Senaste kommentarerna i forumet

@fossingen Första steget till att bli frisk är att inse att man är sjuk. Och du verkar så stark på det viset. Du har fått syn på en massa problem som jag gissar att du tidigare flytt från.
Det är tufft, och jag förstår verkligen att det kan kännas tungt. I synnerhet om du inte har stöd från familjen.
En liten fundering om du oroar dig för din pappa, du kan inte ringa till honom och berätta vad du går igenom och varför du inte orkar hälsa på just nu?
Kanske skulle det ge både dig och honom lite ro i hjärtat?
Jag hoppas du orkar kämpa på iaf. Det kommer att bli mycket lättare att lösa alla problem när du blir säkrare i din nykterhet.
Ja, kanske kan du då också forma livet som du vill ha det.
Jag är nykter sen två år och allt är verkligen så mkt bättre…
kram och lycka till! ♥️🙏🏻♥️

Du har verkligen alla händer fulla @Andrahalvlek! skönt att det verkar ordna sig den här gången. Men det är ju konstant stand-by i det där läget. När min mamma togs in på sjukhus sista gången var det för urinvägsinfektion. Då var hon också lite förvirrad , vilket tydligen ofta hänger ihop. Tre veckor senare dog hon, av inget särskilt. Kram till dig!

Hej @fossingen
Först och främst är det faktiskt grymt jobbat med 24 dagar, också för att dag 1 sällan sker av en slump, så du har gjort ett jättejobb.
Jag vill verkligen tipsa om den för många här okända egenskapen Tålamod. Och Tillit.
För mig med tex forumet en del av mitt ”tillitsbygge”, att bara försöka liksom hålla sig i bordskanten när underlaget svajade. Tillit till det vi ofta skriver om här; att oavsett hur det känns just nu, så blir det bättre över tid. Det är sant till 100%. Med alkohol blir det sämre över tid, det är också sant till 100%.
Jag önskar dig att ta en dag i taget, och detta viktiga, att många av de saker som ska tas itu med, blir så oändligt mycket lättare med nykterheten i bagaget.
Heja dig!

@JHL vilken resa du gjort och gör! Inspirerande och tack för att du delger 🔥 och @fossingen sök stöd av vården - de är superbra! Jag tvekade också länge, men eftersom alkoholen biter mig i arslet här och nu så får jag leva med att det står i journalen i framtiden 😉

@fossingen Hej 👋🏼 Jag tror att allt har sin tid och att alla tar olika lång tid på sig att landa. Gällande dina föräldrar har jag en något liknande situation så när jag kände mig stark nog i mitt beslut att bli en "normaldrickare" (vilket jag aldrig blev - råkade hamna på nyktran istället - så sa jag till min mamma att jag slutat dricka och att jag inte ville träffa dem om de skulle dricka när jag var där. Jag sa också att jag inte ställde något krav på att de skulle bli nyktra för att jag var nykter för tillfället. Jag minns mest att jag fick en mamma konstiga frågor om jag skulle vara tråkig och nykter resten av livet nu etc etc så jag upprepade budskapet - om de kunde låta bli att dricka och låta bli att bjuda mig så är ju allt fine. Men det var inte fine - jag var en tråkmåns. Så jag sa okej - vi hörs. Efter tid har de kontaktat mig och det dracks inte när jag var där... men efter tid och min egen nyfunna karaktär så tar de en öl eller dricker vin till maten men frågar inte mig. Jag har sagt att jag inte dricker men om jag ångrar mig så ska jag själv be om ett glas - de behöver inte truga mig vilket de respekterar.

Gällande din tid så går det upp och ner. Jag hade värsta dippen efter typ 4 månader med en känsla av tomhet/meningslöshet/tristess som i "blev det inte roligare än såhär". Sökte då svar här och fick svaren att "alla" känt så oftast efter 3-4 månader. Men vi är ju alla olika - Har du gjort självhjälpsprogrammet? Det är riktigt bra och har gjort att jag kunnat reda i min egen sörja.

Den tid du längtar efter kommer att komma 100% om du bara orkar hålla ut! Ta aldrig första glaset. Berätta för fler. Du kommer garanterat att bli förvånad hur många som själva tycker de har ett problematiskt förhållande till alkohol.

Om du inte lyssnat på "en beroendepodd" så gör det 🙏🏼 Rekommenderar avsnitt 68 med min husgud Markus Enochsson och även om hans missbruk var tyngre så har hans livshistoria nåt att lära andra. Även avsnitten med My Skarsgård och Hanna Hellquist är lyssningsvärda.

Jag hoppas du finner råg och väg 🩵

@JHL Tack för att du delar med dig! Jag läser och tar till mig av både dina och andras berättelser. Ni hjälper mig som ”ligger efter” att lyfta blicken en aning och se att det finns en väg och att ni går där framför mig.
Jag funderar på att vända mig till vården, men blir avskräckt av tanken på journaler och ev att det ska bita mig i röven på något sätt i framtiden sen. Jag vill liksom inte sabba för mig själv på sikt, men vill inte heller riskera att inte få hjälp som kanske är nödvändig här och nu…
Jag imponeras över dig och ditt mod och tackar igen för att du delar med dig av din erfarenhet och dina känslor och tankar ❤️

24 dagar utan alkohol ligger bakom mig nu. Jag trodde det skulle bli lättare och lättare, men för mig var de första två veckorna inte så jobbiga. Det är som att det kommer ifatt mig nu…
Jag har fortfarande inte berättat för någon som inte redan vet. Till mina allra närmaste, mina vuxna barn, mina föräldrar och min bror, har jag inte förnekat att jag dricker för mycket, men heller aldrig berättat exakt hur jävla illa det var.
Min mamma och pappa har jag ganska dålig kontakt med nu för tiden. Mamma har gått med en obehandlad depression i många år och istället för att söka hjälp för sitt mående har hon medicinerat med starksprit. Hon är antingen arg och spydig, ledsen och lättkränkt eller full. Oftast allt samtidigt, men jag har backat ifrån både henne och pappa trots att hjärtat går sönder framförallt när jag ser hur pappa mår i situationen. Ingen av dem vet att jag lagt av att dricka. Jag har inte kraft just nu att spela vuxen och stabil i relationen till mina föräldrar och jag känner mig som en svikare och ett as som inte hör av mig till dem längre för jag vet hur isolerade de är och hur pappa verkligen skulle behöva sällskap av någon annan än min mamma just nu. Men det går inte att åka dit utan att bli trugad med alkohol och jag är rädd att mamma skulle ta det som en personlig förolämpning att jag vill vara nykter. Hon får alltid allt att handla om hur synd det är om henne och jag orkar inte just nu. Orkar inte ta emot hennes självömkan och hennes dåliga mående. Kan inte berätta för dem hur jag mår just nu heller för de har sin egen skit att hantera.
Hela eftermiddagen igår gick jag och funderade på hur skönt det skulle vara att bara hälla vin på mina känslor som jag brukar. Jag hamnar typ i samma självömkan som jag ser hos mamma, och jag tycker synd om mig själv för att jag inte kan dricka som en alkis och ändå bli frisk.
Jag tycker synd om mig själv för att min man med en axelryckning dricker wisky på kvällen och starköl till lunch och helt obrydd om konsekvenserna för honom själv och vår relation bara ”unnar sig” och lämnar mig med ansvaret över att behöva ta beslut om hur framtiden ska bli för oss båda.
Jag tycker synd om mig själv att jag varit och är en sån idiot att jag inte fattar hur skevt jag levt och gjort något åt det för länge sen.
Jag är trött och besviken på vem jag blivit och vart jag hamnat och det är riktigt tungt just nu.
Rätt åt mig kanske. Jag vet inte…
Jag längtar tills jag kommit så långt att livet utan alkohol börjar kännas som vardag och jag kan börja förstå i vilken ordning jag bör ta tag i mina relationer, mina problem och kanske till och med göra planer för framtiden.

Hej @Andrahalvlek, hoppas att jag får hoppa in i din tråd och skriva en liten rad till Himmelellerhelvette.

@Himmelellerhelvette jag vill bara kika in och säga att det är fint att du delar med dig, att du med hjälp av orden får syn på hur tufft det är för dig just nu. Det är starkt av dig att kunna se dina tankar utifrån och förstå vilka impulser du behöver hålla koll på.

Samtidigt blir jag lite bekymrad för det du skriver och jag vill sträcka ut en hand och säga att det finns hjälp att få. Jag vet förstås inte så mycket om hur du har det, men jag vill ändå fråga om du har det stöd du behöver?

Du skrev att du behöver ta hand om sig själv och hitta balansen igen. Vad behöver du för att kunna göra det?

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

@Måste välja nu, även om det är tufft för tillfället. Finns det några positiva saker att ta fasta på? Inte vara bakfull, 4 vita dagar etc. Njut av kaffet, solen, vårvintern, ta en tur i längdspåret. Det är lättare sagt än gjort men i morgon kommer du inte att ångra nykterhet idag, det kan jag lova dig.

Inne på fjärde vita dagen. Det gick bra hela dagen igår. Tog en skidtur.
Sov inte något vidare i natt. Trött och sliten och nästan lite uppgiven. Ensam hemma. Det finns både vin och öl i huset. Svårt att låta bli. Idag är knogarna vita, men jag försöker hålla ut och tänka att det blir lättare så småningom.
Solen skiner. Nu ska jag koka en kopp te och dricka den i solstolen mot en södervägg!

Så är det torsdag igen och nog sjutton kom alkoholdjävulen på blixtvisit och gjorde sig påmind med samma gamla tankegångar här för en stund sedan. Hade ju ett knepigt affärssamtal via telefon att tackla och då poppade naturligtvis en tanke upp om att starkvaror så klart hade varit på sin plats som stärkande styrketår och sånt där idiotiskt alltså.

Men tog några djupa andetag och bet ihop och fixade samtalet helt nykter som sig bör. Hade ju inte heller någon alkohol hemma så det var ju ingen risk för dikeskörning heller liksom. Men nog tog det kraft och energi, och nog märker man att alkoholsug är rätt så kopplat till stress som kan uppkomma i vardagliga situationer.

För när jag var klar med affärssnack så kom alkoholdjävulen naturligtvis på besök igen och liksom fick mig att tänka att nu var man väl värd en rejäl sup egentligen. Men tog mig då ett glas vatten och gick helt sonika och vilade mig på sängen och lugnade ned mig i tio minuter. Följde alltså läran om att helt göra HALT och att inte i första taget vid inre turbulens bara sikta in mig på resa till bolaget efter nån flaska att slå mig i skallen med. Nu känns det helt okej, och det är man då tacksam för.

Förresten, @LAO, det var trevligt att du tittade in en sväng igår kompis. Solen skiner faktiskt här utanför mitt fönster, men har inte så mycket energi för närvarande. Men nog är det kul att ta nåt foto ibland och en hobby som väl lär komma i gång lite mer nu när väl våren trots lite snöfall igår snart ska komma igång på riktigt. Ska nu se om jag får lite ork till att koka på en kanna med kaffe, för en kopp eller två av denna ädla dryck kan kanske ge lite extra energi förhoppningsvis.

Ha en fin dag!

@TessanTuss åh tack fina du för pepp! Jag känner din styrka! Jag ska också dit ❤️❤️❤️

@Cashsmash TACK!! Vi kämpar tillsammans!! Ditt fall känns så klart hårt! Men du är STARK! Du kan igen !! Samtals terapi har hjälp mej! Nya insikter som bygger självkänsla! Vi finns här för varandra!!! 🙏💪❤️ Hörs snart igen ❤️

Jag glömde att nämna den största nackdelen, givetvis uppenbar, dsom är:”förutom att ha druckit alldeles gör mycket under en längre tid varför började jag min nykterhetsresa tidigare”

@TessanTuss wow stort grattis till 100 dagar!! Vilken fighter du är ❤️🥳👍

Hej på er,
1000 tack @carisie, @zalkin, @vår2022, @Andrahalvlek, @Blidenjagvillvara för era peppande inlägg. Detsamma till er andra som tidigare kommenterat mina i lägg. För mig betyder det mer än ni kan ana, jag blir på väldigt bra humör och ser på framtiden på ett mycket mer positivt sätt av era inlägg.

Idag firar jag 50 dagar som ”born again sober” vilket för mig är en milstolpe som ska firas. Jag funderar på att hälla i extra mycket smaksättning av granatäpple i sodastreamdrickat till middag. Eventuellt så kanske en flaska Loka granatäpple ska inhandlas men vad har man då kvar till firande av kommande milstolpar man vill ju inte bränna av allt krut direkt.

En kort sammanställning av mina erfarenheter av de första 50 dagarna:
- Hittat ett fantastiskt forum där en massa anonyma personer ger villkorslöst stöd till varandra
- Människorna i (de alkohol / beroenderelaterade) väntrummen verkar vara helt normala och komma från olika samhällsklasser. Även om jag bara överhört dialoger så verkar folk vara vettiga även om de med blandmissbruk verkar ha en jättelång väg att vandra och en del hänger på gärdsgården att få behålla sitt behandlingsboende eller skrivas in på behandlingshem. Alla vill dock komma ur missbruket. Det verkar även finnas communityn för både alkohol och blandmissbrukare då folk verkar känna igen/känna varandra. Det här är en del av samhället jag aldrig kommit i kontakt med då jag har susat till och från jobb/golf/padel/tränande av barnen i olika sporter/ semester i vinter och sommarstuga/längdåkning osv i mitt enkla obekymrade medelklassliv.
- Det är härligt att vakna utan baksmälla eller minnesluckor
- Det är en fantastisk känsla att kunna avge ett tidsmässigt löfte och hålla det ”på onsdag kväll kan vi göra”. Istf för att komma med sen ursäkt/lögn för att jag är halvlurig eller full
- Ekonomin, knappa 14 000 (förutom hiskeliga volymer var det ju single malt som gällde) i endast alkohol besparade hittills och jag ska belöna mig med en ny golfklubba (för er golfare så är det en wedge)
- Viss viktminskning har skett, jag väger mig inte men knappen på ett par midjetrånga byxor gå att knäppa utan alltför stora vemödor och jag slipper skärp för att hålla dessa (tidigare oknäppta) byxor uppe
- Enl kollegor har jag en ny och helt annan lyster/aura och ser mycket fräschare ut
- Orkat att börja träna så smått
- Börjat att äta betydligt mer grönt ( det sägs att det är nyttigt) vilket är hör och häpna, gott.
- Hög initial energinivå
- Stöd av vården, diagnos av fettlever och tillhörande levervärden att hantera (ser detta som positivt då jag förhoppningsvis kan undvika skrumplever), låga pethbärden. Samtalsterapi, erbjuden annan psykosomatisk behandling och erbjuden medicinskt stöd (antabus, sug- och kickdämpande)
Mm
Nackdelar är:
- Låg energinivå för tillfället
- Sockersug efter minskning av kolhydrayer (dragit ned på detta pga fettlever)
- Alkoholsug att hantera, lyckligtvis endast någon gång
- Alkoholberoendediagnos i journal

Även om jag kan verka negativ i många av mina inlägg så är jag supernöjd med min resa hittills och jag hoppas och kommer att kämpa för att hålla en nykter kurs. Tack till er alla gör erat stöd, de har hjälpt mig otroligt mycket.

Mot framtiden ned raska positiva steg men idag ska granatäppelfrågan hanteras och i morgon är det dag 51.

Ha det bra. En dag i taget.

@Kartongen Vi hjälps åt!!! Såååå starkt av dej att vara här! Du är inte ensam! Mina vidriga fylle krascher och ångesten har hållit mej nykter i tre månader! Jag har också utåt sett ett ”fint” o bra liv, men kan inte hantera alkohol. För mej är helnykter enda alternativet! Har försökt dricka lagom i flera år… Vi är många här som stöttar o peppar!!!! Läs o skriv! Ta en dag i taget ! 🥰❤️

@Novalis välkommen tillbaka!
Förstår att det är mycket tankar som snurrar kring vad som händer nu. Det är svårt att veta exakt, eftersom det handlar om individuella bedömningar. Kan du ha en dialog med din läkare kring de här funderingarna? Här kan du läsa mer om läkarens anmälningsskyldighet: https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/korkort/trafikmedicin/la…

Samtidigt som du har mycket oro, kan du se det här med positiv blick. Det här kanske blir en språngbräda för att förändra drickandet? Fortsätt gärna att skriva här och dela med dig av din process, det är uppskattat!

Allt gott!
/Jenny
Alkoholhjälpen

@JHL tack för pepp! Jag ska upp på hästen igen 🐴 ja den rycktes nog för fort, och samtalsterapi skulle jag nog behöva! Jag ska träffa kurator i april, hoppas det kan hjälpa!

@has nej det är nog inte bara alkoholen som är problemet jämt. Lever med min partner som varit nykter i ca 2,5 år nu. Jag känner igen mig såväl i det du skriver att partnern förstod en mer i början men nu när tiden gått är det ”glömt”. Men för mig är det inte glömt. Jag påminns dagligen om tiden som var, olika händelser mm. Det räcker med att jag ser en byggnad,kommer tänka på en grej och inser att jaha det var därför det blev så då eller att barnen säger något. Jag jobbar med det dagligen men känns inte som min partner gör det.
Och så ofta jag fortfarande känner av min partner så humör och uppsyn och tar hänsyn till det innan mig själv. Som tur är kommer jag på mig själv.
Jag vet inte men det känns som beroendepersonligheten alltid finns kvar. Det är hela tiden fokus på den som är beroende. Även när den är nykter så ska den ha bästa förutsättningarna för att vara det och det blir sånt fokus på den. Dens jobb, dens fritidsintressen mm. Vad behöver den för att må bra. Man kommer själv lite i skymundan och det är svårt att ta att steget fram när man satt sin partner framför sig själv så länge.

@Cashsmash
Hmm… Du skriver att antabus var en krycka och det verkar som om du blev av med den ganska abrupt vilket medförde en stor förändring i ditt liv och livssituation. Kanske hade samtalsterapi med fokus på hantering av kommande förändring någon/några veckor innan kryckan försvann hade förenklat övergången till nya situationen?
Jag kastar ut frågan till forummedlemmarna, jag hoppas att det är ok. jJag vill inte kidnappa din tråd.
Där jag bor erbjuder Kommunen samtalsterapi och annan behandling, regionen är inriktad på mediciner.

@Cashsmash försök att se på detta som att du är en erfarenhet rikare och kan förhoppningsvis känna igen de signaler/tankemönster som du hade innan återfallet. Kanonbra att att du är i kontakt med vården. Upp på hästen igen och se positivt på framtiden, du hade ju en väldigt fin och lång svit av nyktra dagar och du kan göra om det!

@Molnet 🙏🥰

@Katten om natten tack för dina tankar, så skönt att höra att det kanske kan fungera ibland, att hitta tillbaka till varandra alltså. Ha en fungerande relation där den ena är spiknykter. Min sambo/särbo har varit nykter i några veckor, påbörjat seriösa nykterhetsprogram, lämnat diverse prover i olika instanser, är bipolar och alkoholist. Han vill vara hundra procent nykter nu, även om han tidigare försökt hitta ett måttlighetsdrickande. Vill att jag ska kunna dricka vad jag vill när som helst, att det inte spelar nån roll vad jag gör därvidlag. Men som du skriver, man blir inte så himla sugen, jag kan ta ett glas med vänner om jag absolut vill. Som hans AA-kontakt uttryckte det: du måste komma fram till ett 100-procentigt beslut, det räcker inte med 99,8%. Och det är ju det jag saknat tidigare, att han fattar ett beslut själv istället för att vara mig till lags eller försöka dricka mindre mot sin vilja. Och sen är det ju ändå en dag i taget och en läkningsprocess och allt det där, men jag känner i alla fall visst hopp! Och är samtidigt väldigt uppmärksam på att inte hamna i kontrollbeteende eller vilja ”hjälpa till”, jag får ta hand om mina egna önskningar och behov. Livets läxa….

@LAO tack fina! Det ska jag, jag har kontakt med beroendemottagningen och är där en gång i veckan. Ska erkänna mitt misstag nästa gång och be om pepp ❤️