@Himmelellerhelvette Tack för omtanken:) Skriver på datorn nu därför blir det lite svårt med emoijisar,...

Det här är sista veckan då jag är sjukskriven 50% därefter går jag upp till ordinarie tid som är 80% fram till årsskiftet. Så idag är det ledig dag. Har varit ute på en promenad och druckit mitt förmiddagskaffe. Har takarbetare hos mig...istället för lägga nya takpannor målas de befintliga takpannorna. Skönt när det är gjort!!

Under de senaste veckorna, månaderna har jag nog aldrig fått till mig så mycket som att jag ska vara rädd om mig själv, ta hand om mig osv. Jag vet att det är av omtanke, välmenat mm. Och, jag tänker...hur ska jag ta hand om mig mer än vad jag gör...prioritera mig själv osv. Jag har valt att gå ner i arbetstid till 80% fram till årsskiftet. Jag har blivit sjukskriven tom på fredag. De två senaste veckorna har jag arbetat halvtid. Jag går på eftervård varje måndagsem samt ca två NA-möte i veckan. I söndags var min man och jag ute på en dagsutflykt ca sex, sju mil hemifrån då vi var ute på gårdssafari. Vad jag själv vill prioritera är att motionera mera samt äta bättre, inte tröst äta. Välja en promenad istället för en TV-serie. Även om det allra viktigaste var att sluta dricka så behöver jag gå ner i vikt för min hälsa, för mitt hjärta! Så på något vis har jag bytt ut ett beroende mot ett annat beroende och detta behöver jag ändra på. Det är dock jättesvårt! Ska inte skylla på min dotters mående men det är en del av det.

Alla människor som har ett vuxet barn med en bipolär sjukdom som befinner sig i ett skov har inte barnet/surret i tankarna under dygnets vakna timmar men jag har nästan det. Det är väl bättre när jag arbetar, sysselsätter mig med något men surret finns. Min dotter har varit tvångsvårdad under ca fem dygn resten av dessa dryga tio veckor har hon inte varit det. När det gäller bipolär sjukdom finns det olika typer är lite osäker på vilken typ hon har men det jag vet är att hon har blandepisoder dvs hon kan växla flera gånger under en dag mellan manisk och depressiv. Jag skulle vilja säga att jag upplever henne mer eller mindre mycket ångestladdad hela tiden. Även om hon beskriver sitt tillstånd som att hon behöver hjälp så är hon ju hela tiden den som vet bäst. Hon har ju svårt att se vad hon behöver. Och, eftersom hon inte är tvångsvårdad är det hennes beslut som gäller. Vi som föräldrar ser att hon behöver mycket mer stöd än vad hon har men vi vet inte vad hon har tackat ja eller nej till. Vi vill lita på henne men vi kan inte riktigt lita på henne pga hennes sjukdomstillstånd. Vår dotter söker oss och avvisar oss. Som förälder är det så svårt att sätta gränser för vi vill hjälpa henne för hon är ju också mycket ensam. Det är mitt största problem att sätta gränser mot henne. Det är väldigt komplext! När jag träffade min socialsekreterare i måndags på eftervården frågade jag om inte socialtjänst och vuxenpsykiatrin möter upp en person som blir utskriven fr sjukhuset, en person som har blivit tvångsomhändertagen. Min socialsekreterare sa till mig att jag hade för stora förväntningar. Jag sa att jag tycker inte alls att jag har det utan jag tänker att man bör följa upp individen. Jag får ofta höra att vår dotter har tur el har det bra som har oss föräldrar, att många med psykisk sjukdom är mycket ensamma. Det är naturligtvis skönt att hon har oss föräldrar men då utifrån att vi kan umgås som föräldrar och vuxet barn inte på så vis att vi ska vara någon form av boendestöd eller att hela tiden driva frågor, stöta på. Så jag försöker så gott jag kan....något som jag skulle uppskatta vore att någon sa till mig...får jag bjuda dig på en kopp kaffe...jag hör att du är trött....istället säger man....hör av dig när du orkar...

Kram:)

Idag är det 14 år sedan min pappa dog. Min bror ringde mig på morgonen vid 6-tiden. Han sa att man ringt fr sjukhuset (som ligger fem mil bort) att tillståndet för pappa var kritiskt, att vi hade ett par dygn på oss. Tio minuter senare ringde min bror och sa att pappa var död. Vi visste att pappa hade ett brock på kroppspulsådern, det hade brustit. Han hade inte ringt ngn av oss barn, ville nog inte störa. Mamma trodde att det var ngt m hans höftled som han hade tidigare opererat. Det var sådan chock för henne när vi kom hem t henne och berättade att pappa var död. Det var en chock för oss alla. Jag hade en mycket nära relation t min pappa. Han var en oerhört snäll, generös och omtänksam människa. Det fanns acceptans när han dog för han var redo att dö och han blev 84 år. Jag skulle fylla 47. Flera av mina kollegor som är i min ålder har kvar sina föräldrar i livet. Det känns så märkligt för mig eftersom min pappa hade varit död så länge. Så idag minns jag och tänker extra mycket på min pappa🙏🏻❤️❤️

Det har snart även gått elva veckor som min dotter varit dålig. Något som är svårt efter ett skov är alla efterdyningar som kommer…massa saker som försvunnit, tappats bort, räkningar som inte betalats, organ i kroppen som fått ta stryk, tingsrätts beslut som kommer tas mm pga maniskhet och berusning😢 Så det är inte bara sjukdomen i sig som är ett helvete utan allt som kommer efteråt.

Jag känner att dessa tolv veckor har tagit ganska hårt på mig plus min jobbsituation. Det är en sjuk arbetsmiljö.

🍁🍁🍁🍁

@Varafrisk Det är en stor sorg när man förlorar en älskad förälder. Jag hade nog en liknande relation till min pappa som gick bortför 11 år sedan, helt plötsligt. Den sorgen sammanflätas med när mina problem med a tog sin början… ❤️ till dig!
Förstår också oron för din dotter och hur det påverkar dig. Du är så stark som fortsätter på det nyktra spåret! Keep on doing that! Det är det bästa du kan göra för din dotter, att fortsätta ta han om dig själv! Det finns många med bipolär sjukdom som är helt ensamma, som inte har fina föräldrar. Du och din make finns där i bakgrunden och vill/önskar/kan hjälpa till med efterdyningarna men jag tänker (obs mina tankar) att ibland kanske hon ska ta hand om några av efterdyningarna själv för att lära av konsekvenserna. Vikten av att själv förstå innebörden av att sköta sin medicinering, hälsa etc är väl en förutsättning för att få ett drägligt och bra liv. Lättare dagtiden gjort. Kan dra paralleller till alkoholen och den kamp jag själv för. Hoppas jag inte klampar in, jag skriver med ett stort ❤️ i tanken. Jag har själv nära relation till bipoläritet. ❤️❤️❤️

@Ny dag Tack för ditt inlägg❤️Du klampar inte in, jag lyssnar t vad du skriver så det är helt ok! Jag vill ändå bara skriva hur det är inte som varken försvar el förklaring. Innan detta skov (som håller fortfarande på men är lite bättre) så har hon tagit sin medicin då hon inte ville hamna där hon var för tre år sedan. Nu hade hon missat att förnya receptet vilket ledde till att hon var utan medicin ett antal dagar. Dessa dagar var tillräckligt för att hon skulle insjukna därefter har hon tagit medicinen mycket oregelbundet. Veckorna före hon blev tvångsomhändertagen omhändertagen var det nog lite medicin desto mer alkohol. När hon blir manisk tänker hon ju att hon är som vanligt och vet bäst. Och, även om hon är mycket sjuk får hon bestämma över sig själv. Så vad jag hela tiden har önskat är att hon skulle ha boendestöd samt arbetsterapeut på vuxenpsykiatrin hjälper henne m många praktiska saker eftersom hennes minne och hennes logistiska förmåga är svag. Hon skulle fått boendestöd nu men jag tänker att hon har sagt nej t det. Och efterdyningar kommer hon få även om vi är där och försöker minska dem. De blir både polisiära och ekonomiska efterdyningar så det räcker till. Ekonomin som hon hade börjat bygga upp lite grann efter hon betalt skuld t Kronofogden och fått ett heltidsjobb har raserats. Hon har varit sjukskriven i tre månader, bara det påverkar ekonomin. Personlig assistent är ju inget överbetalt arbete. Jag ber att detta skov har nått sitt slut nu🙏🏻

Igår var jag hos min samtalskontakt. Det blev lite rörigt för mig och jag behöver nog prata om det m henne nästa gång annars är det skönt att åka iväg t en annan stad. Känner stress på jobbet. Rörigt. Även om det inte syns utanpå så är jag väldigt trött, ledsen och arg. Vad jag har upplevt under de elva senaste veckorna kommer många aldrig uppleva. Det är mycket att förhålla sig till, mycket ångest och rädsla. Och, då innan allt hände hade jag redan en extrem trötthet. Jag är väldigt arg hela tiden när jag är hemma och det går ut över min man.
Jag har funderat varför jag är så arg. Ilska kan vara ett tecken på ej tillgodosedda behov. Jag tror att ilskan delvis beror på att det är första gången som jag är nykter när min dotter befinner sig i ett skov tidigare har jag dämpat mina känslor med alkohol. Tror även att ilskan beror på att jag har haft sätta gränser t både mina barn och andra därför krymper jag lite. Tror även ilskan beror på att det är totalt snurrigt i min hjärna samt att jag lever inte mitt liv…men vad sjutton är mitt liv?!?! Vad vill jag??? Jag har ju tappat bort mig själv i allt detta😢Skrev ner på ett papper allt som rör sig i mitt huvud och det blev tjockt😱

Kram🐬

Jag tänker att man kan bli arg över en massa olika skäl och ett skäl kan ju vara när man inser att livet inte alls blivit som man har tänkt? Att föreställningen om ”livet kring 60” och verkligheten krockar? Att vanmakten blir stor över det som inte går att påverka?
Att känna ilskan är inte farligt och det är ”bara” en känsla och den är okej. Kan ju vara skönt att låta den finnas så går den kanske inte på samma sätt ut över din man? Det är smärtsamt att vara arg på den som står en närmast- det blir så ensamt för båda. Kram kram 🥰

@Varafrisk skrev just ett inlägg om min och sonens inlägg bla om att min rädsla uppfattas som aggressiv. Min fråga till dig är Är du arg? I din situation hade jag också känt stor vanmakt, rädsla, oro och en massa olika saker som förmodligen skulle ta sig uttryck som "arg" men där "arg" egentligen är ett rop på hjälp. Myndigheterna tycks stå handfallna kring din dotter, är det dem du är arg på egentligen (men så får din man en skrapa i stället)? Jag kan själv vara dålig på att sortera (och därför uttrycka) vad som är vad och att reda ut vad jag egentligen känner. Allt kan i stället bli ilska blandat med stark trötthet när tillfälle ges.

Kram Varafrisk!

@Se klart Tack för dina ord ❤️ Jag är inte rädd för ilskan men fruktansvärt trött på att vara arg. Tänker på det du säger om ”livet kring 60” och att verkligheten krockar…det ligger ngt i det. Och kanske det inte handlar så mycket om livet kring 60 ..jo, det gör det kanske på ett vis men ännu mer att när man har vuxna barn att kunna känna sig mer fri…..men min mans och min verklighet ser helt annorlunda ut. Jag sa t min man att det känns som om vi fastnat i en trasslig garnhärva men inte kommer ut. En människa som befinner sig i ett maniskt skov är ingen kul typ. Och det kan komma mycket elaka saker ur munnen men även förtvivlan.

Under em igår fick inte vi tag på vår dotter…svarade inte på telefon el sms. Tänkte att hon hade druckit kvällen före. Jag var trött och arg under dagen. På kvällen följde vi med en kollega t mig (som är med i Missionskyrkan) t M-kyrkan och lyssnade t sång och ett samtal m en känd journalist//programledare och pastorn i kyrkan. Man kunde även köpa fika. 250 personer en lördagskväll kan träffas utan alkohol. Skön känsla! Min kollega hade m en kompis t dig. Ja, vi var ett trevligt gäng och har några riktigt trevliga timmar.

Vår dotter ringer t min man innan det börjar så då vet vi att inget har hänt henne men han hör dåligt vad hon säger. Hon har även ringt mig men jag skriver var vi är. När vi kommer hem runt 22-tiden ber jag henne ringa mig vilket hon gör. Hon är berusad. Hon är även irriterad för att vi har varit hemma h henne och sett till katterna. Ur hennes perspektiv var det som om vi misstrodde henne om att kunna sköta katterna. Hon säger även att hon mår mycket dåligt. Att hon ska skära sig med rakblad, att det finns broar att hoppa ifrån. Jag blir jätterädd, vill åka t henne men hon säger nej. Säger att hon driver m mig. Hör att hon har ngn i sitt sällskap. Vet inte vem det är men frågar om han kommer vara med vår dotter. Han vill det men vet inte om han får. Han verkar inte heller helt ok…Så avslutas samtalet….och jag tänker….ska det aldrig ta slut??? Varför får man vara så sjuk och inte vara inlagd? Vet inte vården att maniska personer är mycket verbala?
Innan jag somnade åkte vi utanför hennes lägenhet, min man tittade in genom fönstret men hon var inte hemma…Snart har det gått tre månader…..

Kram🐬

@Charlie70 Tack❤️Du skrev nog när jag skev. Jo, men…det är svårt att sortera. Jag är förtvivlad och livrädd! Blir arg på min dotter som är otrevlig, som inte tar medicin, som dricker alkohol …men hon är sjuk så jag förstår henne ur det perspektivet. Jag blir galen på min maktlöshet! Knepig känsla när jag ska vara mig själv ….som inget hänt?!?! Men jag är även arg på …kanske mig själv? För att jag har så svårt att sätta gränser runtomkring mig själv (då menar jag inte när min dotter är sjuk).
Idag är jag SÅ trött!

Massa kramar t dig🤗

Just nu så känner jag mig så otroligt ledsen och sliten. Det är verkligen som att vara fångad i en garnhärva…skulle lätt kunnat dricka på det här men eftersom jag är en som inte dricker så gör jag inte det…..

🍂🍁🍂🍁🍂🍁

@Varafrisk nej, du är ju en sådan som hänger i! Garnnystan här också med funderingar på "när det ska ta slut". Eftersom vi vet att alkohol inte är lösningen och vi inte dricker längre så gör vi annat för att hantera livet. I dag har jag varit på ett skivstångspass. Och så tycker jag det var bra gjort av mig att jag lagade en stor (och av barnen med råge godkänd) chili con carne (var tvungen att googla på namnet eftersom jag tappar ord titt som tätt nuförtiden) i går som räcker till i kväll också (=slipper laga mat). Vilka bra saker har du gjort?

Kram!

@Se klart Älskar att tända ljus och ha färska blommor på bordet🕯️💐

@Charlie70 Skivstångspass och chili con carne går inte av för hackor🏋️‍♀️🌶️🥩

Jaa….vilka bra saker har jag gjort idag🤔Har lagat en god pastagryta t mig och min man. Har ju jobbat hela dagen…och hjälpte en förälder med att fylla i en blankett samt fästa fast kvitton för att kunna ansöka om sjukresa….så lite man själv behöver göra ibland som gör så mycket för ngn annan.

Har en kollega som är ungefär 30 år yngre än mig. Tycker om henne väldigt mycket. Hon hade gått förbi ett skyltfönster i stan och sett en fin blus som hon tänkte kunde passa mig. Efter jobbet gick jag t affären för att titta på blusen. Den var jättefin, så provade den. Tyvärr, var den för liten men tanken att min kollega hade tänkt på mig den värmde🙏🏻

Önskar så himla mycket att min dotter ska komma ur det här skovet NU! Det tar kål på oss😰😰

Ledig imorgon…ska försöka ta vara på dagen med enkla medel🙏🏻

Kram och Godnatt😴❤️

@Varafrisk tänker på dig! Ganska bra Fråga doktorn på TV i måndags om bipolaritet. Men de konstaterade också att det är väldigt svårt att vara förälder till ung vuxen som inte vill ha hjälp. Rådet är att försöka prata under lugna perioder, men det hjälper ju inte nu. Hoppas innerligt att det lugnar sig snart. Varm kram från mig. 🙏❤️

@Geggan Tack❤️Såg också programmet. Tyckte att det var bra! Följer Henrik Wahlström på Instagram. Jag har tipsat min dotter om att se programmet el se en del av hans länkar på insta. Tänker att min dotter skulle kunna ta till sig en del av vad han har att säga men hon behöver må bättre.

Igår nöjd jag hade ledig dag försökte jag sysselsätta mig lite grann. Blir annars lätt sittande i tankar. Igår städade jag klädkammaren. Den är väldigt liten så det gick fort. Bytte sängkläder. Tvättade. Rensade bort lite ogräs. Plockade in några ringblommor. Ringblommor påminner mig om min mamma, hon sådde alltid dessa blommor. Köpte ljung och bytte ut några vissna plantor. Det känns väldigt skönt att göra ngt konkret. Men hela tiden var min dotter i mina tankar. Tror att hon blockerade mig och min man igår. Åkte hem t henne. Hon var inte där. Gick in h henne men hon var inte där. Men den röran……😔 Åkte t krogen där hon brukar vara. Hon kom ut och rökte tillsammans m någon.

Så svårt att somna igår kväll. Känns i mitt huvud idag som värker. Så lätt det är för katastroftankar att ta plats i huvudet när man ska sova. När man inte får kontakt med sitt vuxna barn, och man har svåra minnen på näthinnan, hur ska man veta att inget har hänt? På ngt vis så måste man stänga av.. men smärtan, när man vet att ens barn inte får ordning på tillvaron och på ngt vid flyt fr nuet, den är olidlig😢 Att vara manisk liknar på ngt vis när man dricker el använder narkotika…..

Kram 🍂🍁

Fredag! Veckorna går fort när man arbetar 80% och är ledig på onsdagar. Jag betar av alla patienter/föräldrar som står på väntelista gm boka in tider i min kalender vilket känns bra.

Ska försöka planera in min helg på ett sätt som gör att jag inte fastnar i tankar kring min dotter. En dag kommer det bli bra men det är inte nu. Inte heller fokusera på den obefintliga kontakt jag inte har m vissa vänner el m min bror.

Eftersom jag vill göra nästan varje dag t en fest genom att tröstäta god mat och snacks så blir det svårt att längta el se fram t ngn viss maträtt. Ska försöka fundera ut ngn fredagsmat iaf.
Ser fram emot lördagens Kvinnofrukost i Missionskyrkan som kommer handla om medberoende. En god vän som också är adoptivförälder kommer m mig. Och på söndagskväll blir det konsert m Ola Salo och hans pianist Dompan. Dessa två begivenheter ser jag verkligen fram emot!!

Jag ska verkligen försöka göra allt vad jag kan för att inte fastna i ett sinnestillstånd av vemod och ledsenhet. Jag har ju iaf varit nykter 259 dagar idag! Så jag jobbar på bra med min nykterhet ni alla vet ju hur himla bra vi känner oss och hur långt vi har kommit när vi räknar nyktra dagar. Å jag har valt att vara nykter trots att de senaste tre månaderna har varit extremt svåra och tunga!

Så…till dig som kämpar…ge inte upp ….stanna kvar och skriv på forumet…en dag kommer dagen då du blir nykter…och till oss som befinner sig där jag själv är ja, vi fortsätter vår nyktra resa…och till er som har nått flera år av nykterhet…även om du känner att du inte behöver skriva för din egen skull så titta gärna in och skriv ändå för det är värdefullt…och jag tänker skriv om lätta dagar om svåra dagar..alla är värdefulla och tillsammans är vi en exklusiv klubb!!!

Kram🍁🍂❤️🥰🐬🙏🏻

@Varafrisk 259 dagar💪❤️! Och detta har du lyckats med trots att mycket annat påverkar din livskvalitet just nu! Du har verkligen anammat AHs motto med att aldrig ta det första glaset, nykterheten först. Jag tycker du är så stark, beundrar ditt sätt att trots allt gå vidare. Tänker ofta på dig❤️! Jag hoppas jag kan fortsätta min nyktra resa, dag 19 idag och det känns som att dagarna rullar på och alkoholen är just nu långt borta. Jag mår inte bra psykiskt just nu men det enda jag vet med säkerhet är att alkoholen endast förvärrar. Jag försöker istället hitta små ljuspunkter i vardagen, små tecken som tyder på att jag faktiskt mår bättre för varje dag som går. Har haft fruktansvärd huvudvärk under några dagar men det kanske är kroppen som rensar ut allt som alkoholen ställt till med. Har mycket drömmar nattetid vilket såklart också påverkar hur jag mår dagtid. Väljer tro att detta kommer bli bättre ju fler nyktra dagar jag kommer få. Stor kram 🥰 till dig!

@Geggan Tack❤️❤️
@Ny dag Du har det tufft men du ger dig inte💪🏻Skrev lite i din tråd igår❤️@Himmelellerhelvette Tack❤️❤️

Läser i Det vidare livet om hur det är att vara sviken av sina föräldrar. Vilken smärta det medför😔
Jag har haft en bra barndom🙏🏻 Inget missbruk el våld. Inte fattigt och inte rikt men alltid mat på bordet och hela och rena kläder. Men ganska bekräftelselöst och lite känsla av övergivenhet. Tänker ofta på i mitt arbete med människor att alltid lyssna in på hur barndom och uppväxt har varit. Ibland undrar jag finns den där idylliska barndomen?!

Min dotter har inte velat ha kontakt m mig de senaste dagarna. Jag tänker att det dels beror på att jag pratar om boendestöd, försörjningsstöd mm som hon upplever kravfyllt och dels saker som hänt under hennes uppväxt. Jag har nämnt det på behandlingen men inte här för det är otroligt skamfyllt. Jag kan inte riktigt komma ihåg händelsen själv men tänker att jag hade druckit och att vi grälade. Jag har typ …å det här är jobbigt att skriva om…gett henne en örfil😔Å det spelar ju ingen roll om jag var nykter eller inte för jag har gjort det. Som hon sa ii telefonen förra lördagen….hennes egna mamma. Hon nämner även när jag har tagit m henne i bilen när jag kände mig rädd för hennes bror och jag ville bort fr situationen då tog jag även m henne. Hon nämner även när hon misshandlades för någon månad sedan att jag inte frågade hur hon mådde att jag inte brydde mig. När hon nämnde detta förra lördagen så försökte jag bara bekräfta henne i hennes känsla för att diskutera när hon är berusad och manisk fungerar inte så bra. Min dotter är även oerhört verbal.

Jag säger inte detta med offerkofta på eller att jag sköter detta så bra…
Om det är något som jag skulle vilja göra ogjort är det givetvis örfilen. Men jag kan inte det…att vara berusad är inget försvar utan en förklaring…aldrig någonsin att jag vill slå mitt barn! Jag försöker öppna upp så hon kan prata om de svåra sakerna m mig. Det gör jätteont och hon lindar inte in orden…är mycket rak i sin konversation. Men jag får stå ut…jag har alltid tänkt att hon behöver en samtalskontakt inte för att jag ska frånta mig mitt ansvar men att någon ska guida henne i hennes känslor. Tänker även att det handlar om övergivenhet med tanke på adoptionen.
När det gäller att jag åkte iväg m henne hade jag önskat att min man klivit fram ett steg och varit ett stöd för mig och då även för vår dotter.
Beträffande misshandeln så vet jag inte varför jag ställde frågade först hur hon mådde men självklart brydde jag mig och hon berättade om händelsen. Fast hon har gett mig, min man och hennes bror olika berättelser vilket jag tänker beror på att hon var manisk och berusad.

Nu om en stund ska vi åka hem t henne. Min man sa att jag ska följa med en liten stund för jag ska vidare på möte. Jag ska bara lyssna på vad hon har att säga. Jag har gjort några stora misstag i mitt föräldraskap. Insikten om hur det är att ha en mamma som dricker/drack har gått djupare in i mig sedan min dotter har börjat dricka mer. En insikt som känns med råge! Jag älskar min dotter och givetvis min son och utan relation med dem då är livet innehållslöst!

🍁🍂🍁🍂🍁🍂