Senaste kommentarerna i forumet

Hej @melankoliskafröken och välkommen till Alkoholhjälpen! Vilken härlig energi i din trådrubrik! Blir nyfiken på att höra mer om dina tankar.

Högmod går före fall.
Alkoholen är listig, falsk och smart.
Man kan hålla i många år, men tillslut kollapsar kroppen på ett eller annat sätt.
Det behöver inte alltid synas, men invärtes sker många små förändringar - det är vad jag tror och det är vad som blev det uppenbara med min anhörig.
Var rädd om dig själv, för i medberoendet är det lätt att ryckas med. ”Vi kan väl ta ett glas, bara ikväll?” och rätt som det är så håller man deras tempo, om så bara för en kväll.
Har du försökt att prata med henne om vad du som partner ser och upplever?

Jag är så sjuk i hela huvudet. Drack en bag in box vin fem dar i rad. När jag började nyktra till förra söndagen så kan jag knappt gå. Måste hålla i väggen för att ta mig till toa. Kommer på på kvällen att jag trots att jag känner mig kissnödig inte kissat mer än några droppar under hela dagen. Tror då att jag totalpajat njurarna och är nu döende. Åker i panik in på akuten. Dom tar prover och njurarna lever,jag är bara extremt uttorkad. Dom ger mig bvitaminspruor i röven och benso. Tänker att nu åker jag hem. Dom tycker jag behöver stanna kvar. Jag säger att jag vill åka hem. Då får jag välja att bli frivilligt inlagd eller stort sett bli tvingad till det. Får veta att om jag avviker så kommer polisen hämta mig. Spenderar då en natt på Ava och tre på mental avdelningen. Mentalist avdelningen får man inte lämna för någon anledning,inte för att köpa läsk, inte för att röka , inte för att ta promenader. Detta är det lägsta jag någonsin sjunkit. En del riktigt läskiga typer där.

@JHL stort grattis till 70 dgr👊💥. Mvh

Och grattis både till dag 70 och 71! 🥳🥳🥳

@JHL Jag är ingen läkare, men om medicinen påverkar ditt belöningscentrum negativt så tycker jag att du ska sluta med medicinen. Du behöver hitta nya hållbara sätt att belöna dig med istället. Du behöver uppleva njutningen i vardagen som nykterheten innebär. Så tycker jag.

Kram 🐘

Det som förvånar mig är att hennes kropp klarar att dricka (snitt) 1 flaska rött vin om dagen. Redan 2019 konfronterade jag henne. Bestämde mig ändå för att låta henne dricka. Hon gör aldrig bort sig, sköter sitt jobb men hur en kropp kan tåls så mycket i minst 20 år är för mig en gåta. Jag har provat avstå alkohol, det har Ingen effekt. Min konsumtion har också emellanåt varit för hög. Det är bara mitt eget fel. Försökt få henne att göra en hälsokontroll. Hon totalvägrar. Hennes rökning den bryr jag mig inte om. Försökt förklara att kostnaden för vin och cigaretter 3500 kr, den kan du väl halvera. Jag kan fortsätta stå ut, älskar henne men hennes kropp borde för eller senare kollapsa?

Helt otroligt just nu i denna stund känner jag att vill ha A att jag vill bedöva huvudet. Har inte känt så på väldigt länge. Ska inte ta något men förstår mera nu att det helt plötsligt kan dyka upp. Väldigt obehagligt och antar att A vill göra sig påmind o sitter i huvudet o mina känslor. Skönt att få skriva det här, lite terapi för mig. Behövde det idag.

Oj vad jag känner med dig, i precis varenda ord. För man slutar ju inte älska en familjemedlem, trots den smärta de utsätter en för och den skada de tillfogar sig själva med drickandet.
Jag står i precis liknande sits som du.
Jag gjorde en orosanmälan och har funderat på att ta med pappa till ett möte.

Jag vet att många anhöriggrupper säkert förespråkar att man inte ska ställa ultimatum, men kanske blir det en sista chans man kan ge honom?
Vill han sedan inte ta den, så måste du nog släppa taget för din egen sinnesro.

Försöker varje dag att praktisera sinnesro-bönen och blir hela tiden påmind av sponsor. Men det är såå svårt att bara släppa taget. Jag vet.
Kan orosanmälan vara en väg?
Någon vän?
Någon annan anhörig?

Kram och bolla gärna

@solisinnet
Hej och välkommen. Bra jobbat med att vilja ändra dina dryckesvanor det är ett jättesteg att ta beslutet. Förutseende och smart att identifiera närliggande stöd tidigt i din förändringsprocess för mycket kommer att handla om att hitta nya nyktra vanor eller göra om gamla till nyktra. Många av oss bestämmer oss varje morgon att vara nyktra och utvärderar på kvällen. Det finns massor av forummedlemmar som kommer hjälpa och stötta dig på din resa, skriv ofta om dina erfarenheter och var inte rädd för att be om råd/fråga. Läs även andras trådar, även om din resa blir unik för dig så finns det massor av erfarenheter att lära sig av i de olika trådarna. Jag fåt även känslan att du är inne på att göra en ”större resa” och hitta dig själv, har du funderat på att träffa en psykolog eller liknande?

Jag kan svara här i tråden, nästan precis fyra år senare och berätta hur allt har gått. Nu har de nått sin botten.
Det var bara en tidsfråga..

Mamma har nu utvecklat en svår demens, som jag misstänker har skyndats på av hennes beroende.

Tecknen kom krypande för ungefär tre år sedan. Dvs ett år efter att jag skrivit mitt första inlägg här på forumet. Det började med små obetydliga tecken; som att glömma enstaka överenskommelser. Oroligt och irriterat beteende. Sedan har det eskalerat.
Mina föräldrar flyttade från mig och orten där vi bor, som en hämnd. Och där tror jag att de drack ohämmat.

En helg när jag och familjen hälsade på märkte jag hur mamma plötsligt hade förändrats. Liten, tunn, stripigt hår, osminkad och helt apatisk i hela sitt uttryck. Pappa var rödsprängd i hyn, med svullna vattniga ögon. Det var inte svårt att se att de hade krökat rätt rejält sedan vi skiljdes åt.

Nu började pappa så smått att inse att de inte klarade sig så långt ifrån oss andra och de flyttade tillbaka till hemorten lite senare samma år. Mamma var nu en helt förändrad person. Snarstucken, ”plockig”, nervös, disträ.

Jag gjorde ett sista försök att försöka kalla mamma till läkare, bakom hennes rygg, för en minnesutredning.
Kallelserna åkte i soporna och en demensutredning kunde inte påbörjas.

Det är bara min dotter som försöker att jävlas med mig” sa hon till sin närmaste väninna. Symtomen på demens blev fler.
Mamma kunde få utbrott på mig helt oprovocerat och säga så fruktansvärt sårande saker. Pappa - i sann ”medberoende-anda”- ringde upp mig och gav mig en utskällning efter noter.
”Nu behandlar du din mamma med RESPEKT!”

”Hon beter sig irrationellt” försökte jag. ”Skitsnack!” svarade pappa och jag försökte gång på gång få honom att se de uppenbara förändringarna i hennes minne och perception. Pappa förnekade konsekvent. Nu är dock symtomen ett faktum och för ungefär en månad sedan fick jag bekräftat via geriatriken att det inte gick att genomföra en demensutredning pga biomarkörer (bPETH) i blodet som indikerar långvarigt alkoholbruk.

Så kan det gå. Jag lade tillslut en orosanmälan. Pappa tackar nej till hjälp och jag avslutade med orden:
”Nu orkar jag inte mer pappa. Ta hand om er”

@Blidenjagvillvara77
Det är också svårt. För jag vet att det gärna kommer tillfällen där man känner att ja men hur illa kan det vara. Mitt problem är ju egentligen inte att hålla mig nykter. Mitt problem är sociala tillställningar där mitt tempo blir högt och man förväntas vara en rolig festprisse. Jag har alltid varit the life of the party och levt på uppmärksamheten jag får av vänner och de jag festar med. Pratar alltid runt med allt och alla på fester, dansar och bjuder på mig själv (enligt mig alldeles för mycket). Förr fick jag inte samma ångest av detta. Men nu tycker jag bara det är patetiskt och en fasad av mig. Det finns ingen autenticitet i det och är falskt och oäkta. Jag vill inte vara den personen. Har börjat tänka mycket mer så i allt för jag inser att jag är en person som har svårt att vara med och i mig själv. Har svårt att känna riktiga känslor och uttrycka dem. Tycker det är jobbigt att vara ledsen och känna mig deprimerad och ensam. Därför jagar jag kickar, flyr in i vad som helst. Allra helst in i något som ger mig bekräftelse från andra. Men jag vill ju kunna bekräfta mig själv? Älska mig själv? Oj vad flummigt och ögonen blir nästan fyllda av tårar. Vet inte om jag borde gå på något möte via AA men det känns så pinsamt.. och jobbigt att erkänna sina problem för mig själv och min omgivning. Många av mina vänner förstår inte vad jag pratar om för de tycker ju bara att jag är en kul prick på fyllan..

@Metmasken tack så mycket

Hej @KatarinaD! Välkommen! Fint att du hör av dig. Vill bara tydliggöra att om du vill ställa frågor direkt till oss rådgivare är det bättre att skriva i "Fråga oss", alltså här: https://alkoholhjalpen.se/fraga. Där har vi bättre koll och svarar alltid inom tre arbetsdagar.

Precis som JHL är inne på, går det inte ge några exakta svar på detta då det varierar från person till person hur snabbt värdet sjunker.
Det enda generella som vi kan säga vad gäller PEth-värde och testning, är att det bara mäter senaste månadens alkoholkonsumtion, och att värdet garanterat sjunker vid helnykterhet. Halveringstiden för värdet är vanligtvis fyra till sex dygn (vilket helt enkelt betyder att värdet minskar med 50% på den tiden).

Om du har fler funderingar kring provtagning kan det vara bra att rikta de till behandlande läkare. Kan det vara ett alternativ för dig?

Varma hälsningar,
Jenny

@Maud
Tack att du bryr dig och kollar upp när jag bryter mönstret och har radiotystnad ❤️.
Jag har varit väldigt trött på slutet och inte haft energi än att göra sporadiska postningar i andras trådar. Jag vet inte om du läst men medicinen jag tar mot sug gör mig trött, lätt ångest samt likgiltig så energin finns inte riktigt där för tillfället. Jag ser och hoppas att det är övergående, om inte så skippar jag den och får förhoppningsvis annan.

Jag börjar inse att det är till viss del påfrestande att vara trött i kropp och hjärna då det för mig medför en underliggande irritation där energi behöver läggas på att undertrycka den och jag behöver oftare än vanligt lägga tand för tunga. Omgivningen ska inte bli lidande av att ha en lättirriterad surgubbe i sin närhet :-).

Jag ser att jag missade att fira dag 70, idag är det nykterhetens dag 71 för mig, tjohhooo och det toppas upp med fredag och ikväll ska jag på hockey. Helgen rivstartar!!! Annars inga större planer, delta i försådd av majs, chilli mm. Har ni förslag på roliga ätbara saker att plantera? Gärna lite udda. Lite motion ska det även bli.

Ha det bra. En dag i taget.

PS. Och idag är jag glad och stolt över att jag trots den kaosiga gårdagen kunde notera 11 i min väggkalender 🤩

@Himmelellerhelvette Jag håller med ❤️ Jag orkar inte heller umgås med bittra offerkoftor. Att alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt är en hjälpsam strategi. Folk brukar kalla mig gräsligt positiv, och det är ett epitet som jag är stolt över. Och mina döttrar är fostrade i den andan, och vårdar arvet ömt.

Deras pappa har en tendens att gnälla, lite av en bitter gubbe har han blivit med åren, men vi är alla tre duktiga på att slå dövörat till. Jag får ibland säga till honom: ”Den dörren öppnar vi inte, nu pratar vi om något trevligare.” Nyligen fick jag höra att äldsta dottern gör precis likadant 🤣

Att hela tiden skylla på någon annan eller omständigheter är destruktivt. Att istället tänka: ”Vad kan jag göra just nu” och vara genuint tacksam för det man har i livet är så mycket mer hjälpsamt. Och jag är otroligt tacksam över vården och det sociala skyddsnät som finns i vårt land ❤️ Jag vill verkligen att vi ska vårda dessa funktioner. Det betalar jag gladeligen skatt till.

Inte lika gladeligen betalar jag skatt för att en regiondirektör ska ha 212.000 kr i månaden. 212.000! I månaden! Det hade den nu sparkade regiondirektören i Västra Götaland. Oerhört provocerande. Hade jag varit vårdanställd i den regionen hade jag kräkts på honom. Kass på jobbet var han dessutom eftersom han var ansvarig för det katastrofala försöket att införa ett nytt journalsystem som var både kasst och patientosäkert.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tack för input.

Jag förstår den där ensamhets känslan @Varafrisk, hör du av dig till dom? Jag hade en lång period på många år som jag inte hörde av mig och inte vännerna heller, bara sporadiskt men sedan jag mått bättre så jag har börjat höra av mig och insett att folk gärna vill träffa mig eller prata i telefon men att alla är oroliga att störa eller tänker höra av sig men glömmer för livets alla aktiviteter kommer emellan, jag tragglades länge med känslan ”varför är det alltid jag som ska höra av mig” men sedan kapitulerade jag inför den känslan och accepterade att jag är en sån som hör av mig och styr upp möten och aktiviteter och alla jag känner är sånna som hänger på men aldrig själva tar initiativ, så får det vara, inget mer kämpande, bara acceptans. Vi har olika förmågor och styrkor, min styrka är att vårda relationer.

Kanske kan det hjälpa dig också att ändra ditt sett att se på det?❤️Kram❤️

Åh så skönt att du fick släppa den oron och vad underbart att ni fick så fantastisk personal @Andrahalvlek! Och att vi bor i ett land där möjligheten för LSS boende finns är något vi glömmer vara tacksamma för ibland. Det finns så mycket vi kan välja att vara tacksamma över istället för att välja att vara bittra över det som fungerar mindre bra. Tänk om fler valde att se allt det vackra och sina möjligheter att skapa sin egen framtid, jag kan bli så ledsen när jag tänker på alla jag känner som fastnat i sina liv, som inte förstår att de kan påverka, göra annorlunda, det är inte bara på det sättet det är. Jag har mer och mer brutit band med fler och fler människor som bara ältar och lever i offerkoftor, jag har försökt hjälpa dom att se andra sätt, men det går inte säger dom. Då känner jag att det inget mer finns för mig att göra, jag får backa från relationerna. Det blir ensamt men jag tänker ändå att jag väljer bort det jag inte mår bra av och skapar mig min egen framtid där jag vill ha människor som dig i mitt liv❤️Kram

@Molnet Stressen som ofta uppkommer i att hålla på med massa lösnings fokus gör oss trötta och trots att jag varit nykter i över 2,5år kan jag fortfarande få en sån tanke som svävar förbi, det ser jag som min varningsklocka, då behöver jag fundera på vad jag kan göra annorlunda för att må bättre. Ibland kan jag önska att jag bara hade kunnat få domna bort men då är jag ofta väldigt trött, den känslan är borta dagen efter när jag vaknar.
Jag brukar också gå igenom några tillfällen jag gjort bort mig på fyllan så jag inte glömmer vad för framtid jag skapar åt mig själv ifall jag väljer att dricka.
Jag hoppas du får lugnat ner det som är runtomkring dig, sortera ut vilket du kan påverka och vilket du behöver släppa taget om! Kram❤️

@Ny dag hur mår du nu, har du passat på att gå ur dig gråten? Stor kram❤️

@has
Härligt är ett bra ord. I natt drömde jag en sådan märklig dröm. Jag drömde om mitt ex. Att jag såg en spelfilm där han hade huvudrollen. Som sig själv. Det fick mig att fundera på om något hänt honom. Men jag ska inte googla. Jag ska inte fråga de som vet. Jag lever mitt liv. Och jag har berättat och skrivit om mitt tidigare medberoende för andra. Senast igår. Kanske det var det. Som gjorde att jag drömde. Och såg mig i kulissen, som helt uppe i hans missbruka och mndea mina försök i 10 år att rädda honom.
Ser kunde jag inte.
Men jag kunde rädda mig själv.
Jag lever nu.
Och jag lever enkelt i andras mått. Men jag är oerhört rik på erfarenheter och kunskap.
Jag hanterar allt idag.
Tack vare allt jag behövde lära mig för att få ett friskt och sunt liv.
Allt handlar om att lyssna på kroppen. Den säger till om vi inte tar hand om oss.
Kroppen är vår bästa kompass.
Men det krävs träning för att höra vad den säger.
Jag har övat på att lyssna på min kropp sedan 28 år.
Och jag lyssnar varje dag. Jag behöver inte öva längre.
Jag vet.
När det är dags att stanna upp.
Och göra aktiva och medvetna val.
Bytte jobb nyligen.
Efter att jag lyssnade på min kropps signaler.
Och observerade en omgivning som stressar vidare i klorna på en hemsk maktstruktur.
Där ingen mår bra.
Och deras oro yttrar sig i stress, rädsla övergår i gliringar och elakheter.
Det är intressant att se hur människor projicerar sin rädsla och oro på andra.
En sådan toxisk miljö är bara no no.
Jag visste att jag behövde gå, men jag behövde ett nytt jobb först. Och så fick jag det. Efter att jag kämpat och prioriterat mig själv.
Nu ger jag av mitt överskott. Och jag får tillbaka uppskattning av människor jag aldrig kunde tro att jag skulle ha dagliga dialoger med.
När själen får blomma! Och när blomman vattnas.
Så kan den växa. Och växten ger sticklingar. Och nya växter planteras.
Så länge de får vatten och ljus.
Så växer de.
Så växer jag.
Så växer vi.

@JHL , hur mås det? Rullar det på?

Något bröd med vackert mönster blev det inte. Men en fin limpa i form iaf😊
Sollunchen med tillhörande tupplur blev oxå. Halvledig helg väntar. Det känns skönt.
Nya tag med träningen då vårallergin äntligen lägger sig och orken är på väg tillbaka.
Jag har lust att ta tag i hemmet. Dunderfixa, beställa lite nytt, möblera om , liksom nystarta.
Men först tar jag gymmet!
Nykter helg o det känns skönt😊

Må så gott alla!🥰