Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ikaros, jag har oxå en bild att jag ska klara det, men mitt i det enkla i januari så såg jag inte det som gör att jag trillar dig. Nu har jobbet klättrat in ordentligt efter julledigheten och jag känner mig otillräcklig och jobbar varje kväll hemma. Så tankarna jobbar, klarar flera nyktra dagar, men så kom en fredag... Ibland kanske det handlar om att inse vad som skadar mig, i det här fallet kanske jobbet.

Tankar på alkoholen kommer nog finnas med dig under en lång tid, så har det i alla fall varit för mig. Jag tog beslutet för 9 dagar sedan och än har det inte gått en dag utan att jag tänker på hur det är att dricka. Min mening är inte att skrämma dig, utan att förbereda dig. Tankarna kommer komma, då kan du ta hjälp av all den visdom som finns här inne! AlkoDHyperD tips var jätte bra! Jag skulle också vilja föreslå att du bunkrar upp med bubbelvatten eller något annat som substitut. För min del hade det inte fungerat att inte dricka/äta på någonting när de värsta suget sätter in. Just nu sitter jag här med ett glas bonaqua, upphällt i fint glas till och med!

Jag tycker också att det hjälper att skriva här. Jag skriver varje dag i min egen tråd. Det behöver jag just nu. Varje gång suget kommer loggar jag in här och kan jag inte det så tänker jag åtminstone på forumet. Det hjälper mig att välja nykterhete.

i morgon och här sitter jag och mår ganska så bra faktiskt. I går var första jobbiga dagen så då blev det lite godis, läsk och annat smått och gott. :-)
Systemet stänger om en kvart så jag hinner inte dit, närbutiken har redan stängt och mannen har bilen så kvällen är säkrad!
Jag klarade det! Är så jäkla stolt över mig själv just nu!
Denna gången känns det som jag "knäckt koden".
En dag i taget. När livet snurrar som värst - sätt dig ner och ta djupa andetag. Är det en skitdag så låt det vara en skitdag - ingen har någonsin dött av en dålig dag. Man måste inte vara trevlig, rolig och underhållande alltid - det är ok att vara trött, gnällig och tråkig ibland. Man måste inte träna bara för att man bestämt att man ska - det funkar att göra det i morgon också. Är du hungrig - ät! Är du trött - sov en stund. Orkar du inte städa så gör det i morgon eller låt resten av familjen göra det.
Jag gillar mitt nya liv. Gillar min nya "mammastil" som går ut på att styra upp familjen ifrån soffhörnan. Barnen får hjälpa till med matlagning, disk och städning. De får packa sina egna ryggsäckar. Plocka fram rena kläder till nästa dag o.s.v. I utbyte får de en mamma som är närvarande! Som sitter med vid läxläsningen och verkligen orkar ta sig tid att förklara, stötta och motivera. Som läser 4 kapitel i stället för 1 när det är läggdags. Detta är nog något som är ganska allmängiltigt - vi föräldrar lägger ofta så mycket tid på att serva våra barn. Vi gör hela tiden saker FÖR dem i stället för att göra saker MED dem. Det här är verkligen ett "wakeupcall" på så många plan.
Dag 21 i morgon. Ett litet delmål men stort för mig! :-)

Jag kan verkligen relatera till det där med alkoholpåverkade människor. Det är äcklig hur tydligt man märker av deras beteende, och lukten! Det blir riktigt jobbig när man inser att det var en själv som var sådär var och varannan dag för bara ett par veckor sedan! Och det har barnen sett... jag får ont i magen av att tänka på det. Hoppas han ändrar sig, din karl och väljer att vara nykter med dig ett tag.

Intressant med siffrorna, det måste ju vara en bra motivation till att hålla igen! Kämpa nu på, bråka med dig själv och håll fast vid nykterheten. Kom hit, läs och skriv varenda dag som de så behövs. Det här forumet är verkligen ett fantastiskt verktyg när kampen blir hård: Att tänka på er här gör att den nyktra delen av mig själv vinner när suget gör sig påmint.

Tror du att vi någonsin kommer ha en dag då vi inte tänker på alkoholen? Att vi bara kan gå och lägga oss på kvällen och inse att "Nej, idag har jag inte ens vart sugen på ett glas, inte en enda gång under hela dagen"?

Ja Hjärnklart, så är det verkligen! Här hos mig är det isbana men jag har mina icebuggs som jag köpte för ett par år sedan då jag faktiskt började jogga regelbundet och tog tag i löpningen på riktigt. Hoppas på att komma tillbaka dit, både mentalt och fysiskt. Då mådde jag riktigt bra i kroppen.

Idag är en lite svår dag, märker jag. Tankarna vandrar iväg mot ölen mest hela tiden. Jag vet inte om det är för att det är en "speciell" dag (=anledning att dricka") eller om det är för att jag vart vit i över en vecka och tankar som "det där var ju inga problem, en öl kan du gott unna dig!" kommer smygandes. Det är nog nu det riktiga kämpandet börjar, kampen om att inte halka dit igen när man väl tagit sig så långt.

Jag märker att kvällarna då jag är själv och barnen är lagda är problematiska. Vad ska jag göra nu? Egentligen borde jag diska lite mer men det får vänta. För ett par veckor sedan hade jag satt mig framför datorn med ett glas alkohol men det är INTE ett alternativ idag. Kanske ska jag slå igång ljudboken, hälla upp lite mineralvatten och plocka fram pennorna.

Just nu har jag varit nykter i 11 dagar och 22 timmar. Känner mig mycket klarare i huvudet men är så otroligt trött. Känns som om jag kan stå och sova. Är tung i benen. Fryser jättemycket. Ska det vara så här?

Lite siffror från appen jag använder. Jag har under den här tiden låtit bli att handla alkohol för cirka 775 kronor. Det är ju toppenbra! Jag har också låtit bli att dricka cirka 120 glas vin och den siffran gör mig mörkrädd. Det är läskigt att se det som rena siffror och det gör mig lätt illamående. Det här är ju inget som jag reflekterat över förut. Har ju bara kört på.

Ingen av dessa dagar som passerat nu har gått lätt. Jag har bråkat med mig själv i huvudet ganska så mycket om att dricka eller inte. I eftermiddags var det nära att jag åkte till bolaget för jag fick någon tanke om att det här att vara nykter är ju inget för mig. Mycket trevligare att vara lullig. Tack och lov så lyssnade jag inte helt och hållet på den rösten så jag bakade en kaka istället. Sen gick jag ut med sonen och åkte pulka.

Helgen var inte så bra. En del berodde på att den här sidan låg nere och att jag inte kunde skriva av mig. Eller läsa vad andra har skrivit, vilket känns väldigt viktigt just nu. Mest berodde det nog på att maken drack en hel del. På lördagen var jag så trött på honom. Kan inte med lukten av öl när jag själv är nykter. Mår illa av det. Sen se honom bli mer och mer slirig. Orkade till slut inte vara i samma rum som honom och då gick det ut över yngsta sonen som jag hade lovat att se Melodifestivalen med. Ljög för sonen och sa att jag hade så otroligt ont i ryggen så att jag behövde ligga på sängen istället för att kolla på mello. Känner mig usel över det men jag klarade verkligen inte av att vistas i samma rum som maken.

Jaja... nya tag nu. Nästa delmål för mig får vara två nyktra veckor.

ok, förstår. En akutlösning jag använde när jag fick sådana panikkänslor var att ta en frisk och skön promenad för mig själv. Kanske hitta någon lugn och rogivande musik. Tråkigt att din fru än så länge inte förstår vidden av ditt mående och inte än kan stötta dig på ett bättre, men det kanske går att prata om vid fler tillfällen. Ha d gott så länge!

Helgen som var var min första nyktra helg på ... ja jag vet inte hur länge. Det känns svårt att veta vad man ska göra när man inte dricker, det har varit så självklart tidigare. Jag tränade, blev utmattad och kunde lägga mig tidigt. Det var skönt. Lyssnade på ljudbok, såg på tv och umgicks med familjen. Tids nog behöver jag nog hitta på alternativa aktiviteter, tv:n kommer tråka ut mig fullständigt med tiden!

1177 eller gå till doktorn :)
Eller ring till beroendekliniken (om han går till den).

Lycka till!

Godis, nötter, korv, ost.
Granatäpplejuice (ej dryck) är supergott!

Solens återkomst och begynnande värme gör våra frusna vintersjälar extra gott! Vad skönt att du tog vara på friskvårdstimmen ?

Med endel erfarenhet av adhd så är redan det något som kan suga krafterna av en. Både av den som har diagnosen och de i hens omgivning. Och att ha det utan diagnos och utan att få någon förståelse för det eller hjälp är förstås extra tungt och tär på vem som hellst självförtroende. Hoppas din dotter får bra hjälp och ifall det är så att hon faktisk har add eller adhd så är det också lättare att handskas med det då man förstår vad det är fråga om.
De med adhd har ju också sina starka sidor, fastän endel får jobba mycket med de sidorna som inte passar in i det som förväntas av dem. Medicinering har endel stor nytta av. Det jag tänker på i ert fall är att många också kan vara mycket känsliga och fungera som ett slags åskledare i familjen, dvs reagera starkt på mycket som är på gång. Men som du säger, med tonåringar kan det ju vara mycket som hörs och syns och går upp och ner också.

Men du gör nog rätt som kräver hjälp och svar och engagemang. Och medger att det är ett lass du inte orkar dra själv. Att du behöver hjälp och en annan vuxen vid din sida. Du kan inte vara förälder åt alla i er familj.
Mycket krafter åt dej, och hoppas du får bra hjälp och tips av kuratorn, och dotter hjälp på bup. Du tar ett steg åt gången och saker börjar nog gå framåt. Bra att du har berättat åt just den vännen som sett din man full, så känns det inte som om du hittat på. Kanske det på bostadsfronten också dyker upp något överraskande när du vågat vara öppen med det och själv tänka tanken och kanske också tala med nån.

Visst är det så att mental trötthet gör att alla småsjukdomar blir sjufallt värre! Flunssa får man hög feber av och ont i huvudet blir närmast migrän med blixtrande värk. Det är väl kroppens sista försvar, att tvinga en att vila!

Ja alla hjärtans dag, visst vill vi fira med våra älskade män våra lyckliga förhållanden *ironiskt asgarv*. Att han väljer att komma in full kvällen innan höjer ju alltid humöret och tillgivenheten hos oss fruar och sambon *ännu mera asgarv*.

Visst är det ett konstant spel? Försöka avleda, vilseleda, ljuga när så krävs, dölja, manipulera - vad som helst bara de slipper prata om det man borde. Jag känner jag liksom gett upp, hör pratar han motorer och väder som inget igen hänt.

Skönt att höra!

Om FB och hur man ska göra inlägg t.ex på Alkoholhjälpens sida anonymt.
Jag har två olika konton. Ett privat och ett annat där jag inte visar bilder på vänner, familj och barn.
Man ser inte mitt ansikte och mitt namn är naturligtvis inte mitt riktiga :)

På det kontot är jag medlem på olika grupper som rör alkohol och beroende.
Även i Facebook grupperna skrivs det bra och tänkvärda ord.

meddelar att hon mår bra. Nykter och fin. I exakt 4 månader och 2 dagar :)
Det är lite vår i Stockholm idag. Lika speciellt varje gång det kommer.
Det där underbara ljuset.

Och stort tack för att ni undrar. Från mitt hjärta.
Ni är underbara som bryr er så mycket!
Varma kramar till er på hjärte - dagen!

Det tänker ska jag ta med mig, tack så mkt. Skulle öppnat upp mig i detta forum för länge sen tänker jag. Jag är bara nöjd att jag klarat denna dag utan att tänka på alkohol.

100-2 ??

Så går natten gick bra. Förutom att abstinensen slagit in då jag sov, svettats hela natten.

Är nätterna som är jobbigast. Min rutin har varit att ta mina vinglas då sambon somnat (klockan 22). Och sen sitta uppe till 02 och pimpla vin, se på tv-program på play och lyssna på musik. Därför är inte dagarna jätte jobbiga. Just nu då klockan är 13 känner jag att jag lätt kommer klara den kommande natten. Men jag vet att då klockan slår 22 så börjar tankarna komma, blickarna mot vitrinskåpet med massor av alkohol i kommer. Det jag känner funkar till en viss del är att lägga sig i badkaret. Det var så jag tog mig från vardagsdrickanet för ett år sedan. Känns inte som att det kommer vara till lika stor hjälp denna gång men får ta en kväll i taget.
Nu ska jag iväg och kolla upp något gymkort och sedan försöka komma igång med det i veckan. Tänker mest på fredag, hur ångesten kommer komma. Då jag alltid kunna börja dricka vid middagen, sedan dricka fram till jag ska sova. Sist jag var nykter en helg, ja det är nog 7 år sedan för att vara ärlig.
Vag gör man en fredag/lördag kväll utan alkohol? Trycker man i sig godis?

Nu kör vi!

Jag har verkligen försökt att få iväg honom till Vc för endast de problemen. Men han säger att han ska boka tid men det händer aldrig nått? Jag själv ska gå till denna kurator för att jag har ångest och känner mig nere. Känner mer och mer att jag kan ju inte tvinga iväg honom men det känns bara som att bryr han sig så lite om oss att han inte ens kan gå iväg?
Äldsta dottern vet ju om de gångerna eftersom hon var med. Hon har även pratat med sin Bup kontakt om den händelsen i somras. Hon tycker ju som oftast att han bara är konstig och glömmer saker, hon är ständigt irriterad på honom. Säkert av det som har hänt men även för att hon är tonåring. Hon är ju väldigt energisk och blir jätte lätt jätte arg när det är något som händer. Hon ska nu utredas för Add/Adhd

Jag skäms så otroligt mycket över allt detta, har berättat för min vän som tyckt sig har sett honom onykter. Hon var även med mig ute i förrådet och letade efter det han dricker. Vi har våra sortering av sånt som ska till miljöstationen och det är han som går ut med dom sakerna.. Så jag är säker på att nån stans finns det.

Han har aldrig varit våldsam mot oss. Han kan däremot säga väldigt konstiga och dumma grejer när han blir arg eller sur. Som en barnslig unge som ska ge igen om man säger nått negativt mot honom.

Jag tog kontakt med hans föräldrar som jag skrev här uppe i somras. Men de har inte efter det hört av sig till mig igen eller sagt något när vi träffats vid kalas. Han påstår att han sagt till dom när dt här hände igen i december att han druckit lite i smyg när han har mått dåligt över det som hänt med stora tjejen. Fast det kan jag ju inte veta och dom har inte sagt något..

Alltså jag får panik på det här! Har suttit och kollat lägenheter i den här lilla hålan men det är inte lätt att hitta något jag skulle ha råd med. Min sambo säger när det har kommit på tal att vi ska gå skillda vägar att han ska bo kvar här. Och det är ju klart för jag kan ju inte bo i ett hus själv.. inte med med min lön. Jobbar på timmar så jag har ingen fast inkomst vilket gör allt svårare.

Jag vill inte att mina barn ska ha det så här! Verkligen inte!

Tack för ditt svar!!

Klart att du gjort rätt....tystnaden är för att det ska bli lite extra känsligt för dig tror jag ärligt talat. han har inget till sitt försvar för innerst inne kanske han vet att det är rätt det du säger o då tycker han att det är bättre att hålla tyst och det är väl sant samtidigt.
Ge det ett par dgr och låt det va, känn befrielsen över att du faktiskt har fått säga det du tycker ordentligt, fundera på vad ditt nästa steg i allihopa är för något!

Här ringde han idag för o påminna att det är Alla Hjärtans Dag. jaha jo det vet jag, men vi har aldrig firat det förut så idag ska vi inte göra det heller tänker jag! Vårt förhållande är just nu ett spel, ett spel om att inte röra något infekterat och låtsas som att allt är som det ska! Min hjärna är trött, min kropp är trött...märktes även igår vilket jag tror ändå var en stor bidragande faktor till att jag kände mig så dålig. Kroppen sa ifrån efter helgen...jag va vaken totalt 2-3 timmar igår sen resten sov jag en väldigt djup sömn. Idag vaknade jag piggare men världens huvudvärk.
Han? Han kom in runt 23-tiden, full och luktade äckligt...la sig utan att säga nånting, men jag såg och kände allt. Det gjorde mig äcklad!

Oj

Jag har vänt mig till denna kurator för min egen skull. Har dagligen ångest och känner mig nere. Vi har tydligen bara en kurator där vi bor så det är henne man ringer till? Min dotter går på BUP varje vecka, just nu ska hon utredas för Add/Adhd. Så hennes humör pendlar lite upp och ner som det är och så är hon ju tonåring med. Känns så övermäktigt att hålla reda på allt och alla just nu..
Jag har bara berättat för en person om detta och det är min vän som tyckte sig ha sett honom onykter.
Tack för ditt svar!

Tack!! <3

Oj! Då är vi nästan på samma nivå då. Vad skönt att läsa att någon annan också precis tagit tag i sitt problem!
Tack!! :)