Bästa @Himmelellerhelvette❤️
Så svårt😔 Förstår att du kan känna dig besviken, ensam och ledsen. För det är ju så viktigt att när man
själv jobbar med nykterheten att den man lever med är med på resan. Om din man ska bli nykter behöver han ju själv ha den insikten och det vet ju du så väl. Hoppas att ni kan prata imorgon när han inte har druckit eller det kan behöva gå ytterligare en dag såvida han håller sig nykter. Så han blir lite klarare i sina tankar. Har ni lätt för att prata m varandra annars?

Varm styrkekram t dig❤️❤️

Tack snälla @Varafrisk❤️ Jag önskar verkligen att vi kommer kunna prata om det imorgon. Vi har pratat om det här så många gånger under tiden vi båda drack så jag vet vad han tycker egentligen men som vi vet trycker man ju undan sånna tankar och tror att man minsann kan dricka som alla andra. Jag är så jäkla ledsen. Jag vet ju hur han önskar att hans förhållande till alkoholen var men alkoholdjävulen vinner över honom. Måste han förlora mig och slå i botten innan han kapitulerar? Han tycker att han är så mycket duktigare än han varit så det känns som han vill köra på det. Nu har han ju inte druckit mer än på helger och när han är ledig på ett helt år och det tycker han är jättebra men jag vill inte leva med honom om han behöver dricka varje gång han är ledig. Jag vet inte om jag klarar det. Jag vet inte om jag vill det eller om jag hellre lever ensam. Eller ska jag stå ut tills barnen flyttar hemifrån, det är bara några år kvar? Han blir ju inte full och odräglig, sluddrar inte eller vinglar men det stör mig att han tycker livet är kasst om han inte får dricka på helgerna och det stör mig att vi inte är på samma nivå. Men å andra sidan stör jag mig på all som är påverkade nuförtiden. Tycker inte om att se hur folk förändras som man gör med alkohol. Är jag för nära mitt eget uppbrott från alkoholen så jag inte kan skilja på hans och mitt. Är jag bara rädd att han ska bli som jag var?
När vi pratat om hur mycket vi båda dricker och att det inte är bra, innan jag slutade dricka har han sagt att han inte vill dricka själv men nu säger han att det ska han kunna för det gör alla andra. Och visst det är så, nästan alla jag känner dricker när de är lediga men frågan är om alla dricker 10 öl/dag?
Jag är vet inte varken ut eller in.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Låter som att du har det jobbigt nu💕. Det är en skillnad för mig också på hur jag ser på alkohol idag som nykter. Min man dricker endast 3,5 öl, men även det kan ofta irritera mig, det är ju alkohol. Jag tycker att det är så onödigt. Det som jag uppfattar att du säger är att din man verkar deprimerad och att det är en rätt trist tillvaro utan alkohol. Att det får dig att känna dig ensam. Ja, det känner jag igen, det var trist utan alkohol när jag drack för hjärnan var inmatad med att dricka = kul. Det vi nu upptäckt som nyktra är att livet blir mycket bättre utan alkohol, att vardagen inte alls är så trist utan alkohol. Att alkohol förstör våra liv och lägger sig som en dimma framför oss, vi såg inget annat alternativ till att förhöja känslor och upplevelser. Det gör vi nu.

Det blir nog lätt så att man börjar gå åt olika håll, om den ena blir nykter och partnern fortsätter och dricker. Man få skilda världar och man ser på livet på olika sätt. Man tappar lätt bort varandra. Jag blev lite oroligt för att dricka var något som höll ihop mig och maken, att det var vårt sätt att umgås. Det var inte riktigt så, vi gör en hel del aktiviteter ihop, har gemensamma intressen, värderingar och goda samtal. Att han dricker 3,5 öl är lite irriterande men inte riktigt ett skav, ännu i alla fall. Blir det ett skav så kommer det säkert att skapa problem och känslor av ensamhet. Jag förstår att det är ett svårt läge för dig, hur ni ska kunna hitta en väg som känns bra för båda. En väg för att reda ut mer kring hur ni vill fortsätta att leva är att gå i parterapi. Ibland blir detta tydligare med en tredje part som kan vägleda ert samtal, det är så lätt att fastna i försvar och att det inte blir konstruktivt.

Sköt om dig❤️

@Himmelellerhelvette ❤️❤️

Jag förstår att du varken vet ut el in. Jag tänker att vissa områden är det viktigt att ha samma värderingar i, tycka lika medan i vissa områden kan det vara olika. Om jag förstår det hela rätt har ni båda haft samma inställning t alkohol och druckit för mycket båda två men nu har du gått vidare. Här på forumet ser det lite olika, en del har en partner som fortfarande dricker alkohol men på ett kontrollerat vis. En del har förmodligen en partner som dricker för mycket då och då el kanske väldigt ofta. Sedan jag har blivit nykter dricker min man starköl endast på restaurang el om vi är bortbjudna. Han köpte en gång när vi var på Öland men tyckte själv att det inte kändes bra annars kan han dricka en 3,5%, lättöl el alkoholfri. Han gick ju i anhöriggrupp när jag gick på behandling där lärde han sig mycket och fick en annan inställning. Han har inte varit påverkad m mig sedan jag slutade dricka vilket är en förutsättning för mig. Jag tänker inte direkt på att det kan trigga mig fast det kan det ju men för jag att jag vill att han ska vara sig själv.

Hoppas att det blir en bättre dag imorgon! Kram!❤️❤️

@vår2022 Jag behöver kanske förstå och sätta mig in i vad han vet om alkohol. Han vet lika lite som jag gjorde. Så mycket jag läst under min nykterhet som fått mina pusselbitar att passa. Han har inte läst något. Kanske kan vi komma överens där på något sätt om vi lyckas kommunicera.
Men så skriver du om att ha samma värderingar och intressen och då faller tårarna, jag vet inte om vi har särskilt mycket av något av det. Jag älskar honom över allt annat men jag undrar om det räcker särskilt långt. Jag har ju ändrat mina värderingar och intressen mycket sedan jag blev nykter, han kan också ändra sina värderingar och intressen…?

@Varafrisk Min man förstår nog inte alls vad jag gått igenom, någon gång då och då kan jag ha berättat om vad jag bearbetat just då. Han tycker det är dumt att gå till botten med sina problem eller trauman. Han tycker att det är som det är, man mår inte bättre av att gräva i dom. Han tycker också att mina nya intressen är tråkiga, eller att jag blivit tråkig. Jag tycker att jag utvecklats och tycker det är så kul att jag funnit intressen då jag inte hade några alls när jag drack utom att dricka.
Jag är så glad för din skull att du har en man som lärde sig och satte sig in i hur han ska kunna stötta dig❤️

Kram

@Himmelellerhelvette Det jag framförallt menar att det är lätt att man går åt olika håll när man börjar värdera om sitt liv. Många lever ju sida vid sida ganska självständigt med egna intressen och så. Så tänker att det mycket handlar om det är viktigt för en själv att man delar värderingar, intressen mm. Jag beskrev att det är viktigt för mig att jag i min relation delar värderingar och vi båda trivs med att dela några gemensamma intressen, menar då våra hundar framförallt. Träna och jagar med dem. Men så behöver det inte vara för alla, de viktigaste är hur man själv vill och önskar ha det. Jag har gått igenom en skilsmässa tidigare och det var mycket pga att vi gick åt olika håll. Vi gjorde ofta saker på egna håll, var rätt olika i temperament och hur vi ville att det skulle se ut i vårt liv. Olika strävan efter det. Kunde inte riktigt mötas i samtal och det var ingen bra balans i äktenskapet. Jag längtade efter annat. Jag tänker idag att jag letade efter min värderade riktning och hade inte hittat den. Idag har jag hittat den. Jag har min värderade riktning, min man sin, men vi har också en gemensam värderade riktning för vår relation. Hur vi vill att den ska se ut och hur den ska vara. Det har tagit sin tid att komma fram till den. Den grumlades en hel del när vi drack tillsammans. Jag har genom nykterheten tydligt hitta min riktning och även vår gemensamma. Men, riktningen måste underhållas och modifieras allteftersom vi stöter på patrull. Att kunna kombinera det som är viktigt för mig och för honom. Att kunna ge och ta. Att kunna, vilja och orka stötta varandra när det behövs. Att kunna prata med varandra om det.

Det är detta som är ytterligare en process i nykterhetsprocessen. Att hitta hur man vill leva och dela sitt liv med varandra, hur det ska se ut och vad det ska innehålla. Vad är viktigt för mig och vad är viktigt för dig och hur ska vi få ihop detta på ett bra sätt? Kan vi och vill vi få ihop det? Det viktigaste är att ni pratar med varandra för att komma fram till hur ni ser på det gemensamma livet. Kram❤️

Tack snälla @vår2022❤️ Idag har jag bara tänk att inget spelar någon roll, har tappat det totalt. Försökta få rätsida på vart jag är påväg genom att träna. Kom fram till att jag inte vet någonting om någonting. Det ända som stod helt klart var att jag är nykter och det är det ända jag vet att jag vill vara just nu.

Kram

@Himmelellerhelvette Tycker att det låter vettigt. Att inte krampaktigt försöka hitta någon lösning, då blir det sällan bra. Att pausa tankarna och stå still ett tag så du får vila. Att träna är bra, ta ut sig och hämta energi. Bra att det som är helt klart är att vara nykter. Du får säkert fatt på något så småningom, när den tiden är mogen.

Sköt om dig och ta hand om dig. Kram❤️

Jag genomförde också min nykterhetsprocess utan min sambo. Nu (eller så också) dricker han inte särskilt mycket. Bara på helgerna och då er par öl, men just nykterhetsprocessen har ju inneburit mycket annat - många funderingar om livet, många insikter, många insikter om alkohol etc. Jag har gjort nykterhetsresan två gånger och efter den första upplevde jag ett väldigt avstånd. Jag hade gått så långt, han var kvar och stampade. Jag hade också gjort en resa jag var väldigt stolt över, fått många insikter om livet. Han hade ingen aning om vilket arbete det faktiskt var och vi pratade väldigt lite om djupare ämnen. Jag tänkte ändå att det är ingen brådska med förändringar. Att ta nya stora beslut om livet kräver energi och för min del har jag behövt lägga all extra energi jag har haft på mig själv. Sakta men säkert har vi ändå kommit närmare varandra. Vi har inget idealt förhållande. Jag tror att vi skulle behöva mer gemensamma mål med vårt liv och kanske fler gemensamma intressen. Å andra sidan, när vi har ett gemensamt projekt jobbar vi bra ihop. Det får räcka så just nu.
Sen har vi det där med alkohol - det du beskriver om honom är ju till viss del det jag upplevde som alkoholens negativa bieffekter. Du beskriver en alkoholkonsumtion där han definitivt har ett riskbruk. Han har lyckats dragit ner och det är ju bra, men 10 öl på en dag är ju dåligt ur mogna aspekter. Och att inte kunna hålla upp en månad är ett varningstecken. Men en konfrontation om det här är ju lönlöst, tror jag. Däremot kan du mycket om alkoholens negativa effekter - kanske kan du prata om dem, så frön. Jag pratar om segheten jag upplevde och att inte vara riktigt närvarande vid saker som var kul med både min sambo och med barnen. Tänker att det sår små fröer till eftertanke. Barnen dricker inte men jag pratar lite om medicinering för jag tror att det är viktigt att de har hört och förstår.
Kanske kan du prata om fördelarna du upplever, prata om forumet om andra, exempelvis Torn, som verkligen lever nu. Hade din man några intressen? Hade ni något gemensamt ni kan utgå ifrån. Du skriver att du älskar honom över allt annat - vilken fantastisk insikt att bygga vidare på. Jag tror att det bästa sättet att få till en förändring hos andra är att jobba med förstärkning. Verkligen lyfta fram de sidor hos honom som du älskar. Sen sakta men säkert jobba därifrån. Jag tror att i en diskussion där han sannolikt också vet att han dricker för mycket är det lätt att gå i försvar och bli trotsig som en tonåring.
Men hur som helst - det är ingen som har bråttom. De problem du beskriver nu behöver inte lösas i år. Ni har gott om tid.

@Sisyfos Tack, så fint skrivet. Jag behöver inte skynda fram lösningar, det tar jag verkligen till mig.

Att göra denna nykterhetsresan utan särskilt mycket stöd från honom har nästan känts pinsamt att erkänna för rädslan att andra ska tro att han är en dålig man. Därför känns det skönt när du beskriver att ni haft det på samma sätt. Jag har oftast tyckt det varit skönt att göra det själv med hjälp av er på forumet, böcker och poddar. Jag har behövt förstå mig själv, själv, innan jag delat med mig till honom. Han frågar inte och jag vet att han är sånn, utan vill jag berätta något då lyssnar han.
Jag finner tröst i det du skriver om att du också kände att du gått långt före och han stampar kvar för det är min upplevelse. Jag vill ha med honom på resan genom resten av mitt liv och igår sa han att han ville hoppa på mitt tåg men att jag måste förstå att det är jobbigt för honom också. Han berättade för första gången att det är kämpigt att lära sig dricka måttligt. Och där kunde jag verkligen stötta och förstå. Jag berättade om mina tusen misslyckanden som ledde mig till att sluta helt för det var mindre kämpigt för mig. Vi har löst det denna gången igen, andra gången på ett år och det känns som att det är okej. Vi vill inte ge upp varandra och nu när han erkänt istället för att gå i försvar, bli arg och det där, då har vi något att jobba med. Han har säkert kännt sig ensam i att inte våga erkänna att det är svårt. Jag vet ju hur det var. Erkänner man blir det jobbigt, man blir så naken. Det känns stort att han erkände och detta kan vi jobba med.

Kram och tack så jättemycket för att du delade❤️

@vår2022 Det är svårt att inte krampaktigt föröka finna en lösning med en gång, det känns som jag försvinner ner i ett svart hål när det blir sådär jobbigt men detta var kanske meningen, att jag skulle få träna lite på hur lätt det är och hur snabbt det går för mig att, från att känna mig stark och lycklig till att falla ner i hålet.

Kram och tack så jättemycket för ditt stöd❤️

@Himmelellerhelvette Så himla fint att ni kunde mötas ❤️ Jag tror att när en part i relationen utvecklas massor så kan den andre känna sig nästan övergiven, och i värsta fall leder det till trots och gräl och gud vet vad.

Så var det för mig och barnens pappa. Jag blev utbränd 2007 och när jag kom ut på andra sidan var jag inte densamma. Värst av allt var nog att jag inte sökte varken tröst eller kraft hos honom utan hos andra, så han kunde sig nog överflödig och reagerade med att bli en surgubbe. Så hade vi det i några år, tills vi separerade, och det blir tio år sedan den 1/12 som jag flyttade ut. Vi har dock en bra relation idag, men mer som syskon. Han är den bror jag aldrig fick.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ibland är det bra att det blir en ”kris” så att det undertryckta kommer upp i ljuset. Det går till den grad att det inte funkar att bara fortsätta i samma spår, det krävs en förändring. Så bra att ni kunde mötas och att maken kunde berätta för dig att det är svårt att dricka måttligt, att det inte blev att gräl av det som inte skulle leda någon vart. Det blir knepigt om den ena parten går åt ett helt annat håll och den andra står kvar och stampar på samma ställe. Någon slags ny gemensam riktning behövs för att fortsätta vandra tillsammans i livet❤️

@Andrahalvlek Så väldigt fint det löste sig för er.

Det känns väldigt skönt att vi kunde mötas❤️

@vår2022 Krisen var nog bra för jag hade blundat för hans alkoholvanor under hela sommaren och fick nog helt enkelt. Jag blev väldigt rädd att han skulle stå på sig och då hade vi inte kunnat leva ihop. Det är nu mycket enklare när jag vet att han kämpar för att lära sig måttlighet. Vi tar det därifrån.

Kram❤️

Ett väldigt stort steg skulle jag vilja säga att erkänna. Nu vet jag inte hur han är på nåt sätt, men om man tar en schablon om den store ensamme mannen som löser problemen. Och jag är ju sån själv egentligen. Jag har alltid löst saker själv. När jag blev nykter hade jag ett tag en sån längtan efter en man på vit springare som kunde lyfta upp mig och bära mig ett tag. Men jag fick borsta av mig och resa mig själv. Och om jag tänker efter så var det nog bäst, jag vill klara mig själv ändå. Hade säkert tyckt att han red åt fel håll. Jag vet inte hur din man är, men jag tror att det är viktigt att låta honom ta det i sin takt nu. Han har börjat sin reflektionstid och sina försök. Gott så!

Idag förstod jag något.
Jag har under väldigt många år trott att mitt dåliga mående har berott på att jag druckit men idag förstod jag att jag druckit för att jag mått dåligt men inte förstått att jag mått dåligt.
När jag haft tendens att känna en känsla jag inte tyckt varit okej så har jag druckit för att slippa känslan.
Känslorna har jag alltid dämpat.
Först genom mat när jag var liten, sedan genom att kontrollera maten, alltså inte äta, eller äta extremt lite, sedan genom att kräkas upp maten för att det var lättare än att kontrollera maten. Sedan genom att bli förälder för där kunde all min uppmärksamhet gå till barnen och därefter genom alkohol.

Jag har druckit alkohol för att minska suget på mat och därigenom misshandlat min kropp och hjärna med att äta för lite, dricka istället, fått kravings på mat och därefter kräkts för att sedan fylla på med mer alkohol på tom mage för det ökade effekten av alkoholen.

Jag har inte förstått att jag alltid dämpat känslor, i hela mitt liv har jag funnit knep för att lindra jobbiga känslor.

Jag vet att jag tänkt att jag inte förstår varför jag dricker för mycket när jag har det så bra. Men nu förstår jag varför jag gjort det.

Det har varit en resa att ta sig igenom mitt liv de senaste månaderna, så många insikter som idag pusslades ihop och det känns bra att förstå.

@Himmelellerhelvette Det är häftigt när man börjar komma åt sitt innersta inre, få kontakt med sig själv på djupet, lyssna på sig själv om hur det står till. Hur det varit under alla år, hur man mått och hur man hanterat livet. När man får ”aha-upplevelser” och riktigt känner hur det träffar rätt i magen. När man lyckas bläddra bort ett lager till varför man har haft/har ett visst beteende. När man når en nivå till i en förståelse om sig själv, en utökad självkännedom. Det är då det också finns sådana möjligheter till att göra en förändring, när man kommit åt det som kan utgöra en kedja av oönskat beteende, när man förstår mekanismerna bakom. Det är riktigt häftigt! Grattis!😁

Ha en riktig fin söndag!❤️

Vad fina och viktiga insikter du får om dig själv, HimmelochHelvette. 🌟..Alla får ju och ska hitta sin egna inte motivation till förändring, annars kan förändringen vara tillfällig, om man gör den för andra. Jag menar även din man. Han har erkänt att det är svårt att dricka måttligt, och det är det för de flesta med risk- och missbruk. Nu när jag levt nykter i flera år, så kan jag känna en frustration med alla som försöker dricka måttligt, trots att det nästan alltid slutar likadant, dvs med fylla och överkonsumtion. Men det är något jag själv måste deala med. Jag kan inte styra över någon annan än mig själv. Jag kan inte ” hjälpa” någon som inte vill bli hjälpt. Jag har några exempel runt om mig i mitt liv. Dom flesta vill inte ens diskutera problemet, bara prata bort. Som tur är gäller det inte mina barn, för då hade det varit svårt. Ingen av mina vuxna barn har a- problem, och hoppas att dom aldrig får det. Allt har sin tid, och för att må bra, så måste man begränsa sitt umgänge med människor som inte vill göra goda val, så tänker jag. Min x- man trodde sig kunna dricka måttligt, vilket de flesta ( även han) förstod att det inte kommer att gå. Facit: Skilsmässa, barn som tog avstånd, ny tjej med svårt missbruk, mycket frånvaro från jobbet, livet i en dålig nedåtgående spiral, med mer a- konsumtion än någonsin. Jag mår fint i min nykterhet, håller fast vid goda val, och känner mig oftast nöjd med livet. Så gick det för oss, men det finns många andra och bättre sätt det kan gå på. Jag hoppas på dig/ er. ❤️