Senaste kommentarerna i forumet

Du orkar.
Om vi hjälps åt.
Vi som förstår....

Kramar

Enl mig är jag ett levande bevis på att gurkmeja gynnar levern. Har druckit tungt i mnga år o alla tre levervärdena var skyhöga. Fick en månad på mig att minska dom om jag ville ha hjälp. Drack lika tungt under den månaden och intog gurkmeja m en liten skvätt svartpeppar dagligen. Vid återbesöket månaden senare var mina levervärden strax över det normala.
Gurkmeja är alltså inget kvacksalveri som hjälpmedel för din lever enl mig!

Sjukgymnastbesök och mathandling innan barnen vaknat, fikafix, löprunda på någon mil, snabbdusch, snabblunch, bilfärd i 150 km/h till skidbacken med de två minsta barnen och fullt ös i tre timmar i solen, hem för middagslagning, röjning i köket efter slarviga tonåringar samtidigt, samtal med familjeterapeut samtidigt med middagsintag ang en av tonåringarna, uppackning av alla skidgrejer, kvällsmat, småplock.....Ja! Allt detta helt i värderad riktning på alla sätt. Nöjd. Och helt slut. Det jag räknade upp är inte allt men jag kan säga att det går i ett utan ens pissepaus (!) när jag sätter igång. Värderad riktning x 100 så att säga. Turbon på och gasen i botten.
Nu ska jag sova.

jag har många gånger klarat mig kanske någon vecka/månad och kan hålla mig utan men på något sätt så hamnar man tillbaka, kanske denna viljan att kunna kontrollera alkoholen.men jag (tror) utan nu att veta så mycket att, har man haft ett problem under längre tid vet man att alla hemska händelser kommer tillslut. Jag känner också att ett totalt stopp är enda lösningen. Inte för alla kanske har det så men, jag kan inte låta ett misstag till hända pågrund av alkohol. Måste sluta med drickandet.

Tack för svaret.
Han är säkert låg pga frånvaron av alkohol också men det är nog annat också. Det är frustrerande att vara med någon som är som en zoombie och inte har ork till vår relation. Det är väl bara att gilla läget.....

Åhhh det måste jag säga vad den absolut finaste o härligaste komplimang jag nånsin fått! <3 blir faktiskt lite rörd av dina ord! Tack för att du säger att mina gärningar gör dig starkare!
För d är peppningarna härifrån som gör mig starkare och som du skriver, d här steget kändes stort o jag känner mig lite uppspelt på ett sätt som va otroligt länge sen jag gjorde över vad som komma skall inför att börja studera.

Hoppas hoppas att lägenheten finns tom för er, d är ett väldigt stort steg du gör att faktiskt bestämma dig för o ringa o höra om det! Heja dig, d är starkt gjort...där kan du få pusta ut o ta igen dig för mer krafter. Ni kan känna på hur d bara är ni!
Du måste uppdatera imorn om hur d gick med telefonsamtalet!

Din man kommer förhoppningsvis inse när d väl är så att du beslutar dig för ett natt i nya lägenheten om inte annat....den där isen som ligger tjock hemma känner jag såväl igen. Den är hemsk o man vet inte om man ska skratta eller gråta över den heller.

Vad härligt att du bara meddelat honom att du tänker börja studera, att du bestämt det för dig själv! Blir glad och stolt över det steg du tagit! Ett steg för ett självständigt liv, där du väljer riktning framåt oberoende av vad han tycker om det. Om han vill vara med får han skärpa sig och ta itu med sitt, men du har slutat vänta på att han ska ändras. Du ändras och ändrar själv! Härligt !!!

Jag har idag tre gånger suttit med telefonen i handen, med numret till en person som har en bostad jag vill ha ledig. Har lika många gånger fegat ur att faktiskt ringa upp. Men stärkt av ditt framsteg har jag bestämt att imorgon slutar jag älta och ringer upp hen. Får bli ett jo eller ett nej, hoppas få åka och kolla och prata vidare åtminstone så får jag se sen vad som händer. Känner jag kanske inte skulle behöva separera permanent, men ha ett ställe att vara på mellan varven med barnen när han dricker så kunde man lugnt fundera om vi vill bo där på heltid eller om det räcker för stunden att kunna skapa avstånd när man behöver det. Blir tufft ekonomiskt men det borde gå, gör jag inget blir nog sitsen på många andra sätt än ekonomiska ännu värre. Mannen vägrar ännu alls prata med mig, istapparna hänger tätt hemma kan man säga...kan knappt andas när han är hemma. Är inte hållbart att fortsätta som vi har det nu.

Tack, d känns bra att ha tagit d steget.

Vad härligt vad studerar du för kurser? Jag har tagit lite stödkurser inom ekonomi iår o d är ju riktigt kul.

Är det så svårt för omgivningen att fatta att alkoholberoende är en fruktansvärd sjukdom som man inte önskar ens sin värste fiende. Jag vet inte om jag orkar börja om igen.

Ring din vän och säg att du ändrat dig!!!

... trillade dit nu på e.m. Vet inte varför. Hade tänkt sticka ut och springa i vårvärmen, men....
Har massor med pubar lättillgängligt här i Sthlm. Trodde jag var starkare men... Kanske är det inte jättestort issue, men det ända jag vet är att jag mår så mkt bättre utan A. Fortsättning följer...

för vänliga ord och hälsning i min tråd. Ja, vi vet vad vi skriver om och vi känner igen oss.
Allt det bästa till dig! / mt

Hej på er!

Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver. Har egentligen inget fysiskt beroende, drack kanske 1-4 gånger i månaden... Ibland fungerade det ganska bra, ibland gick det åt helvete... Det hände en grej som fick mig att se klart, som en käftsmäll.

Idag är jag 38 dagar nykter och har ett annat liv. Jag sover som en stock och vaknar tidigt. Jag är uppfylld av liv och glädje inför allt som står framför mig. Mitt självförtroende stärks mer och mer. Men tanken på att aldrig mer få ta ett glas vin skrämmer mig.
Jag vill aldrig förlora denna kontrollen som jag har nu. Jag mår så bra!

Jag har börjat gå till en ungdomsklinik (är 23 år) med inriktning på alkohol- och drogproblem. Mitt första möte var fantastiskt och jag fick ett underbart bemötande av en ung kvinna. På torsdag har jag mitt första möte med psykologen där. Jag kan inte uttala mig än, men jag tror att det är superbra att finna professionellt stöd någonstans. Man kan börja med att prata med någon på vårdcentralen!
Kanske kan man hitta underliggande problem till varför man släpper kontrollen så fullkomligt med alkohol? Eller bara få tips och verktyg till att klara av situationer när alkohol introduceras? Inte vet jag!

Lycka till allihopa <3 Varje dag räknas och läggs till i erfarenhet. Glöm inte det!

Förstår vad du menar speciellt det med normalisering! Jag har ju vant mig till att inte veta vad jag kommer hem till eller hur mkt hot o fula ord som kommer! Trots jag sagt flera ggr till honom hur elak han blir när han dricker! Igår kom självklart blommor o nya löften men jag vet ju nu vad jag måste göra fast jag har mkt starka känslor ! Däremot vill jag inte lämna mina grejer det är ju allt jag äger o jag har inte råd med nytt så svårt läge kram

Med vikten och alkoholen.
Vi verkar ha ungefär samma bekymmer, viktminskning och lika korta/långa perioder vi klarar oss utan drickan.
Men vi blir starkare för varje försök och vecka som går ????

Trots jag och flera med
Mig faller dit.
Så är jag i mkt bättre form nu än innan nyår. Kanske har druckit 1-2 dagar i veckan i snitt sen dess.
Inte perfekt, men så mkt bättre än att dricka varje dag och aldrig aldrig träna eller sova ordentligt.
Är faktiskt nöjd än så länge, ju mer jag tänker på det ju mer nöjd.
Innan nyår hade jag inte en tanke på en nykter dag eller träning.
Så kämpa hårt

Sjukt hur mycket jag tänkt på den kommande restaurangmiddagen och hur jag ska njuta av barnfritt och en kväll ute... men utan vin?! Har fortfarande inte riktigt klart för mig om det liksom ens är värt. Konstiga tankar men lite så snurrar det runt. Idag mår jag hur bra som helst (dag 8 tror jag) och mina allt mer frekventa o längre sunda perioder börjar synas i spegeln. Träningen har återskapat muskler med konturer, kost och avhållsamhet har gjort min ögon "större" och öppnare och mycket mer klarblåa.

litar fortfarande inte på mig själv för kommande middag men att jag kommer fortsätta sunt och ha långa vita perioder är jag fast övertygad om. Ser ju helst att jag klarar februari vitt så jag spräcker min tvåveckorströskel.

Jag känner igen mig så mycket i längtan att vilja koppla av o njuta för en stund! Men ge dig längre vit tid, jag tror det finns en renare avkoppling och njutning runt hörnet. Nosar själv på den efter många vita perioder på 14 dagar sen brukar jag falla tillbaka och få börja om med Depp, oro etc. Heja dig!

Precis så är det....tack för dina rader. Idag skall jag träffa min pratkontakt igen - efter 3 månader. Av olika anledningar så har vi inte kunnat få till ett datum (jobb/jul/nyår osv..) innan. Det känns bra - men liiiite som första gången. På något sätt. Jag bör väl ta upp min "lilla" återfall för ganska precis en månad sedan?! Det är ju meningslöst att INTE berätta det kan jag tycka. Då försvinner ju ärligheten i samtalet. Annars så rullar det på - våren närmar sig så sakteliga. Våren är lite av min akilleshäl - gillar den inte! Då är jag svag, eller brukar vara iaf. Det är min intention att jag inte skall få en sådan svacka denna vår att jag tar till flaskan. Jag vill kunna stanna upp i mitt mående - bra eller dåligt - och inte ta till första bästa (alko) nödbroms bara för att jag "känner". Hmmmm. Jag har vid ett par/tre tillfällen efter återfallet druckit 1-2 öl. Gott. Och av "rätt" anledning. Inget som ger sug efter mer, eller lämnar kvar ångest......Nu måste jag kila - terapeuten kallar.

Kämpa på alla kära vänner härinne. Vi gör det rätt så bra tycker jag - även om det är rejäla gupp på vägen ibland....:-)

Jag mig stark.
Känner att hoppet är tillbaka, ska försöka med en månad nu.
Dag tre idag ?

Utbildning låter toppen! Speciellt då det är något just du vill. Studerar själv vid sidan om, och visst är det härligt inspirerande och roligt att se resultat då man bygger på kurs efter kurs. Så gratulerar, fint du vågade stå på dej!

Måste medge min man inte heller var imponerad då jag förklarade om mina studier. Och jag fick nog påpeka jag faktiskt inte frågade honom om det är okej, bara meddelade det är något jag börjar på.

Hur har det gått för er? Ditt inlägg väckte så mycket känslor!

Kram

Detta är något helt nytt för dig och jag har tänkt lika dant, att man vill ta över, boka tid osv. Det är lönlöst, dels vill vårdcentralen att patienten själv ringer, dels så går han kanske inte dit, kanske går han men bortförklarar sitt drickande, läkaren tror kanske honom och så tar man inga prover. Vad händer då? Jo, då ser han att du har fel och han själv rätt, det stärker honom och hans förnekelse. Det bästa du kan göra är att stå upp för dig själv, det du ser, tror på och vet är rätt. Ta ingen skit- säger han som många andra missbrukare att det är ditt eller barnens fel att han dricker- så säg lugnt och sansat emot, det är hans val att dricka oavsett hur jobbigt allt annat är. Säger han att ni är dumma eller ännu värre saker- säg emot stå upp för er! Det hjälper dig och barnen och det hjälper på sikt honom att lite, lite släppa på förnekelsen (i bästa fall), åtminstone så blir du inte en bricka i hans förnekelsespel!!!

Carina Bång har skrivit en bok som heter Släpp kontrollen- Vinn friheten. Läs den, den är mycket bra och lätt att ta till sig, många bibliotek har den! Läs på om missbruk, medberoende (fast jag gillar inte begreppet- medberoende är normala psykologiska försvarsmekanismer man tar till när allt blir för jobbigt, leder till ett primitivt och inte rationellt beteende. Ses även om man är anhörig till någon med annan svår sjukdom, både fysisk och psykisk), destruktiva relationer, psykisk misshandel, normaliseringsprocessen, barn med missbrukande förälder... listan kan göras lång. Kunskap har varit min bearbetning och mitt främsta vapen för att inte bli tokig!

Det är ofta en lång tid till acceptans för anhöriga, jag har kommit dit men det har tagit MÅNGA år varav flera år utan att vi levt ihop. Det svåraste är nu att barnen också ska nå sin acceptans, om det går. De vet att de inget kan göra, att pappa har sina val men det gör ändå att de känner sig bortvalda. Ännu tuffare 'är att jag ofta får skulden när jag fattar ett beslut som är hårt mot deras pappa, samtidigt som de vet att jag inte gör det för att vara elak men först kan de ändå tycka att jag är dum mot pappa, de tar honom i försvar och det är vanligt att barn gör så. Jag är så tacksam att jag tog mig ifrån livet vi levde, även om det inte är en dans på rosor att vara själv, så är det MÅNGA gånger bättre än att leva med en missbrukare. När man försökt allt och mycket till utan att det fungerar, då kan man gå, utan dåligt samvete och jag önskar att många anhöriga kunde lämna tidigare (ink mig själv). Är det menat med en fortsatt relation kan man skapa det igen OM missbrukaren kommer till rätta med sitt liv.

Jätte bra att du har en samtalstid, det behövs och kan vara en bra början!

Kram och styrka!!!

InteMera, tack det va snällt att du sa det....känns också som nåt av en bocka av grej faktiskt på den listan.

Så egentligen har jag snart hunnit med tre saker, tänkte försöka mig på den tredje saken idag faktiskt..sluta tidigare köpa med mig lunch och hem o sätta mig o äta den framför tvn i lugn o ro innan jag hämtar sonen (känns asdumt . Sen förra veckan va jag på lunch med kompisen o så i måndags sov jag ju hela dagen så det får bli den tredje grejen tycker jag!

Hur mår du?

Här skiner solen idag o det är lite plusgrader, gör att humöret känns bättre bara av det tycker jag...sen har jag börjat söka mig till utbildningar inför hösten, nu har jag faktiskt tagit det beslutet för mig själv. Oavsett vad som händer så blir det det bästa för mig. En ordentlig utbildning till det jag längtat och drömt efter att få bli i många år. Med CSN så klarar jag ekonomin hur det än blir! Känns som ett stort steg bara det. Sambon sa att nja det måste vi räkna på om det går. Äntligen vågade jag faktiskt säga ifrån att Nä det är inte du som bestämmer det. Vi har delad ekonomi och jag kan betala det jag ska betala och lite till så om jag studerar eller ej är mitt egna beslut för min egna framtid inom jobb att bestämma! *ka-ching* på den kände jag och klappade mig lite axeln trots att jag blev lite stum inför mitt egna svar. Det blev dock även han :-D

Tryggt och kärleksfullt är nog mycket begärt med en aktiv alkoholist i huset. Tyvärr. Sorgen över att ha förlorat nåt är stor, när man inser att vardagen tillsammans med denna person sannolikt aldrig kan bli det man önskat. Svåra beslut och hårda insikter som ramlar över en när orken är som sämst.

Sänder dig en varm kram i alla fall, från en till skruttig så du vet du inte är ensam.