Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller helt och håller med om att man kan sakna alkohol vid några tillfällen men att priset är för högt. Och jag tror att jag håller på att acceptera att det är så för mig, på riktigt. Det liksom sjunker in. Det är inte ett alternativ att dricka. Punkt.

Ha en skön onsdagskväll

Hej Jeans, välkommen hit. Jag har en historia av att ha försökt minska mitt drickande vid upprepade tillfällen under många år innan jag, ganska oplanerat, slutade för knappt 3 månader sedan och inte har druckit sedan dess. Liksom m-m har jag ingen plan, ingen sluttid. Det jag visste när jag slutade var att jag inte trivdes med att jag drack för mycket och för ofta. Det jag vet nu är jag mår mycket bättre nu än jag gjorde då. Just nu är det inte värt att dricka överhuvudtaget för att det finns en risk att jag raserar det jag byggt upp. Så skulle en vinälskande kompis idag komma till stan och vilja dricka och umgås så skulle jag umgås men inte dricka. Min erfarenhet är att det inte är lika dramatiskt för släkt och vänner som det är för en själv, speciellt i början, att säga: "Nej tack". Det är många som tänker som vi, men som (ännu) inte gjort något åt saken.Folk omkring förstår hur man resonerar.

Om du ska sabba din mission och smådricka eller inte kan bara du själv avgöra. Du behöver bestämma vad det är att beroendedricka så du vet vilka regler som gäller, och sedan krävs det en rejäl dos med vilja (viktigast) och en trave strategier (förutbestämda handlingsmönster) som du tar fram när det finns risk att du kommer att bryta mot dina egna regler för att lyckas . Min första regel: "vad som än händer, drick inte" (väldigt enkel, ingen förhandling med mig själv). Den gäller tills vidare. Det finns en del andra regler som jag använt och som kan vara användbara. När man känner sug efter alkohol ska man inte ge efter direkt utan avvakta kanske 30 minuter. Finns suget avvakta en stund till och håll på så tills det försvinner. Jag trycker också i mig mycket tuggummi (mintsmak som går dåligt till öl och vin) och dricker en massa NA-öl.
Min erfarenhet är att det är absolut värst de första dagarna och veckorna. Efter ett par veckor när du börjar etablera din nya vana så blir det lättare.

och inte kom han och tittade på ugnen som pajat som han lovade igår.
Det verkar som att jag vill bli besviken om och om och om och om igen.
Vad försöker jag bevisa och för vem?

Det här med att toleransnivån ökar så markant har blivit en tydlig signal för mig att jag är illa ute. Senaste tjejfesten drack jag mest av alla men var långt ifrån den som var mest onykter (i sättet, promillehalten var nog högst på mig). Jag har som du Meredith11 haft kunnat få i mig en Box på alldeles för kort tid. Därför slutade jag köpa boxar och gick över till flaskor. Lite dyrare men lite snyggare tänkte jag :)
På lördag kommer en prövning.min vinälskare vän från annan ort är i stan och vi två ska gå på idrottstillställning och sen ut och prata och umgås. Hon är inte lika förtjust i sport som jag så hon har redan förvarnat om att hon har för avsikt att pimpa aktiviteten med vin innan. Det var jag helt med på, när vi bokade detta. Nu tänker jag på hur jag ska säga till henne att jag inte ska dricka eller ens bara dricka lite! Ni som varit med ett tag, hur jättemycket sabbar jag min mission att sluta beroendedricka om jag smådricker på lördag? Jag inbillar mig att jag skulle klara det, men är ganska säker på att jag kommer bli besviken på mig själv och få ågren dagen efter.

Hej LillaAnna,

Tänkte bara kika in och höra hur du mår och hur det går för dig!

Skickar en kram

Lexi - jag är så själaglad för din skull!

Du är så otroligt modig - du måste vara ordentligt stolt över dig själv! Hoppas att du får riktigt bra hjälp och hamnar i goda händer. Du förtjänar att få må bra.

Stor, stor kram till dig

Har också haft de där drömmarna. Jäklar vilken ångest de triggar igång! Men det är väl det man glömmer när man varit nykter ett tag - alltså vilken ångest man faktiskt hade hela tiden...! Hua! Den kan man ju leva utan, om man säger så...

Kram på dig

Grattis till ditt nyktra år! Fantstiskt bra jobbat!

Det känns så skönt att läsa att det går. :-D

Tack snälla ni för att ni tar er tid och svara o peppa och ge råd!!
Nu är det nolltolerans hemma hos oss... Det har gått bra i iaf två dagar nu om han håller sig sysselsatt... Men han lägger över det på mig känns det som, han säger saker som; om det får dig att må bättre... Eller; jag kan vara nykter ett helt år om det får dig och må bra...
Jag vill ju att han ska må bra! Och jag oxå givetvis, men jag vet inte...
Jag känner mig hemsk, men jag litar inte på honom alls... Hur hittar man tillbaka till det? Tilliten?
Kram

Hinner inte skriva nu men vill bara säga tack för alla inlägg! Stärker och värmer oerhört!
Jeans

Men hallå där! Vad roligt att du är tillbaka igen och att du flyttat hit! Välkommen! Har saknat dig!

Kram

PS. Skriver mer senare - är på språng!!

Ett helt underbart inlägg! Tack för att du delar med dig! :-D

Hade de bästa föresatser igår. Men. Kom inte ut. Hann inte meditera. På riktigt. Hann inte. MEN jag ger mig inte. IDAG blir det av. Nyordning på schemat. :-)

Mötena avlöser varandra idag och ska springa iväg till nästa snart! Kramar till dig <3

igår då han var rejält på lyset.Stackars stackars han ;) som var tvungen att trösta sig då bilreparatören inte kom för trettielfte gången i sommar/höst.
Jag kände mig helt blank och inte alls förvånad.Trodde reaktionerna skulle komma efteråt att vilja åka ner prata eller rädda upp situationen,men de uteblev.Idag ska han till läkare som är väl medveten om situationen då det var hon som skrev ut antabus för två år sedan och remitterade till alkoholmottagningen.Han lär ju lukta idag förmodligen.Så litet hopp att hon lyfter på locket.

Själv gick jag stärkande promenad på 1,5 timme med väninna och har sovit i 10 timmar utan tanke (nästan) på fyllgubben i stugan.
Det kändes värre dagen innan då jag misstänkte och inte visste.Mådde helt enkelt bra igår kväll trots omständigheterna.Alltid något..

Tjenis
Nä...innerst inne vet jag också vart det slutar. Även om man är benhård i början. Har ju visat mig att jag kan vara benhård.
Dessvärre så slutar tankarna med alkoholen på ruset, hur skönt det är att sväva iväg. Finns inget socialt i det!
Hjärnan är programmerad med att alkohol är rus och flykt från nuet, inget annat. Njutning av god dryck är ett svepskäl för att svepa.
Är rätt säker på att lördagsvinet kommer att trigga viljan efter mån-fredags ruset! Trigga längtan till den riktiga helgfyllan på fredag och lördag.
Så jävla dåligt som jag mådde för ett år sedan med all ångest och rädsla kan inte vägas upp av socialdrickande?

Ha det - kämpa på!

Så sant m-m, priset är för högt. Jag skulle också vilja kunna dricka några glas vin vid en tjejträff, eller en mysmiddag med mannen. Men det går inte och jag accepterar det.
Jag skulle må skit ganska fort om jag skulle dricka igen. Det kan det aldrig vara värt, denna hemska ångesten som flyttade in hos mig för gott på den tiden.
Kram och jag hoppas du mår lite bättre, jag ska kämpa mig tillbaka, för stressad just nu.
Kram vännen
Konstnären

Så roligt att se att det går bra för dig, Akvariet! Hysteriskt hälsosam - ja, så är det väl en och annan som tänker. Ja, hellre det än målmedvetet destruktivt tänker jag.
Vad som händer nu vet vi ju inte, och tur är väl det. En sak är väl ändå säker tror jag, har man under en längre tid konsumerat mycket alkohol i många olika situationer tar det lång tid att hitta nu hitta nya vanor och nya sätt att leva. Frestelserna är många, men kanske inte så många som man tror. När jag tänker på de där tillfällena som jag trots allt ändå skulle vilja dricka alkohol, en tjejkväll, en mysmiddag med mannen eller på utlandssemestern så tänker jag att det kan inte vara värt 365dagars (och nätters) ångest för att må bra 7 kvällar. Vilket jag inte skulle göra heller, förrsten. Priset är alldeles för högt, och belöningen för liten.
Fortsatt lycka till i ditt akvarie, och hoppas hustrun tar tag i sin konsumtion också.
Kram m

meditation igen som jag slarvat med eller har varit för stressad för att genomföra. Tack vill må bra du påminde mig. Började igår och ska göra det till en daglig vana. Det gick inte så bra igår då tankarna flög kors och tvärs. Men idag på morgonen. Satte mig ner tände ett ljus och tog med äggklockan in i soffan, satte den på 10 min. Slöt ögonen, jag satt på en strand på Kreta i solstol och såg en solnedgång, brandgul som låg i horisonten strax över havet. Jag kände dess värme och ljumma vindar under min stund, gick igenom varje kroppsdel, ansikte, axlar, armar, hjärta, magen, låren, vaderna och till slut fötterna, och började om igen. Känner just nu ett inre lugn och glad för det.
Känns som jag verkligen gjort ett avslut, tagit ut skiljsmässa från A. En lycklig skiljsmässa, men även jobbig. Tror jag gett upp på riktigt nu, lagt mig på rygg för min mäktige fiende. Men det är ju just nu jag som har övertaget. Minns mina förskönande tankar om alkohol, testa konstnären det går nu. Höll på det där ett tiotal ggr.
Så här kunde det börja.
Ska bara köpa en flaska rödvin och dricka 2 glas till en god middag, oj, detta gick ju bra jag klarade det och satte korken i flaskan. Höll mig vit i en vecka.
Nästa helg köpte jag en flaska rödvin, men tyckte då att va faan en flaska rödvin är väl inte så farligt, hux flux var den slut. Bekymrade mig inte nämnvärt.
Sedan börja jag tycka att en vinare på onsdag kan jag väl ändå unna mig, detta var vid tredje försöket, gott tänkte jag så här mitt i veckan. Började vakna med en hemsk ångest och fixade till den med ännu lite vin och även sprit som hade bättre effekt. Karusellen var igång på riktigt allvar.
Vet inte varför jag skriver detta, en varning till mig själv, och till andra som har tankar på att försöka. För mig gick det aldrig bra. Pengar lägger jag på annat nu för tiden, en liten guldkant på tillvaron unnar jag mig varje dag. Behöver inte vara någotmärkvärdigt. En liten grej som jag ser fram emot under dagen.
Kram alla fina forumvänner
Konstnären

Välkommen hit Jeans! Bra att du tagit tag i din situation innan det spårar ur. Jag var ungefär i samma läge som du, fast höll på mycket längre innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har nu hållit uppe drygt ett år. Har fortfarande inte fattat något beslut om aldrig mer, har inget slutdatum. Jag gick under en period hos en psykolog och pratade kring detta, och fick då rådet att fatta ett "tills vidare" beslut, och om/utvärdera det efter, säg 6 månader. Har det hänt något under den här tiden, har jag lärt mig något om mig själv, eller är det något annat som gör att jag kan omvärdera mitt beslut? För mig har det inte hänt något som gör att jag tror att det skulle gå bättre nu, och jag har sett och lärt mig att jag klarar mig alldeles utmärkt utan alkoholen i mitt liv. Jag tänker därför inte ändra mitt beslut. Fördelen med att inte tidsbegränsa uppehållet har för mig varit att jag inte behöver känna att "om 2 månader får jag dricka...." Det har också underlättat att inte behöva tänka på hur jag skule göra vid jul, nyår, midsommar, AW, jobbfester, kick off mm.
Den tiden har jag istället kunnat använda till, som Berra också skrev, att förbereds mig tankemässigt och praktiskt - vill jag dricka Fanta på parmiddagen eller ska jag själv ordna så att det finns något gott och snyggt i mitt glas också? Hur ska jag berätta - vad ska jag berätta? Ska jag alls berätta?

Lycka till med din resa, även om det är motigt ibland är det helt klart värt det.
/m

Roligt att du tittar in här. Välkommen och skriv när du känner för det. Ja, vad händer nu har jag frågat mig många ggr. Inget speciellt jag bara fortsätter att vara nykter, har nu passerat 13 månader, och det vill jag inte förstöra. Blir imponerad av dig att vara med vänner och hålla dig till A fritt. Vilken känsla det är att inte vakna bakfull, som kanske dina vänner gjorde. Många prövningar är det och har varit på denna knaggliga väg. Minns hur envis jag var och skulle testa gång på gång, och det slutade i katastrof varje gång. Någontans på vägen föll poletten ner och jag insåg att jag aldrig kan bli någon måttlighetsdrickare. Visst skulle jag vilja vara det, men jag vet nu med en stark övertygelse att jag inte kan. Känns som jag har försonats med tanken, attt livet kan vara bra som det är. Just nu mår jag inte så bra, men jag kommer att dag för dag må lite bättre.
Fin onsdag akvariet
Kram Konstnären

Vaknade halvt om halvt upp under natten med en brutal ångest över att jag gjort bort mig på fyllan med jobbet. Hur kunde jag dricka, vad fan hände? Jag är ju vit nu?! Inser att det är min första riktiga fylledröm. Dessa har jag upplevt tidigare och brukar komma efter ett tag när kroppen varit fri från alkohol en tid. Alltid samma visa. Jag gör bort mig på fyllan och sen vaknar jag upp i drömmen och funderar på hur fan kunde jag bli så full. Där och då brukar jag vakna till av mig själv och konstatera att det bara var en dröm. Men den känslan jag har i kroppen då är identisk med känslan som kunde infinna sig när man vaknade och "Vad fan hände igår? Nej nej nej nej!!!" Den lättnaden när jag tänker till mig själv, lugn SL, det var bara en dröm. Du är fortfarande på banan. Så obeskrivligt skönt

Jag skriver helt under vad Steglitsan skrev här ovanför. Om man bara försöker dra ned, så fortsätter man att underhålla suget. Skall inte påstå att det är omöjligt att klara av, men svårt är det att hålla på så i längden. En ordentlig paus kan ge kroppen och hjärnan möjlighet att återhämta sig. Och sedan när man varit vit en tid kan man göra ett nyktert beslut om hur man vill fortsätta.

Själv lovade jag mig 5 månader och har snart klarat 3 av dem, hela tiden observerar jag nya förändringar i hur jag är och tänker. Tror nog att jag kommer att pröva på socialt drickande efter pausen, men säkert är det inte. Det största och skönaste med hur jag tänker just nu är att det inte mera känns farligt att kanske bli tvungen att sluta helt, jag trivs helt enkelt som vit. Tro mig, då jag var där du är nu kändes tanken att aldrig mera dricka som en total katastrof.

Det verkligt farliga med vårt "smuttande" är att vi långsamt men säkert bygger upp toleransen, det behövs hela tiden mer och mer för att underhålla vårt behov och så rullar vi långsamt ner i fördärvet. Om vi inte lyckas bryta.

Har följt denna tråd med intresse, jag har också problem med för mycket, framförallt för frekvent vardagsvin. Som snabbast har jag druckit upp en box på en vecka, och när jag en vardagskväll plötsligt hade slurpat i mig en hel flaska blev jag förskräckt och undrade om jag skulle vara bakfull på jobbet nu. Så visst är det även mängderna som varit riskfyllt stora.
Minns ej vem av er som skrev "finns det vin hemma så dricker jag", men så blev det ju på sluttampen. Inte så att jag drack upp det, men det blev alltid minst ett glas oftast två.
Lycka till jeans med att hitta fram till en lagom vinkonsumtion. Jag önskar väl också att jag ska kunna dricka lagom, får se hur det blir.
Efter tre veckor och två dagars vinfritt är det iallafall just nu behagligt tyst i tankarna vad gäller självförebråelser om alkoholen, liksom vila från förhandlingar om vad jag ska tillåta mig idag, liksom om jag ska köpa en halv flaska eller en box. Att köpa en halvflaska innebär en begränsning av kvällens intag, men innebär ett troligt snart och lite pinsamt återbesök på systemet. Har redan valt att gå till olika system i det läget.

Varmt lycka till på din hälsovandring, Jeans, och tack för att du delar dina tankar. Jag tycker att du som alla andra måste ha rätt att bilda dig en egen uppfattning om, och välja hur du ska hantera din individuella konsumtion av alkohol.

Meredith

Kände mig inspirerad efter middagen med mina två klipport till vänner. Så efter pepp och hejjarop har jag reggat ett par domännamn och skissar på att dra igång ett projekt. Så ADHD-igt av mig (har ingen diagnos men helt säkert en kombination) att helt plötsligt köra igång ngt sånt.

Det är jag helt övertygad om att du kommer kunna göra innan du vet ordet av. Det ska bli så spännande att följa med på din resa.

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag svarar här i ditt rum tänkte jag :)

Det är så märkligt att men helt ofattbart när någon säger att den läst mina inlägg. Jag glömmer lätt att det faktiskt sparas och dokumenteras öppet för andra att läsa. Men det är också just det som gjort det så värt att skriva här. Man får bolla och resonera med sig själv och andra här villket är en sån tillgång i den situation som vi befinner oss i.

Jag känner så igen mig i ditt inlägg om att du inte kan förlika dig med tanken att aldrig mer dricka alkohol. Det kunde inte jag heller. Eller helt ärligt så kan jag det inte nu heller. Vad jag gjorde var att jag sa till mig själv att jag skulle vara vit i en månad. När den månaden var avklarad så skulle jag få fatta ett nytt beslut (det blev ytterligare 5 veckor). Detta för att allt annat blev helt ogreppbart för mig. Jag har idag absolut ingen aning om jag kommer dricka någonsin igen. Men det jag vet är att jag en månad till inte kommer göra det. Sen får jag sätta mig ner och reflektera återigen. För mig har det varit viktigt att rensa ut alkoholen och få distans till den. Det jag däremot kände var att en månad var på tok för kort tid för mig för att få tillräckligt med distans jag hade inte en hunnit komma igång med att kämpa mot alkoholen. Ingenting skulle ha ändrats om jag skulle börja igen nu. Det vet jag. Men ibland kommer hjärnspökena och då kan jag lockas av sociala skäl att ta ett glas.

Jag tycker att det är så bra att du skriver att du inte jämför dig själv med andra. För allas relation till alkohol ser olika ut oavsett om man har problem eller ej. Jag har ibland känt mig som att jag inte har "riktiga problem" för att mina inte ser ut som andras. Men det är ju bara en själv som vet vad som gör en illa och vad som får en att må bra. Så försök hitta din väg. Det kommer bli toppenbra. Visst är det fint när man börjar ta tag i sig själv och sätta sig i främsta rummet?!

LYCKA TiLL :)