börjar tänka till. Varför har man satt sig i denna sits? Minns att familjen kommenterade att jag drack mycket i 15årsåldern-19. Jag tänkte att jag dricker väl inte mer än vad någon annan av mina vänner gör..? Var helt omöjligt att kunna tänka mig att jag en dag skulle ha problem. Men nu är det där man är och man kan inte ångra sig eller beskylla sig massa, utan nu är det här och nu och det är bara super bra att man faktiskt insett och vill ta sig ur!
Känner igen mig i ensamheten. Fast i regel kunde jag förut önska att jag blev själv, att föräldrarna la sig, att sambon lägger sig så man kan få sätta sig och dricka domdär vinglasen ifred någon gång... så himla sjukt.
Vi alla har varit där, med minnesluckor mm. Så beskyll dig inte för mycket!

Angående frågan om jobbet.. det är en svår fråga. Vad jobbar du med? Finns risken att du kommer att förlora jobbet?
Annars tycker jag väl egentligen att ärlighet varar längst. Folk är mer förstående än vad man tror. Berättar du så vet dom ju orsaken till att du är hemma, ist för att du ska "sjukanmäla" dig varje gång. Då börjar dom nog undra. Men då ska du nog vara noga med att säga att du håller på att kämpa dig ur det också. Så dom ser att du är ärlig och vill förbättra ditt beteende. :) story lycka till! Hör av dig om hur du gjorde och hur det gick! Fin kväll på dig!

Hej igen, det är ju bra att hon inte dricker, då borde problemet bli mer uppenbart kanske. Men har du någon annan nära att prata med? Min fru är min tuffaste men bästa sparringpartner, hon har lämnat huset med barnen om det vart för mycke men kommer tillbaka för att försöka få saker att fungera. Men hon ställer krav, vilka med tiden kan bli lite flytande. Och jobbar man borta så har man större chanser till att återvända i grottan. För som du säger att du har problem så är det ju inte direkt ljust med drickandet . Så mycket skam och saker man verkligen inte vill att ska hända. Jag har under i stort sett hela mitt liv sett mig själv min far släktingar med stora eller små beroende på vem man frågar alkoholproblem. Saken är att vi vet ju innerst inne hur stora problemen är, frågan är bara om vi kan erkänna det. Mitt är enormt på mitt sätt mätt, jag kan förlora allt om jag inte stoppar, och jag har provat hela livet att dricka kontrollerat, och ja det går under en tid för mig men slutar i tragedi alltid. Men sen i slutändan måste man ju hitta sig själv och vara sin egen bästa vän. Och din bästa vän vill inte att du mår dåligt mer. Så lyssna på dig själv det försöker jag verkligen också.

Jätte fint att läsa dina inlägg! Vi kämpar tillsammans! ??

Håller med övriga i tråden. Det är jättesvårt att lämna någon man älskar, men tro mig, detta är bara början. Ditt medberoende kommer tyvärr också bli ännu värre. Du kommer följa samma kurva som din missbrukare, kanske ännu mer.

Hur mycket du älskar, hur mycket din älskade älskar så kan du inte göra något.

Om det känns lättare så tänk att du lämnar av kärlek.

Det gör ont, så in i norden ont. Det kan kännas som den jobbiga vägen, men den är nödvändig.

En missbrukare ändrar personlighet, efter år av drickande eller drogade tar missbrukspersonligheten över och den personen du älskar kommer visa sig mer och mer sällan.

Han måste ha hjälp av professionella, inte av dig. Tro mig, jag har varit (och är inte helt fri ännu) OS mästare i medberoende efter att ha levt i över 30 år med en alkoholist. Vi har två numera vuxna barn, och det var egentligen de som till slut satte ner foten. "Mamma fortsätter du, så kommer du mista oss också".

När du själv ber vänner och familj om hjälp kommer du märka att de flesta ställer upp. Med kärlek och ärlighet.

Lycka till och styrkekram!

Såå då har man klarat ännu en kväll! Klockan är än så länge bara 23.30 men ligger i badet tills jag ska sova. Funkar rätt bra!
Idag har jag fixat gymkort! Bara 200 m från lägenheten så imorgon ska jag dit och gymma. Till veckan ha en träff med en pt så jag vet att jag gör saker och ting rätt! Det känns bra!
Gruvar mig fortfarande för helgen, på fredag är vi bjuden till sambons mor och far föräldrar på middag och dom är nykterister så det kommer gå bra i think. Men lördagen... får sitta med sidan uppe här och läsa och skriva! Märkt att det får mig att må bättre!

Idag skulle jag och min sambo gå igenom vitrinskåpet vad för alkohol vi hade för några kompisar hörde av sig efter helgens fest och fråga vad som fanns kvar,.
Det kliade i fingrarna då jag tog i flaskorna. Helt sjukt vad det kan göra med kroppen att bara lyfta på dom och veta att nej.... du får aldrig dricka igen, inte på ett långt tag! Ångest!!

Hoppas ni andra mår bra och kämpar er igenom denna jävliga "drog" ! Kram

Hej nej min fru dricker nästan aldrig. Jag tror hon har för mycket kontrollbehov för de. Absolut kan jag förstå att hon är trött på allt svammel, men då borde hon verkligen peppa mig för jag ska lyckas. Jag peppar ju henne i dom minus sidor hon har. Och så är de ju alla har vi minus sidor. Absolut är det jättetufft jag peppar mig själv men man blir lite ledsen när ens problem ignoreras eller skojjas bort. Men de är väl hennes sätt att tackla det på. Hon kommer nog aldrig lära känna mig helt om hon inte ser hela mig på Gott och ont. God natt

Hej, låter trist. Får man fråga om din fru dricker? Jag kan ju förstå att de nonchalerar en för att de blir trött på allt svammel man ställt till med under åren. Men samtidigt är ju din familj det viktigaste som finns. De är (borde) va dem som kan hjälpa en bäst, för de borde ju känna en bäst och se ens vanor. Jag hade en period då jag åkte rakt från jobbet till systemet och börja gömma flaskan i handskfacket, hon fann den, då började jag gömma den under sätet. Men likt förbn har hon allt funnit flaskan för eller senare. Men min poäng är att det finns som regel någon människa som känner en jättebra och vare sig det är en kompis sambo fru man förälder. Antingen säga problemet eller att de känner till det så de kan hjälpa en. Hoppas verkligen din försöker stötta dig. God natt

Ja de är nog väldigt klokt en dag i taget ??

Ensam i relationen = risk för att dricka pga negativa vibbar och känslan av att sitta fast i något jag inte vill
Fri = större möjlighet att dricka barnfria dagar fast färre tillfällen av ovan nämnda känslor
Äsch. Kommer nog inte fram till någon lösning än på ett tag.
Får bli en-dag-i-taget varianten så länge. Simma, gymma, cykla och springa som en iller på amfetamin. Och spana runt lite efter spännande 'objekt' ?

Ja det kanske hade fungerat men jag vet inte. Vi har de bra annars men de är just att hon flyr från allt hemskt i livet och jag är jätte öppen. Förstår att det inte är lätt med rädslan för friheten men samtidigt längtan. Tror du ska följa hjärtat de än det bästa du kan göra. Du klarar att kontrollera alkoholen om du vill. Det har till och med jag gjort ?. Vad som än händer i livet så går de bättre utan alkohol. Det är klart det blir konstigt med frihet, men jag tror de stärker en att leva i frihet/ensamhet. Kämpa på och följ hjärtat ❤

Är ju så jävla ambivalent. Så här resonerar jag:
1. Jag vet att jag är kroniskt alkoholberoende av periodaretyp. Motargument
2. Jag brukar alltid kunna hålla mig till en förutbestämd mängd, speciellt om det är ett tag sedan jag drack senast. För-argument
3. Mina återfall brukar börja med en dag som jag dricker "lagom", sedan uppehåll en vecka, därefter en eller två "lite-mer-än-lagom" dagar. Först veckan efter det kan det dra igång mer okontrollerat. För-argument
4. Om två veckor måste jag satsa seriöst på träning alla dagar i veckan om de tävlingar jag är anmäld till ska kunna genomföras. För-argument
5. Första mars betyder alkoholförbud i ett halvår om jag inte vill sabba tävlingssäsongen (och det vill jag inte) För-argument
6. Fast jag riskerar att välja spriten framför allt som är värdefullt och viktigt om jag sätter igång triggermekanismerna igen. Motargument
7. Om min plan håller och jag klarar en kväll med lagom mängd och mår bra av det och dessutom kan bryta efteråt kommer jag bli allt mer oförsiktig framöver. Motargument

Jag dribblade lite med för och motargumentens viktning. Det ser ut som för-argumenten "vinner" eftersom meningarna är uppstyckade ? men jag ser ju att det är stora risker för en enda liten upplevelse som kanske varar i några timmar....

Gud va underbart skönt d lät med solvarma stenar ? Så man längtar till sommaren bara därför, men du har rätt o sen när man inser att man vågar andra stora avgörande saker i ens liv kanske vissa andra beslut blir lättare vartefter eller jag hoppas d iallafall!

Barnvård? Låter intressant tycker jag o vore jag inte så larvig med sprutor o sånt så skulle jag också kunna tänka mig jobba inom det....men härligt att du hittat rätt, d är en stor bedrift i sig! <3

Utan problem alls.
Hoppas natten blir lika snäll ?
Att jag somnar direkt och vaknar pigg och glad kl 6.30

Ja, varför skriver jag parterapi egentligen? Fått rådet själv, men vi är för olika. Tillsammans i ett rum tar jag över vare sig jag vill eller inte, och han lämnar villigt över till mig. Min man har träffat en kurator på VC ett par ggr nu och jag har blivit mycket tydligare med vad jag behöver. Lite förändring. Kanske skiljer vi oss ändå, men jag vågar inte just nu. Först skyllde jag på att det är praktiskt och ekonomiskt svårt. Sedan på att barnen skulle lägga skulden för skilsmässan på mig efersom det var mitt initiativ. Men det är faktiskt rädslan för friheten (samma frihet som jag eftersträvar och längtar efter)..
Vad händer de veckor jag inte har barnen? Vill inte lämna fullt så öppna dörrar för mig själv innan jag är säker på att jag kan och vill låta bli alkohol helt och hållet.

Efter ca 14 dagars nykterhet brukade min energi komma tillbaka. Det tar ganska så lång tid innan kroppen rensat ut det cancerogena giftet man hällt i sig.

Att få "fast mark under fötterna" på många andra fronter gör nog gott. Om det sen är en hobby, jobbplats, vänner eller studier som gör man känner man lever är inte så stor skillnad. Jag höll tidigare på med något helt annat. Men just det där att drömma, och att tala högt om sina drömmar också de helt fjantiga och "för små" eller "för stora" ledde i mitt fall till många obetydliga små lyckostunder och större slumpmässiga grejer. Som gjorde jag plötsligt märkte jag hakat på kortare studier inom barnvården, vilket alltid varit något jag inte tänkt är min grej och kanske inte heller vågat testa.

Men jag blir ofta för länge och funderar för mej själv, tankar tvinnar på. Men säg i misstag något åt en kompis eller en annan bekant, så plötsligt en dag kan det komma ett samtal med ett erbjudande du aldrig vågat önska dej. Det kanske inte är nån stor grej, men kan vara en lottovinst i den stunden.

Och att man överhuvudtaget vågar drömma. Också de tokigaste stora och små drömmar och lösa dem på de mest galna sett. Vill du gå på solvarma stenar mitt i vinter, ta in några och lägg i ugnen och värmas, och lägg dem sedan på golvet och värm fötterna på dem då du sitter i soffan. ;D ;D Vad som hellst som piggar upp en.

Och du InteMera, jag ska hålla tummarna för dej i morgon, grabba luren och ring det där samtalet. Vart det leder ser du sen. (säger jag som själv är urusel just då det gäller telefonsamtal...)

Härligt att höra! Jag mår också mycket bättre av min Antabus. 4 veckor nykter på fredag. Känner mig också mer levande och närvarande. :-D