Senaste kommentarerna i forumet

väldigt fin Valborgsmässoafton! Puss! / mt

Grillade för första gången i år. Och vet ni? Det funkar att grilla även utan öl.
Grillen blev varm, köttet blev bra och vännerna var trevliga. Till och med jag var trevlig tror jag.

Och allt detta med is-te i glaset!

Du, det är bra med ledsna dagar ibland, de betyder att du tänker och känner,
och de ger perspektiv på hur bra man kan ha det resten av tiden...
Jag gläds med dig och din man, tack för att jag får följa er resa!!!
kramkram!
/k

:-)

<3

/H.

Jag är så glad för din skull att du får "insupa" våren med alla sinnen.
Jag är åxå glad för min skull att våren inte går mej förbi.
Naturen är fantastisk o läkande o den finns där för oss.

Jag känner ofta sorg när jag tänker på mitt x som är pappa till min son.
Efter en hård uppväxt började han injicera droger i tonåren,slutade dock ganska snart med det men fortsatte med alkohol.

Dock blev han smittad med hepatit C som bröt ut ganska precis när vi fick vårt barn
.
Vi separerade men hade ju kontakt pga sonen.

Efter 3 års nykterhet i AA tog han ett återfall o när han dessutom träffade en likasinnad kvinna,flydde de in i alkoholdimmorna tillsammans.Han kom aldrig ur det.Vi tog farväl av honom i en sjukhussäng på Södersjukhuset,kvällen innan han dog,för ett par år sedan.

Ofta när jag gläds åt naturens under,eller får sitta på min kolonilott o bara finnas till o se våren spricka ut sina knoppar....få vara med i naturens skiftningar.....så tänker jag på honom o hans liv.Sorg känner jag för hans skull,som inte kunde möta livet fullt ut,utan droger.Synd på en sådan fin karl!!Slöseri med ett liv kan jag åxå tänka.

Glad Valborg till dig och din hustru! / mt

han var ledsen. Vårt liv är nyktert nu och jag lever i det en dag i taget. Det har jag haft svårt med tidigare i mitt liv. Tjata på du:), det är härligt att följa dig och din pianoman och jag tror också att det kan vara bra med professionell hjälp. Kanske den dagen kommer. Mitt ultimatum är tydligt för mig - det är oerhört svårt att veta vad en annan människa verkligen tar till sig. Kram / mt

sådan här morgon med solsken, stilla vind och en rofylld frukost, kanske inte så sund men i alla fall :), är jag så fantastiskt lycklig över att jag inte dricker !!

Har varit ute och hissat flaggan och ser den fladdra lite lojt mot den nyutsprungna björken och den helblå himmelen och alla tusentals vitsippor som tittar upp på morgonsolen gör att jag känner mig helt otroligt salig !!

Tänk att jag, värsta alkisen, får uppleva det ?! Jag fylls av en sådan stor glädje över de val som jag en gång gjorde, och fortfarande gör, som har fört mig in i det liv som jag idag lever.

Jag och min hustru kommer att småpyssla lite under dagen för att senare åka in och titta på de festligheter som anordnas i stadens största park. Tusentals människor är samlade och det är förunderligt lite fylla. Kan det möjligen bero på att det är en väldig blandning av olika kulturer och småbarnsfamiljer tillsammans med många ungdomar ? Ett gigantiskt "Farsor och morsor på stan" ??

Så här vill jag att resten av mitt liv ska se ut och det käcka med det är att det är jag själv som avgör det !

Jag önskar er alla på forumet en fin, nykter, Valborg och att ni alla gör de val som är bra för just ert liv !

Jodå, jag såg det du skrev. :)

Och jodå, det är allt en katt, fast ibland kan man undra...

Vad var det som Mullegubben bekräftade? Att han hade druckit eller att han kände sig ledsen? Du behöver inte svara om du tycker att det är hans sak att göra det, men min poäng är att om det nu var så att han tog ett återfall så undrar jag över det här att du samtidigt säger att du har din plan klar. Var, rent konkret, går din gräns för när du verkställer din plan? Det finns en väldigt stor risk i att börja förskjuta den gränsen, om ultimatumet väl är uttalat.

Och vet du, det är sådana här saker som gör att jag hävdar att ni faktiskt behöver samtalshjälp, även om det är komplicerat för att ni bor på en liten ort. Ni är fantastiska på att prata med varandra och att hitta stöd här på forumet, och så länge livet och nykterheten tickar på så räcker det. Men hur gör ni för att hantera bakslag?

Ja, jag vet... Det är ett väldigt tjat på mig om detta med att söka hjälp.... Sorry. ;) men, det är ju faktiskt så att även om du ser mig och maken som förebilder i att ta sig igenom tillsammans, så hade han/jag/vi ALDRIG klarat det utan professionell hjälp. Aldrig.

Men men. Skönt att höra att du mår bra den största delen av tiden! :)

så värdefullt att ni, och andra, finns kvar här och delar både glädje och svåra stunder. Tack!
Jag har samma erfarenhet som du, att det nästan alltid är så mycket bättre nu! Nästan precis alltid faktiskt. Även när det är ledsna stunder.
Jag bär ganska ofta en oro men hanterar den långt mycket bättre. Klarar av att tänka "nu är det bra" och om det upphör så vet jag vad jag måste göra. Men det tar jag då i så fall och jag hoppas och önskar att detta ska fortgå.
Igårkväll var Mm lite ledsen, inåtvänd och frånvarande (som pianomannen och du). Jag frågade och han bekräftade.... sen lyckades jag låta bli att både fråga vidare och försöka tjata bort det sorgsna. Han måste ju få ha det och han får dela det när han känner att han vill och kan. Kanske är det "Lev och låt leva"? I alla fall tror jag att det är det att acceptera det jag inte kan förändra.
Kramar och allt gott till er båda! Och katten (är det en katt?) / mt

Här är länken till programmet: http://svtplay.se/v/2407519/aktuellt/27_4_21_00
Inslaget om alkoholism börjar ca en kvart in i programmet.

Igår kväll var jag ledsen. Egentligen var det ingen stor grej, men jag är så sårbar. Nästan hela tiden mår jag bra, på riktigt, ända inifrån själen. Men det skall inte så mycket till för att jag skall punkteras.

Hur som helst så somnade jag väldigt ledsen igår kväll. Och trots att det var jobbigt, så insåg jag också hur sällan det är så nu för tiden... För ca trekvarts år sedan var det så varje kväll, alltid.

Jag märkte att jag fick spänningshuvudvärk av att gråta och jag har nog gett min stackars bettskena en ordentlig fajt inatt. Men, vet ni... så har jag inte känt på väldigt länge nu.

Så på sätt och vis blev gråten igår kväll en påminnelse om hur mycket bättre jag (vi) har det nu. Tänkvärt.

Godnatt, vänner - i natt skall jag sova bättre! :-)
/H.

Nu har jag firat både jul, nyår och påsk här på forumet och snart också Valborg och första maj. Och många vardagar och söndagar. En dag i taget. Glad vår! / mt

från AA's stora bok. Jag kan bara instämma mer och mer ju längre nykterhet jag får. Framförallt så är friheten den absolut största gåvan jag fått tack vare att jag inte tar första glaset.

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10) Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11) Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.
12) Vi ska plötsligt inse att *** gör för oss, vad vi inte kan göra för oss själva.

Är dessa överdrivna löften?
Vi tror inte det.
De har infriats för många av oss ibland snabbt, ibland långsamt.
De kommer alltid att förverkligas, om vi arbetar på det.

(Jag har själv tagit bort ordet Gud och ersatt det med stjärnor eftersom jag inte anser att Gud har med mitt liv att göra.)

fint att du fortfarande läser och engagerar dig. Såg nyss att du skrivet ett klokt inlägg utifrån din egen erfarenhet. Ha det härligt i ditt hem och på din balkong! Kram / mt

Vad var det? Kram till dig och Glad vår! / mt

dina framsteg men också dina svåra dagar. Det är det som "gör" hela forumet, att få följa människor i både med- och motgång. Önskar dig och din ibland "fruktansvärda" hustru en fin Valborgshelg! Kram till er båda och klapp till katten! / mt

igen. Hoppas det blir en fin Valborgshelg! Kram till dej! / mt

Vet du vad?
Jag är också deppig, och har så varit under en lång tid...och är bitvis fortfarande..
...men jag har fått lära mig en massa saker hos mina KBT'are...

Att inte ta på mig andras problem, tänk på sinnesrobönen, att acceptera det du inte kan förändra, och förändra där du kan...

Du gör dig själv ansvarig för någon annans gärningar, och t.om redan innan så får du taskiga vibbar...
Sluta upp med det!

Det är han som avgör när han ska dricka eller inte, ditt övervakande kanske dämpar honom lite men han tar alla sina möjliga chanser...
Vad tror du han säger till andra, jo att gumman (om han är snäll, annars "kärringen") gillar inte att jag krökar så ofta..
och då flyr han ditt synfält, och lägger över en bit av ansvaret på dig, ungefär som om han vore ett barn och inte "fick" dricka...
Och du tar åt dig av allt ansvar, och mår sedan dåligt av det...

Nä, släpp greppet och låt gubben din få ta sitt egna ansvar, han är väl vuxen nog att få ta det själv...
Tänk på dig själv och låt honom inte komma in på dina egna revir, du har din egna frizon där ingen har rätt att klampa in och kränka dig!

Han kan göra i stort sett vad han vill, men involverar det dig, skrik ifrån..
Bråkar han med dig i ditt egna hem, kör ut honom, det är faktiskt HAN som står för sinnesförändringen, och han får hålla sig borta ifrån dig då!

Du måste vara stark och konsekvent, och du får hålla problemen på ett fysiskt avstånd för att behålla din egna självrespekt.

Att vara arg kan hjälpa, då ställer du upp för dig själv och kanske den enda som gör det, kan det kännas som ibland....

Ibland måste man få slåss för att få sin egna sinnesro, och då ligger inte felet hos en själv, utan hos andra..
Och det sämsta man kan göra är att frivillligt träda in i den "offer-rollen"...

Kör så det ryker, och glöm inte bort dig själv i hela sammanhanget, du har ett rättfärdigat livsutrymme, om inte... ta tillbaka det!

/Berra

jaha nu är fredagen här igen....
rädslan kryper in i mej, vad ska hända denna helgen, ska den bli "lugn" eller inte??
jag var hos en bekant igår kväll och då hade han fått tag i en flaska, VARFÖR??
det känns som jag inte kan åka nånstans på kvällar eller helger utan att flaskan ska finnas för honom.
om jag lämnar honom, vad kommer hända då? och kan jag leva med det ????
okej jag kanske inte kan hindra honom från att dricka men det känns som det blir mer om jag inte är hemma.
men hur länge orkar jag ??

jag är nu sjukskriven för depression nu så jag måste ta tag i dessa bitar nu annars e jag snart tillbaka i snurren igen

Tack Fenix!

Jag var riktigt under ytan idag. Men ändå verkar hjärnan vara såpass frisk så att den tänker "jag skulle kunna dricka på detta men jag låter bli" Skönt det i alla fall!
Skulle jag dricka skulle jag förstöra allt. Jag börjar ju ändå få ordning på livet, så varför... VARFÖR skulle jag pajja det genom att hälla i mig gift?
Fast det är lätt att säga. Jag vet ju inte vad framtiden har att ge.
Det enda jag vet är att jag vill vara nykter. Jag vill reparera det jag redan har förstört. Det måste få ta tid. Men det är så jobbigt!
Jag vill att allt ska hända på en gång.

Nu ska jag försöka sova och inte grubbla för mycket på detta. Man måste få sova för att orka med kampen.
Idag var jag nykter och jag räknar med att vara det i morgon också

Halvår, grattis!!
Följer din resa som du berättar om på ett bra sätt.
/Fenix

Ser ni på Aktuellt nu?

Om alkoholism... Starkt vittnesmål - heja henne och SVT! :)

/H.

Hej, vänner!

Inatt sover jag på hotell, ca 20 mil hemifrån, pga jobbuppdrag här. Och jag längtar efter min gubbe.

Det måste ju vara en bra känsla egentligen, eftersom den bygger på att jag älskar honom. Men jag har ingen lust att vara ifrån honom, helt enkelt.

Hur som helst - livet är gott! :)

/H.

I natt kom drömmen igen, drömmen om att jag plötsligt befinner mig i en situation där jag precis druckit en öl eller en snaps.

Jag känner en sorts panik på en gång, hur gick det här till, varför varför dricker jag!? Mina dagar är tillbaks på noll, och jag fattar inte att jag kunde göra det.

Sen vaknar jag, och känslan sitter i i säkert en minut innan jag fattar att det var en dröm.

Nu i vaket tillstånd minns jag känslan från de tidigare försöken till nykterhet jag gjort, att avskyn mot spriten släpper efter bara något glas. Det kanske är det jag är rädd för i min dröm. Tur att jag ännu lever kvar i min avsky för drinken, för den avskyn är lätt förgången.

Jag var ute i skärgården i påskhelgen, traditionellt firande med mat och snapsar. Jag studerar nu förtiden folk dryckesvanor mer nogrant än tidigare så klart, då mitt fokus fortfarande kretsar kring alkohol.

Under och innan lunchen var det en del prat om hur man dricker, det nämndes att aldrig innan kl12 och att ölen var under 5%. Jag tror att så fort någon nämner ngt liknande, om regler eller hur bra dom har koll på sitt drickande, så är det ett tecken på att mycket kommer drickas. Och mycket riktigt, framåt kvällen tömdes all öl, alla vindunkar och faktiskt alla whiskeyflaskor.

Samtalen är ju fullständigt meningslösa för någon som är nykter, och jag hade turen att kunna umgås med en annan nykter person större delen av festligheterna.

På morgonen reflekterade jag inte ens över att jag slapp bakfylla, utan mina tankar hamnade naturligt på frukosten och om jag skulle förmå mig bada i det kalla vattnet! :)

I bilen hem minns jag hur dessa hemresor alltid varit plågsamma, man har varit rastlös i bilen och ofta undrat om man är nykter nog att köra. I helgen var det faktiskt kul att sitta i färjekön, köpa glass och inse att jag fick en strålande eftermiddag hemma i trädgården när jag kom hem också! :)

det är en kamp! Detta med att vara nykter. Många dagar går det bra. Många dagar passerar utan att jag ens tänker på alkohol eller vad som har varit senaste året. Men mycket tid går åt till att tänka, leva, kämpa, grubbla och slåss mot fördomar och okunskap.

Jag känner det inte minst på hur trött jag är. Jag är helt slut idag. Är vaken, men känner mig som ett vrak. Humöret är väl sisådär. Inte nere i botten, men inte heller på topp. Antar att det är en del av spelet.
Men det går! Jag tycker att jag hanterar min nykterhet bra. Jag hanterar situationer och möten med människor på ett (vad jag tycker) bra sätt. Vid motgångar föröker jag tänka att så länge jag är nyktetr och hyffsat trevlig mot dom jag möter så har jag gjort det jag har kunnat. Även om det tar på min ork och kraft. Det är skönt med ett rent samvete

Nu i månadsskiftet har jag ett halvårs nykterhet bakom mig och är stolt över det. Och idag ska det bli ytterligare en nykter dag.