Senaste kommentarerna i forumet

Hej, hur går det för er allihop? Sims, ankan, Mr Dry, nubaskemig, hillbilly, sinnesro, Viktoria, florida,Quista, Adde och denial (utan inbördes ordning). Kan ni inte uppdatera lite så jag vet hur ni har det och hur ni mår?

/TP

Love u too Måne! Ska iväg och snusa lite på mina hästar nu. :)

Jag hade säkerligen inte klarat av att bli nykter utan antabus. Och jag känner mig inte ett dugg misslyckad för det. Tvärtom. Superbt hjälpmedel som funkar för många, dock inte för alla, det vet jag.

Kram

Tack mina vänner!
Kram TP

men jag har förståelse för den vanmakt ni känner.. Det är ingen lätt sak och jag hoppas att allt går bra.

Tänker på er.

Kram

Jag har också märkt att jag är mer fokuserad på omgivningen på foto och sånt. Jag kollade dessutom igenom mina egna foto på facebook. Hälften av dem är tagna under festliga förhållanden = alkohol. Hur har det blivit min kultur utan att jag tänkt på det?

Jag tror också att detta forum gör stor skillnad - iallafall för mig. Jag är på dag 22 idag och allt känns helt ok fortfarande. Jaag försöker att aldrig vara självsäker eftersom man läser här att även de bästa faller - och jag har inget sug direkt men jag TÄNKER mycket alkohol. Både negativt och positivt (helt sjukt).

Jag läser många av trådarna här men säger oftast inget i dem eftersom jag inte har så mkt "kött på benen". Men jag läser, lär, tar till mig tips och råd, oroar mig för folk som halkar osv. Detta forum har blivit mitt stora hjälpmedel - har inga tabletter denna gång - och jag tycker att mitt sug är mycket mindre nu när jag KAN dricka (hade antabus förra ggn) men väljer att inte göra det.

Märker också att många här är i min ålder (75:a) och det är intressant. :)
kram
Sussie

Mie: Tack, moget beslut, jag det låter mycket bättre:-)
Vana: Ta hjälp av vad som finns, jag det låter också bra.
Viktoria: Inte ruta ett igen, hoppas det. Så djävla trött på ruta ett. Men nu har jag i alla fall passerat gå utan att hamna i fängelse!
/Fenix

Jag har ju hållt upp förut, och som vanligt öppnar sig en annan värld nu. Jag har tidigare haft dag 19 som lite magisk, då är det mesta glömt och man mår bra.

Och det är ju alltid då jag fallit tillbaks också, när livet känns strålande och jag känner mig oövervinnerlig.

Dag 16 idag, fortfarande inget speciellt sug, men det är iofs första gången som jag läst varje dag här också...

Jag har loggat in på en dejtingsajt, och det är makalöst att verkligen alla skriver att de gillar mysiga kvällar med vin hemma, och lägger upp bilder på sig själv på krogen och med glas. Och intressant hur fokuserad jag är på sånt... Upptar en del av tiden verkar det som.

Snart kommer utmaningen.

Fint att du är på banan igen Fenix. Vi lär oss om oss själva hela tiden, och vid varje nytt försök har vi kommit närmare lösningen - det är alltså inte ruta ett varje gång.

Jag tror att jag vet ungefär hur du känner dig när det gäller din son. Min yngste son, som bor hemma, är också deprimerad och handlingsförlamad på något vis. Han går hos en psykolog och äter några piller. Jag har svårt att tackla detta, det gör mig också mycket ledsen och jag har dessutom svårt att hantera det känslomässigt. Jag har ju min hustru, som jag ofta tycker daltar för mycket med honom. Förmodligen är jag mest orolig av oss två, men också mest oförstående, på något vis. Kanske just för att min hustru är så väldigt förstående. Det blir väl olika roller man tar på sig. Min son tyr sig nästan bara till henne, vilket också blir jobbigt.

TP, du är väl ensam, vad jag förstår, vilket väl kan vara ännu jobbigare när du ska hjälpa din son. Å andra sidan slipper du en fru att bråka med.

Hoppas att det blir bättre med din son och jag hoppas förstås att det också blir bättre med min. Ibland känner jag för att ge upp, hälla i mig rejäla doser alkohol för att döva alla problem. Men det ska jag inte göra, för jag vet att problemen totalt blir bara större då. Det gäller förstås dig också, TB.

Så, gör allt du kan för att inte ta det där första glaset. Ingenting blir bättre av det. (Fast man undrar ju ibland ändå.)

Vi hörs! God natt!

Mr. Dry

Tänk inte nederlag det är lite destruktivt tänkande tycker jag...tänk jag tar alla medel som finns till buds för att komma över ån.För på andra sidan är det grönt o skönt igen.Hinder är till för att övervinnas o då tar man hjälp av vad som finns.
Heja Fenix!!!!!!

Hjälp! Jag är nära att falla igen. Är så fruktansvärt orolig för min son som är så enormt nedstämd och deprimerad! Jag stångar mig nästan blodig i mina försök att hjälpa honom. Men hur jag än försöker så når jag inte fram till honom. Jag har tidigare själv varit djupt deprimerad och känner sån smärta och maktlöshet när jag ser att min älskade pojk far illa. Finns det någon som har erfarenhet av detta och kan ge några råd vad jag ska ta mig till för att hjälpa honom?

Föresten så tänker jag fan inte falla igen. För min pojk behöver mig.

Ledsen och orolig TP

det känns faktiskt underbart. :) Och detta trots allt möjligt dumt som hänt. Båda bilarna har gått sönder, fått en korrigeringsräkning från barnomsorgen (betalat för lite de senaste åren så den e på 5 tusen) och elräkningar som heter duga. Detta skulle normalt sett fått mig att bara skita i allt och dricka en halv tetra vin och gömma mig i självömkan för att allt ska hända mig på en gång. :) Nu - nope. På något sätt ordnar det sig alltid, alkohol är inte ens med i tankarna.

kram

motion i all ära
men nykterheten gör susen för sömnen också
grattis till dina 3 veckor
denial

Varför nederlag?
Varför inte moget beslut?

jag tänker klaga lite senare i detta inlägg men först ville jag bara säga hej och välkommen till nya här. :) Det är jobbigt som tusans men nej - vi är ju inte ensamma tack o lov! Det är så många som har liknande historier och jag har nästan kunnat kopiera vissas berättelser och använt som mina egna.

Hillbilly - jag får faktiskt ta och hålla med dig där fastän det är fult att kalla folk dumma saker. Din exfru verkar ha stora problem med osäkerhet och försöker trycka ner andra för att må bättre. Nu känner jag ju inte henne alls men som du beskriver henne låter hon precis som en närstående till mig. Jättejobbigt. Du får vara teflon helt enkelt. Lyssna, håll med och låt det sedan bara rinna av när du går därifrån eller lägger på luren. :)

NU ska jag gnälla! Aaaaaaaajjjjjj!!!! Tränade för första ggn på år och dar igår och jag kan knappt röra mig så ont av träningsvärk jag har idag! haha Fy bubblans alltså! Höll på att dö redan på uppvärmningen! Att jag som alltid varit så vig och smidig hasade runt som en elefant bland gaseller var lite smått pinsamt. ;) Men men - det blir ju bättre med tiden säger de. 2 ggr i veckan har jag iallafall skrivit upp mig på så det får jag ju hålla. Bläh.

Jag firar förresten 3 veckor som nykter idag =) Har dessutom sovit flera timmar i rad och börjar misstänka att motion KAN vara bra för sömnen? ;)

Ha en fortsatt underbar onsdag
Kram
Sussie

Vet inte om jag ska kalla det nederlag, men det känns lite så. Jag har börjat med antabus igen, för att slippa kampen och det tröstlösa ältandet i hjärnan. Känns ju bra på det sättet att alkoholen inte finns där som ett plötsligt alternativ, men ändå ett slags nederlag när jag så starkt kände att jag ska klara det utan. Nåväl, förutom dessa tankar så känns det ändå rätt ok just nu, och varje nykter morgon är en kick. Får duga så länge:-)
/Fenix

Haha !!, jaadu, kanske är det som att lära sej cykla när man ska lära sej leva utan alkohol ??!.
Nu har jag inte så lång karriär på den "stigen" ..
Allt började efter skilsmässan, och ex känner inte till mina problem!, även om vi fortfarande varit gifta hade hon helt ärligt inte varit mycket till stöd...
Hon har inga problem (iaf inte som jag vet) med dricka, även om tetran med vin står framme rätt ofta på helgerna !..
Utan hon gillar numer iaf att racka ner på folk som hon tycker är sämre än hon själv, vilket innebär dom flesta...
Hon kallar även folk hon inte gillar för fula namn när barnen hör, moget....
Hon har antagligen rätt stora problem med sej själv för övrigt men ingen får hjälpa, hon vet ju bäst...
Förlåt om jag säger så men hon är en jädrans ragata!!!.
(dessutom var det hon som stack, grönt gräs i hagen lockade visst, men hoppsan vad det vissnade fort..)

Det är ett viktigt ämne du tar upp.
Att tala öppet om saker.Att bryta medberoendet.
Att våga söka hjälp.
Att inte skämmas för det.
Att inte "gömma undan".
Det är viktiga saker och svåra saker.
Det är så fyllt av tabun att det nästan är ogenomträngligt svårt ibland.
Då får man öppna lite i raget.

Det gäller ju både mej som missbrukare o anhörig.

tack för era värmande svar
skönt att ni finns kvar
likt en hjälpande vind
smeker mot min kalla kind
när det blåser hårt
stundom lätt stundom svårt
att ta sig igenom livet
återfå kraft
inget är för givet
ödmjukhet och vemod
men är lycklig att jag stod
upp för mitt inre
tog mig tid
att söka frid i mitt sinne
lever här och nu
just nu
i denna stund
minut för minut
sekund för sekund,,,,,

Önskar dig ALL lycka lilla blå med din lya
inred utifrån dig själv,med enkla saker
som får dig att må bra
mjuka färger
oroa dig inte för att det ska bli fint
hur andra ska tänka
skit i det!!!
DU är den enda som kan känna
vad som blir rätt
jag jobbar än på det också
att inte bry mig om vad andra tänker o tycker
men det är inte lätt
men varför behaga alla andra
då tynar man själv bort
o är det nåt som vi alla med våra bakgrunder o problem
måste göra så är det att börja tänka på oss själva
våga tro på oss själva
inte ta på oss alla andras sinnesstämningar
Men visst är det så,som du skriver också Victoria
att ens barn påverkar hur du mår
i alla lägen,men att man hjälper så mycket mer genom att
bara försöka finnas där
o vara hel i sig själv,lättare sagt än gjort
men att våga lita på att barnen växer genom sina svårigheter
klarar sig,om vi finns bakom,sen vet man ju aldrig,vart livets vingar bär hän
med våra juveler,men då har vi ju gjort vårt bästa
att finnas,inte döma,men lyssna,försöka trösta osv
min dotter skiftar otroligt nu,snart 15 år,,
ena sekunden svart,sen vitt,vilsen,stark,svag,tuff,,,,
svårt att bemöta
men jag försöker att va lugn i alla lägen
ibland får man sätta sig ner,räkna sakta,lugn o fin,för att inte brusa upp
vad hjälper det att jag gormar,
o jag blir alltid så lessen efter sånt
stress o skrik gör mig oerhört lessen o nere
har blivit mer känslig
lugn o ro,,
nu kommer min lille o vill ha frukost
en femårig nakenfis med sömndruckna ögon
snusa honom i nacken,,,,lycka,,,,,
i love u all
carpe diem
Måne

Kära sinnesro! Känner igen mig och mitt liv i många berättelser här. Skriver sällan men har enormt stöd av att läsa och hejar på alla som kämpar väl... lever väl. Ger enormt stöd och styrka! Kram!

Någonstans läste jag om det här med att cykla. Det går vingligt i början och man tror inte att det är möjligt att man ska kunna lära sig detta. För min del var det min syster som lärde mig att cykla. Hon sa att hon höll i cykeln och då vågade jag trampa på. Hela tiden frågade jag: håller du i cykeln? Jaadå. sa hon. Men rösten lät så avlägsen tillslut och jag vände mig om: ok, hon var säkert tio meter ifrån, men jag cyklade! Först blev jag arg, sen jätteglad! Jag var kanske 5 år, eller nåt, men just det minnet sitter kvar.

Att lära sig leva på ett helt nytt sätt är ungefär som när man var barn: släpp det gamla och våga ta in något nytt, våga chansa. Jaha, vad menar jag med det? Jo, ditt ex, hon är ju inte med i dina tankebanor. Hon vet inte vilken utveckling du har skapat i ditt liv, för hon är inte med dig 24 timmar om dygnet. Hon kommer kanske bara ihåg den du var när ni skildes. Därför kanske hon är orolig när du träffar någon ny att det ska vara någon "av fel sort". OK: någon som också gillar att dricka. Mitt ex känner min nya man och vet att han är pålitlig vad gäller sprit, men hade det varit någon annan hade han frågat ut mig som en blå.

Jag menar egentligen: vi kan inte begära av vår omgivning att dom ska förstå vår situation. Låt dom hållas. låt dom komma med sina moralpredikningar, men låt det inte beröra dig känslomässigt. Dom vet inte vad dom pratar om. Glass är faktiskt jättebra när man är sjuk. Det ger vätska. En belöning till barnet efter att ha tagit äcklig medicin är ju också jättebra-då ger man ju en positiv bild av medicin. Vad skulle du ha gjort för fel, förutom miljön, då?:-)

Kram från en sömnlös/ Sims

Har under lång tid missbrukat i någon form. Anorexi, droger, men framförallt alkohol. Satte igång rejält för 4 år sen och jag var hemma med mitt första barn. Det eskalerade under mitt andra barn. Nu 4 år senare och jag talar om minst 3 dagar i veckan...ibland 7. Oftast ensam. Ibland i källaren, ofta på morgonen. Gömt flaskor. Däckat. Minnesluckor. Bortförklaringar. Och nu inte en droppe på 3 månader. Jag måste få distans. Bli fri från ångest, nojjor och åratal av skuld. Skuldkänslor för mina barn, min familj, men framförallt för mig själv. Hur kunde jag som är så stark låta det gå så långt. Jag är uppriktigt förbannad på mig själv att jag kunde låta det gå så långt. Eller är det förutbestämt? Jag har alkoholism i släkten, min pappa bland annat. Jag har inte insett det förän på senare år. Bitar som börjat falla på plats. Resultat av ett barn i ett missbrukarhem. Ett barn med frustration, ilska, rädsla, olycka. Det barnet har jag spottat på. Nu...jag vet inte. Jag vet att jag mår så mycket bättre. Jag är mycket lugnare. År inte lika missnöjd. Kommit till insikt med vissa delar i mig själv som kan förändras, accepterat andra delar som jag kan lägga därhän. Jag känner ett lugn. Sinnesro? Men jag är livrädd för att tappa den känslan, livrädd för att ge upp och falla dit. Jag vet inte ens om jag tänker dricka igen. Jag vet att så här bra har jag inte mått på länge.

//Imorgon är en ny dag!

Jo men måste alltid fylla i formulär 31:8 under rubriken. Är det ok att jag har ett liv efter vårt förhållande som innebär att jag kan bjuda hem en art av det motsatta könet på trerätters med väl kyld hallonsoda och kanske även att vi skrattar tillsammans, samt avslutar aftonen med en puss på kinden. Just under den rubriken ska du sätta ett kryss vid underrubriken "för behandling och önskan att extanten skola godkänna mina önskemål om umgänge med eventuellt atraktiv kvinna".
Nämde ja att jag har väntat på bifall i tre år nu?..... ;)

Godnatt /TP :)

Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Orsakar många återfall enligt kloka vänner här på forumet, tänkvärt...
Tänkte skriva Kämpa väl, men ändrar mig till Lev väl!
<3