Vill bara skicka en hälsning. Du undrade i ett tidigare inlägg När det blir bättre, När det vänder? Och jag tänker att det är svårt att se allt som är positivt när du är så orolig för din dotter. Just den situation som du har med oro över nåt du inte kan kontrollera är nog de situationer som jag upplever som mest ansträngande. Att vara orolig över sina barn är också extremt jobbigt, de är Prio 1 och det är jobbigt att släppa taget och då behöver man vara säker på att de mår bra för att slappna av. Jag har inga tips, vill bara skriva att det inte är så konstigt att det inte ”har vänt”. Du ör fantastisk som håller dig nykter. Alkohol hjälper ändå inte, tvärtom. Så skickar en liten kram. Ta hand om dig!

Kära du vad svårt ni har det! Skrev just ett inlägg hos mig om alkohol som effektiv ångestdämpare och min tacksamhet över att slippa använda den i pressade lägen. Precis som Sisyfos skriver, den här oron över det man inte kan kontrollera är den absolut värsta. Kvittar om man har "vuxna" barn. Du är fantastisk Varafrisk som klarar allt.

Kram!

@Daemon Tack❤️ Jag hoppas också att filmen tar slut snart. Och att allt blir bra🙏🏻

Åh hej@Sisyfos ❤️ Det var länge sedan. Tack för att du tittar in. Det finns liksom ingen ”lösning” just nu bara göra det bästa av situationen och framför allt inte dricka alkohol!

Igår eftermiddag/kväll var jag SÅ arg! Jag kände mig så kvävd😱och att jag inte lever mitt liv! Jag vill berätta om det här så jag kan släppa det sen! Jag vill bara säga det högt (skriva) utan tänka efter så mycket. Och.. för säkerhets skull jag kan förstå att det finns ngt i den andres liv som inte jag känner till och jag förstår att vi är olika.

När man har vuxna barn kan man ju tänka att man kan känna sig mer fri, att man får släppa taget lite grann. Kanske få lite hjälp tillbaka. Så är det inte. När vår dotter är manisk så är hon ju inte alltid den trevligaste personen men det handlar hela tiden om att hålla ett lågaffektivt bemötande även om man kan bli skogstokig. Känslorna far hit och dit. Skogstokig, ledsen, förtvivlad och rädd. Beslut som är långtifrån genomtänkta vilket gör att vi får ändra vad vi tänkt. Vår dotter behöver även en del stöd fr oss när hon är sitt vanliga jag. Min man var m henne på vuxenpsyk igår. Proverna var inte alls bra. Så nu hoppas vi på att boendestöd ska börja på måndag🙏🏻

Vår son tycker allt detta är jobbigt. Svårt när systern ändrar personlighet. Han är säkert orolig men visar inget. Min dotter är arg på honom och hans sambo men är nog väldigt ledsen egentligen. Min son bemöter inte alltid mig trevligt utan hamnar där vi var när han var i tonåren. Även jag kan hamna där för jag blir arg och ledsen. Hans sambos föräldrar är skilda. Hennes pappa har aldrig varit h dem fastän de har bott ihop i snart fem år. Mamma har kanske varit där fem ggr. De bor ca tio mil bort. Jag blir skogstokig på dem som aldrig kommer och hälsar på sin dotter. Vi blir liksom föräldrar både t vår son och hans sambo. Hans sambo är en genomgod person. Ibland blir jag avundsjuk (hemska känsla) men min svärdotters mamma blir överraskad ibland och bjuds på mat. Det känns ibland som om vi är tagna för givet.

Är arg/besviken på min chef som inte pratade m mig i tisdagsem. Tänkte att hon kunde hjälpt mig att prioritera i min kalender nu när det är tjockt i mitt huvud. Fysiska möten går bra men samtal som jag ska ringa det tar emot samt all information som kommer på mail. Jag kan inte ta emot informationen. Det blir helt enkelt för mycket. Jag sitter i slutet av en korridor….ett kontor är tomt…nästa kontor sitter min kollega med ständigt stängd dörr och därefter jag. Det är nedstämdhetens korridor😨

Känner en önskan om att åka iväg….bli ompysslad….vila….jag är SÅ trött…arg….ledsen..känner mig kvävd….får inte luft….jag måste sätta gränser och säga ja t mig själv❤️

Kram🐬

@Varafrisk Får en känsla av att du borde ta semester och åka bort någonstans . Med telefonen avstängd…Finns någon annan som din dotter kan vända sig till några dagar?
Riskera inte din hälsa.🙏🏻❤️

@varafrisk nu kommer jag att skriva något som jag skrivit förut. Ursäkta på förhand att jag tjatar. Jag har likande erfarenhet som du men inte på långa vägar under så lång tid, men jag känner väl igen denna oro som sliter och biter när man inte vet var barnet är, om hen gjort sig själv illa. (Min dotter var inte arg mot mig så jag föreställer mig att det du går igenom är oerhört drabbande).
Jag hade inte ett enda check i boxen för depression men min läkare ville ändå att jag skulle testa ssri-antidepressiva, så som hon förklarade det är oro under lång tid en komponent som påverkar våra signalsubstanser och bryter ner.
Detta var oerhört viktigt och värdefullt för mig, och jag vill bara tjata lite till om det helt enkelt. Har inga råd att komma med men jag är verkligen ödmjuk inför det du går igenom och jag hoppas, hoppas att det snart lugnar sig. Stor kram 😍

@Amanda L ❤️Ja, visst vore det skönt att ta semester. Åka iväg t ett lugnt ställe. Har tänkt tanken. Vet inte om jag skulle få ro ändå. Vi får se.

@Se klart ❤️ Lyssnar på vad du säger. Förkastar det inte. Om jag får en läkartid så ska jag nog ta upp frågan.

Igår träffade jag min sponsor. Jag var även på möte på fm. Min sponsor och jag skulle börja att prata om det fjärde steget men jag pratade om min situation. Vi bestämde att jag skulle ringa vårdcentralen idag. Även försöka få tag på min socialsekreterare för att trycka på att nu måste man köra igång m insatser gällande min dotter. Jag vet inte om det påverkar ngt men iaf….Min dotter har sagt ja t boendestöd och rådgivningscentrum. Vill inte bli inlagd även om jag tänker att det skulle ha varit bra.

Så nu ska jag försöka få tag på sekreterare på jobbet som ringer och avbokar mitt besök och anmäla mig sjuk t jobbet. Vårdcentralen ringer 8.20 och jag vet inte hur men jag ska försöka få en läkartid idag. Det går bra att jobba när jag går in i min kuratorsroll dvs när jag har besök. Men sen när jag ska ringa samtal t föräldrar, läsa mail mm då funkar inte hjärnan så bra. Det blir för mycket.

Men…jag får dåligt samvete för jobbet, blir stressad…har mycket att göra. Ingen som tar mitt jobb. Får också dåligt samvete gentemot min dotter. Att vara hemma och inte berätta hur läget är. Men jag inte det. Jag försöker ta in att hon är kanske mer sjuk än vad jag vill förstå..känna acceptans.

Nej, nu måste jag försöka få tag på jobbet.

Ha en fin dag🐬Kram🥰

@Varafrisk Det är intressant tycker jag att titta på sina defekter och jobba med dom. Det är intressant överhuvudtaget att lära känna sig själv, tycker jag. Den dåliga självkänslan jag hade förut gjorde att jag inte kunde hantera att titta på mina defekter på djupet, det blev för mycket skam och ångest så jag la locket på och hade nerverna på utsidan. Jag blir så nöjd för varje framsteg jag tar och blir lugnare och mer harmonisk. Går inte in i krisläge lika lätt och om jag gör det tar jag mig ur lättare nu än förr, mycket med hjälp av andningen och analyser av situvationen samt sinnesrobönen som hjälper mig se om det är något jag kan förändra eller behöver acceptera som det är.

Kram❤️

@Varafrisk Så tungt du har det. Förstår att det känns hopplöst. Håller med om att testa medicin. Min svårt bipolära väninna har aldrig under de femtio år jag känt henne tillfrisknat utan tvångsinläggning. Förstås jobbigt också och tär på förtroendet. Tycker det känns klart att du behöver sjukskrivning. Kram från mig 🥰🥰

@Himmelellerhelvette Det är skönt att lyfta defekterna upp t ytan istället för att gömma dem el försvara dem. För mig är det även så när jag lyfter beroendet upp t ytan…inget försvar utan en förklaring. Och ja…sinnesrobönen är toppen! Så hjälpsam! Kanske skräms somliga iväg pga att det är en bön men det är ju några kloka meningar🙏🏻❤️

@Geggan ❤️ Jag tänker utan att veta att psykiatrin bedömer min dotter för frisk för att bli tvångsomhändertagen. Det ska ju mycket till innan det blir tvingade åtgärder. De frågar om hon vill bli inlagd och hon säger nej. Jag tänker att det hade varit bra för henne att bli inlagd. Kunna sova…få ro. Jag vet att hon har besök inbokat på socialtjänsten idag. Hoppas att det blir bra! Hoppas att hon ska slippa bli bollad mellan socialtjänsten och vuxenpsykiatrin!

@Daemon Tack för din omtanke ❤️

Igår när jag hade varit på eftervård kände jag ett uns av att vara lite lugnare. Vi fick fylla i ett papper när vi kom som var en utvärdering av hur veckan hade varit. Vad vi hade gjort bra, mindre bra, vilka känslor vi hade känt, om vi hade varit på möten osv. Det var en riktigt bra övning.

Min socialsekreterare som också har en dotter med en psykisk sjukdom sa något klokt om hur hon tänkte kring sin dotter. Med tanke på att jag själv blir äldre så även min man så är det bra att backa för att vår dotter ska kunna ta emot annan hjälp. Att finnas där om problemen blir av mer akut karaktär. Det är inte enkelt men viktigt att tänka på. Pratade även med en trevlig sjuksköterska på vc som i sin tur skulle prata med läkare. Sjuksköterskan ringde tillbaka efter några timmar och jag fick en läkartid på onsdag. Min chef skrev även att jag kunde sjukskriva mig själv hela denna vecka vilket jag har gjort.

Jag vaknade 7.45 av att telefonen ringde. Blir alltid lite rädd tänker att ngt har hänt min dotter något. Men det var min man som fickringde…igår fickringde han två gånger🙈

Känner mig gråtmild. Har dåligt samvete över att vara hemma fr jobbet. Orkar jag verkligen inte att jobba? Inbillar jag mig att hjärnan inte fungerar så bra? Vill inte vara ensam..vill vara m jobbarkompisar. Fast…..Kan jag sitta i morgonrock nu 9.40? Borde jag inte redan ha varit ute och gått? Har dåligt samvete även mot min dotter som inte vet att jag är hemma fr jobbet. Jag vet att hon skulle ge sig själv skulden om hon visste att jag är hemma. Hon har tillräckligt att bära ändå. Känner även sorg över att hon ska behöva må så här. Kan inte föreställa mig hur det river och sliter inom henne. Så svårt att stå vid sidan om…att vilja lösa hennes situation…men inse att jag ska inte lösa den….kan inte lösa den. Att någonstans inom mig förstå att ta hand om mig själv…att leva ett vanligt liv utan kickar varje dag. Att inte hela tiden låta min hjärna gå på högvarv för att försöka lösa min dotters problem. Att inte hela tiden tänka jag vill hitta på det el det, gå ut och äta el köpa hem god hämtmat, åka dit el hit osv. Jag behöver finna ro inom mig….hemma…med bra mat….vanlig mat…med rutiner. @Andra halvlek är ju superbra på rutiner. @vår2022 nämnde att alkoholen är en del av en helhet. Så är det..det är verkligen en utmaning att bara finna ro…att tillåta mig…att inte vara rädd…jag behöver inte gå in i försvar…inte ha katastroftankar …försöka lita på att det kan bli bra….utan så här är det.
Här sitter jag i min fåtölj i nattlinne och min morgonrock…snart 60 år 9 månader….med 228 nyktra dagar..det är ju ändå ganska bra eller🤔

Nu är det iaf dags att sätta på kaffe, fixa en knäckemacka m leverpastej och egeninlagd Västeråsgurka fast först bädda sängen.

Ha en fin tisdag t er alla 🥰 Här skiner solen☀️Kram🐬

Känner mig lite ledsen idag. Ledsen för att jag tycker att min dotter verkar inte må så mycket bättre. Är väldigt tveksam till hur hon tar sin medicin.
Försöker lita på att vård och socialtjänsten tar sitt ansvar. Fast det går långsamt, tycker jag.

Känner att jag skulle vilja fly. Jag vill inte dricka alkohol inte fly på det viset utan fly, åka bort och komma tillbaka när allt är över. Fast jag är ju här hemma. Och det är ju på ett sätt bra att stå ut…lita på att det blir bättre. Fast jag tänker väl inte så just nu. Just nu känner jag mig trött.

Var på möte igår. Det var stegmöte. Vi pratade om gottgörelse. Det är steg nio. Det var ett intressant möte, bra delningar.

Idag är det 37 år sedan min man och jag blev ett par❤️ Och vi är fortfarande tillsammans inte av bekvämlighetsskäl el lojalitet utan av kärlek. Det går inte riktigt förklara hur kärleken är efter 37 år men den känns. Han är min bäste vän och livskamrat! Så jag känner tacksamhet🙏🏻❤️

Kram🐬

@Andrahalvlek @vår2022 @Se klart Tack❤️ Ikväll blev det lite havskräftor och bakad potatis m rom, rödlök och creme fraîche😋

Har blivit sjukskriven på heltid nästa vecka och därefter två veckor på halvtid. Det känns bra!

Kram🐬🌺

@Varafrisk grattis! Och skönt att du blev sjukskriven! Du behöver verkligen tid för dig själv. Tänker mig att det är som en konstant sorg med dottern. Är din man pappa till din dotter? Hur reagerar han på alltihop? Kram från mig! 🐳❤️

@Geggan Tack!❤️

Ja, det känns mer som en sorg nu än tidigare. En slags acceptans. Att jag kan inte lösa min dotters problem. Jag kan finnas där men inte fixa det. Det gör ont! Vaknar varje dag med en oro innan jag vet att inget har hänt kvällen före då slappnar jag av. Jag måste säga att jag är en mästare på lågaffektivt bemötande.

Och ja, min man är pappa t min dotter…vår dotter. Vi levde ihop i åtta år innan vi först fick vår son och efter fyra år vår dotter. Våra barn är adopterade. Min man har ett mycket bättre filter än vad jag har. Så han blir inte så uppäten av vår dotters liv så som jag blir och nu försöker jobba med att inte bli. Han är en mycket viktig person för vår dotter och viktigt stöd för mig. Han hjälper t med mycket praktiskt samt ekonomi. Min kunskap om vård och socialtjänst är större än hans eftersom jag arbetar/har arbetat där. Jag ser därför lättare när det inte fungerar samt känner till mer vilka rättigheter man har vilket är både för- och nackdelar.
Vi kompletterar varandra helt enkelt!

Kram🐬❤️