Senaste kommentarerna i forumet

är det så att fokus alltid ligger på alkoholisten så därför vill inte anhöriga/vänner7arbetskamrater inse att även de är drabbade. Jag har träffat så många anhöriga där förnekelsen är så sanslöst kompakt att de blir arga när man försöker att förklara hur sjukdomen fungerar. *JAG har inga problem !!! Det är DU som dricker* Att beteendet är lika för både beroende och medberoende är många, de flesta, gånger helt omöjligt att förklara och Vuxna Barn är helt oemottagliga för fakta. Den gruppen håller starkast fast vid sitt beteende som man får när man växer upp i en missbrukarfamilj, och även många gånger utvecklar eget beroende, och är de svåraste att nå. Och det är så tragiskt att stå bredvid och se resan nerför utan att kunna påverka.

Gratulerar till din fina lilla stuga och självklart fixar du det !!

Kram !

Håller med om att det är lite svår-navigerat. https://www.alkoholhjalpen.se/ klicka sen på forumet till höger. Ser inte ut som en länk utan som en överskrift. Hb

En vecka har gått och det känns i magen varje morgon jag vaknar...jobbigt men precis som ni säger så var det nog tur att det hände! Har druckit alldeles för mycket lääänge nu och detta gjorde att jag fick mig en rejäl tankeställare. En jobbig men bra för mig. Har nog druckit vin varje kväll i flera år - ibland ett glas ibland 4 glas. Alkoholproblem? ja visst det inser jag att jag har och nu ska det bli ändring på detta! Jag fick mail av en tjej på transportstyrelsen (efter att jag mailat och frågat) och hon säger att det blir ett år. ETT ÅR herrejösses! ja visst kan jag söka om alkolås men så mycket behöver jag inte min bil. usch jag tycker så illa om mig själv just nu! tror jag ska böra skriva av mig här känns som ett bra forum. tack igen si snälla som svarat!
Kram <3

Allt jag kan se är bara förstasidan på alkoholhjälpen. Jag ser inga länkar till något forum eller trådar nånstans! Hittade länken till denna fråga via en träff på google.

En numera nykter alkoholist med beroendesjukdomen. Jag har inte haft problem att få kvinnor, men det jag har haft svårt med istället är att inte låta beroendet styra relationerna. Jag får upp kontakten med dem lätt, men när känslor börjar komma in i bilden känner jag som med alkoholen att jag bara vill ha mer och mer. Och snabbt ska det gå annars får de va. Jag upplevs som en gentleman med många goda kvalitéer men jag låter beroendet styra relationerna innan de ens hunnit bli mer seriösa. Jag har inte hittat min off knapp där ännu. Jag lever sunt i mångt och mycket men jag måste va känslomässigt störd för jag har svårt att uppleva känslor som något naturligt och vill bara fly genom alkoholen när de kommer upp. Blir god vän med många kvinnor iaf, även om jag gärna skulle hitta en livskamrat och jag vet ju några som vill ha mig. Men så tänker jag att nej, jag vågar inte säga sanningen när frågan väl ställs om jag tycker om dem mer än som vän. För jag känner att beroendet dyker upp till ytan direkt som att trycka på en knapp. Och jag förblir istället bara vän med dem jag dejtar.

... jag menade tyst här på forumet. Som du säger - för varje alkoholist på AA bör det rimligen finnas minst en eller ett par medberoende, men undrar vad som händer med dem?! Känner mig så glad att jag vågade lämna!

Ja, min lilla röda stuga! Jag har ju bott ett tag i mitt gryt, billigt och bra på många sätt, men inte mitt egna, ingen riktig uteplats - nu får jag min egen lilla trädgård! Det kanske inte kommer gå, jag kanske inte klarar av kostnader/fixande, men OJ som jag ska försöka! Jag är så glad!

med beach 2014 vill.sluta. Jag menar det verkligen. För din egen skull och för dina närmaste.

Jag har läst raden "Inte för att jag gjort bort mig mer än att jag sviker mig själv och de närmaste." flera gånger och varje gång får jag hjärtklappning och blir uppfylld av starka känslor. Vem kan det vara värre att svika än sig själv och sina närmaste?

Än en gång Lycka till! Ta makten över ditt liv! Det är bara du och ingen annan än du som kan göra det! / mt

husägare flygcert! Du går från klarhet till klarhet, sannerligen! Jag trodde först att du flyttat till ditt lilla röda hus och att det är tyst (skönt tyst) där runtom. Men jag antar att du menar här, på "vår" site på forumet. För här är det tyst och stilla. Det har ju aldrig varit samma genomströmning som på missbrukarsidorna men nu är det ovanligt stilla. Visst är det konstigt - vi funderade över det på landsmötet, att det är så många fler från AA trots att det är minst 3-4 medberoende, berörda-drabbade, runt varje missbrukare. En tyst skara.

Gläds åt ditt hus och ditt liv! Och att du hade modet att prövat dina vingar... du ser att de bär!
Kramar i natten / mt

... är numera stolt ägare till ett litet rött hus med vita knutar <3

Jag tänker på er alla... Det är tyst här.

är en väldigt bra början, jag önskar dig lycka till. Det är absolut värt ett eller flera försök, man har inget att förlora. Jag har också tänkt att om jag inte nu klarar av att sluta på egen hand så får det lov att blir någon medicin som hjälpmedel. Det är verkligen bra med ett forum som detta. Många har kämpat sig ur sitt missbruk och är på god väg till ett bättre liv. Visst är det hemskt att det kan gå så fort. Huh, jag vet hur ångesten känns när man inte kan ta sig till jobbet eller när minnesluckorna är många. Det tar många dagar att återhämta sig psykiskt. Jag är också mest rädd för helgerna även om jag på senare tid kunnat ta en veckodag också. Jag har dock aldrig tagit en återställare men vem vet den kanske är närmare än man tror. Skriv gärna och berätta hur det går för dig.
/ansa

Man behöver nog rensa sin "garderob", den är ganska full av allt möjligt. Jag har med åren blivit en mussla. Jag har lärt mig att det är svårt att lita på någon vän fullständigt. Jag har väldigt lätt för att tänka negativa tankar om mig själv och vad någon annan eventuellt tänker och säger om mig. Alkoholen gör verkligen inte självkänslan bättre. Det här kan jag inte prata med någon annan än min sambo men ibland behöver man prata eller skriva av sig till någon annan och det är skönt med detta forum att få lite kommentarer från någon som kan ha en liten aning om hur man känner.

Jag har nog insett mitt problem för ett tag sen men det känns lite som när jag tog beslutet att sluta röka (slutat för ca 8 år sen), man behöver tid att förbereda sig. Jag tror att jag har sagt till mig själv efter varje helg sen 1 januari i år att jag ska sluta dricka. Det kanske är därför jag har misslyckats tidigare för jag säger alltid att jag ska aldrig mer dricka:-) Jag måste nog helt enkelt ta en dag i taget. Det är som du Adde säger, man kan inte rå över idag vad som händer imorgon. Imorgon är det en ny dag.

/ansa

Jag är också ny här. Jag läste din berättelse och jag kan säga att jag har precis samma problem som du. Från att bara ha druckit fredagar och enstaka lördagar, så har det på sista tiden eskalerat till att bi fredag, lördag och även söndagar. lördagarna och söndagarna har jag oftast startat med en återställare direkt på morgonen. Det här har gått fort, mycket fort och det skrämmer mig. Jobbet har också blivit lidandes så klart. Sjukskriven en måndag för att man varit för full när man vaknat skapar ångest. Stor ångest - speciellt när man inte kommer ihåg vad man gjort de tre senaste dagarna.

Jag är nu inne på min 8:e nyktra dag med antabus. Jag känner att det är värt ett försök. Vardagarna går bra, men helgerna, det är där som det skiter sig big time för mig. Kan antabusen hjälpa mig att inte ta den där ölen på fredagskvällen så fort man kommit hem, ja då är mycket vunnet tror jag.

Rätt eller fel?Det får tiden utvisa.

Lycka till nu!

Det går att göra någonting åt sina alkoholproblem. Det är det här forumet det bästa beviset på!

Ja Kenny, ber om ursäkt! Dags för mig att starta egen tråd istället för att hänga här och klaga :-) kikar in ibland och kollar hur det går för dig. Tillsammans är vi starka! Kram och lycka till med nykterheten/hb

Håller med Adde om att det är bra att ha en slasktratt att ösa ur sej i. Det funkar det här forumet alldeles utmärkt till. Här har jag skrivit saker som jag inte ens kunnat berätta för min sambo. Det funkar jättebra som påminnelse om att just så illa ute var jag, det är annars lätt att förtränga alla dumheter man gjort pga alkoholen.
Skriv, skriv, skriv, och läs, läs, läs!
/MB

Förlåt Kenny om vi använder din tråd. När jag var ung arbetade jag också på restaurang. Vi stängde vid elva-tiden på kvällen och fler var de kvällar då vi gick vidare och tog en öl än de kvällar jag åkte hem. Det var en rolig tid men jag kännde redan då att det var problem för min egen del. Försökte också prata med mina kollegor, men fick inget gehör. En av de tjejer som tillhörde mitt kompisgäng då, är i dag död till följd av den alkoholism hon utvecklade. För egen del bytte jag arbete vilket höll mitt alkoholbeteende i någorlunda schack under en längre tid. Men det jag kännde och tänkte då om mig själv, vet jag idag var rätt.

Ha det gott!

Grodan

Det är nog som du säger grodan, varje gång man faller och tar sig upp och tillbaka är en seger i sig. Har bestämt mig för att inte ge upp. På samma sätt som ett wienerbröd inte kan förstöra en diet.

Grattis cookie, till ditt val vid systemets vägskäl. Har fått intryck av att det är otroligt vanligt, vanan att gå vägen förbi systemet på väg hem för att ha en försäkring hemma.

Mitt problem är att det vägskälet infinner sig klockan elva på kvällen när jag slutar jobba. Ska jag ta bussen hem eller gå och möta kollegor på krogen? Idag har jag bestämt mig för att åka direk hem. Kommer sitta och läsa på forumet hela vägen hem så att jag inte ångrar mig.
Ha en fin dag! Solen skiner. Kram hb

ansa2013 !!
Det bästa, tror jag, med mitt nyktra liv är att jag aldrig ångrat en nykter dag :-) Och det är lite kul att komma ihåg vad jag sagt och gjort dan före :-)

Du har tagit ett rejät steg bara genom att skriva här och öppna upp dig och det du har upplevt såhär långt. Det är inte lätt att erkänna för sig själv att man korsat gränsen för drickat. Att acceptera att jag var maktlös inför alkoholen var det avgjort viktigaste jag gjort i livet men det var mycken vånda innan det beslutet kröp fram.

Jag själv har aldrig lovat mig att aldrig någonsin dricka mer för vad som händer i morgon rår jag inte över idag. Men jag vet att jag idag har valet om jag ska dricka eller inte, mitt alldeles egna val, ingen annan rår över det valet. Och med den vetskapen så är jag också fri från tvånget och kan lägga upp min dag precis så som jag själv vill. Och den känslan som följer på den vetskapen är nästintill magisk, jag har nog aldrig haft den friheten i livet tidigare.

Att jag lovade mig själv i början av min nykterhet att just i dag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer gjorde att jag lättare kunde stanna i dagen och inte springa i förväg och oroa mig för det som skulle komma längre fram. Och jag fick också tidigt lära mig att inte trycka ner nån ångest i mina innersta monsterhålor utan se till att få ur mig dem innan de exploderade tyå trollen spricker i ljuset. Att rensa inombords var oändligt viktigt för mig, det hade aldrig funkat annars. Där är AA en utomordentlig slasktratt där det går att lämna många troll i lågorna från stearinljusen.

Häng kvar och skriv massor !!

Kram !

FÖR höga ambitioner! Denna gång har jag bestämt mig att jag inte ska vara den "antingen eller" människan, som jag vanligtvis är. Nämligen att nu jäklar, ska jag sikta in mig på att förändra allt på en gång. Träna stenhårt, sluta med snuset m.m...
Nej, först ska jag landa i min nykterhet och gå mina långpromenader,sen så småningom ta tag i gymmet, iofs minska lite på snuset, skulle inte vara fel.

Måste berätta, att innan i e.m. då jag gick förbi systembolaget efter ett besök hos alkoholterapeuten jag börjat träffa, (en SÅ bra person) så kände jag en sån lättnad att jag "slipper" gå in och handla för att släcka suget, för nu på dag 7, känner jag faktiskt inget sug, inte idag iaf, måste tilläggas. Men det är väl som du hb och Grodan säger, man kan falla, kravla sig upp igen osv, men idag är en riktigt härlig dag som jag omfamnar med ett stort leende :-)

Kramar till er alla.

Du gör en intressant reflektion! Jag tillhör en av dom som gått in flera gånger med höga ambitioner och sedan fallit, kravlat mig upp igen, fallit osv. Jag tänker så här att när jag har fallit så har det varit ett misslyckande inget snack om saken, men det finns ett misslyckande som är värre och det är ATT GE UPP. Dit har jag inte kommit ännu och hoppas vid min innerliga ande att jag aldrig kommer dit. Personligen kan jag också se att det har gått litet bättre (längre nyktra perioder) varje gång. Håller den trenden i sig kommer jag att förr eller senare lyckas. Kommer att vara nykter av bara farten. Är en dj-vel på att sluta dricka - nu jobbar jag med att inte börja igen.

Har också påbörjat den 10-veckorsbehandling som erbjuds här på denna sajt. Alla vägar och sätt är bra och värda ett försök tänker jag. Tänker nämnligen ta mig till Rom på vilket sätt det än vara månde; springandes, kravlandes, krypandes. JAG SKA DIT!

Ha en underbar dag och njut av friheten!

En envis Groda

Har fortsatt att läsa på forumet och insett att det finns lite av ett mönster att många börjar med dom bästa föresatser, faller, kravlar sig upp, faller och försvinner. Ser också en del som envist håller sig kvar. I forumet, på banan. Jag vet själv att jag är oerhört flyktig. När det kommer till dieter, sluta snusa, söka jobb. Är så rädd att falla redan under startskottet. Nån som har tankar? På väg mot en nykter dag. Kram hb

Har äntligen sovit en hel natts sömn, men är fortfarande dödstrött. Vet nu att jag är på rätt väg - om några dagar kommer jag att må någorlunda bra. När jag fått ordning på sömnen ska jag börja se över mina matvanor. Eftersom jag knappt äter någonting när jag dricker tycker jag i nuläget att det är bra att jag får i mig någonting oavsett vad det är. Det blir med andra ord en hel del godis och chips. Har plockat fram "sockerbomben" och tänker läsa den igen eftersom den handlar om mig. Är ganska säker på att mitt alkoholberoende och mitt sockerberoende hänger ihop. Var galen i godis som barn och eftersom min mamma var alkholist var kollen inte så stor på vad jag stoppade i mig. Det blev ibland godis i ofantliga mängder och annat skräp. Började emellertid röka när jag var 13 så mitt godisfrossande ledde aldrig till övervikt, däremot förstörda tänder. Har endast en 4-5 kilos övervikt så det handlar inte om vikten för min del. Det handlar om suget. Att dra ner på sockret bör hjälpa mig med suget efter alkohol. Är övertygad om att det hänger ihop i min kropp.

Det är så skönt att det redan är bestämt att idag ska jag inte dricka. Slipper alla diskussioner med mig själv och kan ägna mig åt annat. Imorgon ska jag på arbetsplatsträff med middag. Kommer säkerligen att serveras vin. Av någon anledning känns det inte svårt alls. Det känns inte konstigt alls att tacka nej till ett glas vin på en onsdag. Det är ju arbetsdag nästa dag. Om jag vågar ska jag be om ett alkoholfritt alternativ annars får det väl bli vatten.

Ta hand om er för det är det ingen annan som gör!

Kram

Grodan på dag fyra

känslan av att vara befriad från alkoholen i. Det känns så bra. Tänker en dag i taget på vad som finns runt om mig och hur jag känner just nu. Lärde mig någonstans att det är bästa sättet att förhålla sig. Tankar är bara tankar och kan ändras och styras. Kort och gott, det går att ha kolla på sina tankar och känslor, man behöver inte agera och reagera som en robot. Stanna upp och känn efter vad jag verkligen känner och vill, så finns sanningen och svaret där. Dags att jobba.
Ha en bra dag där ute!
Fenix

Men vi tar dag 1 imorgon............
Sista semesterdagen, både vin och whisky.....
Men det mht rätt gott.......
Vi kör dag ett imorgon..''p.....
/A

Bra ide att lägga av när du flyttar, finns inte så många som du känner där kanske?

Vi som har ett taskigt förhållande till alkohol måste först och främst inse att det är ingen annan än jag själv som bestämmer om man ska dricka eller inte, det är inte omständigheterna, kompisar eller nåt annat som bestämmer det.
Läs här, mycket och ofta, jag har varit nykter i sju månader och läser fortfarande, "vaccinerar" mej på det viset.Välkommen förresten!

/MB,

jag är nog väldigt medveten om att det inte är ren "tur" att jag lyckats, men en mängd tursamma slumpartade händelser spelade mej rakt i händerna vilka tillsammans gjorde det enkelt. Hade jag inte råkat lyssna på P1 den dagen det handlade om idrottspsykologi, strax efter att jag läst om Äntligen Ickerökare och kopplade ihop dem, läste vissa trådar här, etc, allt inom ett fåtal dagar, så hade jag inte fått en så lätt resa som jag fått. Dessutom sitter jag fortfarande fast i nikotinträsket, lyckades sluta pang bom, enkelt och smärtfritt för tre år sedan, höll upp i ett och ett halvt år. Fyllerökte och sen var det snart tillbaka på ett paket om dagen. När jag nu lyckats sluta dricka på ett lika enkelt och smärtfritt sätt, så inte fan vågar jag mej på en öl, tänk om jag inte kan sluta igen sen? Så det är väl också tur att jag gjort nikotinresan ovan.

Tänket ovan funkar bra för mej, jag är överlycklig över alla slumpmässiga händelser som jag lyckats få ihop till en helhet. Glädje, tacksamhet. Någon form av andlighet enligt AA- modell? ;-)
Kram på er!