Senaste kommentarerna i forumet

Klart vi läser. :-)

Du... tänk om... det... kanske är han som inte duger åt dig? Tänk om han är lika rädd som du för att inte vara bra nog, för att inte räcka till åt en sån fantastisk person som just dig?

Kram, vännen!
/H.

PS. Prinsen kommer, när du minst anar det. Jag lovar.

Hej fina ni!
Just idag känns det rätt trist. Igår också, faktiskt... eller ja, ända sen i torsdags,
om jag ska vara ärlig...
Skitsak egentligen, men den finns där som en sten i skon, gör inte direkt ont,
men den skaver och gör sig påmind hela tiden, irriterande är det...
har varit på ett par tre blinddejter med min mosters mans dotters kompis.. =)
Det har varit trevligt och roligt, och allt det där, men jag tror inte att DET där extra
speciella finns, ingen kemi, ingen kärlek på första ögonblicket.
Men lik förbannat halkade jag ner typ tre trappsteg på humörsstegen när han
tog upp och jag höll med om att det inte riktigt når ända fram.
Hur tänker jag?!
jag vet ju att han inte är rätt, inte mitt livs kärlek, jag vill inte kasta mig över honom
och hångla upp honom, men lik förbannat blir jag helnere av att ännu en gång
inte duga, inte vara rätt, inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt något överhuvudtaget...
och trots att jag verkligen försökt fokusera på vad jag känner, på vad jag vill, och
inte på hans känslor eller önskningar, så har focus hamnat på honom, han har
blivit viktigare än jag, jag har blivit suddig och oskarp, igen...
och tankarna på ensamhet, ett liv som singel, en istället för två har tagit udden av
min livsglädje som jag trots allt kände för ett par tre veckor sen, och tidigare än
så, innan vår första träff... förbannat!!!
Skitledsen och asförbannad i en salig blandning...
Jag vill inte leva mitt liv ensam.
Men jag vill inte heller leva mitt liv för eller genom någon annan!!!

kanske måste jag låta spritpennan som jag försöker måla mina konturer med
torka och härda innan jag ger mig ut i det okända och ibland farliga som livet är...
kanske måste jag ge mig själv lite mer tid innan jag ger någon annan av min tid?

ännu ett långt inlägg...
men det är så djävulusiskt skönt att få skriva av mig, att sätta ord på tankarna, att
lämna en del av dem här, istället för att bära med mig dem som den där stenen
som skaver i mina slitna converse...

Jag ska göra allt jag kan för att komma iväg på al-anonmöte på tisdag..
får inte glömma bort hur viktigt det är, och hur viktig jag är...
tack för att ni orkade läsa...
stora kramar!!!
/k

Det var verkligen värt sina 40 mil igår.
Samtalen blev väldigt bra och mitt i allt allvar så var det mycket skratt och livsglädje för oss som var där. Jag kände mig verkligen peppad när jag körde hem, första timman. Sen slog tröttheten till och jag var tvungen att stanna för att få i mig en skvätt kaffe på Mc Donalds. Sista timman var seg att köra men det gick bra. jag kom hem och var på väldigt gott humör hela kvällen.

Tyvärr var det två som inte dök upp igår. Dom hade inte heller hört av sig och det ororar ju naturligvis. Men det är inget jag kan göra något åt, så jag gläds mer med dom som var där. Lev och låt leva.

Trevlig helg alla som läser och skriver!

Mie, du är en förebild! <3
Ha en skön helg!
/H.

Jag får aldrig glömma mitt förflutna....
Det är då jag så lätt hamnar i samma mönster igen & dit vill jag inte.

Jag gick oxå i en anhörig grupp & det var det bästa jag gjort. Kommer ihåg när jag blev erbjuden platsen i guppen. Tyckte inte jag platsade, det fanns ju så många som hade det värre en mej resonerade jag (& så många med mej)... det visade sig att det var tvärtom... jag platsade med råge.
Samma visa när jag fick en plats i gruppen för kvinnor(mammor) som varit utsatta för ngn form av våld. "Men jag har ju aldrig blivit slagen"
Bara nästan blivit strypt, massa materiellt våld, psykiskt våld, hot om våld osv osv....

Det är så lätt att förminska sina egna problem.
Därför viktigt att heller inte glömma hur det var.
Idag är det min styrka.
Jag är den jag är genom mina erfarenheter.

När jag tänker tillbaka så ser jag ju det våldsamma jag & barnen faktiskt levde i.
& jag är idag så oerhört tacksam över att jag tog oss därifrån innan vi gick under helt.
Innan våldet eskalerade & urartade.

Våld är inte bara slag utan så mkt annat.

Stor KRAM från Mie.

kom hem fr Ns födelsedagskalas. Blir varm i hjärtat när jag läser dina ord och i backspegeln ser att din vilja är äkta och sann. Det här är 1½ månad sedan och det har varit en fin tid. Nu har vi fler familjehögtider framför oss med början idag. Jag önskar oss kraft och styrka inför alla vårens utmaningar. Jag vill så gärna fortsätta på det liv vi lever nu. Puss, jag älskar dig!

tillfällighet. Trevlig helg! / mt

Tack för att du peppar....man får vända på steken och försöka se det positiva med att INTE bli dretfull och sen rejält bakfull dagen därpå. Nu kan man i lugn och ro ha roligt och skratta åt när de andra tokar sig, förra festen för något år sedan fick jag väldigt ångest efteråt, betedde mig då som en "full 14-åring", ramade omkull, "skojade" med alla grabbar och drog dom i sjkortan och sa massa saker man inte ska (när man är gift 3-barnsmamma).... ALLA tyckte ju det var jättekul när man utmärkte sig och spexade, för visst är det humor också, men jag mådde hur dålig som helst efteråt och jag känner att jag blir mer och mer osäker på mig själv då jag dricker, att folk sak se att man har problem....för det har jag ju, även om man bara vill se sig själv som "party-pingla". Efter 20 års problem som "party-prisse" vill jag försöka fokusera på familjen, det är inte lika kul att vara full 44-åring som då man var 25 år och festade jämt.

..vänta lite, jag hänger inte med i ditt inlägg idag...

Är det någon du känner som har trillat dit igen, eller är du rädd för att du har blivit lite "slapp" i dina tankar?

..eller så är det bara jag som är lite trögtänkt på morgonen så här..

/Berra

Vilken kanonshysst inställning du har till festen, du ser positvt på den och du slipper ha ångest både innan och efter...
Kanske det "skälver" lite inom dig ändå, men det är bara "onödiga" tankar, går du in för att det ska bli bra, så blir det bra...

Passa på och "observera" hur fyllan ser ut i verkligheten, man kan snabbt bli lite "äcklad" av den, men fortsätt vara med och konversera...
Döm inte andra på platsen, utan fyll ditt inre lager av motivation till att fortsätta köra nykter till festerna...

Och du verkar ju ha koll på det viktigaste i ditt liv, din familj, och då gäller det ju att prioritera...
Man hinner göra och tänka så j*vla mycket dumt på fyllan, det behöver du inte tänka på just idag..

Just idag så är du fri att få styra dina egna tankar och handlingar, och inte ångra allt i morgon...

Bara det måste ju redan nu kunna kännas härligt, eller hur?

Lycka till!, och ha det så roligt..
/Berra

Idag är jag "duktig", det är stor Fest med ett vansinnigt kul gäng med fullt ös....men jag bestämde mig för att ta bilen dit och inte dricka något, alla kommer tjata för jag är ju en partaj-tjej men jag hade ångest inför Festen för jag vet att jag dricker mer än jag tål och man funderar alltid efteråt vad man gjorde och vad man sa. Har tre små barn hemma och en gullig man, tänkte att de skulle få en trevlig mamma på lördag morgon och inte en bakfull grinig morsa som måste ta en återställare på lördag kväll för att inte darra..nej, nu får det vara slut på alla lådviner och annat! nu ska jag vara "taxi" åt en annan tjej på kvällen, känns bra att ha en uppgift så man inte trillar dit när alla kommer tjata om att man ska ta sig en rackare.

har jag blivit påmind om konsekvenserna när jag glömmer bort vem jag är och slutar påminna mig att jag är en alkis.

Nu har det hänt alldeles för många gånger för att det ska vara en slump. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste sköta om mig själv och göra det som är bra för mig och mitt mående för att få ett fortsatt bra liv. Jag är, skam att säga, inte så frekvent i mina möten på AA längre men jag är väldigt rädd för att släppa taget om det helt och hållet. Nu har jag ju andra sätt att påminna mig och utveckla mig själv men grunden är ändå skön att ha.

Jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag måste ta hand om mig själv i första hand annars blir det omöjligt att hjälpa andra.

åker vi på vårträffen på Nämndemansgården ! Vår ideella förening har vår-och höstträffar och det är lika fantastiskt roligt att få förmånen att få åka dit !

Vi skvallrar lite, skrattar MYYYYCKET, äter gott och fullkomligt vrålnjuter av fint sällskap och fina omgivningar ! Föreningen har en fantastisk förmåga att få dit bra föreläsare av olika slag som både lär oss och får oss att skratta.

Jag är väldigt glad att jag idag har möjligheten och förmånen att få vara med på träffarna. Hade jag inte en gång i tiden gjort en serie bra val så hade jag aldrig fått uppleva det här. Många är de gånger jag funderat över varför just jag får uppleva detta. Min nykterhet är ingen självklar sak, den kräver arbete och ständig påminnelse.

Det är så mycket fint som "bara" händer när jag gör det som är bra för mig och ser till att jag inte tar det första glaset.

Livet är fantastiskt och alltför skört för att supas bort därför väljer jag idag att vara nykter.

Godmorgon!

Igår kväll var det dags för anhörigträff igen, tänk att det redan är en månad sedan sist... Och som vanligt var det värt att åka.

Ett par av deltagarna mådde riktigt dåligt igår, och det fick mig att fundera. Dels av omtanke om dem, såklart, men också över min egen process.

Att vara på de där mötena är som att titta in i en spegel. I andras berättelser kan jag få perspektiv på min egen situation. Fantastiskt!

I början var jag upplyft som tusan när jag gick från mötena, för jag hittade styrka i berättelserna om att det går att ta sig ur missbruket, och att man kan lära isg hantera sitt medberoende. Men, de senaste gångerna har jag känt mig gladare på väg dit än på väg därifrån. Jag tror att det beror på två saker. Dels att jag har bytt roll nu - nu är det jag som säger att jag mår bra ända inifrån själen och att det finns hopp. När de andra delar med sig om att de mår dåligt så blir jag påmind om hur jobbigt det har varit, många minnen kommer tillbaka och påminnelsen gör ont.

Och dels så tänker jag att det säger något om hur dåligt jag har mått innan träffarna förut. Om det gick att mäta välmående med en siffra, så kanske jag skulle "må samma siffra" efter träffarna nu och innan. Men då mådde jag så mycket sämre på det hela taget, så utgångspunkten var så mycket sämre. Nu när jag mår bra så blir samma "siffra" istället en dipp.... Flum, flum... Men så snurrar mina tankar nu, i alla fall.

Jag tänker också att det gör gott att få de där påminnelserna. Precis som en nykter alkoholist behöver påminna sig om sin sjukdom, så behöver jag som medberoende också det...

Kram, alla, ha en bra dag!
/H.

Ja, det är många som lider och kämpar pga alkoholen, jag har aldrg mött det så naket som här. Det är verkligen värt att glädjas över alla som söker vägar till ett värdigt liv. Både alkoholister och medberoende. Allt gott/ mt

Dags för eftervård på fredag. Tänk va fort tiden går, tyckte jag nyss var där ändå har det gått en månad. Det var två lirare som avslutade sitt år förra gången så det kanske kommer några nya på fredag. Vore trevligt om det var någon som jag har nått gemensamt med.
Konstigt att hoppas på att det kommer nya. I den bästa av världar skulle det aldrig komma några nya, men så är det ju inte. Vi är många som har problem med alkoholen och man måste väl ändå glädjas över dom som faktiskt tagit tag i sig och vill leva nyktra liv. Så ser jag det i alla fall.

sover gott bredvid katten:) Inte av berusning utan efter att ha stigit tidigt upp. Livet är gott just nu. Kram till dig / mt

det är till hjälp för dig att skriva också, att formullera dina tankar och att kunna gå tillbaka och läsa. Man glömmer mer än man tror. Dessutom är dina tankar och erfarenheter til hjälp och nytta för andra. Ha det gott! / mt

medan du spikar lister. Musik i mina öron! Puss! / mt

stark upplevelse för mig. Inte alldeles enkel men ett viktigt steg på vägen mot det gemensamma liv som jag hoppas på. Jag skriver till dig här för det är viktigt för mig. Viktigare är förstås det levande samtalet oss emellan och då vill jag särskilt tacka dig för söndagskvällen. Det var mitt bästa samtal med dig på många år. Kram / mt

bara inte kopplingen mellan Mie's och mitt inlägg. Jag pratar om att åka till div aa-tillställningar och får gorillor på zoo som svar ???????????

Är vi så lika, vi på aa och zoo-gorillor ??

Av roliga historier har jag hört de flesta så de bekommer mig inte på något sätt.

..att den kanske inte alltid faller alla på läppen, speciellt för dem som kanske har haft en trist realtion till sex & samlevnad, eller t.om övergrepp...
Själv är jag så inskränkt att jag inte orkar ta all den hänsyn till att alla inte pallar den typen av humor...
Men att någon blir trampad på tårna då och då, det får man ta med i riskerna..

Hur många gånger har inte Robert Gustavsson spelat full i sina humoristiska roller, jag vet EN som hatar honom,
en besökare på jobbet som har haft taskiga vibbar när han tänker på sin egna gravt alkoholiserad far...
Han mår dåligt av Robbans sketcher och säger att så förbannat roligt är det inte..

Jag älskar historier i sina könsroller, kanske för att just belysa dem...

Jag har ju själv fått uppleva väldigt starka kontraster där min morsa var hemmafru när jag var liten och sedan gick in i arbetslivet,
med dubbla arbetsroller, de i hemmet fanns ju fortfarande kvar för henne, och hur farsan som kunde ansluta en spis, men knappt visste vilka knappar som styrde vilken platta.., nu snackar vi snubben som t.om kunde bränna vid Te'vattnet, men han fick lära sig den hårda vägen...

Själv har jag fått skäll av granngubben som tycker att jag är en skam för det manliga släktet som tvättar fönsterna hemma,
det är "kärring-göra" och troligen mest för att det skapar ett jävla tjat på hans egna "kärring"...

Därför vill jag gärna belysa könsrollerna, och så där himla manlig känner jag mig inte, jag är ju själv fylld av en massa omanliga känslor..

Så om jag är en kärring, så får jag väl vara det då, en stolt sådan i alla fall..

Mors Berra

Jag mår hyfsat men är så trött, så trött. Jag låter dagarna gå utan att göra allt för mycket men känner att jag måste börja sätta upp lite mål för mej nu.
Idag har jag varit ute och promenerat alldeles ensam. Kändes gott efteråt.

Jag har ännu inte kommit fram till vad jag vill. Jag vill inte lämna honom för jag tycker om honom, men förstår inte varför det viktigaste på fredag och lördag är
ALKOHOLEN. (Och även andra kvällar.)
Han blir ju inte våldsam utan somnar när han druckit, men det är inte så kul kl. 16-17 en lördagskväll.

Jag har läst runt här och hittar mycket nyttigt som jag läser om och om igen,
Jag kommer fundera vidare och läsa mer här.

Ha det gott alla,
Kramar till Er!!

den var ganska våldsam den historien........tänk den tvärtom :)...alltså det står en hon-gorilla innanför muren o frun kastar till slut in mannen....Adde haha då blir den ännu roligare....;)

för att dricka. Mycket stolt över att du möter dig själv i stället för att fly! De är ett möte som de flesta av oss (?) värjer sig för.
... också inom oss själva finns valv, efter valv. Du är människa, skäms inte. Var stolt. ... för att mycket fritt citera Tranströmer. Önskar dig en fin dag / mt