Senaste kommentarerna i forumet

Kör nu vitt på middagen i veckan och njut av den goda maten! Det smakar bättre utan a, har jag märkt. Det blir en stärkande seger att fixa det.
Oron och humördippen blir bättre med tiden, jag lovar!
Kämpa på!

Alkoholhjälpen kommer att finnas kvar. Det började för tio år sedan med att jag på några timmar fick övervaka forumet. Sedan dess har vi långsamt växt till idag en handfull personer som arbetar med alkoholhjälpen. Forskningsprojekten ger lite extra, men själva driften finansieras sedan några år av socialdepartementet. Det finns idag ingen anledning att tro att det kommer att ändras. När den nuvarande studien är klar kommer vi att ha fler argument för att förstärka och förbättra verksamheten.

Jag tycker att den kritik som har framförts har poänger och sätter fingret på saker som vi behöver jobba vidare med. Vi har alla vant oss vid att de tjänster vi använder på nätet ska vara tillgängliga jämt. För några år sedan kunde vi ha stängt för uppdateringar flera dagar på alkoholhjälpen. Så kan man inte göra på nätet längre.

Det är fantastiskt att höra att forumet betyder mycket för er som använder det. Att forumet är bra är till den största delen på grund av alla fantastiska användare som stöttar varandra och frikostigt delar med sig av sina egna upplevelser.

Jag känner samtidigt att vi har ett ansvar att förvalta detta rätt. Tekniska fel kommer ibland dyka upp, även om det inte är ofta. Vi behöver bli bättre på information och att skapa alternativa kommunikationsvägar som kan användas om något skulle hända.

/magnus
alkoholhjälpen

Tack för kramen, du får en lika stor tillbaka!
Så mysigt med en baravarahelg i Stockholm för dig och barnen, livskvalitet! Håller med om att det stärker att se andras fyllebeteenden, visserligen tragiskt men tänk att man varit där själv. Aldrig mer, säger jag.
Njut av dagen!

När du studerar ska du absolut ha en timmes friskvård PER DAG eftersom det stimulerar inlärningen och gör hjärnan så mycket smartare!

Smart är du redan, på många sätt och vis! Så ut med dig och njut av luft, rörelse och ljus! (Läs boken Hjärnsmart om du inte redan gjort det. Jag lyssnade på halva men tror jag fick in budskapet tydligt och klart. Motion gör en smartare. )

Surfar vidare mot 50 dagar nu...
Kämpa på!

Vi hejar på och stöttar varandra!!!
Kram

Tack!
Det känns alldeles utmärkt på denna sidan. Bättre och bättre för varje dag, faktiskt. Närmare 50 än 40 nu....
Vi trampar vidare!

Japp, nu kör vi på ytterligare en vecka i det vita tecknet.

Skulle ju inte räkna dagar. Sover ju "på riktigt" i sunda perioder men oj vad svårt det är att komma upp på morgonen när klockan ringer. Har en del oro o nedstämdhet att försöka få bort men träning och annat tror jag kommer funka. Ska på middag på restaurang i veckan, fast besluten att dricka alkoholfritt men har ju fallit för frestelsen förr. Får se hur det går nu men tror absolut jag klarar det.

Tro på dig själv, troligen stämmer dina misstankar bättre med verkligheten än vad hans svar gör. Det finns alkoholister som nekar till att de dricker trotts att de halsar en flaska vin framför sina anhöriga... det kan vara annat än vin i flaskan...

Spelar mängden någon roll? Du har tydliga bevis på situationer då han druckit och inte kunnat ta ansvar som förälder. Varken du eller barnen ska behöva ha det så här!

Jätte bra att du ska prata med någon, sen är frågan om han är motiverad om han har insikt i sitt missbruk. Har han inte detta så kan du tyvärr inte göra något för att hjälpa honom, möjligen kan du hjälpa honom på traven men en sådan resa kan ta allt ifrån månader (sällan) till år eller en hel livstid (vanligare). Familjerådgivningen brukar vara en ganska neutral plats att kunna diskuter hur ni har det i familjen (han måste ju hålla med om att det varit tufft m dottern...).

Barnen behöver stöd och socialtjänsten är skyldig att erbjuda stöd till anhöriga, kolla hur det ser ut där du bor. Äldsta dottern, vad får hon för stöd? Har du och barnen pratat om pappans missbruk? De märker att något är fel och en ärlig öppen dialog brukar hjälpa! Det värsta barn kan vara med om är att de inte blir bekräftade i det de ser och upplever! Funderade...kan dotterns mående påverkas av pappans drickande???

Sluta att skydda honom och förneka, är det någon som säger som din vän så säg att det är så. Du behöver stöd av andra runt omkring, vem kan du mer prata om. Många skäms i början men det blir ännu mer tokigt om man gör det. Din sambo har en sjukdom, det är inte så enkelt att bara sluta. Ofta finns det en eller flera orsaker till att det blivit ett missbruk men det är aldrig någon annans fel, ta aldrig på dig skulden!

Gör saker som du mår bra av, träffa vänner, se till att du inte isolerar dig. Så här ska ingen behöva ha det.

Man kan ställa krav på missbrukaren med tydliga konsekvenser, men se då till att det verkligen är konsekvenser du kan leva efter. Tror de flesta anhöriga sagt " kommer du hem full en gång till så lämnar jag dig!" men sen gör man ändå inte det. Vad kan vara rimliga konsekvenser för dig/er? Kör han bil? Kan alkolås vara en hjälp? När du ställer konsekvenser se till att det drabbar honom och inte dig och barnen!

Att leta efter det han dricker är ofta lönlöst, om du hittar något så kan det vara en bråkdel av vad som verkligen finns, det tjänar liksom inget till, du kommer ändå aldrig att få koll på hans drickande. Hans smygande, beteende och viktuppgång tyder på missbruk men kan även ha sina orsaker i en dåligt fungerande sköldkörtel, kanske en anledning att få honom till läkare...för du lär inte få dit honom för att han dricker. En dåligt fungerade sköldkörtel kan ge symtom liknande depression, frusenhet, viktuppgång, trötthet...sen kan han ha försökt självmedicinera bort symtomen med att dricka alkohol...bara spekulationer men det kan vara en anledning att få honom till läkare! Allt är inte svart eller vitt!

Det är inte lätt att lämna men ibland är det nödvändigt och kan vara en vändning för alla inblandade. Fundera på vilka signaler ditt val ger dina barn? Vilka råd hade du gett till dem om det var de som levde ditt liv?

En dag i taget och en sista fråga; är han någon gång våldsam verbalt eller fysiskt mot er? Stå upp för dig och barnen, det är ni värda!!!

Mycket styrka!!!

Så fint att se dig här. Förstår verkligen det här med att det känns ihåligt och repetitivt att skriva när man inte varit inne längre. Jag känner lite samma sak. Känslorna är inte nya, jag har bättre verktyg att hantera dem och jag har redan gjort analysen i skrift. Men det finns ju några nära och kära som man gärna tittar till :)

Du, var ej orolig, jag har själv insett att jag mår bra att vara vit. Jag kommer fortsätta så ett bra tag till. Huvudet spelar en ett spratt ibland och inbillar en saker och ting. Men at the end of the day så är det bäst att landa i sin nykterhet under en längre tid.

...än "bara" ett missbruk. Som många andra också gått igenom eller lever i misshandel och hot. Titta på filmen https://polisen.se/.../Relationsbrott/Film-Eva-och-Johan

Det kallas normaliseringsprocessen, när man vänjer sig vid de hemskaste saker och till slut ser det som något normalt, det är därför det är lättare att stanna hos den som misshandlar än att lämna. Även den mest otrygga och våldsamma relation blir på ett destruktivt sätt trygg, man vet vad man har att rätta sig efter... oftast.

Hur svårt det än är så försök att vara ärlig, du gör ingen en tjänst genom att försöka manipulera. Jag förstår att du är rädd men lämna då, idag! Du skriver att du har en fin familj och vänner, de kan säkert hjälpa dig fram till du får din bostad, det rör sig om två veckor. Två veckor med honom kan innebära att du är förstörd. Två veckor kan räcka för att han har påverkat dig så du inte vågar/kan/vill flytta, två veckor kan innebära att ditt liv är slut... är det värt det?

Mönstret han har är klassiskt, se filmen! Han försöker manipulera bort dig från alla dina nära och kära, så han får makten över dig. Han behöver dig för detta men det är INTE kärlek! Du är värd så mycket bättre!

Har du ork och mod borde du polisanmäla! Jag lämnade för många år sedan, vi har barn ihop så viss kontakt kvarstår, men jag vet att jag inte levt idag om jag inte lämnat, det är en stark känsla när den kommer fram till en! Det tog mig drygt ett halvår innan jag insåg vilken fara jag levt med och på allvar förstod hur jag levt och vilka risker jag tagit. Det är skrämmande när man inser krafterna av manipulation!!! efter separationen så har jag läst och läst och läst, för att förstå mig själv, processen och honom, det är så jag har bearbetat!

Mycket styrka!!!

God morgon Helle ..
Har inte heller hört ngt om att det ska finnas ngn skyldighet att rapportera till socialnämnden ..så det behöver du nog inte oroa dig,
håller med miss lyckad om att de säkert är positiva till att du söker hjälp ..
Ok, stort lycka till nu .. tycker att du är jätteduktig och modig som tar det här steget mot ett bättre och vitare liv utan beroende och A ..
Berätta gärna hur det går ..
Stor Alla Hjärtans Kram till dig ..

Prova en vit vecka. Bara som ett experiment. Klarar du inte det vet du. Då behöver du hjälp. Klarar du en vit vecka kan du jämföra hur det var och bestämma dig för hur du vill gå vidare. Bara så till att börja med. Skulle det vara en rimlig övning?
Skriv hur det går för dig!

att du har blivit "sedd". Han blev ursinnig, starka känslor betyder att du är viktig!
Jag pratade med vänner efter senaste återfallet och nämnde att ingen, varken min man eller mina föräldrar, som måste ha märkt att jag var berusad under sonens kalas, ens nämnde något. Kanske märks det verkligen inte, men jag hade ändå hällt i mig tre dl starksprit och det var tidig eftermiddag. Och de har varit med hela resan när jag var 18-27 år, behandlingshem, avgiftning, dille, ep, självmordsförsök mm. Utraderat i deras medvetanden efter 20 år, men ändå, det har ju varit så. Själv skulle jag blivit orolig om min dotter/fru ens luktade alkohol med en sådan historia.
Just då för ett par veckor sedan var jag ju nöjd, förstås, för ingen störde mig och jag kunde dricka vidare.
Men upplevelsen sedan, när jag satte ord på det, var: Är jag osynlig?
Prata med din man! Ta hjälp av honom! Han har ju sett dig och reagerat. Då är du viktig för honom. Skammen behöver du inte. Lägg den i bakfickan, ta fram den när suget kommer om den hjälper. Men låt inte skammen ta över. Ofta leder det till tanken att det inte är någon idé, familjen har det bättre utan mig, jag är kass osv. INTE! Hade du inte varit viktig skulle han inte reagerat!

Ska bli intressant att se vilket svar man får på detta. Håller med om att det inte är ok med så långt avbrott som innebär risker och problem för många.

Men, hmmm. Förlåt en okunnig (ja, jag är rätt okunnig om det mesta), meen... skriva på FB? Går det att göra anonymt? (Jag funderade naturligtvis snabbt på att kontakta via den. Även mejla a.hjälpen, men e-posten hade också upphört fungera...). I övrigt håller jag med om att Admin. sköter sig förträffligt och bygger dagligen på ett fantastiskt instrument i den här sliriga uppförsbacken som a.bruk kan innebära! All cred till dem. De verkar snarare som om ett systemfel föreligger och att en krisplan bör läggas upp. Det går att göra – det är jag övertygad om. Bara det finns lite pengar så..? som vanligt.

Verkar som det är svårt med bromsen. Har du testat att bestämma exakt hur mycket som är lagom innan du börjar och se till att det inte finns mer sedan? Vet du hur mycket som krävs för att det ska börja skena? Eller är det bara när tillgången är fri som det ballar ur? Viktigast kanske, vilken funktion fyller alkoholen för dig? Det kanske även handlar om vilken sinnesstämning du är i när du börjar som bestämmer hur det kommer att sluta.
Du har långa nyktra perioder, hur mår du då? För om du klarar att leva utan att dricka en droppe kanske det är den säkraste vägen.
Svårt när det finns tillfällen som fungerar och man tror att man plötsligt är "frisk". Har samma problem själv, men märker att det är starksprit som triggar oavsett när och hur. Vill jag ha sprit vet jag att det kommer att eskalera. Vin och öl tilltalar mig inte alls. Fast sällskapsdricker jag vin ett par tillfällen har jag märkt att spritsuget kan smyga sig på flera veckor senare.
Berätta gärna mer om hur det sett ut för dig

ett par dagar till någon vecka efter sista precis som du skrev, men även beroende på hur länge man ätit dem regelbundet och hur hög dosen varit. Den psykologiska biten är bästa preventionen, för i och med att man tagit den har man sagt till hjärnan att tanken på alkohol är en stort nej. Kan fungera med annat också, såsom inbokade aktiviteter som kräver nykterhet mm
Olika hur man tål att dricka på antabus också, men finns det en ärlig vilja att sluta kanske man inte ska kolla sin egen gräns där. Eller byta medicin.
Mia: hoppas du fortfarande klarar att stå emot. Har du fått hjälp med ångesten?

Panik
Helgmorgonångesten har kommit tillbaka. Vill bara vara för mig själv. Orkar inte planera aktiviteter, orkar inte engagera mig i barnen, kan inte organisera mig. Vill ut, andas, träna, cykla i skogen.
Ser allt som behöver göras hemma. Får panik av oordningen. Vet att jag behöver börja någonstans men blir låst i min obeslutsamhet.
Rastlösheten beror på ensamhet och är nog egentligen sorg. Men inte ens den kan jag hitta. Kvar blir bara känslan av att jag befinner mig i kaos och tomrum. Drivet att agera ligger under men jag är handlingsförlamad. Märker att jag blir irriterad så fort någonting eller någon kräver min uppmärksamhet.
Jag klarar inte ens av att organisera min egen dag idag. När jag dessutom får frågor av barnen om vad vi ska göra tappar jag greppet. Vill inte, orkar inte. Självklart vill de ha uppmärksamhet, men jag kan inte ge den. Vill bara vara ensam med mina egna tankar. Vill helst av allt fly från vardagen, inte nödvändigtvis genom att dricka mig berusad, utan fly rent fysiskt. Klaustrofobi. Andras behov är för mycket. En enda fråga från S om jag kan göra någonting tillsammans med henne känns som ett berg faller över mig. Vill slippa tänka och planera samtidigt som bristen på en agenda för dagen gör mig vilsen. Men jag kan spela kort med henne en liten stund innan jag sticker iväg.
En cykeltur på 1 1/2 timme räddar mig från det inre kaoset.
Därefter hårt arbete utomhus, röjer bland skräp, gamla utslängda möbler, sorterar grovsopor som jag knör in i bilen, tar fram motorsågen och kapar upp allt som går att elda, kryper under V's bil och hjälper honom meka lite, bär in de kapade träbitarna...fysisk aktivitet och frisk luft tar bort paniken.
Jag är lugn inuti när jag är i full aktivitet, glömmer tiden, är effektiv och outtröttlig som en maskin. Så fort jag stannar upp är den tillbaka, tillsammans med känslan av utmattning som aldrig märks när jag är igång.
Jag är medveten om att jag flyr. Att jag skulle stannat upp och utforskat känslan. Men det blir för mycket. Räcker bra med att inte förvärra.
Jag fick aldrig en tanke på att dricka och nu är systemet stängt och jag är glad för det var trots allt viktigast just nu.

För mig både hjälper vetskapen om att vintern ligger bakom oss och att tävlingssäsongen kommer närmare för varje dag samtidigt som det gäller att vara vaksam på "sista-minuten-impulsen: Om jag ska ta ett återfall till innan sommaren måste det vara snart."
Sug har jag bara mitt i en period. Nu var det över två veckor sedan jag drack senast, så det är borta. Kanske är de två helger som kommer är viktigast. Vet inte vad ni andra har för viktiga mål och värden i era liv, men hitta dem och använd dem! Återkom till frågan hela tiden och så fort tanken på hur skönt det skulle vara att flyta bort i alkoholdimman kommer.
I torsdags låg återfallet och lurade. Ska jag handla inför helgen och dra iväg till stugan ett par dygn? Satte mig på cykeltrainern och körde ett intervallpass först. Konditionen usel, men euforin kom också. Den gamla känslan av styrka och oövervinnerlighet. Jag vill en säsong till, vill orka cykla med värstingarna de 18 milen till träningslägret efter påsk. Vill somna med frisk luft i lungorna och vakna med träningsvärk, mycket mer än somna med ångest och hjärtklappning och vakna med darriga händer.
Vilja någonstans är bättre än frukta och fly. Helgen blev nykter.

Morgonhimlen var röd när jag åkte pendeln mot jobbet. Ljuset gör mig lättare i sinnet. Kände t o m att jag log, inom mig och ett försiktigt leende på läpparna. Blir gladare och lättare till sinnet när jag nu varit nykter flera dagar i streck. Jag mår definitivt mycket bättre utan alkohol.
Tacksam för varje dag då jag gör klokare val vilket leder till ett sundare liv.
Hoppas ni andra här också har bra dagar, vi som kämpar här behöver återhämtning och kraft för att ta oss vidare.
Sänder här ett <3 till er alla på denna alla hjärtans dag!

jag har noterat att ni har fått stå ut med en del spott och spe härinne, i efterdyningarna av helgens serverproblem. Jag skulle bara helt kort vilja dra mitt strå till stacken och säga att jag tycker ni gör ett fantastiskt jobb. Ingenting är idiotsäkert, inte ens NASA med alla sina resurser går fria från sin andel av bekymmer. Jag läser kritik mot att informationen på Facebook tog för lång tid, men jag noterar också att ingen, säger ingen, skrev på er Facebook-sida och bad om information. Jag förstår att det måste bubbla i er av en uppdämd vilja att gå i svaromål i allt det här, och ändå bibehåller ni en balanserad och lugn attityd i era kommentarer. Självklart förstår jag att ni har utvecklat hård hud i era dagliga kontakter med offermentalitet och alla de andra karaktärsdefekter vi missbrukare lider av, men det måste ändå kännas trist någonstans där inne, och jag vill med detta uttrycka min beundran för ert stoiska lugn i allt det här. Själv skulle jag nog bara skrika rakt ut.

Så ha en bra dag och ta inte åt er, se det i stället så här: ni har lyckats bygga ett forum som är så bra att vi inte kan leva utan det i fyra futtiga dagar.

Vill skicka en Stor Vit Alla Hjärtansdag Kram till dig Elias och alla andra här som kämpar ..
Härligt för dig med en helg i tre generationers tecken .. och ta vara på tiden tillsammans ..
Spenderade helgen i Stockholm med mina älskade ungar ..
en Såå lyckade helg .. bara vara , skratta och umgås med dem .. Lycka !!
Kunde uppmärksamma en del sorgliga uppträdanden och beteenden från andra hotellgäster i lobbyn på kvällen ..
blir bara mer stärkt om övertygad hur jag vill fortsätta resten av mitt liv ..
Ok, Elias .. ha en riktigt bra Alla hjärtans dag ..

Sisyfos det är ett tag sedan jag kollade upp mina värden. Jag lämnar blod och då tas det prover men det är ett tag sedan jag hade möjlighet att gå dit. Kanske borde jag kolla upp det. I december tyckte jag min trötthet var under kontroll, då tog jag D-vitaminer men de tog slut och jag har inte kommit mig för att köpa nya. Det borde jag göra.

Jag känner igen mig i det du skriver om med jobb, pendling och så vidare (även om det är skola för min del då) och visst suger det musten ur en! Det är som att det inte finns tid för egna intressen och drickandet blev en så enkelt väg ut ur det, det blev en belöning för att man tagit sig igenom ännu en dag och ännu en vecka. Jag inser att det är ett problem men vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Mitt liv ser ut såhär just nu och jag vill egentligen inte ha det på något annat sätt, tids nog blir det annorlunda allteftersom barnen växer och jag slipper pendla 1,5 h enkelväg till skolan. Tills dess måste jag hitta ett vettigt sätt att hantera kvällar och helger på, utan att dricka.