Senaste kommentarerna i forumet

Det gick åt skogen, öl fre-sön
Men det positiva är att jag håller mig utan att dricka på veckodagarna nu för tiden.
Måste bara kämpa mer på helgerna. Att det ska va så svårt ?
Du själv då ?

Hej MM, har du också haft svårt med servern? Tänker på dig, fina, varma OM-tankar!
Kram Sundare

Ja, nu är problemet åtgärdat, så skönt. Vill ha forumet som en säkerhetslina i mobilen, behöver det!
Vingliga ben, minns ni Bambi på hal is? Då har ni mig. Tack och lov har jag min vapendragare Stampe med mig, maken hjälper mig att räta på ben och rygg så jag tar mig framåt.
I lördagskväll fick jag en kraftfull ångestdipp och kraftig huvudvärk, försökte spela stark o glad ändå för familjens skull då vi för en gångs skull var samlade en lördagkväll för gemensam matlagning och samtal. Men med ett enda reultat: de trodde jag druckit. Jag var "konstig" och för dem betyder det "varning för att mamma/frugan smygdruckit". Insikt som kändes som en knytnäve i magen. Blev rätt kaotisk kväll men den slutade bra. Fick sova med ena dottern, hur stora de än blir är man alltid mamma-barn.
Söndagen var bättre, fylld av arbete och åttaganden. Kanske inte så "kul" men upptagenhet är det bästa skyddet just nu.
Nu tar vi denna vecka.

...och jag hoppas så det inte hänt dig något svårt eller jobbigt. Hoppas att det bara är server-problem som gör att du inte kunnat höra av dig.
Idag skiner solen här från en hög och helt blå himmel, hoppas den lyser på dig där du är!
Kram

Har mått ganska bra senaste dagarna. Är verkligen en tyngd som lyfts från mina axlar.
Nervös inför läkarbesöket i morgon. Har hen någon skyldighet att rapportera till socialnämnden när hon får reda på att jag har barn?

Visste att det skulle komma en dag 1 igen. Igår tog maken fram ost och vin för att fira att vi var klara med flytten.
Sov dåligt men det gör jag ändå just nu. Det är mycket att tänka på när man flyttar och jag har varit sjuk och kommit efter med jobbet vilket också oroar mig.
Idag känns det bra iallafall. Tillbaka på dag 1 men inget sug efter mer. Får se hur kvällen blir.

Kram

Jag vill ännu påpeka att du själv skriver du låtit ditt barn bo hos pappa, pga att det inte är tryggt att bo hos dej med din man. Då tycker jag samma gäller dej, är det inte ett ok hem för barnet, är det knappast det för dej.
Jag har ofta diskuterar ämnet gällande "man får inte dricka på jobbet eller då man ska köra". De här två reglerna klarar många av våra alkoholister, de bara helt enkelt ordnar sin vardag så det går ihop. Men jag tycker att ens livspartner och barn också är värde alkoholfri tid. Jag här också läst att man inte skall sköta sin baby då man är full, men hur är det med andra människorelationer, de kanske inte är lika utsatta, men är de inte värda en nykter vuxen de också.
Jag tycker vi oftare i detta samhälle kunde ifrågasätta detta. Sen när har att gå på jobb eller köra bil nykter blivit viktigare än at bemöta sina nära och kära nykter. Också de som inte har problem med alkoholen, tycker ibland att detär att gå lite för långt att kräva nykterhet hemma, men varför? Man kan ju leka med tanken lite. I vilka situationer tycker du man kan kräva nykterhet, närvaro och respekt? Har du alltid tyckt så? När ändrade det?

Hur har det gått för dig nu under helgen?
Kram

Som många andra skrivit, kan du flytta nu? Har du någonstans att ta vägen innan den 1/3? I annat fall så tycker jag inte du ska berätta något och inte ensam. Att han är fin då han är nykter är ingen förmildrande anledning.

Han behöver hjälp, det är få missbrukare som kan sluta självmant, han behöver hjälp med läkemedel under själva avgiftningen, gärna inlagd och därefter finns det andra läkemedel att ta till och dessa kan även kombineras MEN för att det ska lyckas så behöver han motivation. Kan han tänka sig att ALDRIG mer dricka? Utöver detta behöver de flesta hjälp med samtal, att hitta orsaken till varför man dricker är det som kan leda fram till en varaktig nykter och minskar riskerna för att man ska bli beroende av något annat.

Är han hotfull bör du lämna honom omgående, är han våldsam kan du polisanmäla honom och du kan alltid kontakta en kvinnojour, ibland kan de ställa upp med akutboende. Är det värt att riskera livet för honom?

Det finns INGET du kan göra för att han ska få motivation, eller sluta, men du kan rädda dig själv och du har möjlighet att ta hand om ditt barn!

Mycket styrka!!!

Vad bra du har din lägenhet. Och hittat hit till forumet. Om du känner dej väldigt osäker, skulle jag kanske inte tala om flytten förrän du vet du faktisk kan flytta med det samma, till din gamla bostad eller något tillfälligt. Ifall att situationen spårar ur. Kan ju vara han tar det som om du planerat det bakom hans rygg, men som du beskriver situationen verkar han inte trygg. Som de andra sa kanske det skulle vara skäl att ha med en kompis eller åtminstone berätta för någon kompis vad du genomgår och komma överens att ha tätare kontakt de dagarna du överväger att ta upp diskussionen.
Kanske får ni ännu en chans, men jag tror också ni inte kan bo ihop så länge han inte kommit till insikt och är en bra bit på väg, det låter helt enkelt inte tryggt för dej.

... att det kan vara svårt, MEN han behöver bli frisk i sin sjukdom först. Låter inte hälsosamt för dig att vara kvar i detta nu

Hur kommer det sig att sidan var nere – i mitt fall från torsdag (den 9:e) t.o.m. söndag e.m. – utan att något meddelande lades upp om vad som hänt? Inte heller ett ord på Facebook?! Serverproblem räcker inte som förklaring.

Hej! Jag e me GBP sen 6år tillbaka och känner att jag med har problem med alkoholen. Jag vill verkligen sluta med den. Jag har dessutom gått upp ca 8 kg och det e jag ganska säker på att det e alkoholen som gjort de.
Jag vill verkligen hitta något att ersätta alkoholen med, så som ett intresse. Problemet är bara att jag vet inte med vad. Har även stora funderingar på att kontakta läkaren igen och ta hjälp med tabletter. Har ni någon erfarenhet av tabletter och vilka isåfall?
Tycker de e så skönt och bra med detta forum så man kan både läsa och skriva av sig. Man e inte ensam. Nu kämpar vi på och stöttar varandra ?

Åh den där folkölen ... Den drack jag en hel del av under veckorna, de var ju mer ok tyckte jag. Inte lika gott men nog sjutton kunde man bli påverkad av de med.

Hur har helgen gått?

Så, helg igen. Min första men inte din. Hur har de gått? Tänker att de kanske vart lite extra kämpigt när du skrev om suget i senaste inlägget.

När han är nykter är han väldigt kärleks full o jag vill tro att allt kommer bli bra jag har min gamla lägenhet från 1 e mars ca men är osäker på hur han kommer ta det eftersom han svänger så i humör är rädd för hur han kommer ta det

Hemsidan fungerar fortfarande inte. Skrivandet fortsätter i ett word dokument. Det känns fortsatt viktigt att dokumentera, speciellt då tankarna på att ett glas vin faktiskt inte är så farligt, att en öl är helt normalt att dricka, en lite ofarlig folköl.

Så igår då… Dagen kom och dagen gick. Förmiddagen kändes bra. Eftermiddagen/kvällen var lite jobbigare, det är ju då jag brukar ta mig ett glas för att lätta lite på tristessen, på vardagen. Jag lyckades slå bort tankarna på alkohol rätt bra men de ersattes av ett enormt sug på glass och fika. Istället för en massa onödiga kalorier tittade vi på tv (varför dricker alla på tv?!) och sedan lyssnade jag på ljudbok. Det blev tidig läggning, som vanligt.
Idag inleder vi dag fem och fastän jag tränade med lätta vikter igår känner jag av det i musklerna idag. Barnen är sjuka och därmed hemma (liksom jag) och tankarna på gymmet måste släppas. Kanske att jag kör något här hemma. Jag och maken pratade om att köpa hem fika som fredagsmys. Vi har helt skippat godis och fika över januari så det känns lite lyxigt.

Medan hemsidan låg nere dokumenterade jag på datorn. Jag slänger hit de så allt finns samlat på ett och samma ställe, så jag kan gå tillbaka sen om det behövs. Det känns viktigt, så jag inte glömmer sådär som jag alltid brukar göra.
--------------------------
Jaha, dag fyra idag då. Blev lite ledsen när jag såg att hemsida låg nere, har väntat på att den ska komma upp hela dagen. Det känns viktig att skriva just nu, så jag inte glömmer bort senare! Får skriva på datorn tills vidare antar jag.
Igår gick jag och la mig tidigt. Huvudvärken som förföljt mig de senaste dagarna gjorde sig påmind så det var lika bra att sova bort den. Vaknade idag och allt kändes ok. Tog mig tyvärr inte till jobbet (exjobb) då jag känner att jag behöver ”isolera” mig ett litet tag till. Jag ger mig själv den här veckan, den är jag värd, den är mitt välmående värd!

Som tur är kan jag göra en hel del arbete hemifrån, i den mån jag nu överhuvudtaget får någonting gjort. Skrev upp fyra punkter som skulle fullföljas idag. Två av dem handlade om de som ska stå i rapporten (läs gamla rapporter typ) och två hade med hushållssysslor att göra. Kunde stryka samtliga punkter redan före lunch vilket känns underbart! Det gav mig mer energi, så pass mycket så att jag tog mig ner till föreningens gym. En tråkig källarlokal med lite lösa vikter och ett löpband men man är garanterat själv där då man bokar en timme åt gången. Skönt! Jag vet att alla är olika och orkar olika mycket men efter de här senaste åren så är min kropp verkligen inte i form. Den är så förfallen så det inte finns och just nu känns det inte bekvämt att utöva allt för mycket kroppsarbete inför andra ”atleter”. Förhoppningsvis får viktminskningen en rejäl skjuts av alkoholstoppet. Hur som helst så småjogga jag 20 min (ok, jogga 2 gå 3 upprepa 4 gånger) för att sedan köra bröst och triceps med de lättaste vikterna som fanns. Bäst att starta lugnt tänker jag. Det känns bra nu. Det känns riktigt, riktigt bra nu.

Till sommaren ska jag må bra. Min kropp ska må bra. Jag ska orka göra det jag vill kunna göra! Gå, långt och länge. I skogen, i fjällen och överallt. Cykla, simma och bara vara ute en hel dag. Hänga på stranden men barnen, sola och äta lite vattenmelon. Leka i lekparken, klättra och gunga med dem. Och köpa kläder!!! Köpa kläder i den storlek jag tycker jag borde ha men uppenbarligen inte ryms i någon mer. Det ska jag göra i sommar! Att sluta med alkoholen kanske inte gör att jag helt plötslig kan göra allt det där, men de kan vara en hjälp på vägen. Nu kanske jag orkar upp på lördagsmorgonen för en riktigt lång promenad istället för att vara bakfull. Jag ska inte ”belöna” mig själv med en öl efter ett träningspass och tänka ”de är jag värd”. Hur dumt är inte de? Allt de där arbetet man la ner blir som bortblåst!

Jag drack mycket folköl på veckodagarna, för det är ju "okej" men det är (var) inte alls lika gott som en vanlig starköl så jag antar att en helt alkoholfri öl inte fungerar alls för mig heller. Det känns bra att du också har samma tankar som jag, även om det såklart är tråkigt att du hamnat här! Jag hoppas du förstår vad jag menar, det är skönt att ha någon att dela problematiken med.

Helgen har gått ok. Jag har tagit upp träningen och kan knappt gå då mina ben gör så ONT! Jag har också återupptäckt ljudböcker och lyssnat på Sagan om is och eld (game of thrones). Däremellan har jag färglagt en del bilder, gått på bio med barnen och varit helt sjukt sugen på alkohol för det har ju faktiskt varit HELG och då SKA man dricka vin och öl! Shit vad jag har saknat forumet när hemsidan legat nere...

Grattis!
Så roligt! Så härligt!! Jag glädjer mig med dig.
Kram från Ursula

Lycka till på resten av resan, så starkt jobbat

Säger bara Tack och att dina ord bär oss idag

Dag 6. På banan igen, som flera ggr förr. Sover bra osv efter vit vecka. Ska inte räkna dagar nu utan köra avhållsamhet tills jag nått mina sunda mål. Då kanske jag kommer över min lömska tvåveckorsfallgrop. Men ska behålla Elias delmålstips om februari också.

det var igår. Vår förmiddagspromenad förde oss ut i en välskött skog, granarna stod lagom glest och växtligheten mellan stammarna var låg så man kunde se långt, långt in bland dem. Solen lyste från en klar himmel och ljuset silade ner mellan träden och skapade en stämning som förde tankarna till John Bauer och hans trollskogar. Snön låg orörd på den lilla skogsväg som förde oss djupare in på sagoväsendenas domäner, bara några enstaka spår efter hare och räv bröt det vita böljande täcket. Det knarrade betryggande under fötterna, allteftersom vi fortsatte byttes granskogen ut mot björkar, nakna och täckta av rimfrost, stolt poserande mot en bakgrund av blått, den där blåa färgen som bara en klar vinterdag kan måla himlen i. Och där var den igen, sinnesron, den där djupa, varma känslan som fyller en när inget fattas, när allt man önskar finns här och nu. Allt världsligt bleknar bort och man lyfts in i ett mjukt, varmt sköte av närvaro, av själva existensens innersta väsen. Inget annat betyder något, det förgångna är glömt och framtiden blott ett löfte, en hägring. Komma vad som komma skall, nu är nu och det enda som har något värde.

När naturen erbjuder mig en sådan här upplevelse faller masken, den sura enstöringen ersätts av en blödig amatörpoet och jag skäms nästan över mig själv. Det blir lite pinsamt, jag törs knappt läsa vad jag just har skrivit eftersom jag troligen skulle slänga alltihop när gubben kommer tillbaka från det mörka hörn han suttit och muttrat i. Samtidigt är det ju just det här jag eftersträvar, sådana här upplevelser som jag bara får när jag är nykter: En timme av den där flyktiga känslan av harmoni, av enkel genuin lycka som kan jag leva så länge på.
Det står en gammal träkista på farstubron, den ser ut att ha stått där sedan huset var nybyggt, beslagen är rostiga och det fattas en spik här och där, men den håller fortfarande att sitta på. När vi kom tillbaka hade jag ingen lust att gå in; det må vara inbillning men trots den tolvgradiga kylan så kändes det som om solen värmde en aning. Jag slog mig ner, tände en cigarrett och medans hunden letade sorkar under snön några meter bort så satt jag och funderade.

Jag tänkte på den serie av händelser som startade den gången, i början av juni förra året, då när jag först skrek på hjälp här inne, och förundrades över hur allt har fallit på plats. Det kan synas som en förenkling, och är det självklart också, men allt jag gjorde var att bestämma mig, verkligen bestämma mig, ända inifrån min själs djupaste skrymslen bestämma mig för att nu var det nog, nu hade jag druckit färdigt. Och acceptera att jag aldrig kommer att kunna dricka igen, inte om jag vill leva ett liv värt namnet. Det var inte lätt, och är stundtals fortfarande inte lätt, men jag vet åtminstone nu att jag har slagit in på rätt väg. Jag mår bra för det mesta, jag har insett hur jag vill leva och tagit de första stegen i den riktningen, jag har gjort mig av med gamla bördor och jag har hittat sidor av mig själv som jag inte trodde fanns, sidor som jag nog kommer att kunna vara stolt över i sinom tid. Så det här med att vara nykter är nog inte så tokigt i alla fall tänkte jag. Och senare, på kvällen, som för att avsluta dagen med lite perspektiv och balans så kissade hunden i min säng.

Ha en härlig dag allihop!

Så kul med så goda nyheter! / mt