Senaste kommentarerna i forumet

Redan på dag 29
Får se hur fortsättningen ser ut, mitt första mål var två veckor sen till nyår och det är ju så snart… nu är tanken att det ska fortsätta så här tills det kommer ett sådant tillfälle som är värt att dricka alkohol för! Det har alltid varit mitt mål att dricka måttligt, och inte hamna i ett beroende som ger mig ångest och tar energi på vardagen. Att helg inte automatiskt innebär vin 🍷 ska blir spännande att se vart detta leder till! Hur går det för er andra? Hur ser era mål ut?

Härligt tips på vinterbad o bastu👍 kanske man skulle våga sig på att prova nån gång.
Visst känns det fint att vara körklar och med i huvudet när det är barn med! Hade middag igår med de vänner som partajar mest hos oss…det gick bra men ..ja de som dricker mest blir lite dryga i längden när man själv är nykter😂 Idag känns det fantastiskt att inte vara bakis!
Mot nästa storhelg , nyår nu då. Det kommer vi klara fint! Får njuta extra av god mat👌

@zalkin Ja visst var det fint! Inga frågor på det, bara glad för min skull.
Visst är det en resa man är på, en resa med helt nya ögon. Grattis till ditt beslut! Strongt gjort att hälla ut all alkohol och bara bestämma dig. Hur känns det?

@Tvången Hej & välkommen tbx.Nej det här med alkoholberoende är verkligen inte lätt.Har själv erfarenheten med av & på med fylla varvat med nykterhet.Känns så ovärdigt.Man får ta nya tag.Behålla det som funkar & våga prova på nytt.Bra beslut inför 2025.Har samma mål:Nykter hela 2025 med sikte hållbar nykterhet framåt.Vi fixar det här!

Hej. Det var längesedan. Hade helt glömt bort det här forumet tills jag för någon dag sedan plötsligt började tänka på Berra här på forumet. Osäker på namnet men iaf. Jag är ju tillbaks på ruta -10. Jag var vit och fin i 21 månader sen började jag igen. Väldigt smått faktiskt i 2-3 månader men sen kom det igång mer. Och så bytte jag jobb. Vantrivdes på det nya från första veckan. Drickandet eskalerade så jag vissa dagar trodde jag höll på att tappa mitt förstånd. Fortfarande, som alltid mez mig, bara kvälls- och hemmadrickande. För mig själv. Jagade min fd beroendeterapeut och fick till slut tag på honom och möte och behandling ordnades. Gjorde som första gången, la min tillit i hans händer. Antabus 2 ggr/v och samtal. Sen gruppterapi. Gick toppen trots ett ganska dåligt allmänmående psykiskt. Men det funkade och jag var som vanligt trygg med att ha honom i min vardag. Sen bytte jag jobb igen. Blev tvungen (jag vet att jag inte var tvungen) att avsluta behandlingen. Och sen blev jag sjuk. Då sprack det igen. Mest för att alla mina rutiner och knep för att fylla min tid med saker, som att springa, sket sig. Då kom tankarna och jag lät dem vinna. Igen. Så det tokspårade igen ganska omgående. Drack varje kväll, bakis på nya jobbet varje dag. Vet att det märktes men som vanligt, ingen säger nåt. Ingen konfrontation. Ok, jag är ny där så det är kanske inte så lätt att våga ta upp det men ändå. Nu har jag iaf lyckats bryta den dåliga trenden själv. Druckit på helger men inte dagen före jobb. Mår såklart mkt bättre av det och inbillar mig att jag märker skillnad hos mina kollegor också. Snart blir det ny antabuskur. Har lämnat alla prover, antar att det är läkarmöte som saknas. 2025 kommer bli ett vitt år och kanske kanske kommer jag vilja att det håller längre än så. Jag hoppas det, att jag kan hålla mig stark när tankarna börjar vakna upp.
Skönt att skriva här. Får se om jag fortsätter.
Trevlig söndag till er.

@Blenda precis vad jag behövde få info om.Tack!

@Blenda Tack snälla för ditt svar! Det känns bättre med lite info om hur det går det, då det känns nervöst och läskigt att gå dit.. så tack snälla för det 🤗

Hjälp honom när han ber om hjälp, men sätt alltid dig själv din hälsa, ditt välmående i främsta rummet. Dessutom är jobbet inblandat vilket gör att andra är medvetna om hans problem. Sök hjälp själv om det gör det lättare att hantera situationen. Alltså du är viktigast, men tala samtidigt om att du är villig att hjälpa honom om han önskar det. Så tänker jag. Din bror har precis som alla ansvar för sitt liv.

@Sattva Tack för tips! Kram 🐘

Hej, är helt ny här och har knappt hunnit navigera runt. Säkert finns redan diskussioner om detta. Till saken: min lillebror har ett mycket problematiskt drickande. Han har erkänt problem och har också fått någon sorts rehabplan på jobbet. Detta skedde nu under hösten. Dock har jac känt mig skeptisk eftersom han inte är villig att prata om detta. Han har heller aldrig bett om ursäkt för någonting som skett under hans fyllor. Strax före jul började han dricka igen. Han gick inte att nå och både jag och vår mamma blev oroliga. Själv blir jag dessutom väldigt arg. Utan att gå in på detaljer gick hans beteende också ut över min son. Han själv säger att vi överdrivet. Att vår oro är vårt problem. Nu känner jag att jag inte orkar mer. Genomgår just nu en medicinsk behandling som gör att jag behöver fokusera på min egen hälsa. Jag skulle behöva sätta relationen på paus. Samtidigt vill jag ju inget mer än att hjälpa honom. Hur ska jag tänka?

@Carisie läste nu. Då var tankarna verkligen annorlunda mot nu. Att helt avstå var en omöjlighet och måttlig hade jag bestämt låg runt 15 glas/vecka😱😂. Såg också att @paniken försvunnit, och blomblim. Jag vill inte försvinna. Jag vill vara kvar här. Jag vill göra detta för mig och mina barn och mina framtida barnbarn.
Idag ska jag handla inför nyår och åkt iväg själv från stugan. Så skönt med lite egentid!
Hoppas att du får en fin dag ❤️

@paniken hallå där! Hur har du det?

@grynet, PS, det finns alltid kaffe och man kan lägga en frivillig slant för detta efter mötet, men du får enligt traditionen inte betala på ditt första möte 😊.

@grynet Du behöver inte prata själv på ett AA-möte om du inte vill.
När du är där för första gången kommer du dock att vara den viktigaste personen i rummet, det finns särskild text som läses och oftast berättar de andra deltagarna sina berättelser om hur det var för dem innan de fann AA.
Rent generellt så finns det en person som håller i mötet, de tolv stegen och lite annan text läses först, därefter går ordet runt till alla deltagare som delar sina tankar kring alkohol och livet (om de vill, man kan alltid välja att inte säga något alls. Gärna presentera sig med förnamn, enligt det välkända ”jag heter Xxx och jag är alkoholist”)
Ingen får avbryta den som pratar. Allt avslutas med att man gemensamt ber sinnesrobönen. I övrigt beror det lite på vilket tema som mötet har.
Det talas om Gud, vilket skrämmer en del, men du får definiera din Gud som du vill, många väljer att se gemenskapen som sin Gud, eller naturen, universum etc.
Det brukar vara väldigt välkomnande, fint och totalt ofarligt att gå på AA-möten.
Lycka till!

@Andrahalvlek Såg detta på facebook, o tänkte på dig. Gratis webbinar om sockerberoende:
(länk borttagen pga försäljning)

@Flarran Intressant läsning.Du ska vara stolt över dig själv.Vilken resa du har gjort och inget bakslag iform av återfall heller.Bra jobbat.Lite underhållande läsning kring hur du bytte läkare och vårdcentral för att de insinuerade att du nog drack för mycket.Och dina ”smarta” pareringar att undvika provtagningar osv….Du har gjort ett utmärkt jobb.Nu kämpar vi vidare på olika vis men med gemensamt mål:hållbar nykterhet.

Känner igen mig i det där! Har haft liknande roll. Det är väldigt lättillgängligt och accepterat att dricka en måndag liksom. Men sen när man fortsätter med det även när man inte reser blir det problem.

Vad är ditt mål då? Vill du sluta dricka helt? Eller vad vill du om du själv får bestämma

@heltslut76
Kära du. Jag läser din oro. Och ledsamhet.
Vad vill du?
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex då jag hann upptäcka i tid att han inte var någon lämplig pappa.
Jag levde i ett helvete under 12 år. I efterhand förstod jag att jag behövde den erfarenheten.
Jag behövde lära mig allt det som jag lärde mig under den tiden. Kortfattat. Så behövde jag observera omgivningen. Lära mig hur samhället funkar. Han var rik när vi möttes. Och han blev fattig. Gick i personlig konkurs. Jag var hjälpsam och gav honom pengar. Stort misstag! För hans alkoholism. Att jag gjorde slut på ett trevligt sparat kapital stör mig inte idag.
Jag fick se verkligheten.
Och jag behövde se verkligheten.
Hur hans familj gjorde och inte gjorde.
Nu fick han mat och husrum hos mig i många år, då jag inte hade mage att göra honom hemlös.
Men han började se ut som en hemlös. Jag köpte nya skor och kläder till honom.
Men de möttes ut. Han kissade ner sig. Bajsade ner sig.
Det gick långt.
Jag satte gränser med hjälp från psykolog.
Han flyttade.
Och jag kunde börja leva mitt liv.
Det var inte lätt.
Jag var så medberoende.
Vem skulle jag nu hjälpa?
Jo, mig själv.
Jag bad om hjälp på olika sätt.
Fick hjälp.
Fick jobb som jag inte kunde ha tidigare, då livet var i total kaos med honom.
Nu lever jag ett bra liv.
Sparkontot är trevligt igen.
Men dessvärre blev jag aldrig en mamma. Det kanske är för sent.
Du är en mamma.
Det måste vara det största som finns.
Tror jag.
Allt är upp till dig.
Det finns fin hjälp att få i vårt samhälle.
Vårdcentralen har kuratorer. Jag är inte troende , men har ändå pratat med en präst regelbundet.
Kommunen kan hjälpa till med stöd.
Börja med det som känns bra för dig.
Det är en process.
Livet är så vackert.
Allt blir bra!
Ett steg i taget.
Ta hand om dig!
Och ditt barn!
Kram 🤗

@Himmelellerhelvette Jag blir djupt berörd av hur din situation ser ut med din mamma. Jag vet hur du kämpat med allt och medberoendet så många år. Jag ser också hur du tagit tag i din egna situation med alkoholen och gjort dig fri, hur otroligt mycket du jobbat/jobbar med dig själv för att få sinnesro och fötterna i kontakt med jorden. Du gör ett otroligt bra jobb!❤️

De där banden som sitter djupt sammanflätade, mor och dotter. Att livet blev som det blev, hennes liv. Hopplösheten, att hon inte kunde ta sig ur missbruket i tid och köra ned sig totalt i botten. Att du har tagit på dig ansvaret att övervaka, finnas där och se på och maktlösheten i att inte kunna påverka. Så mycket oro, så mycket sorg, så mycket ont i själen. Du har gjort mer än man kan göra, du har genom din omsorg och kärlek troligen gett henne skäl till att ändå leva, trots att hon inte haft förmågan till att komma upp och ur och ta ansvar för sig själv och sitt liv. Du har gett henne kärlek, det finaste man kan ge en människa, fast det kostat dig så mycket, men du kan inte ge henne livet, det måste hon göra helt själv. Vi kan inte andas åt någon annan, man måste klara av att andas själv för att överleva. Missbruk ger konstgjord andning ett tag, men luften är syrefattig och tar slut till slut. Har man inte krafter att andas själv, kan endast vården hjälpa med respirator, men vill man inte ta emot hjälp, så har man gjort ett val och det valet kan ingen påverka, för man kan inte andas åt någon annan. Det är en sorg att ens mamma inte vill ta emot hjälp, men det kan du inte påverka hur man än vill och försöker dela med sig av sin andning och sitt syre.

Du behöver ditt syre själv för att kunna andas fullt ut och för att kunna finnas till för din familj, även din mamma. Det enda du kan ge din mamma är din kärlek och det gör du. Det känner hon och det är det som gett hennes liv en mening, men hon kan inte ge dig det du behöver och tänker att det är det som är hennes stora livssorg. Men hon måste andas själv och vända sitt liv själv, ingen annan har makten att göra det. Du kan inte göra mer än du har gjort.

Jag önskar att din mamma ska få frid en dag, att hon får en ny chans och blir din ängel som vakar över dig och ger dig nya krafter och kärlek när du behöver det. Jag önskar att du får frid och att du förstår att du har gjort allt i din makt och att din kärlek är det finaste du kan ge.

Är din mamma nykter nu? Kanske skulle ett samtal med en präst med din mamma och dig vara en väg för att finna förlåtelse, försoning och frid?

Kram och sköt om dig❤️

"The stop drinking expert - alcohol lied to me", Craig Beck.

@Andrahalvlek Jag gjorde som du med min mamma som reagerade på samma vis som din.Blev mycket sårad.Hur kan man bara inte minnas?tänkte jag då så efter det blev det bara ditten & datten och trevliga minnen vi kunde dela.Idag är båda mina föräldrar & ett syskon döda.Vet vad som hände,delvis varför & nu har jag förstått att det påverkat mig mycket under livet med att jag ber inte om hjälp.Jag berättar inte om när jag blir ledsen,sårad.Inte heller när jag känner oro & ångest.Det jag saknar är verktyg så att jag kan hantera mina känslor & en gång för alla sluta plåga min kropp & själ med A.,egna & andras förväntningar på vad jag ska klara.Tack för att du delade med dig av en del i din historia som har många Likheter med min.Kändes skönt att spegla mig i vår erfarenhet med våra mammor.

@oroligsjäl
Har tid över idag. Går in och läser. Hur har det gått för dig?
Hur har du det just nu?
Stor igenkänning. Jag hade ett helvete i 12 år. Idag mår jag bra och lever i ett harmoniskt förhållande.
Allting går.
Man måste börja någonstans. Att skriva här kan vara hjälpsamt.
Ta hand om dig.
Du är värdefull!
Kram 🤗

@thompa90 Reste tidigare mycket internationellt - en hel del representation. Alkohol var lätttillgängligt och ett sätt att slappna av. Ofta flygningar i business och lounger med överflöd av allt.
Har gått i terapi - men terapeuten och jag kom för nära varandra, det blev känslor som gjorde att vi inte kunde fortsätta professionellt. Vi bröt innan någon gräns passerats.
Fortsätter gärna gemensam kontakt mot nykterhet. Vi kan stötta varandra i detta forum.

Godmorgon!Ser inåt.Vågat möta hur jag fungerar.Det senaste återfallet som jag nu analyserat i detalj de senaste dagarna gav mig nya lärdomar om mig själv.Nämligen att jag är en person Som Ska klara allt själv.Beror både på mina egna krav på mig själv och även på andras krav på mig.Det var så det var när jag var barn.Jag fick nämligen klara mig själv.Ingen stöttade mig på något vis.Lärde mig tidigt att Inte be om hjälp.inte involvera andra.Så fungerar jag.Inte berätta om hur jag känner.Låtsas som om allt är ok när jag lider.Oroar mig för allt och ingenting.Förtränger att allt inte är ok även för mig självHar vant mig g själv att kurera mig med A för olika krämpor.En lösning som blev en vana som blev till ett beroende..Så nu ska jag gå till AA-kvinnomöten under nästa år.Oj det kan jag inte göra.Tänk om nån där känner/känner igen mig.?Så går mina tankar.Men för sjutton alla som är där har ju själva problem med alkohol.Får ta mig i kragen.Trotsa mina rädslor.Gå dit 3ggr i veckan.Nej det har jag inte tid med lurar jag mig själv fast jag vet att under mina perioder med drickande har jag haft tid både att pimpla vin hemma i soffan.Sitta på kvarterskrogen när bolaget är stängt & umgås med fyllebekanta.Nej nu har jag lärt mig en läxa av återfallet över julen.Ska ta rygg på mig själv denna gång.Göra de saker jag gjorde under de 3 1/2 månader jag va nykter denna höst.Och de 2 nyktra månaderna under sommaren detta år.Dvs minst 51/2 mån som nykter detta år.Det var längesedan sist som det hände.Jag ska tillbaka dit & jag måste göra jobbet för att nå en hållbar nykterhet en gång för alla efter åratal av velande & hattande med på /av med A.Ska sluta känna mig misslyckad för att jag tog/fick bakslag med A.Denna gång har jag analyserat det noga.Vågat se på mina rädslor,trauman & hur det påverkar mig i livet.Förstår att jag måste säga nej & stop när jag inte orkar och inte tvinga mig till för mycket saker bara för att verka normal i mina nära & käras& bekantas ögon.Aldrig glömma och att komma ihåg att inte ta det första glaset.
Göra mina löften.Kämpa 1 dag i taget och komma ihåg att göra roliga saker.Det ska vara roligt att leva också.

Har ni tips på ljudböcker? Har lyssnat på Annie Grace ”This Naked mind” och ”Skål ta mig fan”.

Helst sånt som inte handlar om AA eller en tro på Gud o sånt.