@Snödroppen
Ja kan inte låta bli att tycka att det sårar, likadant att allt ska vara på hans premisser, får han inte som han vill, då duger det inte.
Jag vet att jag egentligen ska vara stark och inte låta mig påverkas, men det känns som han fortfarande har en så stor del och betydelse i mitt liv. Jag vet att jag borde tycka att jag förtjänar bättre.
Kanske inte bara svar till dig, men skönt att skriva av sig lite.
Tack 🩷

@Saber
Jag tror det är omöjligt att inte ta åt sig.
Det går inte bara att stänga av, då vore man ju psykopat.
Det är klart det är nedbrytande att leva på en sjuk människas premisser.
Kram, du är värdefull.

@Snödroppen Det är så mycket som jag har tagit åt mig av, många ord och även handlingar. Jag blir bara mer och mer säker på att jag tagit rätt beslut och att mitt liv kommer bli bättre utan honom.
Nu är snart bank kvinnan tillbaka och jag kan sätta det praktiska i rullning.
Han säger att jag är egoistisk och bara tänker på mig, kanske dags att jag blir det på riktigt så kan han få äta upp sina ord? 🙄
Tycker jag kommit ett ytterligare steg på rätt väg.
Tack för att du/ni finns.
Kram 🩷

@Saber
Det kan han bara tycka, i själva verket är det ju gan som är det men det är ju ingen att idé att diskutera. Tycker fortsätta vara egoistisk 😂, eller mer rätt fortsätta ta hand och ta ansvar för ditt liv så kan han fortsätta som han gör.
Kram och tack för att du finns 🩷

En ordentlig svacka i förrgår, känsla av svaghet, tomhet och ensamhet. Tror det är en viss ångest som ligger och gror där mitt liv snart kommer få en vändning där det känns som inte jag har kontroll över på nått sätt och det är jobbigt. Leva i en ovisshet där jag inte vet vad som kommer hända till hundra procent.
Jag vet vad jag vill, men vet inte om det kommer till verklighet.
Känner att jag bara tar energi från alla runt om mig och det är en väldigt jobbig känsla, vill ju vara den som ger energi.

Försöker ha minimal kontakt med honom men det är svårt, svårt att bryta upp känner jag att det är samtida vet jag att vi inte är bra för varandra.
Vill börja städa ut honom men vet inte vart jag kan börja.

🌺

Hej @Saber,
Du beskriver hur det känns på ett så klart sätt. Känner igen mig så väl.
Det är så svårt att se klart och man känner sig dimmig i synen och förvirrad.
För att allt sjukdomen manipulerar allt och alla aktiv. Du älskar honom men han är sjuk, gan har själv tappat kontrollen och att vända sig till honom gör det svårt för dig att börja läka. Iallafall så länge sjukdomen är aktiv.
Det är det svåraste att klippa helt och det tror jag vi alla slåss/slagits med oas själva om.
Det kanske är en bra hjälp att prata med kommunens anhörigstöd. Det gör jättemycket att få stöd och hjälp att bryta medberoendet.
Var snäll mot dig själv.
Tänk att det är DIN tid nu, DU är värd stöd och hjälp, du är värd att sätta dig själv först.
Kram

@Snödroppen
Det var en bra beskrivning att man är dimmig i synen och förvirrad. Känner att jag fortfarande inte ser allt hur jag blivit behandlad och blir behandlad. Har nära som berättar, men jag ser det inte. Därigenom blir jag väldigt förvirrad.

Det är ju det som är jobbigt, där jag vet att han har en aktiv sjukdom fast vilande just nu då han inte druckit på ett par veckor, men vet också att han kommer med all säkerhet börja igen, han har ju inte bevisat motsatsen än. Enda anledningen till att han väljer att inte dricka just nu är för han går på medicin. Han väljer ju inte att inte dricka för att han har en förståelse att han inte ska.
Han väljer att inte ta hjälp av varken ADM eller AA vilket gör att jag inte litar på honom.
Jag vet att jag ska sätta mig själv främst, men det är svårt inget jag är van vid.
Bryta helt vore nog bäst, men samtidigt väldigt svårt.

Tack för du tar dig tid att läsa och skriva, det värmer. 🌹

@Saber
Hoppas det gick.att läsa med alla stavfel 🤪.
Det är helt förståeligt att du tycker det är svårt och det är ett personligt beslut man lämnar inte för att andra säger det.
Det har ju gått så länge i det som är onormalt att man inte längre vet vad som är normalt, helt normalt att känna det du gör nu. Det är det ett bra stöd kan hjälpa dig med.
Vad känner du mest för att göra själv?
Det är viktigast.

@Snödroppen
Absolut är det ett personligt beslut att lämna, jag har gett honom och förhållandet väldigt många chanser och vänt in och ut på mig själv, dansat efter hans pipa. Jag lämnar dels för mig men även mina barn får jag väl lov att säga, sen att han bränt alla broar till de som står nära mig är också en del i det hela, men beslutet att lämna är högst personligt.
Det som är absolut viktigast för mig är att lösa det praktiska med boende, där jag vet att egentligen är det ett sätt som är rimligt för oss båda, men han motsätter sig det. Det andra alternativet kommer göra så det blir väldigt "fult" och där vi båda blir förlorare. De jag behöver är den stabila grunden med tak över huvudet och veta var det kommer bli någonstans. Inte samäga en fastighet med någon som inte kan betala för sin del för att han ska bestämma när vi ska sälja, då blir jag aldrig fri.
Efter det kommer det mentala, där jag ska bli så stark så jag inte behöver känna mig skyldig, skyldig att det är jag som brutit upp (fast det var han som gjorde det först), känna mig skyldig honom att höra av mig mm. Bryta mig fri.
Kanske är bra att prata med någon utomstående, får nog kolla upp det.
Tack igen.🩷

Nu verkar det som att det praktiska äntligen är på väg att lösa sig. Men varför är jag inte helt överlycklig för det? Jag kan inte riktigt svara på det själv, men jag antar att det handlar om att jag på nått sätt känner mig skyldig. Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär. Kanske har jag inte kämpat nog som han sa senaste igår.
Varför låter jag honom komma under mitt skinn? Kan jag inte bara sluta älska honom?
Jag vet så väl att vi inte är bra för varandra eller rättare sagt han är inte bra för mig, men det är så svårt att släppa. Jag vet att jag vill fast ändå inte.
Det är inte lätt just nu.

@Saber
Den där dubbelheten är så himla svår.
Den där drömmen om hur det skulle kunna bli och hur verkligheten är, man behöver distans och tid för att det ska klarna.
Det är inget konstigt med din reaktion alls, tycker det är helt normalt.
Det kanske handlar om att ge sig tid att acceptera verkligheten, ibland är det inte så lätt att ta in det när det gör ont.
Kram

Dags för mig att släppa helt, det är svårt men vet att jag måste. Han kommer aldrig ändra sig, han är inte där. Efter kvällens och nattens beteende så måste jag släppa.
Även att jag bryr mig om honom och älskar honom än så är han ett sjunkande skepp.

Det bra i kråksången är att han gått med på att få summan jag erbjuder för att jag ska få ta över gården, det är en stor lättnad.
Samtidigt som det är en sorg.

Fortfarande osäker på om jag ska åka in på IVA eller inte. Jag vet faktiskt inte, jag vill för att jag älskar honom och bryt mig om honom samtidigt som jag inte vet om det är bra för honom.
Kan ingen bara säga vad jag ska göra?!

Hej @Saber
Detta är verkligen tungt, du har tagit stora steg och de har inte varit lätta att ta. Du beskriver känslor av skuld som förstärkts då han uttryckt att du inte kämpat nog. Nu när detta hänt, att han försökt ta sitt liv får jag tankar om att dessa skuldkänslor ökat hos dig. Det gör fruktansvärt ont när någon en bryr sig om mår så pass dåligt så något sådant händer, samtidigt är detta inte ditt fel eller ditt ansvar.
När det kommer till att åka dit eller inte känner du nog bäst själv hur du vill göra. Vad tror du kan hjälpa dig komma till ett beslut? Har du något stöd omkring dig?

Ja det är en massa känslor i mig just nu, det går upp och ner. Jag vet att jag inte har någon skuld egentligen, mitt huvud säger det, men i hjärtat skär det.

Jag har som tur ett starkt socialt nätverk även om en del bor 30 mil härifrån, men visst kan jag sakna någon nära som kan vara här fysiskt.

Är fortfarande osäker på att åka in, han behövde vila sa läkaren och hoppas på att han är piggare till eftermiddagen. Jag både vill åka in samtidigt som jag drar mig lite för det. Vet inte riktigt vad jag mår bäst av.

Denna vecka ha varit helt upp och ner, från att gråta, till att känna ilska till att känna ingenting alls. Känna mig så känslokall för jag behöver få färdigt med bodelning, till att känna mig ledsen igen och ifrågasätta om jag gör rätt. Jag kanske skulle gjort på nått annat vis.
Känner mig helt matt. Trött på att känna en massa.