Tack @miss lyckad❤️

Alla insikter jag fått genom min nykterhet är jag oändligt tacksam över. Jag är lyckligare nu än jag varit i hela mitt liv (förutom när jag varit i bebisbubblor såklart)
Lyckan är så grundlig nu, det är så mycket skam och rädsla jag kommit över.
Och den förbannade fasaden jag fick kämpa så hårt för att hålla uppe slipper jag nu och kan bara vara mig själv och tycka om mig själv och det jag gör, känna mig trygg i mig själv.

Min man är jag oerhört stolt över. Efter vår ”nästan skilsmässa” har han verkligen tagit ett krafttag om alkoholen. Inte för min skull utan för att han inte vill dricka så mycket som han gjort innan. Jag har hjälpt honom förstå och påmint honom om vad han själv sagt om hur han vill att alkoholintaget ska se ut. Jag tror heller inte ett dugg på att man kan kontrollera sitt drickande för någon annans skull i längden, man måste vilja det för sin egen skull först och främst och vara insatt i hur farligt det kan bli, inte låta sig luras av alkoholdjävulen som säger att det inte är någon fara med ens drickande.

Tråkigt att ni behövde gå skilda vägar men allt ordnar sig alltid till det bästa ändå som det gjorde för dig. Ibland går det inte att få med sin partner på sina vägval i livet och jag kan såklart inte vara säker på hur min framtid tillsammans med min man kommer se ut heller. Men så är det för alla. Det är fruktansvärt sorgligt att det behövde gå så illa för ditt ex och jag hoppas verkligen att han också får ett uppvaknande tillslut🙏

Kram

När, att inte dricka alkohol blir det nya normala. När man inte längre slås av tanken att dricka. När man ändrat sina nervbanor.
Att hjärnan är plastiskt och man kan ändra allt från vanor till tankar genom att bli medveten om dom. Att man trott att man inte kan leva ett liv utan alkohol för att det är så normaliserat för att vi lever i det samhället men tror på processen och lever i tillit tills man inser att livet är underbart utan alkohol. När man inser att precis allt i livet blir bättre utan alkohol. När man läkt ut sin hjärna och kropp så mycket att man känner sig pånyttfödd och sedan inser att man nu har hela livet framför sig att fortsätta lära nytt och utvecklas. Det är magiskt, fantastiskt och fullkomligt underbart.

Tänkt om man hade kunnat få människor att veta att det kan bli såhär om man bara kapitulerar och lägger sig handfallen inför processen och följer den med tålamod. Jobbar med sitt inre, är nyfiken på att lära känna sig själv och möta allt vad det innebär för att jobba med allt man vill förändra sin inställning till. Att leva varje dag och känna tacksamhet för varje dag istället för att ständigt längta till helger, semester eller andra tillfällen att må bra. Att få må bra och känna sig tillfredsställd varje dag i livet. Att veta att vissa dagar är riktigt dåliga och acceptera de dagarna för ibland fastnar vi och livet ger oss utmaningar men man kan lära sig av dom.

@Himmelellerhelvette Så glad för din skull ❤️ Att du får uppleva det här stora. Ärligt talat är jag nästan glad att jag blev beroende så att jag fick chansen att sluta dricka. Den tacksamheten över att på ett sätt fått livet tillbaka är enorm.

Men det går inte riktigt att förstå för dem som fortfarande sitter mitt i skiten, eller de som kämpar med abstinens och svårt sug. Man måste uppleva det själv för att fatta. Men man kan välja att fullt ut tro på dem som gått före - och det gjorde du!

Nu tillhör du dem som går före! De upplysta. Vi är en liten exklusiv skara, The Sober Club.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, det är härligt när allt faller på plats och man landar i en tillvaro som känns meningsfull och harmonisk. Där man inte behöver jaga efter lyckan eller efter ett meningsfullt liv. Häromdagen när jag jobbade hemifrån och satt ute och åt lunch tänkte jag på hur jag oftast är så nöjd med tillvaron. Tänker att det handlar om en inre harmoni och förhållningssätt till livet, jag känner frid. Det finns ingen större längtan efter att det ska ske någon stor händelse, jag är så nöjd i det lilla numera😁. Jag är också tacksam för varje dag och precis allt blir bättre utan alkohol.

Ha en fin lördag och kram❤️

@Himmelellerhelvette Så fint att läsa ditt inlägg❤️Du beskriver en väg som inte alltid är enkel men som du ändå klarar av. Dina beskrivningar betyder mycket för mig🙏🏻
Även om det tog tid för mig att hamna där jag är idag så var det inte tvivlet som var hindret. Jag hade hundra procents tillit t de som hade gått före. Jag vill aldrig mer dricka. Friden har inte infunnit sig än men var sak har sin tid så jag tror på att den kommer.

Varm kram❤️

@Varafrisk Jag är säker på att den kommer för dig❤️
Jag kan nästan tolka min resa som att det var meningen att jag skulle gå igenom alla helvetten rent ut sagt för att sedan få landa i acceptans till allt som varit. Jag bär fortfarande på en stor sorg men jag jobbar på att acceptera och att se på livet som det är nu. Allt som varit kan jag inte göra någonting för att förändra därför behöver jag välja att acceptera för att finna ro och harmoni här och nu. Bearbetning av det förflutna ända ner i barndomen tror jag är viktig men när man varit där och grävt kan det kännas ömt och sårigt men där vill vi inte stanna utan dit går vi bara för att finna svaren på varför vi har vissa beteenden idag och för att kunna förändra de som vi inte trivs med.
Du gör ett fantastiskt jobb och jag är oerhört imponerad av dig och din resa! Du ska vara så stolt över dig själv, omfamna dig med kärlek, det är du värd❤️

Tack kära @Andrahalvlek och @vår2022❤️ Ni är de två som följde mig för varje steg, där jag var osäker och där jag gjorde framsteg. Där jag var förtvivlad och där jag var exalterad. Att ni var där för mig gjorde en enormt stor effekt på min nykterhet, ni gjorde så att jag slapp känna mig ensam alla de gånger jag kände mig ensammast❤️
Tack för allt ni gjort för mig❤️

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Tack😁. Det känns fint att kunna vara ett stöd❤️. Det ger mycket att kunna hjälpa varandra både i motvind och i medvind och framförallt kanske då det behövs som mest. Kram❤️

Häromdagen fick jag en blixt av att ”skönt med ett glas vin”
- Va! Vad var det? Tänkte jag och fick börja analysera.
Jag hade gått förbi gubben som byggde på garaget och där stod två öl på marken (de var a-fria) men min hjärna gick in på en upptrampad väg.
Vägen var: fint väder, bygge, alkohol, njutning.

Intressant att den vägen bara kom upp.

Jag hann bli rädd innan jag kom in på min nya stig i tankebanan igen och kunde lugna mig genom att tänka att det inte är farligt. Ingen alkohol kommer plötsligt ha hamnat i min kropp, då behöver jag hälla upp och dricka och det gör jag inte.

Kände att jag ville dela.

@Himmelellerhelvette Ja, sådana där minnen och associationer har vi nog kring många saker hela tiden. Men vi uppmärksammar det mer just när det gäller alkohol. Så bra stt du kom på vad det var och tur att vi måste lyft glaset själva. Det kan inte ta sig in genom en tanke, som tur är!😀🙏🏻
Ha en fin lördag!

@Himmelellerhelvette Upplever det själv väldigt sällan numer. Senast jag minns var efter stark oro för yngsta dottern, som sen släppte när jag fick träffa henne och förvissa mig om att hon var okej. Den typen av efter-svår-anspänning-känslan kan ge mig vin-glassar. Jag registrerar dem, flinar lite åt dem och går vidare. Oftast behöver jag vila då.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, kan också få vin-flashar ibland. Det är ändå fascinerande hur djupt det sitter med den ”gamla” vanan och att hjärnan minns och kopplar ihop det med olika situationer, intryck och lukter. Eller kanske inte så konstigt, vi har ju massor av minnen i vår erfarenhetsbank. Men det viktigaste är att autopilot funktionen med suget är borta och att det finns tid i hjärnan för att riskbedöma och välja den säkraste handlingen. När det är gjort blir det lugnt igen😁.

Ha det gott!❤️

14 månader sedan jag började bygga mitt nya liv. Igår när jag försökte hjälpa en vän som mår dåligt genom olika råd började jag fundera efter vi skildes åt.
-Hur kommer det sig att jag lärt mig så mycket och tar till mig så mycket, försöker allt för att må bättre medan hon bara inte kan komma loss?
Jag tror det hjälpte mig att jag var totalt nedbruten, för jag var som ett tomt blad. Det fanns inget mer än lusten att må bra. Jag har varit som en torr tvättsvamp som bara sugit åt mig allt jag kunnat finna för att jobba på att bygga upp mig själv.
Det är svårt att inte försöka applicera allt jag lärt mig på min vän. Vill ju att hon ska må lika bra som mig och det behöver jag öva på. Att inte försöka leva andras liv åt dom. Inte tänka att jag har den rätta lösningen på andras problem.

Jag jobbar fortfarande hårt med att förstå min kropp. Jag har under hela mitt liv låtit bli att lyssna på den så jag blir helt förvirrad ibland. Hur känns det att vara sjuk? Behöver man känna efter eller vet man? Jag har aldrig lyssnat på det tillståndet så jag tror att man är sjuk först när man inte orkar gå upp ur sängen. Allt annat är friskt. Jag har använt alla förkylningsdämpande man kan få tag på från apoteket och på kvällen druckit alkohol. Det är så jag jobbat tidigare. Nu försöker jag lära mig att veta vad som kallas sjuk nog att inte gå till jobbet. Det är en utmaning!

Tänker på hur hemskt det kunde ha blivit för mig. Har tänkt en del det senaste. Har fastnat i ångest ett tag och katastroftankar. Nästan trott att det hänt massa hemskt. Tänkt på alla år jag druckit. För mig är det vansinnigt, hur kunde jag göra så? Men nu när ångesten börjar lägga sig börjar jag få perspektiv. Jag är så tacksam över att jag på något sätt hade någorlunda förstånd, jag var så rädd att skada någon med mitt drickande därför drack jag tyst. Jag räknade oftast ut när jag kunde dricka mycket utan att bli påkommen. Jag har ändå ångest över att jag druckit när mina barn sett även om jag höll mig mest till mig själv har det inneburit att jag varit en frånvarande förälder. Jag har tänkt på att vara dämpad, det är jag tacksam över men det har såklart märks något ändå. Jag skäms för att jag svepte ett glas vin utan att någon såg men jag behövde det för att vara i samma stämning som de andra blev på ett glas. Jag behövde mer. Vid ett tillfälle blev jag ordentligt packad på en fest. Det har jag fortfarande sån ångest över och undrar vad alla tänkte om mig då. Jag brukade aldrig tappa kontrollen på fester eftersom jag var en ensamdrickare. Kunde hålla mig lagom i sammanhang med andra och dricka desto mer dagen efter i min ensamhet eller efter jag kom hem. Jag vet fortfarande inte om eller vilka som insåg att jag drack för mycket och det är jobbigt eftersom jag skäms. Vilka vet? Det är en skam som jag fortfarande är så rädd att någon ska veta om. Jag vet att jag borde svara att jag var medveten om att jag drack för mycket och att jag därför slutade men det är så svårt att erkänna att jag kunde bli en sån. En sån jag verkligen inte kunde förstå att folk blev. En som är kontrollerad av alkohol. Att jag drack trots att jag skulle jobba dagen efter. Jag har kommit till jobbet som ett ras men fattade inte på den tiden att det borde luktat om mig. Jag duschade så jag luktade massa gott och använde halstabletter. Nuförtiden har jag världens luktsinne för sånt men jag tror att folk som inte har erfarenhet inte fattar sånt. Och jag som hade en så fin fasad utåt var nog inte den man misstänker i första taget. Men nu undrar jag? Hur många kan ha känt det på min andedräkt? Hur många har misstänkt det och tänker att det är bra att hon inte dricker mer för hon är ju alkoholist?

Tänk om någon kommit och knackat på någon av alla gånger jag hade druckit en vardag? Tänk om det skulle hänt mina barn något på natten när jag var totalt avdäckad. Tänk om jag då fått en anmälan på mig? Tänk vilken fullständig katastrof det kunde ha blivit! Tänk att jag till och med drack innan barnen kom hem från skolan. Tänk om skolan hade ringt och något hade hänt och jag hade behövt ta mig dit! Jag försökte verkligen hålla mig tills dom kom hem men många gånger klarade jag det inte. Jag har varit så bakis att jag varit tvungen att gå till affären och köpa folköl som jag inte kunnat vänta med att dricka tills jag kom hem så jag svepte en eller två i skogen på hemvägen. Jag har packat ner alkohol i handväskan på morgonen för jag ska klara mig. Svept den på någon toalett. Jag har svept öl så fort jag vaknat för att inte hinna få ångesten, sedan en till på toaletten. Jag har gömt alkohol vid sängen kvällen innan för jag vetat att jag kommer behöva den på morgonen. Jag har hällt över vin i petflaskor för att kunna dricka mellan varven så min man inte skulle veta hur mycket jag drack. Jag har köpt hem en extra BIB till mig själv så min man inte ska veta att jag inte klarar mig på det han köpt hem så har jag varvat med att dricka på vårt gemensamma och mitt eget.
Vilket starkt behov jag hade av att skriva av mig ser jag nu. Det är hemskt att hålla det inom sig när det maler i huvudet.

Jag är så tacksam över att jag lyckats ta mig ur detta utan katastrofer. Hade jag inte slutat när jag gjorde det hade nog katastroferna inte varit långt bort. Jag har klarat mig ur detta med körkort i behåll, familj, jobb, vänner och ekonomi. Jag har haft en sån enorm tur och jag är evigt tacksam över det.

@Himmelellerhelvette Så himla plågsamt för dig att tänka tillbaka och sen skriva ner allt. Men så nyttigt! För dig och oss andra gamlingar som en påminnelse. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette jag känner igen mig totalt. Försöker minnas hur fan man tänkte. Med det var alltid liksom bara den här gången. Jag orkade sällan tänka på hela bilden. Det kändes som ett självförsvar, nödvärn, varje gång. För att klara dagen. För att hållas på benen. Eller föralldel hopp om njutning, och ibland också ren njutning, några klunkar. Sen bara tvång. Jag tittar ibland på lyxfällan och känner igen det där- kicken i att ta ännu ett sms- lån med 25% ränta. Samma känsla att ta ännu ett glas. Ett äh- vad sjutton.

@Himmelellerhelvette Skulle kunnat vara jag som skrev detta, känner ingen allt och massor av mer därtill. En gång drog jag i mig vin på toaletten innan ett viktigt möte jag skulle hålla och mina händer skakade av både baksmälla och nervositet, fy fan! Jag har plågat mig med dessa tankar många gånger för att jag inte ska försköna eller släta över hur det var och aldrig glömma. Men, nu stoppar jag mig själv när dessa tankar kommer om hur jag betett mig och undran
över alla som kanske anat. Jag kommer inte att glömma och jag kan bara påverka nuet. Det ger mig inget att tänka på detta mer. Nu tänker jag mest att det är så tydligt hur alkoholdjävulen kunde ta över mitt liv, att det är så han jobbar. Jag minns hur mina tankar var då och hur fast jag var i alkoholträsket, alkoholdjävulens tankar. Skammen och skulden där på toaletten svepandes vin, men ville bara döda tankarna och känslorna inombords och sluta skaka. Hur jag ändå genomförde mötet bra, men jag var inte närvarande och där utan bara i ett skal. Men, nu har jag lämnat detta, förlåtit mig själv, jag satt fast i alkoholdjävulens klor men nu är jag fri! Nu gör jag om och jag gör bättre. Vet inte heller vilka som eventuellt misstänkte alkoholism men det är inget jag kan göra något åt nu. En person på mitt förra jobb sade att du verkar må så bra och är så positiv och då sade jag att, ja, jag mådde inte så bra under en tid. Jag tror som du att när man har erfarenhet så kan man lättare sniffa till sig eller se om en person har alkoholproblem. Jag såg flera som jag misstänkte hade problem precis som jag, en som tydligt tom var full på jobbet och en som jag kunde se det på i det yttre.

Jag är också så oerhört tacksam för att jag slutade dricka innan det skedde en katastrof, vi klarade oss! Jag tänker mest framåt, positiva tankar om mitt liv framåt och det som jag kan påverka. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt och det ger positiva känslor. Jag vet hur det var och vad som skedde, jag försöker inte trycka undan det, försköna eller inte låtsas om det. Jag tar ansvar för att det var så och det var verkligen inte bra, jag var besatt av alkoholdjävulen. Jag har ingen speciell person utanför familjen som jag känner att jag behöver be om ursäkt. Det är inget som plågar mig. Barnen har jag bett om ursäkt, i samband med att jag slutade. Skulle någon komma fram och säga något, skulle jag nog säga att jag inte mådde så psykiskt bra under en tid, men nu är det mycket bättre.

Nu ser vi framåt, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden❤️

Det var verkligen skönt att få skriva av mig igår. Jag kände sån frid efteråt och somnade så gott. Tack för era responser. Det är viktigt att påminna sig ibland om hur det var för det är lätt att jämföra sig med andra och tänka att det inte var så farligt. Det är det farligaste. Men när man granskar sig själv vet man. Bara jag vet hur det var för mig. När man lever i det är det som @geggan skriver att man tar inte helheten utan mindre bitar av helheten för att klara av situationen, ett självförsvar som gör att man kan fortsätta.
Jag tänker nu på dig som fortfarande inte tagit in helheten om hur ditt drickande ser ut. Dig som tänker att nu får det räcka men som efter några dagars nykterhet tänker att det inte var så farligt. Jag lurade mig själv på det viset under flera år. När jag inte druckit på fyra dagar hade ångesten försvunnit och jag tänkte att det bara var bakfylleångest och att jag hade inbillat mig att jag hade problem. När jag alla de gånger jag hade kört en vit månad hade övertygat mig om att jag inte hade problem kunde jag dricka ikapp, då drack jag varje dag veckan efter, tog igen! När man är mitt i det är det beroendedelen av hjärnan som är den starkaste delen och den är mäktig, den lyckas lura en gång på gång under år efter år men om man får en lucka på tre månader, då hinner hjärnan läka såpass mycket att man får perspektiv, förhoppningsvis förstår man då att man vill läka sig ännu mer för att få ett ännu bredare perspektiv och tillslut kan man komma dit där man ser helheten och förstår hur fruktansvärt beroende man varit.

Nu blickar jag framåt igen, det var viktigt för mig att minnas och skriva ner, både för mig själv och för er som går efter mig.

Tack underbara @Andrahalvlek @Geggan och @vår2022 för er respons. Det är så skönt att inte känna sig ensam när känslan kommer. Jag är inte ensam i detta. Vi är inte ensamma. Vi är många som blivit beroende och vi kan komma ifrån det❤️