Senaste kommentarerna i forumet

Jag är inne på nionde dagen av nykterhet, och känner, som jag gjort varje gång jag inlett en nykter period, en ökad energi, klarhet i tankarna och glädje i livet. Lika bekant är den dåliga sömnen. Vad som saknas helt ännu så länge är tankarna på hur jag ska kunna dricka mer måttligt och när jag kan börja dricka kontrollerat, hur länge jag måste hålla mig nykter. Den enkla och samtidigt supersvåra anledningen till det är att jag gjort upp med mig själv att alkohol är ett avslutat kapitel för mig.

Jag har druckit alkohol sedan 16-årsåldern och använde den tidigt för att bättra på dålig självkänsla och social blyghet. Den gjorde mig till en "tuffare" person som jag tyckte var cool, och under åren har den gett mig en hel del positiva erfarenheter, men också väldigt många riktigt dåliga. När konsumtionen i 30-årsåldern verkligen började öka rejält och jag fick svårt att stoppa drickandet inledde jag mina första försök att återgå till socialt bruk av alkohol. Några veckors eller till och med månaders nykterhet, sedan var det dags. I början gick det vanligen bra, men efter några veckor var jag tillbaka i ett mer destruktivt bruk av alkohol.

Jag har testat mycket, även haft behandling via Beroendecentrum, med mindfulness och gruppterapi. Någon nykter period har varat ett år, men alltid när jag börjat dricka igen har jag snabbt tappat kontrollen. Nu är jag snart 57 år och har äntligen, i själ och hjärta, kommit till insikt om att jag inte kan dricka alkohol. Det har jag ju vetat logiskt tidigare, men att komma till ro i det beslutet har tidigare känts omöjligt, vem är jag utan alkohol och hur tusan ska man kunna ha roligt utan? Inte ens ett förträngt kranskärl eller förvarning om diabetes har fått mig att ta beslutet tidigare, men nu har jag till slut landat. Jag har utvecklat en allergi mot alkohol.

Jag har varit öppen med mitt resonemang gentemot min fru och närmaste vänner, men har fattat beslutet själv. Varför jag här och nu kommit till en punkt där jag ärligt kan säga att det aldrig blir mer alkohol och att det är ok vet jag inte. Kanske är det som för en av mina idoler Sven Melander att man till sist kommer till insikt och inte längre orkar ljuga för sig själv. Vad jag vet slutade han också med alkohol i min ålder.

En nyckel till framgång är kommunikation med min fru, som är min bästa vän. Hon har fått stå ut med mycket men alltid funnits vid min sida, även om hon förstås dragit sig undan när jag varit påverkad och uppträtt som en annan person. Nu uppskattar jag henne både till kropp och själ, vi pratar mycket, avsätter mer tid till intimitet och jag upplever faktiskt lite av en nyförälskelse så gammal jag är.

Hur man ska ta kontroll över sitt drickande är givetvis individuellt, men om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag på alla sätt jag kunde försökt få mitt yngre jag att förstå att min hjärna sedan länge utvecklats så att den endast säger "ja tack", och "mer, mer" till kroppen till dess att den släcker ned och jag somnar. Det har varit naivt och fåfängt att tro att jag kunde återgå till kontrollerat drickande efter nykterhet, framför allt som det slagit helt fel flera gånger. Som Einstein sade, definitionen på en dåre är att göra samma sak med samma förutsättningar flera gånger och förvänta sig olika utfall.

En text jag haft stor nytta av är skriven av Sven Wåhlin: http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varf%C3%B6r_och_hu…

Jag säger inte att jag funnit lösningen och att jag garanterat kommer att hålla i nykterheten, men för första gången i mitt liv känner jag mig helt klar med alkohol. Jag har starka belöningsmekanismer i hjärnan som pockar på stimulans, men nu satsar jag på kärlek och idrott för kickar i livet. För mig har det varit ett långvarigt självbedrägeri att vara periodisk nykter och sedan tro jag kan återgå till alkohol. Jag ser många inlägg i forumet från människor som jag känner inte gjort upp med sig själva tillräckligt för att framgångsrikt kunna avhålla sig från alkohol. Det är förståeligt av många skäl, men för att helt mota bort alkoholmonstret är det enligt mig absolut nödvändigt för många av oss att på riktigt ta steget att omfamna nykterhet. En dag i taget absolut, men inga tankar på datum för att börja dricka igen, det måste vara en stängd dörr, åtminstone för de av oss som utvecklat förändrade nervbanor som ofrånkomligen gör att vi alltid kommer att hamna i missbruk/beroende när vi återgår till alkohol.

Att räkna dagar av nykterhet kommer jag säkert att göra länge till, men förhoppningsvis kommer jag på lång sikt att ersätta det med att tänka att "jag är nykter och jag duger som jag är". Till dess får de nyktra dagarna vara ett mått på framgång och i sig ge hjärnan en belöning. Jag har inga supertips på hur man håller alkoholsuget borta mer än att verkligen göra upp med sitt förhållande till alkohol, men för mig fungerar det utmärkt med alkoholfri öl, tonic och andra goda alkoholfria drycker. Det får mina sinnen att signalera njutning utan att framkalla sug av alkohol, men det är förstås alldeles olika vad man tycker om det.

Jag önskar alla och envar ett innerligt och ärligt lycka till i kampen mot alkohol. Det är en befriande värld utan den, och det finns många vägar till kickar man kan söka som innebär mer glädje och samvaro livet. Men innan man kommit till full insikt om hur ens hjärna förmår hantera alkoholintag är det svårt att ta in logiska argument och andras beskrivning av hur bra nykterhet är. Därför är uppgiften så svår, men det är aldrig för sent!

@Gåbert Tack för din kommentar. Jag hör ofta det, att man behöver sluta tvärt, det är den enda vägen. Den psykolog jag hade hjälp av i vintras menade att det inte behöver vara så, att det viktiga är att man känner att man äger sin process och själv har kontrollen och makten över den. Men det är naturligtvis individuellt. Jag gjorde på liknande sätt när jag slutade röka för femton år sedan och har varit rökfri sedan dess. En dag i taget och det känns bra att redan ha klarat av fyra hela alkoholfria dagar på två veckor! Nästa vecka är det tre alkoholfria dagar som gäller, känner mig redo!

@LAO Precis så! Kändes så skönt i morse :)

@Blenda Det är tufft att återfå fotfästet efter den typen av livskriser. Slutför uppdraget och sen ska du bara vara ett tag. Sitta på en stol och fånglo.

Kram 🐘

Nu har man dragit upp persiennerna igen denna onsdag, med tolv grader varmt på termometern och regndroppar som stilla faller ned och dansar i en vattenpöl. Borde väl egentligen vara duktig och gå ut och promenera omkring utan större mening och mål kanske. Men till sådan träning finns då inte nån energi alls, får allt samla ihop den ork jag har till disk och mer praktiska prylar. Det verkar som lite risk för snuva här igen, för nös och snörvlade till. Förhoppningsvis är det bara ett tillfälligt anfall av fulingarna virus och bacill som försöker ta sig lite ton denna höstdag.

Ska då ta och tysta dessa gökar med ett glas vitaminberikat vatten, vilket nog behövs då man väl äter lite ensidigt kanske. Men har man ingen kraft och energi till stordåd vid en spis, så blir det ju lite som det blir alltså. Tackar då Herren för att kyl, frys och skafferi då inte gapar tomt. Har än en gång funderat lite mera allvarligt på det här med digital detox igen.

Det känns som att det är dags att ha en helt skärmfri dag i veckan snart, och kanske ännu längre om man nu klarar av att inte skriva en massa tok. Har ju skaffat mig en funktionsmobil som man bara hjälpligt kan ringa och ta emot samtal med. Detta då det ju har blivit rätt mycket surfande och skärmkollande alltså på senare tid. Men de visa inom beroendeproblematik och psykologiska prylar, brukar väl säga att ett missbruk ofta följs av ett annat.

Hög tid för frukost igen säger väl magkänslan. Har då limpa i min brödburk samt diverse pålägg och mjölk samt chokladpulver. Så det är ju bara att festa loss. Kaffe borde man kanske ta och koka på lite senare. Man har ju schemat fulltecknat alltså. Vem har då tid att promenera omkring helt utan mening och mål alltså... Tja, man riskerar då inte att promenera in på bolaget efter alkohol när man sitter i sitt kök och samlar kraft för husliga stordåd.

Ha det gott!

@Leffe62 vilken vinst att ha 8 dagar! Heja dig! Måendet kan gå massor upp och ner och det enda riktigt säkra är att alkohol gör det sämre. Att gå ut och räfsa löv låter som en strålande idé, frisk luft och kroppsarbete är bra mot nedstämdhet och rastlöshet. Hoppas att det kommer lite sol på dig!

Vaknar idag. 8 dagar nykter . Känner mig orolig i hela kroppen och så otroligt ensam just nu. Får gå upp och försöka räfsa löv och tänka på annat. Vill ha positiva tankar men det är svårt nu.

Det värsta var nog inte själva uppdraget, utan insikten om att jag är så skör i min ensamhet.

Jag separerade (självvalt, men dock), min yngsta flyttade hemifrån, jag flyttade själv och jag miste min mamma under en relativt kort period i livet. Och under många år innan dess hade livet inneburit en rad andra tuffa utmaningar, utan mycket till andningspauser mellan kriserna.

Jag tror att allt detta tar ut sin rätt nu, när läget är lugnare och när jag försöker kavla upp ärmarna och ta nya tag.

Era cyber-axlar och digitala kramar betydde SÅ mycket. Tack @Vitvargen, @Carisie, @Andrahalvlek och @Se klart. Jag grät en välbehövlig tår i ert sällskap i soffan, och jag kommer att klara det här också. Utan vin.
Tro, hopp & kärlek 🧡

@Andrahalvlek håller med om att det är märkligt. Som tur är har vi hittat ett system där vi kan hitta och återpublicera alla trådar som försvinner, och vi brukar göra det en gång om dagen. Men absolut snabbast går det såklart om man gör som du och skriver till oss!

@Andrahalvlek tack! Jag är helt inne på samma linje med att inte se nykterheten som något som "tar slut" utan som något nytt som bara fortsätter och blir bättre och bättre. Alla ni som gått före är en sådan stark motivation för mig. Jag brukar läsa olika trådar, gamla trådstarter, följa era resor, tänka på min egen, skratta och gråta (en skvätt) och känna att jag inte är ensam på den här resan. Tack för stöd och support.

Dag tre gick strålande, och än har inte tant sug hälsat på. Vi har bestämt här hemma att det ska finnas massor med tid för vila denna månad. Mysbyxor efter jobbet, varm mat, serier på tvn, tidiga kvällar, långsamma promenader. Det är så skönt. Idag vaknade jag utsövd och klar i huvudet, även om jag var dyblöt av svett även i natt. Konflikten med mamma tonar bort och tankarna börjar stillna. Idag blir fjärde nyktra dagen! Heja alla oss🧡

Ser just nu dokumentären ”Den danska familjehemligheten - förbannelsen” på svtplay. Den handlar om missbruk som går i arv, far och söner som går i klinch med varandra. Generation efter generation. Mycket bitter ”maskulinitet”, men också skrikiga mammor som super. Misär. Blir helt tagen och drabbad, vill hoppa in i dokumentären och ruska om dem. Suck. Modigt att de ställer upp, men väldigt tragisk berättelse om en familj med missbruksgenen. En familj i mängden. Dubbelsuck. Har bara tio min kvar att titta, den känns inte som den slutar lyckligt. De allra flesta missbrukare dör av sitt missbruk. Trippelsuck.

Kram 🐘

@Kristoffer Jag är bara glad att tråden finns kvar! Men det är mycket märkligt att det händer då och då. Och alla slår ju inte larm sannolikt. I värsta fall ser de en borttappad tråd som ett tecken på att de inte ska vara aktiva på forumet.

@Silvertärnan Grattis till 5 månader! 🥳🥳🥳 Det är bara att fortsätta, en månad i taget. ”Inom överskådlig framtid” var min målsättning att förbli nykter. I februari blir det 6 år. Och att bli nykter tillhör de bästa val jag gjort i livet.

Kram 🐘

Så trevligt att du vill läsa mer hos mig och intresserar dig för min resa @miss lyckad ❤️ Jag tar gladeligen emot dina tankar. Att utvecklas och få andra perspektiv för att komma vidare i tankevurpor är så hjälpsamt. Mitt största problem efter att jag slutade dricka har varit och är mycket fortfarande mitt medberoende, mest till min mamma. Jag har jobbat väldigt mycket på det men faller i återfall titt som tätt. Jag har varit fri från bulemi i snart 7 månader! Min ätstörning utvecklade jag i 10års åldern till följd av en destruktiv uppväxt med missbrukande föräldrar. Det enda tipset jag verkligen inte vill ha är att söka psykologhjälp. Jag blir väldigt ledsen när jag får det tipset och tar väldigt illa upp för jag har förklarat i flera år varför och kommer inte ändra uppfattning. Det är som att be en allergiker äta det som den blir dösjuk av, man gör det bara inte, det är en överlevnadsstrategi. Kram❤️

Jag förstår din längtan efter att ha vänner som ringer och frågar hur det är @Varafrisk. Man kan inte förändra andra som vi så väl vet och ändå lever hoppet kvar. Det vi kan göra är att ändra på hur vi förhåller oss till det. Vi kan höra av oss, trots att vi tycker att det alltid varit vi som gjort det och önskar dom gjorde det tillbaka. Flera av mina vänner hör aldrig någonsin av sig men blir väldigt glada hör jag hör av mig. Vissa har bara inte det i sig att de ska höra av sig och det kan finnas otroligt många olika saker det handlar om. En vän till mig är så rädd att störa eller bli avvisad och klarar därför inte att höra av sig. Alla har vi vårt bagage och triggers som ligger till grund för våra beteenden men alla vet inte ens om dom hos sig själva.
Jag hoppas du får en fin dag.
Kram❤️

@Gåbert Önskar av hela mitt hjärta att du lyckas 🤗 Vi vet alla som skriver här hur svårt det är. Du (och jag) måste förstå att ett nederlag bara är ett steg i rätt riktning, du försöker att förändra dina vanor. Utan ändrade vanor - ingen förändring. Lycka till 😊

@Surkärring Tack för din lista, uppskattas 😊 Jag har en lista som är dubbelt så lång, tyvärr hjälper den inte 😢 Jag vill verkligen sluta men hittar absolut INGEN motivation. Har hållt upp i tre månader (behandling) Tragiskt nog kan jag inte komma på varför jag gjorde behandlingen... Känner mig ganska uppgiven 😥

@fooliehutten Förstår inte riktigt vad du menar, utveckla gärna 😊

Oj, sorry, jag borde fortsatt att "rapportera", men ni kan förstås gissa varför. Jag lurade mig själv att jag hade varit vit hela augusti och att jag förtjänade att dricka vin i september, då jag var i Frankrike (där jag har en egen vinkällare...).
Så september blev inte bra, men jag ursäktade mig med att planen var att ha en nykter oktober (som nästan varje år). Så blev jag bjuden på oktoberfest, var inte alls sugen, visste att det skulle bli mkt ölande, men av sociala skäl var jag där ... och sedan fortsatte drickandet varje dag i oktober.
Nu skulle jag börja om 1 november, men blev så deppig den dagen så jag drack fem glas. Dagen efter: Tänkte hälla ut slatten, men tog ett litet glas; i går: ett halvt glas, i dag det allra sista i en mkt god flaska rödvin, ca 4-5 centiliter. Hällde ut sista centilitern och kände mig stolt. Så nu är det torrlagt. Nja, jag har två flaskor liggande i källaren, men de kommer jag inte att röra denna månad. Sparar dem till en vinprovning i januari.
I december kommer jag kanske ta ett glas eller en kopp glögg, men jag tror inte det. Iaf kommer jag inte dricka själv hemma!
Och så ska jag fortsätta att skriva här!

@Hanna0425 Klokt att du väljer en egen väg som du tror på, särskilt som du pratat m expertis. Vissa skulle nog säga att det är en svår väg och för dem kanske det är enklare eller nödvändigt att klippa helt.
Jag väljer att börja med en helvit november - och känner mig redan mycket bättre i knopp och kropp - så får vi se sen.
Jag väntar med en specifik plan, men troligen väljer jag ungefär som du att dricka ett el max två glas ca två ggr/vecka. Och inte dricka själv hemma. Min tjej hade en idé om jag kanske borde sluta helt, men hon fattar att jag behöver välja en väg som jag tror på och kunna känna mig stolt utan oro för att misslyckas och känna skam.

@LAO Absolut! Men jag är absolut inte absolutist ;-)
Det här är en skön tisdagkväll, och i morgon vaknar vi sobra, stolta och utan ångest.

@myssockan
Det känns som att du bestämt dig för att stanna.
Det är ett högt spel gällande din psykiska hälsa, men givetvis ditt val (utgår från att ni inte skaffar barn in i detta!).

Det är lätt att se det positiva hos mannen, det gjorde jag, men i slutänden vart jag helt nedbruten.

Jag hoppas att det går bra för dig ♥️

Nu var det ett tag sedan jag skrev här i forumet. Jag håller min nykterhet och börjar känna det som en naturlig del av mig och mitt liv. Det kommer och går tankar om att ta ett glas men jag vet så väl att ett glas inte kommer att vara nog, det kommer att bli fler och sedan slutar det som det gjort de senaste åren, ångest, smussel, bakfyllor, helger som ägnas åt att dricka och sedan sova bort övrig tid. Dit vill jag inte igen för allt i världen. Jag känner mig glad och lugn över mitt nyktra beslut. Det känns så bra att ha passerat 5 månader och att jag klarat av flera jobbiga och tuffa saker utan alkohol. Nu är det dessutom dags för ytterligare en, vår lilla hund behöver in på hjärtundersökning om några veckor. Det är tungt och var också oväntat. Men att möta den situationen dövad med alkohol känns inte aktuellt. Så jag fortsätter den inslagna vägen mot 6 månader. Kämpa på alla ni som fattat beslutet att leva och uppleva utan alkohol.

@Carisie det blev nog mycket av både det goda och det mindre goda. Höll alkoholen rätt bra till sommaren men sen blev det det klassiska, rosé, grill, samtal, rödvin, cava i solen… på dåliga sidan är bästa vännens bröstcancer där behandlingen startade förra veckan, att pappas cancer sprider sig, att min mamma försvarar mannen som förgrep sig på mig när jag var barn, att morfar dog. Sen händer det mycket fint i livet också, samboskapet är magiskt, jobbet stimulerande, vännerna snälla, ena sonen har fått NPF diagnos och börjar må bättre.

Att göra ett alkoholstopp nu känns jättefint!

Det verkar som om ni har en fin relation, och det glädjer mig❤️, sen förstår jag också att du kommer få balansera mellan privat och proffesion ett tag.

Stor kram🤗