Senaste kommentarerna i forumet

Surran ! Vi kan gå i gåsmarsch mot nykterheten !

Jag har skrivit det förr men jag har en anhörig på avslutningsmötet på Gullbranna att tacka för att jag hittade min plats i tillvaron. Det var alltså ett och halvt år efter min första nyktra dag !! Det var hon som gick upp på scenen och talade om sitt liv så att det gick rakt in i hjärtat på mig, alla pusselbitarna ramlade på plats med en smäll !! Hon sa precis de orden som jag förtvivlat letat efter allteftersom min nykterhet fortskred och jag blev mer och mer förvirrad i mitt nya liv.

Där och då fattade jag fullt ut vad det innebär att lyssna på de som går före mig även fast det är anhöriga. Vi är så lika fast vi är på olika sidor av sjukdomen.

Jag har aldrig missat ett möte på Gullbranna i min nykterhet och jag tänker inte göra det i år heller !! Och det är många som åker från Storstan ner dit så det är bara att hänga på !!

Väl mött !!

Så fint du skriver om karta och kompass och att de som gått före gärnar lånar ut den... Vad kan sägas mer?? Antagligen massor med det var så fint sagt!

Också det att inget kan vara värre än en bakfylla. Så sant! Det finns inget värre. Jag har i alla fall inte varit med om det. Jo att grabben inte vill ha med mig att göra, men det är ju som Adde säger häruppe också. Ett förtroende är något jag förtjänar!

Jag hoppas jag kan hitta lilla Helene och att hon finns kvar därinne. Började ju droga o dricka vid väldigt ung ålder. Men jag tror det. Behöver bara ta det luggt och en dag i taget!

Jag vill ha det där som du har Adde! Jag vill känna den där livsglädjen du har!! Jag tar tät rygg på dig!!

Kram

Du e la för go, Adde!
<3

det så här en söndagmorgon Mulleman ?

För mig är söndagmorgnar en guldstund som bara är vikt för mig. Jag har en lugn stund i ottan med min frukost och något bra att läsa till. Jag sparar undan lite läsbart från veckan som gått och läser/ögnar igenom det, kopplar av och rensar hjärnan med lite avslappnande och inte speciellt viktig lektyr.

Jag har att göra ute men jag trivs inte i kyla så jag drar mig för utesysslorna, förr hade jag kallat det att lata sig men idag vet jag att det inte är någon panik om jag drar lite på det till solen värmer lite.

En viktig sak för mig i början, och även nu, är att jag är medveten om att jag är nykter för min egen skull. Inte för att andra ska må bra utan för att JAG ska må bra. Om jag mår bra så "smittar" jag av mig på andra så att även de mår bra, en liten "spinn-off effekt" där !! Men den smittan har en inkubations tid, det är inget som kommer över en nykter natt, det tar tid innan den hugger sig fast. Mitt förtroende från andra är inget jag skaffat mig, det har jag förtjänat för att jag gör det jag ska göra.

Egentligen så är vår nykterhet ett enda långt motionspass. Vi ska lära oss att gå, gå uppför och nerför, gå i regn och solsken, gå tätt bakom de som går före oss. De, som så gärna låter oss låna deras karta och kompass så att även vi nån dag kan visa vägen för de som går bakom oss i sin tur. För det är så vist ordnat att det är vi som har hittat vägen som även får förtroendet att guida andra, en form av evighetsmaskin eftersom vi lär av varandra hela tiden.

Från den dagen jag förstod att min väg till ett bra liv bestod i att lyssna på andra hur de hade gjort och att jag lärde mig att prata, prata, prata, få ur mig det som tynger och skaver så förvandlades mitt liv som genom ett trollslag. Jag behövde inte längre gömma mig bakom lögner och bortförklaringar, jag kunde äntligen vara mig själv. Jag upptäckte att jag hade längtat något fruktansvärt efter den person som jag egentligen är bakom alla skydd som jag skaffat. Det fanns rester av en mycket liten, nykter, "adde" därinne nånstans som ivrigt väntade på att upptäcka världen, det var "bara" att släppa ut honom och låta han skutta runt, precis som den där nya i reklamfilmen om margarinfabriken !! Helt plötsligt fick mitt liv en helt annan mening, jag hade så mycket att upptäcka som jag inte hade tordas göra medan jag drack. Helt plötsligt så blev jag tvungen att lägga band på mig själv och lära mig att stanna upp och njuta av tillvaron också.

Jag började gå emot mina rädslor och göra saker som var totalt otänkbara tidigare, jag började tänka på ett helt annorlunda sätt bla genom att se människor som just människor och inte bara fasaden i form av klädsel eller utseende. Jag började uppskatta kärleken mellan människor oavsett kön och lärde mig att öppna mitt sinne för nya intryck och se allt det fina som finns i min omvärld. Jag fullkomligt älskar att träffa nya människor och lära mig av dem, jag har ju missat mycket under min aktiva tid, och jag har ju så mycket att lära. Jag törs idag släppa in folk inom min privata sfär och jag trivs i de allra flesta fall med det, ibland stämmer ju inte kemin och då har jag lärt mig att sätta gränser. Jag har blivit kramig !! Tjena !! Jag tuffingen!! Efter ett besök nyligen så missade vi avskedskramen och det retar mig !! Vad f-n en missad kram !! Men det ska vi ta igen, jag lovar !!

Jag har ett projekt som jag ska sjösätta inom en snar framtid : Att lära mig att stå på en scen, avslappnad, utan att knäna klapprar mot varandra, och prata inför publik ! Hujedamig så otäckt ! Men det borde ju inte vara mer hemskt än en rejäl bakfylla, eller hur ?! Sedär, alla har vi våra små hemlisar och önskningar !

Tänk att jag får vara med i livet bara för ett litet beslut på morgonen och med hjälp av en dag i taget.

Tag det lugnt och skynda långsamt, man kommer längst då.

det liv och rörelse på din tråd. Hoppas att du har det bra.... men lite oroande känns din tystnad och frånvaro. Vad hände? Hoppas du kommer tillbaka! Allt gott / mt
.

Hej Lilla jag.
Vad duktig du är!
Är mötena fortfarande bra?
För mig går det väl också bra. Igår hade vi vänner över på middag, jag hällde upp ett halvt glas vin till mig som jag drack till maten (egentligen bara för att slippa frågor.) Sedan tog jag inget mer. Kan ändå känna lite dåligt samvete, mest mot er här inne på sajten faktiskt som är så stöttande jämt, men å andra sidan så var min tanke att ta ett litet glas för att som sagt slippa frågor, vilket jag också gjorde, så egentligen borde jag kanske vara nöjd med mig själv.

/J

Ville också bara hälsa dig välkommen, till vårat allas forum, och till ett liv utan ångest...

/Berra

berättelse Adde! Ha det bäst! / mt

När jag var på Eftervård igår var det nån som sa:
"jag känner sån sorg i och med skiljsmässan med alkoholen" Det tyckte jag var bra sagt. Jag förstår precis vad han menar. Men både du och jag har valt rätt. Att leva ihop med fröken alkohol ger oss inget i längden. Hon utnyttjar oss bara.

Tack till dig lillablå, lelas, Adde och er som svarat på min tråd, känns bra. Jag är absolut (bara ett sånt ord...) kvar och kommer att vara det framöver också. Skriver just nu inte dessmera här, eftersom jag håller på med det som verkligen gör mig glad. Min livskamrat är ledsen och rädd inför framtiden, jag förstår det alltför väl. Det är tungt att bära eftersom orsaken till allt det är... jag. Men med obändig vilja och tro så hoppas jag att vi fortsättningsvis går vidare till nya stunder tillsammans. Det tar så ont och berör att se sin livskamrat ledsen över allt som varit och som jag inte kan ändra på tillbaka i tiden. Men trots allt så bygger jag vidare i vårt blivande nya sovrum och duschrum med mera, vill också bygga vidare i livet. Men med livet så är det är svårt, kräver mycket kraft för den som inte tror sig ha goda sociala stunder och glädjeämnen utan alkohol i samband med sociala situationer. Min livskamrat har berättat för mig att det är många här på forumet som berättat om rädsla för ensamhet, avsaknad av glädje, utanförskap med mera av samma sak om man beslutar sig för att sluta dricka... stämmer på pricken för mig. Ingenting av tvånget att dricka alkohol har, för mig, någonting att göra med relationen till henne... och så fattar jag att det är precis det det har! Men till Adde, kalla gärna detta för kapitel två i livsberättelsen, jag vet inte riktigt vad jag skall göra för att hitta ersättningen till den känsla av lugn och glädje där spriten och ölen varit det. Alla dessa situationer som är så förknippade med just det, ser framför mig närmast som ett tomrum utan innehåll, samtidigt som jag så innerligen gärna vill dela livet med henne, min livskamrat. Samtidigt som min innersta önskan är precis just det, att vara sån och känna den stora tillfredställelsen över att återigen hitta och själv "äga mitt liv" med fria val. Tack.

frankt så anser nog jag att du ska klara ut dina egna problem innan du överhuvudtaget tänker tanken att hjälpa andra.

Vi har redan alldeles för många inom missbruksvården som försöker avlasta sina egna problem på andra i samma situation.

Har läst och jag är en tänkare,problem lösare,

Har nyss varit i s-holm på en KBT utbildning inriktad mot missbruk, har blivit erbjuden gå en fyra dagars utbildning
inriktad mot missbruk. Ska jag ta den el inte????Vet inte om jag är rätt person att jobba mot dessa personer när jag har det så nära inpå och de har inte varit så positivt. Skulle vara bra om någon har några tankar om detta.

När de gäller ex snus el vad som helst som man smyger med, förstår jag att de gamla misstänksamheten kommer fram, jag skulle känna som när man var tonåring och börja smyga med drickande m,m Har en känsla av att den andra beter sig som om man var en mamma. Konstigt varför????och sen har till försvar att man inte talat om det för att man vet hur den andra ska reagera.

vi går mot ljusare tider de är helt underbart, fast av erfarenheten även en oro för att de är en tid då även alkoholen lockar mer, som min sambo sa att han fick suget när solen sken och han skulle inte vara hemma så då skulle jag inte oroa mig, och då var de ok att dricka förstår inte riktigt hur han tänker???

Än idag förstår han inte att de han gjort var fel, utan han säger bara att han har inte skällt på mig inte varit otrogen och då är de ok i hans värld.och när han varit ute så är allt tillåtet för han har inte varit otrogen

Jag har talat om att otrohet inte bara handlar om sex, att man kan vara de genom svek.

Ha en underbar dag
Bamse kramar till er alla

Ville bara önska en god helg till dig och de dina!!!
kramar!
/k

Vad kul att höra att någon tänker på en! Tack! Jo, jag mår faktiskt toppen!
Var på mitt femte AA-möte igår, så nu har jag haft 5 nyktra veckor utan att så
mycket som lukta på en kork!!!

Det känns kanske inte som en evighet, men sen började jag fundera på hur länge
sen det var som jag hade fem vita veckor!?? Och då kommer jag nog upp
i nästan 15 år iaf!

´Det känns jätteskönt iaf! Hur går det för er andra!

kram kram

det där var veckans allra finaste inlägg, vad proffsigt du skriver!

/Berra

snöstorm, dystert. Ett utmärkt skäl att kröka ner sig eller hur ?! Planera hur jag ska handla spriten till helgen, törs jag köpa allt på samma bolag eller måste jag åka runt till fler ? Hmmm, när är det minst med folk på dagen så jag slipper stå att skylta i köer........Har jag pengar så här sista veckan före lön ? Jag brände ju lite för mycket förra veckan...........Javisstfan, jag måste ju tanka bilen !! Helvete !! Där rök ju ett flak ! Vänta nu, 18e, ahaa, det är ju barnbidrag !!! YES !!! Helgen är ju räddad !! Jipeee !!!

Det har gått ett tag i nykterheten nu och jag har så enormt svårt för att förstå hur satans snett jag resonerade på den gamla tiden. Nervositeten att pengarna inte skulle räcka, att spriten inte skulle räcka, allt djävla planerande runt mitt drickande, det dåliga måendet, den dåliga sömnen, bakfyllan..... den ständigt närvarande bakfyllan, hur det onormala blivit normalt.

Ibland glömmer jag bort vilket fantastiskt liv jag har idag !! Vad spelar en snöstorm för roll mot det gamla beteendet som fanns där ?? Är det överhuvudtaget möjligt att jämföra ?

Den där tidiga måndagmorgonen som jag satte mig i bilen för att åka till Nämndemansgården första gången var det också en fruktansvärd snöstorm. Jag var skapligt bakfull och jag hade säkert blåst rött när jag började min färd, jag mådde vedervärdigt, åt ingenting under resan, jag tror inte ens att jag stannade för att röka, jag hade nog spytt då. Strax utanför Lund hade polisen en blåskontroll och tankarna snurrade i skallen, jag blev livrädd, men jag bestämde mig för att om jag blev stoppad och blåste rött så skulle jag säga precis som det var och hoppas att de skulle vara vänliga att skjutsa mig sista biten. Jag behövde inte stanna.

Vid avtagsvägen till Gården, där promenadgränsen går, kom sista sjuka tanken : Här går det faktiskt att göra en U-sväng och åka hem igen !! Såååå farligt är det nog inte och tänk på hur mycket pengar du spar !! Inom mig skrek jag NEJ !!! och åkte in och parkerade vid receptionsparkeringen och gick med skakiga ben in och där var Eva som med sitt vanliga leende önskade välkommen !

Jag var äntligen hemma.

Vid utskrivningen en månad senare fick veta hur jag hade sett ut när jag kom : Rädd blick, grå i hyn, krokig rygg, på gränsen till underviktig, skakiga händer.
Kort sagt en rejäl alkis-look !

Att åka dit är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat och det är ju konstigt att det ska ta sådan lång tid att fatta att jag behövde hjälp. Jag hade ju försökt så många gånger och så många år att sluta/minska på mitt drickande och det fungerade ju aldrig. Jag har många gånger tänkt på hur mycket jag ev kunde ha förkortat mitt lidande om det hade funnits ett sådant här forum på min tid. Jag tror att det (eller rättare sagt : alla ni som skriver här) kunde ha haft en avgörande inverkan på mitt liv genom att jag kunde se att jag inte var ensam och att jag kunde ha bollat mina tankar med någon annan här. Ett avgörande som på många sätt kan vara skillnad på liv eller död för mig och andra.

Så ett stort tack till alla er som gör mitt liv lättare att leva, att jag kan påminna mig om att jag är en alkoholist och att min sjukdom är en färskvara som måste vårdas ömt.

att du vill fundera över din process också i medvind. Du går också och samtalar hos nån eller hur? Om du ser medberoendemönstret i dig kan det säkert ha ett värde att sas dokumentera sin utvecklings- och frigörelseprocess ... det här skulle vara en plats där en sådan resa finns bevarad för en själv och till hjälp för andra. Plus att man får respons av människor med erfarenhet från insidan. Några tankar i natten, somnade tidigt och är upp och dricker en kopp te. Allt väl i familjen, maken bygger på vårt stora hus ... han bad mig hälsa det igår kväll men då sa jag att han får skriva själv. Men han spikade säkert till midnatt och sover nu. Vi ser i alla fall fram emot en bra helg. Go´natt Lelas och alla vänner / mt

Nä, jag känner mig inte tvingad att skriva. Men jag tycker att det är lite viktigt att jag funderar över min process även när den går bra, liksom.... det är lätt att hamna i att bara fokusera på problemen och där vill jag inte hamna. :-)

Kram! /H.

Gött att du har det bra, att ni har det bra, och att våren kommer!!!
känn dig inte tvingad att skriva bara, skriv för din egen skull, och
när själv när du vill!! <3
kramar!
/k

och så skönt att du fortsätter läsa och kommentera. Kram och smaklig måltid / mt

Tänk att det är mycket svårare att skriva något vettigt här när livet rullar på som det ska... När jag har något på hjärtat som jag behöver få ur mig så ligger det långt fram i min hjärna att skriva om det här. Men när allt är bra, så blir det inte av. Jag läser ju mer eller mindre hela tiden vad som skrivs i andra trådar, och är rätt så flitig på att kommentera.

Men... hur mår jag då? Tja... Jag mår bra. Jag är fortfarande väldigt trött och jag märker att jag inte har så stora marginaler. Men jag mår bra. Jag känner mig lugn och avslappnad. Jag sover gott på nätterna (vilket jag iofs hela tiden har gjort, tack och lov) och jag njuter av att ljuset återvänder.

Jag var nyss och fikade med en kompis (han som jag flyttade in hos när det var som värst, så han vet allt om det pågående projektet...) på ett av våra fantastiska fik här i vår lilla stad, och han sa att han har tänkt på att maken min ler nu. Jag la upp en bild på maken på FB tidigare idag, och den hade kompisen sett och han sa "det är så skönt att se att han ler igen!"

Och det är helt sant. Jag mår så oerhört bra av att se min man le - ett ärligt och nyktert leende som kan inte kan hålla tillbaka eftersom det kommer ända inifrån. Så skall det vara! :-)

Nu skall jag laga lite mat till mig själv här, jag är gräsänka ikväll. Kram, alla!
/H.

Hej, drickarn, Eriksdotter och Lantlollan! Och välkomna hit!

Ni undrar om det är möjligt att sluta dricka, och hur man bär sig åt. Svaret är att det är möjligt, och att ni kommer att hitta mängder av exempel på hur man kan göra om ni fortsätter läsa runt på forumet här. Här finns många fantastiska livsberättelser!

Lantlollan - du skriver att du gör din sambo illa genom ditt drickande. Har du sett att forumet också har en del som handlar om anhörigas situation? ("Hjälpa någon som står nära") Där kan du lära dig jättemycket om hur det är att leva med en alkoholist, dvs att vara medberoende. Kanske hittar du förklaringar där på varför din sambo reagerar på vissa sätt, eller tips på hur ni kan göra för att klara av det här tillsammans.

Pepp!
/H.

Jag tycker att rött vin är gott. Jag tycker det känns lite lyxigt att få komma hem efter en lång hektisk arbetsdag och sätta sig i soffan med ett glas. Som lätt blir två. Att få blanda en ny sorts drink med spännande ingridienser känns som en happening.
Nu vill jag få bort denna vardagsvana och kunna njuta av gott vin vid speciella tillfällen eller om det är helg.
Måste med andra ord hitta nya vardagssysslor som får mig att inte hamna i soffan med glaset i handen.

Här om dagen tog jag en bakväg till jobbet för jag kände mig lite sliten efter lite vin kvällen innan. Jag hade druckit tre glas vin och är i och för sig säker på att jag fick köra bil åtta timmar senare men känslan fick mig att välja en liten gammal väg som är längre och då insåg jag att det här livet är inte okey :(

Men nu har jag bestämt mig liksom vi alla har här eller hur!?!? Vi hjälps åt!

Är helt ny här men det känns som ett rätt forum, har ingen lust att gå på AA möten eller få behandling.
Det jag vill göra är att försöka kontrollera mitt drickande. Dom senaste månaderna har jag supit mig redlös ett par gånger i månaden samt att jag konsumerar i snitt ett flak öl på mindre än en helg. Det blir även några öl i veckan.
Jag vet att jag sårar min sambo han har själv haft spritproblem i sin släkt nära inpå sig så jag vet att jag river upp gamla sår hos honom.
Är det någon här som har lyckats att kontrollera ert drickande? Känner att jag inte orkar med detta alkohol sug varje dag. Är tackam för några råd.

Är så glad att jag tagit steget hit. Googlade mig till denna sida i hopp om något som kunde likna "sluta röka linjen" och fann alkoholhjälpen.
Jag vet att jag dricker för mycket. Eller framför allt för ofta. Ett eller två glas vin per kväll och nu vill jag verkligen inte göra det längre. Dricker även om jag inte är speciellt sugen för att det är en vana. Alla omkring mig dricker lite vin varje kväll så det finns alltid tusen bra ursäkter.

Nu måste jag ta tag i detta beroende :(