Senaste kommentarerna i forumet

av första storleken får du av mig, Stigsdotter. Den öppenhet du visar här, är en fin grogrund för ditt bättre liv, det känns i dina rader. Behöver precis som du gjort, teckna ned ordentligt vad som händer i mitt liv, och hur alkoholen förstör det. Ska också öppna en ny tråd, som ska bli början på resten av mitt liv. Din berättelse grep mkt tag i mig, även om jag inte växt upp med alkoholiserade föräldrar. Däremot har deras beteenden varit mkt likartade. Jag hoppas du och jag ska följas åt i vårt sökandet efter ett liv utan gift.
/Fenix

det som du skrev den 1 juli : "Jag har läst mycket på "Tuvaforum" och lyckats komma över en bok: "Men jag då?" och blir mer och mer övertygad om att det är en narcisist jag lever med, sedan 20 år." Det är inte länge kvar nu barbalala tills du har ditt eget hem och kan börja fokusera framåt på ditt eget liv. Låte som en bra plan att du tar med dig barnen över helgen... nånstans där ni har lugn och ro. Kraft, styrka och uthållighet till dig! / mt

... vänder han från att vara en ängel, till mardröm... orkar inte mer... ikväll kryper jag ihop i något hörn i renoveringen. Sedan ska jag försöka samla ihop mig till en tjänsteresa och sedan blir det helg och jag tar med mig barnen någonstans... uuhh

det är precis vad jag ser att händer med Mm - jag återfår kontakten med hans bästaste sidor... har nästan glömt .... hur det är att samtala ur sitt djupaste själv och möta en annan. För övrigt gillar jag också storstan... men också den plats där jag lever. Kram på er / mt

Låter härligt Pianomannen, visst är det väl ändå lite skönt, när man kommer tillbaka till sig själv på något vis. Funderingar och även ideer som dyker upp.
PS Saknar också storstaden DS

Tack för du delar med dig
Kram
Lisamari

Jag undrar om livet ska va såhär?

På ett bra sätt alltså.
Jag lever mitt liv, efter bästa förmåga. Jag menar, vi är ju bara människor så visst gör vi misstag då och då. Så länge jag är nykter och gör misstag så känns det ändå rätt okej.
Men faktum är att misstagen blir färre och mindre om alkoholen inte finns med i bilden.
Och jag tänker faktiskt inte så mycket på det där med drickat. Det finns säkert dom som skulle säga att varningsklockor ringer när jag säger så. Och det kanske det gör, det återstår att se. Men jag har inga planer på att ändra mitt nuvarande levnadssätt. Jag mår så mycket bättre av att undvika flaskan. Jag tycker dessutom att livet är rätt kul!

Det var som någon sa "det kan faktiskt bli en vana att inte dricka"
Vi var ute på lokal i fredags och det stället hade en lång lista på dryckesmenyn "alkoholfritt" Vanligtvis brukar det stå cola fanta vatten typ. Men här stod olika alkoholfria viner, nån alkoholfri öl, alkoholfritt bubbel osv. Riktigt imponderande.
Nu har jag bestämt mig för att inte ersätta ölen och vinet med alkoholfria alternativ. Inte än i alla fall. Möjligen om några år.
Just nu är jag väldigt nöjd med vatten och en skiva citron.

Det enda jag känt senaste är att det är trist att inte få god öl när vi åker till köpenhamn om nån vecka. Men vaddå. Jag avlider inte av det. Det är inte hela världen att avstå från en tuborg. Danskarna är troligen av en annan åsikt förstås.

En annan sak jag märker börjar återvända är mitt djup. Jag är en tänkare. Ingen grubblare utan en funderare. När jag var aktiv struntade jag mest i allt och det är klart, jag var antagligen rädd för att gå in på djupet i mig själv. Bättre då att ta ett glas till och glömma det hela.
Men nu börjar jag glänta på dörren till mitt inre och se vad som finns där. Börja städa upp och lägga erfarenheter i ordning så att jag kan använda dom till nått bra när det behövs.

Så, på det hela taget tycker jag att min tillvaro just nu är väldigt bra! Det är klart, jag saknar fortfarande storstaden. Men den finns där. Ett par timmar bort. Så när längtan blir för stor så kan jag åka dit och få andas en stund.

Jag tror det är väldigt mycket så som Viktoria skriver här ovan att det ofta är vi själva som lägger på tonen - särskilt när vi läser något som någon annan skrivit. Text är så mycket svårare att tolka än när man har människan framför sig och kan läsa kroppsspråk etc.

Jag som känner mig lite avis på den gemenskap många av er som "känner" varandra har tolkade MTs inlägg som ett uttryck för lite oroligt nyfikenhet och en uppriktig önskan om att allt är bra med mottagaren - som en fråga från någon som bryr sig om helt enkelt.

Nåväl, det är väl bra att man kan ha dåliga dagar här också och inte behöver förställa sig.

Vad bra Fenix att du har lyckats ta till dig budskapet i den där boken. Jag läste ut den för ett tag sedan men är inte riktigt inne på hans linje ännu. På något sätt blev det lite antiklimax när jag läste den, det talades sida upp och sida ner om den fantastiska lösningen - jag tror att jag hade byggt upp för stora förväntningar om vad lösningen egentligen skulle bestå i. Jag har lite svårt att komma till den där punkten du säger dig befinna, nämligen att inte vilja alls (till skillnad från att fortfarande vilja men samtidigt ha styrkan att låta bli). Jag önskar att jag kommer till den insikten också.

Här håller jag med Fenix om det mt skrev om att Fenix hade lovat att höra av sej på söndagen efter festen.
Jag reagerade starkt på de orden,för jag upplevde det som intrång på fenix integritet.han har bara löften till sej själv inte till oss.
Det var därför jag skrev det om medberoende.O likaväl som vi alkisar trampar i klaveret så kan medberoende(vilket jag åxå varit/är)åxå trampa i klaveret ibland.
Vi har alla mkt att lära i detta forum så låtom oss varen ödmjuka.

för din berättelse. Nej, jag känner att jag inte vill vara normaldrickare. Jag kan i och för sig dricka normalt på fester och så utan att göra bort mig. Men är det för lite att dricka blir jag bara nervös, och kan inte komma fort nog hem och dricka så mkt som jag vill. Jag är helt programmerad på att dricka till jag slocknar. Känner mig faktiskt helt klar över att jag inte vill dricka mer alls. Jag känner mig så färdig med alkohol att jag funderar på att avsluta den här tråden och göra ett nytt avstamp i en ny tråd.
Jag har insett sanningen som Allen Carr förmedlar i sin bok Äntligen full kontroll, nämligen att dricka alkohol ger inga fördelar alls! När jag rannsakar mig själv så är det helt sant, det är BARA negativa följder för mig att dricka. Inte ens första ölen känns positiv att dricka längre, efter någon klunk kommer ledan och tröttheten smygande och självföraktet.
Just nu känns det bara spännande att vara nykter och se vad som händer, hur livet blir och hur jag ska tackla det.
Lycka till på din resa, såg i din tråd att du funderar på att söka jobb på LKAB, låter spännande, där händer det mkt just nu.
Kram, Fenix

Hej
Han svårt att sluta dricka när väl jag har börjat festa .
Så nu har det påverkat min familj . Vad skall man göra ?
Har jet löfte som man inte kan hålla .

Försök att ta med dej barnen om du kan.....

Grattis till er två
Vad ni måste varit unga när ni blev tillsammans eftersom ni fått ihop så många år.
Kram Lisamari

Tack för det du skrev - gick rätt in
Kram Lisamari

Söndagskram till dig Adde, ja livet har sina svårigheter...nykterheten är ju inte lösningen på allt, däremot hjälper den ju oss att se verkligheten som den är, och att göra de rätta valen - alltid något...

X---------------------------------------------------------Nu tycker jag att vi kramas lite allesammans------------------------------------------------------X

Alla har vi bra och dåliga dagar och efter regn så kommer solsken...

@Fenix hur går det för dig? Har läst runt här i tråden och på övriga forumet och kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver... Även hur jag har levt och haft min relation och förhållande till alkoholen. Fast jag klev kraftigt över gränsen nu senast för ett par veckor sedan och det känns idag i vartfall som "min dåliga resa" är över nu.
Kommer bli konsekvenser långt framöver nu för min del och jag kan bara inte hålla på så här längre...

Inne på min gård där jag bor så satt en mycket trevlig man och solade (min granne ovan mig i tre år). Han var ganska ensam av sig och hade precis fyllt 63 år. Men han var helt klart min favoritgranne som alltid hälsade när vi möttes och vi delade nästan jämt några korta meningar med varandra om vardagen.
Han sa att han hade lagt ned drickat och jag sa likadant till honom (bägge ljög vi lika bra). Hans kropp sa i allafall stopp ute på gården i solstolen för 2,5 vecka sedan ungefär. Många är dom som jag får besöka på kyrkogårdarna i min hemstad på Allahelgonahelgen när pappa och jag åker runt och sätter ljus. Jag är "bara" 34 år gammal och min fd frivårdsinspektör gjorde bara en snabbkoll i registret berättade han för mig på alla hans klienter genom åren... Sjukt många kors fanns det framför namnen (alla som går bort får ett kors i deras register).

Jag tror inte jag kommer bli så gammal som 63 år om inte jag slutar nu helt och hållet. Statistiken säger 25-35 år för folk som lever som jag har gjort. Men jag är ingen vilde jämt.Jag är kraftigt periodare utan förhöjda levervärden eller andra skador som man ofta ser på missbrukare... men när jag väl dricker så kan det sluta precis hur som helst. Nu senast misstänkt för grovt olaga hot med luftgevär men det värsta är jag har bara så otroligt små minnesbitar från kl 12:00 - 08:00 dagen efter.

Jag vet inte hur du fungerar och blir på alkohol Fenix och hur du nu känner. Vill du leva nykter eller skulle du vilja kunna dricka ibland som en "normal" människa?

Kom igen skriv och berätta :) Jag har tidigare vräkt ur mig dumma saker här (vissa ångrar jag inte alls) men sedan försvann jag in i en spiral som gick nedför och utför. Besökte inte denna site på över ett år...

Kram Danne - Djzzon

klokt du har formulerat vad vi behöver tänka på och beakta som skrivare och läsare i den svåra balansgången att samtala enbart i text. / mt

i den texten Adde. Även om ditt inlägg andas stor smärta ser jag också starka inslag av möjligheter och hopp. Kram i vänskap och allt gott! mt

rörigt och ledsamt, så fungerar ett "vanligt" liv så som jag lever det nu. Tidigare var det väldigt lätt att lösa genom att hinka i sig tillräckligt mycket så att bekymren försvann..........ok...........tillfälligt åtminstone. Alkohol är ju ett giftigt lösningsmedel, det löser ju det mesta utom just problem.

Idag så måste jag se problemen precis som de är, jag har inga undanflykter att ta till. Ibland synes lösningen på problemen vara helt olösliga för mig och jag fattar inget och det är då jag påminner mig vilka kunskaper om livet jag fått genom 12-stegsprogrammet. Jag har ju faktiskt en bas att stå på och jag kan använda programmet i alla mina angelägenheter.

I veckan var jag på väg till ett event och hade en massa tid över bara sådär ! Ok, hungrig ? Ja ! McDonalds !! Händer inte så ofta men jag njuter trots allt av det !! Ser också att jag hinner med att gå på ett AA möte och kilar iväg på det, alltid kan jag , ja, hmmmmm, "fördriva" lite tid på ett möte. Dessutom är kaffet gratis :-)

Men så sitter då där en gravid kvinna med betydande drogfri-/nykterhet och gör en alldeles lysande delning !

Återigen häpnar jag över att få mig till livs just det som jag just då behöver som mest ! Hennes delning går rakt in i mitt hjärta och jag får påfyllnad av det som jag fn behöver mest : hopp och livstro. Hon berättar om hur hon i början av sin nykterhet medvetet väljer att lämna över svåra saker som hon inte förstår till sin högre makt för att få lite anstånd, andrum, och kunna lära sig att förstå vad som händer. Det är inte första gången det händer mig men jag blir lika förundrad varje gång ATT det händer, det är så härligt att vi är så lika varandra, att vi har så mycket att lära varandra. Och jag är speciellt glad över att jag sent omsider i livet har lärt mig att lyssna på andra.

Hennes delning var som ett kåseri med en mycket allvarlig underton och hade väl egentligen begreppet "djävla idioter" som en grundsats ! Jag känner igen mig i det på så vis att när alla runt mig verkar vara "djävla idioter" så är jag farligt ute i min nykterhet, jag skjuter ansvaret bort från mig och lägger det på dessa "djävla idioter". Enkelt, eller hur ?! När jag pekar med näven och ett pekfinger på någon stackars "djävla idiot" så pekar faktiskt 3 fingrar tillbaka på mig själv. Prova gärna !!
Det säger en hel del, eller hur ?!

Tack vare min aa-vän så har jag nu blivit påmind om att jag inte ska ta del av det som sker för jag förstår inte VAD som sker utan "bara" vara åskådare. Det är inte lätt men det är betydligt lättare än att ge sig in i något jag inte behärskar. Jag får lita till att det som sker för något gott med sig om jag har tålamod att vänta. Hennes ord väckte slumrande lärdomar som jag lärde i min nynykterhet och som jag inte haft användning för i det "vanliga" livet. Jag upptäcker till min förvåning att jag har kunskapen om hur jag ska vara men att jag inte riktigt lärt mig att använda den kunskapen fullt ut.

Den här kicken jag fått nu har påmint mig om vem jag är och varifrån jag kommer och att jag INTE får slarva med mitt mötesgående för då finns risken att jag börjar glömma. Och det har jag inte råd med.

Jag är inte religiös men jag har en tro på något starkare än mig själv så därför betyder den här dikten rätt mycket för mig :

FOTSTEG I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. I skyn fick han se glimtar och scener ur sitt liv. För varje scen, noterade han att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mannen och det andra Gud.

När den sista scenen ur hans liv visats för honom tittade han tillbaka på fotsetegen i sanden. Han såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Han noterade också att det var under hans jobbiga och ledsna tider i livet.

Detta bekymrade honom och han frågade Gud om det. "Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?"

Gud svarade; "Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej."

Visst är det en stor och viktig skillnad som mt skrev till mig, att skilja på att tillrättavisa och vänligt visa tillrätta. Också hur vi tolkar skrivna rader. Vilken ton har ett inlägg? Egentligen den ton vi själva lägger på i vårt huvud då vi läser, eller hur?: )
Min personliga åsikt är att jag måste vara aktsam på hur jag använder min egen smärta som bränsle. En annan fundering jag har är att jag kanske ska fråga mig av vilken anledning jag skriver ett svarsinlägg. För att hjälpa? Isåfall - vem? Om jag kommer fram till, "ärligt", att jag faktiskt vill skriva det för att hjälpa mig själv mer än mottagaren (tex hjälpa mig själv att tömma min frustration över vad jag anser som andras okunskap eller dumhet) så måste väll det också vara okej - men (MEN) är det okej att på det viset "använda" den jag skriver till, att ta risken att jag gör mer skada än nytta för den personen. Återigen - ärlighet ÄR bra, men precis som Fenix så tycker jag att för att både givaren och mottagaren ska få ut något konstruktivt av den uppriktigheten måste det nog för min del finnas ett förtroende och en trygghet i relationen sedan tidigare. Jag har olika relationer med medlemmarna här på forumet, och har lärt mig förstå och tyda dem jag kommit lite närmare, eller har en långvarigare relation till, har lättare att identifiera mig med vissa än med andra. Jag har en helt annan förmåga och vilja att ta till mig kritik eller ifrågasättande av dem jag kan identifiera mig med, av dem jag lärt mig förstå, av dem som vunnit min tillit. Precis som irl egentligen...
Peace and love<3

mig Mulletant, Lelas och andra jag trampat på tårna. Jag hade en riktigt dålig dag i går, frustrerad och lättretlig, och det pyste ut här på forumet vilket var riktigt dumt. Borde följt mitt eget råd och hållit min stora trut helt stäng i går. Självklart får ni skriva hur mycket ni vill, och gärna i min tråd. Jag har många gånger uppskattat era inlägg.
Så sudda bort gårdagens magplask så gott det går. F´låt.
/Fenix

Ok Fenix, jag tycker din ton är onödigt hård, så med tanke på den irritation och ilska du upplever, så kommer här en tanke från en alkoholist.

Detta forum är ett bland extremt få på internet där alla skribenter vill varandra väl och mycket tanke läggs bakom varje inlägg.

Min bestämda åsikt är vilket forum man skriver i, om man är "alkoholist" eller inte är helt irrelevant så länge man faktiskt lägger ned tid och skriver efter sin bästa förmåga. Speciellt med tanka på att vi inte är jättemånga aktiva här.

När det gäller din egen situation så är vi många här som inte bara vill höra "bra" saker ifrån dig, vi undrar alla om din vardag, om dina tankar, och givetvis hur det går i din nykterhet. Jag personligen saknar kontinuerliga inlägg från dig, status, bra eller dålig, eller tillintetsägande, hur det går för dig.

Är du med på hur jag tänker?

över vad som är bra och vad som är dåligt i ditt liv. Så att du får en bild som du kan återvända till i olika stämningslägen. Det är ju så svårt att bli klar över vad man egentligen känner och vill när man åker upp och ner och hit och dit som du - och många andra - gör.
Att få dela erfarenheter av dem som har vänt väg, kommit till insikt som du säger, ger också mig stort hopp. Det är också de som brukar vara tydliga att man måste sätta en tydlig och fast gräns. Du fick några sådana direkta svar i början din tråd om jag minns rätt. Fint att du läser och skriver och bearbetar själv. Du har lvet framför dig och du gör själv dina val hur du vill leva. Jag vet att det är ett hårt arbete - du är inte ensam. Kram! / mt

Jag gick inte, hade ingen barnvakt.
Jag inser och bearbetar varje dag mig själv. Efter helgen som gick känner jag att något hänt inom mig. Jag kände i söndags stark dödslängtan. Känner sorg över att allt som hänt men som Melody skriver i sin bok "Bli fri från ditt medberoende osv....." Jag måste lära mig se det jag har som är bra istället för att förstora det som är dåligt. Lära mig att tänka efter innan jag reagerar, jag har ju ett val. Igår var första fredagen under vårt gemensamma liv som min man var nykter, frivilligt. Vad betyder det? Skärper han sig bara under en tid? Givetvis känns det bra men min tillit är sen länge borta. Ibland vet jag inte om jag vill bli stark för att kunna lämna eller för att kunna hantera/orka leva vidare med honom och ha hoppet att han ändrar sig.
Oron kryper i mig och känslomässigt är jag klen. Vet inte vad jag känner för honom ibland, känner rädsla.

NejTack: tack för dina ord. Du är så stark och modig som vågar/vill förändra ditt liv. Det är fint att läsa det du skriver och det berör mig med tårar. Att läsa om tankar från en som är på andra sidan men har kommit till insikt gör mig glad och inger hopp för mitt eget liv.

Många kramar

till de 15 åren! / mt

Idag firar vi 15 år ihop min Lelas och jag. Snart har vi längre tid som ett par än vad vi har på varsitt håll.
Det var på håret att vi fick 15 år tillsammans och det har inte bara varit hon som varit på väg att lämna. Jag har också känt (fast i min nynykterhet) att jag är förändrad och kanske velat gå vidare på eget håll.
Men jag har kommit fram till att det vi har är värdefullt och jag gör i alla fall vad jag kan för att det ska bli fler år tillsammans.