Idag har större delen av arbetsdagen bestått av bilkörande, tur och retur totalt ca 40 mil. Med ljudbok i högtalarna ?

Men idag lyssnade jag dessutom på två avsnitt av Alkispodden. Avsnitt 82, med 25-åriga Vera som varit nykter i 11 månader, väckte mycket igenkänning hos mig.

Avsnitt 81 handlade om skillnaden mellan vardag och helg. Är vardagarna för en alkoholist bara en nödvändig transportsträcka till nästa tillfälle man får dricka? Vad gör man egentligen på helgen om man inte dricker, eller är bakfull?

Många tankar väckte det avsnittet hos mig, för snart är det ju min första nyktra helg på evigheters evigheter!

Ja. Helt klart är det bra med positivt fokus, t om nödvändigt. Ibland blir jag bara lite mätt på min egen ton i huvudet och känner starkt att det måste vara ok att ha halvtomma dagar. Allt är inte underbart som nykter. Men det verkar vara väldigt vettigt, för mig. Återigen, balansen.
En för hurtig ton till mig själv kan resultera i nån sorts revoltkänsla.
Men nu så, kämpar vi vidare och lyfter blicken! Ps. Tycker också alkispodden ofta är bra.

Precis som min pappa har jag genom åren haft återkommande depressioner, från tonåren till nutid.

Min senaste läkare kallade det ”kronisk depression”, vilket kändes otroligt jobbigt att höra ? Det kroniska innebär inte att jag mår dåligt hela tiden, utan mer att depressionen kommer i skov. För mig är den årstidsbunden, och den triggas av stress.

Sen många år tillbaka tar jag därför SSRI-medicin. Det som påverkas positivt av SSRI-medicin är hormonet serotonin, som är ett må-bra-hormon. Lågt serotonin leder till depression.

Alkohol påverkar också serotoninet positivt. Tillfälligt. Redan dagen efter sjunker nivåerna drastiskt.

Alkoholen fuckar upp hjärnans kemi helt enkelt. Så egentligen är det inte så konstigt att vi mår så dåligt när vi slutar dricka. Hjärnan måste få tid att i lugn och ro reparera sig och stabilisera systemet.

https://www.omsystembolaget.se/kropp-halsa/alkohol-kroppen/alkoholrelat…

Inte bara heja på och vara på samma dag-kompis. Äter också SSRI och det är ju inte toppen när man häller alkohol på det heller. Man blir full snabbare och intensivare känner jag.

Idag har jag tillbringat 80 procent av arbetsdagen i bilen, och 20 procent på ett möte. Mindfulness-träning hanns inte med, men behovet kändes inte så stort heller.

Två avsnitt av Alkispodden (81, 82) lyssnade jag på i bilen när jag tröttnade på ljudboken. Enorm igenkänning och många aha-upplevelser!

Det funkade alldeles utmärkt med thai-box och två alkoholfria öl på en Lill-Lördag. Kände mig verkligen både belönad och avslappnad ?

Två alkoholfria öl var fullt tillräckligt. Det var gott till maten, men efter maten tröttnade jag snabbt på smaken och kolsyran.

Hittade en Kivik äppelmust i tetrapak i kylskåpet. Det var perfekt som substitut till vinet! Mycket doft, smak och fyllighet, och jag dricker det som vin, dvs en klunk då och då i vinglas. Till och med ”kluckandet” kändes välbekant ?

På vägen hem svängde jag inom Biltema. Köpte rejält lyse fram och bak till cykeln, och ”vintercykelhandskar” med reflextyg. Det är vidrigt att frysa om händerna när man cyklar.

Jag köpte också en cykelkorg till pakethållaren. När det blir lite varmare framöver tänker jag packa ner en filt, frukostmackor och kaffe och cykla till havet tidiga lördags- och söndagsmorgnar och njuta ?

Idag kände jag ett sug efter vin, men jag tror att det var en känsla som kom på ren reflex.

Idag slutförde jag en arbetsuppgift som pågått ett tag. Sen höll vi en jobbintervju som kändes riktigt bra. Sen tillät jag mig själv att gå hem en timme tidigare för att jag hade ”jobbat så duktigt”.

Och då kom tanken som en blixt: ”Det vore ju så gott med vin nu när jag har varit så duktig”.

Jag tvärstannade både i steget och tanken. Var fan kom det ifrån? Varför ska min ”duktighet” gå hand i hand med vin?

Men jag kan nog fan dricka vin för att både höja och dämpa varenda förbannade sinnesstämning. Vid tråkigheter likväl som festligheter.

Varenda sådan situation och känsla måste jag framöver ”ladda om” i nyktert tillstånd.

Det låter jävligt övermäktigt och jobbigt faktiskt. Men det finns inga genvägar, det är bara att tugga i sig. En dag i taget. En situation och känsla i taget.

Ungefär som med sorg. Man brukar säga att det måste gå ett år, och man måste genomleva alla högtider, innan sorgen kan kännas hyfsat hanterbar.

Sorg har vi alla i någon form tagit oss igenom - och då klarar vi bannemej av att ta oss igenom den första och värsta fasen i vårt nyktra liv också. Och vi sörjer ju på ett sätt att vi inte kan dricka ”normalt”.

Jag punkterade tanken om vin direkt. ”Nej, glöm det!” Och jag känner mig fortfarande nöjd med dagens jobb ?

På mindfulness-träningen i vilorummet idag var jag ytterst nära att slockna och hamna i ”mellanlandet”. Jag har sovit ca kl 01.30-06.00 i natt. Tjoho!

Det tyder på att min hjärna börjar varva ner. Ångesten som brände och stack i huden i början veckan är borta, liksom ”orosklumpen” i magen.

No way ever never att jag skulle riskera detta ”tillfrisknande” genom att dricka alkohol i helgen.

Om ångesten och oron och nedstämdheten kommer tillbaka så ska det åtminstone inte bero på att jag har börjat dricka vin igen. Nope. Jag har bestämt mig.

Och det är stor skillnad på att vilja låta bli att dricka, och att verkligen bestämma sig för att låta bli. Tror jag.

Ja, jag är kaxig ? Om det är det som krävs så är jag det ?

I natt somnade jag ca kl 00.30, vaknade vid 03.00, somnade om och vaknade av klockan kl 06.00.

Att på några få dagar lyckas vända sömnen rätt igen känns helt magiskt. Att slippa få panik bara att av gå och lägga sig, som förstås bara förvärrar alltihop.

Jag vågar inte ropa hej än på något sätt, men jag tänker inte äventyra sömnen med att dricka alkohol i helgen. Den sömnen alkoholen ger är inte läkande på något sätt, bara sövande.

Timmarna kanske inte är tillräckliga på sikt, men tillräckligt många för att fungera under dagen tänker jag. Underbart med ren, läkande sömn!
Kram!

Igår började jag läsa boken ”Full frihet - alkoholen och makten över våra liv” av Lars Åke Augustsson.

Finns som E-bok på Storytel. Jag har en läsplatta som jag kan läsa böcker i. Sen lyssnar jag på massor av böcker också.

Jag har verkligen flera hundra fyllesynder på mitt samvete. Plågsamt jobbiga minnen, delvis dolda i fylledimma.

De tre allra värsta har jag ”listat” i mitt huvud, och om suget efter vin blir starkt och jag märker att jag börjar ”förhandla” med mig själv - då ska jag trycka på play-knappen och rulla denna Topp-3 på repeat i skallen några gånger. Det borde funka för att få suget att dra åt helve...

Och nej, jag är inte redo för att ens anonymt lista dessa fyllesynder i det här forumet. Jag skäms för mycket helt enkelt. Önskar det så jävla ogjort att jag får ont i magen av att tänka på det ens.

Det enda positiva är att jag inte skadade någon annan, bara mig själv. Och jag skadade mig inte fysiskt, bara psykiskt. Men det är fan inte så bara. Ett brutet ben hade nästan varit att föredra i sammanhanget.

Så skönt att du sover bättre! Guld värt.
Håller med om att sömn med hjälp av alkohol är usel.
Kan bara hålla med om att det är skillnad på att vilja sluta dricka eller att bestämma sig för att sluta.
Har gjort det förstnämnda och inom mig ändå tänkt att jag börjar igen om ett tag och dricker mindre mängd... och så spårar det ur förstås.
Denna gång efter att ha druckit åtta av nio dagar, de sista dagarna utan att ens vilja ha, bestämde jag att sluta för gott.
Det enda vettiga för mig att bli boss över min ostyriga missbrukarhjärna.
Så medveten om att det går på ett kick att vara tillbaks i alkoholträsket...

Kram till dig! ?

Jag jobbar mån-fre och helgen känns alltid så kort. Man ska umgås, vila, och göra lite nytta hemma. Ofta är jag lika trött på måndag som på fredag, eller till och med tröttare ibland. Och endast det absolut nödvändigaste har blivit gjort.

Och vinet har varit det allra nödvändigaste. En halv vinbox eller mer på fredag, lika mycket på lördag, och några glas vin på söndag också, för att ”plana ut”.

Den senaste tiden har jag verkligen längtat efter det första glaset på lördag och söndag bara för att få må lite bättre. Återställare. Patetiskt.

Och längtan efter första glaset på fredagen ska vi inte snacka om, det känns nästan som jag kan gå över lik för det glaset. Jag får nästan tunnelseende i jakten på det första glaset, min ”belöning” efter en hård arbetsvecka. Helt sjukt beteende.

Det ska bli riktigt spännande att möta den här helgen helt nykter. Och nästa, och nästa. Hur kommer jag att uppfatta helgen nu? Hur mår jag på måndag? Orkar/hinner jag med mer på helgen?

En sak är säker, vissa saker blir fan aldrig gjorda. Senast idag när jag kom hem tittade jag på den lilla hyllan i hallen med hundbajspåsar. Massor av påsar. Min hund dog 3/8 år 2018. Varför har jag inte städat bort bajspåsarna?

Sådant finns överallt här hemma. Saker som jag bara inte orkar ta tag i. Ta ner julslingan från balkongräcket, plantera om krukväxter, städa klädkammaren, putsa fönster, rensa ur dotterns garderob osv.

Det finns också viktiga saker som jag inte får gjorda. Jag ska lämna in en ekonomisk redovisning till överförmyndarnämnden innan den 1/3. (Jag är god man till min yngsta dotter.) Jag vet att jag sätter mig med det först den sista helgen - alltid på håret för att fixa deadline.

Varför blir det så här? Jag brukar skylla på att det är så mycket ordning och reda på mig i jobbet att jag måste vara lite slarvig hemma för att balansera upp liksom.

Jag brukar också skylla på att jag behöver prioritera att vila på helgen, på grund av min bakgrund som utmattningsdeprimerad.

Men sanningen är ju att jag är apkalas full och bakfull större delen av helgen. Tro fan att jag inte orkar ta tag i saker då. Tro fan att jag bara gör det som jag absolut måste.

Just nu är jag aptrött, men inte sugen på vin alls. Jag har köpt sex alkoholfria öl i en välsorterad livsmedelsaffär. Ska se vilken som blir min favorit.

Jag har lyssnat på Alkoholpodden på bussen hem och resten av förkvällen. Avsnitt 52 med Rebecka Åhlund som gäst. Det är hon som skrivit boken ”Och jag som var så rolig att dricka vin med.” Rekommenderas! Både boken och podavsnittet.

inloggad

Vad gott:) jag dricker Fanta och äter chips?

I Alkoholpodden pratar de jättemycket om den fina gemenskapen inom AA, och hur viktigt det är att ”jobba med sig själv” i tolvstegsprogrammet. Att det är onödigt svårt att sluta dricka helt på egen hand.

Men jag känner mig inte ensam, jag har ju er ? Här sitter vi alla i samma båt, eller i varsin båt snarare, och guppar fram på varsin resa. Vi vet alla hur gungigt och jobbigt det kan vara, och att man plumsar i vattnet ibland, men att vi vill ta oss upp i båten igen. Och vi ger varandra en hjälpande hand utan att tveka.

För mig som bor på en liten ort känns AA helt omöjligt. Antingen träffar jag folk jag känner (katastrof) eller så har jag ingenting gemensamt med dem alls (då lär jag tröttna på i längden).

Och jag tycker nog att jag jobbar med mig själv hela tiden. Inte på hur jag är mot andra, för där har jag inga större problem. Tvärtom har jag alltid brytt mig mer om andra än mig själv.

Det är snarare hur jag behandlar mig själv som jag måste jobba på. Jag måste bli bättre på ”good enough” och inte ställa så höga krav på mig själv. Jag behöver lära mig sätta gränser för min omgivning så att jag inte blir uppäten. Jag måste prioritera mitt eget mående och ge kropp och själ nyttig näring och återhämtning växelvis.

När jag känner mig trygg i min nykterhet kommer jag garanterat att prata vitt och brett om det inför alla som vill lyssna IRL. Men just nu behöver jag vända fokus mer inåt, och verkligen landa i insikten att jag inte kan dricka alkohol.

Hur tänker ni andra som bor på en mindre ort angående besök hos AA eller inte?

Inget sug idag heller. Rätt så märkligt egentligen med tanke på hur intimt förknippad fredag är med just vin för mig.

Hade laddat upp med alkoholfri öl, äppelmust, ölkorv och mögelost för att få lite fredagsmyskänsla. Och det funkade riktigt bra ?

Det känns lite ovant att sitta kl 23 en fredagkväll och snegla på klockan, gäspa och tänka ”ska kanske lägga mig nu?”

Att jag lägger mig före kl 02.00 en fredagkväll är ovanligt annars. För varje timme brukar jag bli fullare och fullare, samtidigt som jag flirtar runt på dejtingsajter. Patetiskt. Och destruktivt för själen som fan har jag förstått på senare tid.

Nu går jag och lägger mig och läser en bok. Godnatt!

Det finns en gräns även för mig. Att ge mig ut och cykla i ösregn bara för att jag hade planerat det vore bara dumt. Och otroligt onödigt med tanke på att jag nyss har varit rejält förkyld och inte känner mig hundra frisk än.

Jag behöver verkligen jobba med mitt all in-tänk. Ska jag banta öser jag järnet. Några veckor. Ska jag bli nykter öser jag också järnet. Men det här är inget ”projekt”, det är en ny typ av livsstil som jag vill anamma.

Istället för cykelrunda gick jag upp kl 9, åt frukost och drack tre koppar kaffe. Sen ägnade jag 2,5 timme åt att läsa ikapp veckans morgontidningar.

Det är väldigt skönt att slippa vara bakfull idag. Ovant, men väldigt skönt. Jag känner inte samma rastlöshet i kroppen som jag brukar göra på helgen. ”Vad ska jag hitta på? Jag måste göra något!”

Ja, eller inte. Jag chillar lite till och känner efter om jag blir sugen på att göra något. Fixa den ekonomiska redovisningen till överförmyndarnämnden kanske. Att faktiskt få den gjord hade gjort mig oerhört nöjd.

Jag har ett knep på jobbet när jag märker att jag drar mig för att göra vissa saker. Jag säger till mig själv ”Jag ska bara kika lite på det.” Och vips är jag igång och snart infinner sig flowet så jag blir klar innan jag knappt har börjat. Ska nog börja göra så lite mer här hemma också.

På jobbet har jag börjat lyssna på en spotifylista som heter ”Instrumental Pop Covers”. Popmusik tolkad med klassiska instrument, helt utan sång. Jag sitter med mina hörlurar på mig och stänger ute omvärlden. Smådiggar i takt med musiken och får ett himla flow i arbetet, en-två timmar flyger raskt iväg. Den låtlistan rekommenderas!

Jag somnade nog ca 00.30 och har sovit hela natten till kl 8.30 utan att vakna. Det är nästan magiskt. Tror knappt att det är sant.

För att stabilisera min sömn ytterligare så ska jag inte sova länge på helgerna eller ta en tupplur. Jag dricker inte heller kaffe efter kl 12, så därför blev det tre koppar i rask takt. Tre koppar innan kl 12 är min dagliga kafferanson. Därefter örtte eller rött te.

Förskjuta sömnen med en timme max på helgen rekommenderade min psykolog. Klockan ringer normalt kl 6 på vardagar och idag vaknade jag av mig själv kl 8.30. Funderar på om jag ska ställa klockan på 8 imorgon.

Oavsett hur jag gör så ska jag gå upp direkt när jag vaknar, och inte ligga kvar i sängen och våndas med ångest över att jag inte kan sova längre.

I hela mitt liv har jag sovit länge om helgerna, typ till elva-tolvtiden. Ligger man på minus hela veckan behöver man ”sova ikapp” på helgen, har jag tänkt. Men sömnen till måndag blir ju typ noll då, och det är en urusel start på arbetsveckan.

I eftermiddag ska jag besöka min mamma vid tretiden. Hon hade några saker hon behöver hjälp med. Hon bor bara fyra hus från mig, men jag ska ta en rejäl omväg på minst 45 min. Promenera i regn känns bättre än att cykla i regn. Mina hälsenor gör fortfarande ont så någon löpning blir det inte idag. 30 min på motionscykeln får det bli istället.

Men först chilla lite till.

Jag har tänkt tanken ”bolaget stänger kl 13” några gånger sen jag vaknade. Av ren reflex liksom. Så brukar jag tänka på lördagsmorgnar. Behöver jag köpa mer vin eller inte? Utifrån det planerar jag sen resten av dagen. Vissa lördagar är besöket på bolaget det enda som kan få mig utanför dörren.

Men jag har inte börjat förhandla med mig själv. Jag vill verkligen inte äventyra det tillfrisknande som jag faktiskt har upplevt den första nyktra veckan. Utan jag är enbart nyfiken på hur mycket bättre jag faktiskt kan må min andra och tredje nyktra vecka osv.

Det finns tusentals värre ”handikapp” än att inte kunna dricka alkohol. Det är fan inte ett dugg synd om mig. Punkt.

Så jag rastade hojjen en runda, ca 9 km på 50 min. Det var också pulshöjande och svettigt - och det är ju hela grejen med min träning. Rundan är dessutom upplyst så jag kan cykla en-två gånger under arbetsveckan också.

Annars försöker jag ju löpträna, med målsättningen att springa 3 x 30 min/vecka, men den senaste tiden har jag fått så ont i hälsenorna efteråt att jag nog måste pausa löpningen helt ett tag.

Cyklingen kommer förhoppningsvis att stärka vader och fötter/vrister så att det gynnar löpningen också framöver.

Nu ligger jag i badet och känner mig riktigt nöjd med mig själv. Otroligt härlig känsla ?

Så imponerad av dig! Vilket jäkla go det är i dig. Vad skönt att vara så nöjd med sig själv, så mycket bättre känsla än att vara bakfull och skämmas!

Jag går också och lägger mig innan 00 på helgerna nuförtiden minus några gånger när jag varit ute senaste gångerna. Annars går jag aldrig ut längre i princip.

Njut av känslan och håll i den!

Stor kram