Senaste kommentarerna i forumet

Både du och jag. Och våra gubbar:) Det tar vi vara påoch sparar, ctrl+s / mt

när du visslar och sjunger medan du ´bygger. Till och med fast du spikar lister som du avskyr att göra:) Kram mullegubben / mt

tror jag de är viktiga på väg mot hälsa! Sov gott inatt! / mt

Jag läser runt här på forumet varje dag i stort sett, och skriver ibland. Att det inte blir så ofta beror på att jag ständigt vacklar omkring i väntan på mitt stora beslut. Massor här är så bra att läsa, men just i dag drabbade dina tankar mig på ett bra sätt. I dag har jag varit nykter en vecka och verkligen mått bra, Fram till kl 17.00 i går vill säga. Då kom den gamla vanligt tanken, bara en kväll till, nu har du varit duktig, en liten belöning, bara en enda gång till sedan ska det vara slut. Så jag hamnade på Systemet tio minuter i 18, tog en korg och plockade i mina burkar. Men så sa jag till mig själv, ge dig en minut och tänk ärligt igenom hur kvällen kommer att bli om jag dricker upp det här? Är det gott, är det verkligen en trevlig känsla du får i kroppen och huvet, får du verkligen en bättre kväll med alkohol än utan?
En minut senare knuffade jag till någon i kön i min iver att komma ut ur butiken, utan den lila kassen!
Jag hade faktiskt ärligt kunnat svara på mina frågor, och kommit fram till att kvällen med alkohol endast skulle innebära försämringar, inte bara den dagen utan dessutom förstöra halva dagen efter och troligtvis lett till att jag fortsatt den destruktiva vägen även i dag. Räddad av gong-gongen! Men min egen gong-gong.
Så i dag, vaknar nöjd med mig själv, unnar mig en lat förmiddag. Och det jag fastnade för i ditt positiva inlägga var just raden om det kraftfulla i att tänka att i dag dricker jag inte och inte i morgon heller. Två dagar i stöten slog an hos mig. Det ska jag lova mig i fortsättningen:-) Och att alltid stannar upp en minut och göra en ärlig genomgång av mina förväntningar när jag får tankar på att dricka, kommer alkoholen verkligen att kunna leverera det min hjärna vill göra gällande?
/Fenix

tycker också dina inlägg är mycket bra
har sagt det förut
fortsätt
denial

Kan inte annat än helt instämma i det du beskriver ovan Fredde. Dag läggs till dag,och avståndet skapar ett lugn som jag aldrig trott var möjligt. Jag är heller inte riktigt där ännu, där jag kan/vill (eventuellt behövs det inte heller)säga "aldrig mer". Men det känns inte främmande och skrämmande som tidigare.

Jag uppskattar mycket dina inlägg, de känns sansade, kloka och ärliga på ett sätt som ger mig motivation. Tack för det : )

Hjärnan är en underlig kompis.

Jag sitter och tänker på detta med att aldrig mer dricka i sitt liv... Den stora tanken som alltid känts så främmande och skrämmande. Ska jag aldrig få uppleva det "fina" igen? Knappt under de värsta perioderna kunde jag tänkte mig ngt sådant, att säga upp allt det bra helt och hållet?

Då kom första beslutet, som vi alla känner till, jag dricker inte idag och inte imorgon. Sen får vi se. Mycket kraftfullt sätt att tänka, och dagarna samlar på sig.

Jag är idag på dag 123. Nu är tanken på "aldrig mer" inte så skrämmande längre. Det är nästan tvärtom, det känns mer som en frihet. Min tanke faller naturligt på allt det jobbiga jag slipper, nästan inget faller tillbaks på det positiva jag upplevde när jag drack.

Denna frihetstanke skapar ett stort lugn, ett naturligt ihållande lugn som jag antar är svårt att skapa med droger.

och stort TACK för att du delar dem med oss här på forumet. / mt

och stort TACK för att du delar dem med oss här på forumet. / mt

Så har jag varit och träffat min samtalskontakt igen. Idag var det tredje gången i rad som jag mådde bra när jag gick dit (innan har det varit lite av en varannangångskänsla), och nu var det dessutom en hel månad sedan sist. :-)

Vi bestämde att nästa träff blir om tre veckor och att det blir den sista. Sedan vet jag att jag är välkommen tillbaka precis när som helst, men det känns skönt att liksom avsluta det kapitlet just nu.

Lite roligt var att min samtalskontakt sa att han har lärt sig mycket av våra samtal och genom att följa min process. Det är ju kul! :-)

Just nu är jag trött och lite långsam i skallen, men det hänger mest ihop med att jag har haft, och kommer att ha, mycket att göra. Men, oavsett det så är livet bra. Riktigt bra. :-)

Vi hörs!
/H.

Jag har också drömt inatt och tar till mig Berras kloka tankar.

Jag tror din hjärna håller på och bearbetar din nya nykterhet, och kanske övergår till en acceptans...
Den håller väl på och slutbehandlar den med minnen och är väl på väg att arkivera den i arkivet för dåliga minnen, antar jag...
Ett fortskridande som säkert kommer att hålla på ett tag, inte så behagliga att uppleva...

Och de första svettiga minutrarna efter uppvaknandet med mycket hög puls är inte heller speciellt sköna,
men känslan den är hemskt närvarande och känns väldigt äkta...
Sedan när man hajjar att det bara var en dröm så kan man pusta ut, men känslan den finns kvar...
Så din hjärna har nog upplevt det som jobbigt eftersom efterdyningarna verkar vara det också..

Men där behöver du ju inte göra någonting, det löser sig med tiden, ja om du inte tar ett återfall vill säga..

/Berra

Drack pilsner i drömmarna inatt.

Det var skönt att det inte på något sätt var en positiv dröm. Snarare en mardröm. Inget förhärligande på något sätt. Ändå tröttsamt att inte ens komma ifrån tankar och kämpande i sömnen. Jag behöver min sömn för att orka med dagarna.

Men, nu är det en ny dag och jag ska vara nykter.

Återigen drömmarna.

Dagarna går av bara farten nu för tiden, jag har ingen längtan, eller knappt tankar på alkohol. Känner ingen svårighet att vara på tillställningar där andra dricker.

Men drömmarna kommer tillbaks. I morse vaknade jag och var säker på att jag druckit flera dagar i sträck, den störande tanken på att mina dagar är tillbaks på noll, och hur jag ska formulera mig här på forumet när jag berättar om återfallet.

Lättnaden är givetvis enorm när jag sedan inser att det var en dröm, och det är en bisarr känsla att jag fick "känna på" hur man hanterar ett återfall, om hur jag skulle komma tillbaks till nykterheten.

Hjärnan är skum ibland.

tänker hålla liv i din tråd så att du hittar den om du får för dig (tar dig tid) att skriva. Jag är lycklig och djupt tacksam för den tid och det liv vi delar irl just nu <3

Fick ett uppsving och ett erkännande ikväll. Och en liten näsbränna till dom som inte riktigt tror att jag klarar av detta med att vara nykter.
Ska inte gå in på detaljer men det handlade om jobbet. Kändes riktigt gött och det var inte ens jag som sa eller gjorde nått. Det var andra som tog mitt parti. Och jag är inte ens säker på att dom visste att dom gjorde det.

Jag fick mail från en vän som är nykter sen, tja ca 10 år tillbaka. Här är ett utdrag ur mailet och det handlar om just det där med förtroende och sånt.

"Tyværr tar det lång tid innan den nærmaste omgivningen børjar att lita på dig men det kommer. Och ær man ærlig så ær det inte så konstigt om man ser på hur många gånger man lurat dem de sista åren innan man tog behandlingen.
Hær gæller det att mobilisera tålamodet och visa dem att detta klarar jag samtidigt som du vet att du ær på god væg att vinna en kamp som de flesta inte ens førstår hur svår den ær.
Om någon var extra besværlig så sa jag rætt ut till dem: Jag klarar det hær, men frågan ær om du klarar att førstå det."

Det där sista gillade jag. "jag klarar detta men frågan är om du klarar att förstå det"

Hur som helst. Denna dagen ser ut att sluta bra!

Och visst är det som du säger lilla blå, vissa dagar är bra, andra är dåliga. Det kommer vi inte undan. Det är det som är livet.

Hej!
Livet är lite upp och lite ner, och det är så det är, och ska vara tror jag...
Hur ska man annars veta att man har det oförskämt bra de dagar man
verkligen mår bra? Eller veta att den där svackan som kommer då och
då brukar gå över efter ett par dagar?

Kämpa på, och fortsätt vara ärlig mot dig själv!!!
Stora kramar!
/k

Haha, det är lugnt!
Kör på bara :) Det är det forumet är till för, att ge och ta.

Jag har ett väldigt oregelbundet jobb som innebär rätt mycket kvällar och helger. Jag styr mycket själv över min tid och det trivs jag med. Hade nog varit jobbigare med 7-16-jobb. Jag har provat det också, men det var inte riktigt min grej

Hälsa gubben din att vi saknar honom här på forumet! /H.
.

Jobbar du varannan vecka eller har du varit helt "ledig" ett tag? Jag har tänkt mycket på jobbets betydelse när jag läser Berras tråd, han som avskyr måndagar och inte verkar trivas alls på sitt jobb.
Din avslutande mening "Det är mycket annat som är bra i mitt liv, ... ..." berör mig. Jag har jobbat kolossalt mycket senaste 7-8 åren. Dvs jag har alltid jobbat mycket och de senaste åren ännu mer. Har alltid haft jobb jag gillat och trivts med och satsat fullt ut. Alltid, i alla lägen haft stöd av maken. Samtidigt har han visst påtalat att jag kommer hem efter en lång arbetsdag och sätter mig framör datorn. Där kan jag också fastna och varva ner med något (oskyldigt) spel. Även om det är oskyldigt så är jag inte närvarande där min kropp är. Också en slags missbruk.
Just nu i detta ögonblick beskriver jag för första gången riktat till någon mer än mig själv och oss, en slags sönderfallsprocess som vi båda varit delaktiga i och som jag inte kunnat beskriva som den helhet den är fast jag mycket väl vetat om den. Under de här senaste åren har också makens alkoholmissbruk eskalerat med ett antal dramatiska uppgörelser oss emellan.
Jag har konstaterat tidigare här på forumet (och för mig själv alltså) att även mitt ganska blygsamma vindrickande haft andel i många gräl. Känslorna kommer till ytan samtidigt som omdömet sviktar när det som skulle bli en trevlig stund byter skepnad. De senaste åren slutade jag ofta dricka efter ett halvt glas när jag insåg utvecklingen (och maken grundat i smyg) men jag slutade för att kunna köra iväg om jag inte orkade vara kvar hemma. Inte för att jag såg "mig själv".
I och med att jag "satte ner foten" med kraft i den 6 december och sedan satt ner den igen de (få) gånger maken druckit (utom de två ggr vi var överens om det - men dagen efter då det visat tendens att bli mer) har jag också blivit alltmer uppmärksam på mig själv. Den tidigare negativa spiralen har vänt väg.
Även jag har varit vårdslös med mycket som är bra i vårt liv.
Nu fick du, Mr pianoman, helt oplanerat bli forummottagare till en del av min och vår livsberättelse. Väl bekomme:) Lev väl och krama hustrun! / mt

känner att humöret är på väg tillbaka efter förra veckans dipp. Jag har haft en väldigt lugn helg även om jag har jobbat lite. Det blev nog lite välbehövlig vila.
Jag har tänkt på det att jag tillåter mig att stanna upp och faktiskt prioritera när jag behöver vila. Inte bara köra på och stressa vidare genom dagarna som jag gjorde tidigare. Då sov jag på alkohol, vilket ju inte gav nån vila alls.

Hoppas bara att lugnet och välmåendet håller i sig när min jobbvecka börjar i morgon. Jag ska erkänna att det känns lite motigt och jag trivs inte jättebra på jobbet. Men det får väl gå. Det är mycket annat som är bra i mitt liv, så jag får försöka fokusera på det.

Skriv och berätta. Även om forumet inte är en livskamarat i stugan är det ett fantastiskt stöd i vardagen. Och inte minst på helger. Verkligen något att luta sig emot:) Skulle vara roligt att veta om du fortarande hänger med och läser om oss som delar våra vedermödor med varandra här på forumet. Hoppas du har det bra! / mt

Hoppas du mår bra, och att inte svaret gjorde allt för ont...

Gav dina handlingar något konkret till dig själv?

Mådde du dåligt på "avstånd"?

Vad gjorde du istället, gjorde du någonting för dig själv?

Fundera på om det gav dig något som kändes bättre, eller om du vill tillbaka till förrförra helgen...

Själv brukar jag se förändringar som bra, oavsett hur de framskrider...

Och den enda jag kan ta mitt fulla ansvar för, är faktiskt mig själv..
Och om det innebär att jag måste köra över andra för att "rädda" mig själv, så gör jag det, med gott minne...

Sätt fokus på dig själv, och känn efter vad som gör dig gott, och fortsätt utveckla det, allt annat är sekundärt...

Lycka till Tekla!

/Berra

måste få skriva och berätta om helgen som varit
den var bra, han drack som vanligt men det kändes som om jag kunde släppa det
jag gjorde det jag kände för och lät honom vara

tack berra för ditt raka svar, det gjorde ont men behövdes

tack till alla ni andra som delar med er av ert liv, det är så raka beskrivningar

ha det gott kramar

som kanske kan funka för en del :

http://lifering.org/chat-room/

http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/

Överkurs kanske men en väldigt intressant utveckling : http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2011april/allasvarvisasforoppnaja…