Senaste kommentarerna i forumet

Ursäkta om det missförstods.
Det jag menade var att de alkoholfria alternativen är riktigt bra och goda.
Det skall absolut inte flashas med vad man dricker.
Det är skit samma, men lika som att inte skilja sig från mängden så funkar de alkoholfria alternativen riktigt bra.

Och den EGNA upplevelsen av att köpa en alkoholfri drink, lika kostsam som den med alkohol I, och upptäcka att den är jättegod.

Det var DET jag menade, och då är det ingen fylla jag vill åt när jag själv köpt ALKOHOLFRITT.

... för att jag gjort avtryck i dig!
Du vet hur tacksam jag är mot dig! Åh, jag förstår inte att det är sant - förstår knappt att jag levde i allt det där hemska, jobbiga, oändligt tröttande, men förstår knappt att det heller är så avlägset - det känns så länge sedan allt det där riktigt hemska var allt jag hade.

Jag mår så bra idag! Jag vågar knappt skriva det av rädsla för att det ska slå tillbaka på mig, men jag är verkligen glad för många saker i mitt liv idag! Känner fortfarande sorgen över att flickorna inte har två aktiva föräldrar som lever lyckliga tillsammans, och sorgen över alla gånger då de inte vill åka till pappa när de ändå får göra det, men kan nästan inte sluta le när jag tänker på min röda stuga, mitt alldeles egna lilla hus, min trädgård, min tid, mitt lugn, att få vara så här avslappnad - att få göra som jag vill och mår bra av!
Senast igår var jag iväg på utflykt - och jag kunde vara borta hur länge jag ville utan kommentarer. Och jag träffade människor som jag kunde le åt hur mycket jag ville utan att vara rädd att få höra att jag ville ligga med dem, att jag flirtar, att jag "bjuder in till saker som en kvinna i ett förhållande inte ska göra", och mitt i all härlig sol och värme så kan jag ha linne om jag vill - det är inte längre någon som säger att det bara är lössläppta kvinnor som har linnen...
Åh, Mt, tack för allt, igen och igen!
Kram

har ingen som helst känsla av att "sticka ut" bara för att jag dricker vatten, cola, kaffe eller the'.
Jag trodde att "alla" drack när jag var aktiv men ser ju nu att så inte är fallet.
Och jag har aldrig haft behov av att flasha med en dyr drink, det är ju fyllan jag vill åt.

forumbrorsan Berras reflekterande krönikor. Det börjar bli 2½ år sen vi möttes här... då tänkte jag mig ofta på forumet som en väv i universum...En väv med mörka och ljusa inslag och de långvariga som varpen som höll forumet samman.

Många har passerat, kommit och gått... en del återvänder... ibland för att berätta om ett lyckligt... slut - nej, kanske en lycklig vändning till ett annat och bättre liv.

Ibland återvänder en anhörig för att berätta att någon nått den slutliga befrielsen... någon som inte hittade och lyckades fånga ett annat val - så kan jag tänka när jag läser beskrivningarna om fångenskapen i alkoholismen.

Läste kallas glada hälsning och blir glad i hjärtat. Kalla, maria, santorini, Stigsdotter, vana, victoria... Kvinna-mamma 46 och mie... det har gått bra för många. Berra och Adde - i en klass för sig. Flygcert vill jag aldrig glömma, hurra för dig! Och markatta - kloka du, dig följer jag delvis på samma resa. Det har gått bra för Lelas och pianomannen och för Mg och mej... En rad "frågetecken" finns också - dem tänker jag på emellanåt - och ibland kommer ett svar mitt-i-allt.

Forum har gjort skillnad för många och jag hoppas innerligt att det får finnas kvar.

Min och vår resa har andra tyngdpunkter idag.
De problem och utmaningar jag har är "mina" på ett annat sätt och jag kan och vill inte sopa undan dem bakom alkoholen.
Mitt liv är en spännande resa - den är min. Tacksam och lycklig är jag som får dela den med mullegubben. Min "sanne" man som jag fått tillbaka.
Och att jag mötte medresenärer. / mt

PS Det händer, när jag läser här och har svårt att förstå att jag vänder mig till Hjalmar Söderbergs ord ur Doktor Glas:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.

Det gäller de flesta av oss, kanske alla? Det hjälper mig att tänka så. DS

Precis, exakt.
/A

..på taskiga erfarenheter av med alkoholen, det är en bra början tycker jag...
Hur mådde jag innan jag började, blev fyllan bättre än den förväntade reaktionen?
Vad blev dåligt, raglade du, pratade en massa svammel, spillde ut något, sa något du kanske ångrade, raggade osv...

Jag brukade "spara" på små minnen och blev min egna observatör, såg lite på distans hur jag betedde mig, varför gjorde jag så, är detta normalt, gör jag så här varje gång jag hamnar i den här situationen?
Jag såg ofta mitt beteende upprepa sig och kunde snart förutse hur kvällen skulle te' sig, lite patetiskt, jag var förutsägbar nästan varje gång.
Så det blev någon sorts ekorrhjul och liknande en skiva som hoppade i och ur samma spår hela tiden, jag ville ju att det skulle hända något nytt!
Så inte bara vanan blev en vana, utan själva innehållet av en berusning blev en vana i sig självt, så vad förblev nytt då, ingenting..
Jo självaste fyllan kan bli tråkig den också, och man drack ju under förutsättningen att man skulle få det roligare, men blev den det?

Det kan låt trist att man ska behöva rannsaka sig hela tiden, men det kan vara bra att veta varför man beter sig på samma sätt.
En del i utvecklingen är att vilja och våga förändras, annars så står ju allting bara helt stilla, men människan är ett vanedjur med rutiner..

En grej för mig blev att försöka bryta alla gamla inrutade grejor jag hade för mig, handlade t.ex alltid samma mängd mjölk, av samma märke, fetthalt, i samma butik och staplade dem på samma sätt i kassen varje gång, varför??
Samma sak med ost, bröd osv, blev förbannad när inte "mina" varor fanns i butiken, varför?

Sedan åkte jag inte längre till den närmaste butiken, köpte mjölk i fel "färg" och av annat tillverkare, osten blev alltid en ny sort varje gång,
och jag tvingade mig att köra igenom hela sortimentet av "äckliga" mörka bröd i brödhyllan.

Varför?

Jo jag ville bryta mina gamla inkörda traditioner, tvingade mig att uppleva nya ställen, prova på nya smaker och allt var inte gott,
men jag fick erfarenhet och en bättre vidgad vy när t.ex vissa brödsorter passade bättre till frukost men inte till middagen t.ex.
Det visste jag inte tidigare och jag fick lite mer erfarenhet med lite mer intressen, det hade jag inte tidigare, och det ökade på min nyfikenhet.

Såg väldiga likheter med mitt drickande, köpte alltid samma antal starköl på samma butik, samma veckodag i veckan, drack dem vid samma tillfällen, satt på samma plats i soffan och gjorde samma sak, blängde på TV'n, vilket jäkla röjigt liv man levde, ha!

På fester var det helt annat, då slog tokfan i mig istället, och då frodades ångesten i tiofalt dagen efter.
Så antingen gjorde jag ingenting och drack, så hände det heller inte lika mycket med ångesten..
Eller så gjorde jag någonting, och då hände det mycket mycket mer med ångesten..
Så det jag ville göra, gjorde mera ont, men jag drack i alla fall och gömde mig på kammaren för att inte utsätta mig för fler prövningar,
men hallå!, vilket jävla liv, och i båda lägena så drack jag i vilket fall.
Det här var inget glamouröst liv, trots att man hävdade motsatsen när man hade varit på fest...
Man pratar aldrig om det som gör ont, ångesten och bakfyllan, det är som att svära i kyrkan, ve och fasa!

Allt detta kändes så himla falskt, jag hängde på i floskerna om hur jäkla ballt det var att vara på fest, när dagen efter var pest, egentligen.
Jag led och detta var stort, väldigt jobbigt för mitt psyke, nedbrytande..
Jag drack egentligen fast jag inte ville, det var ett drogberoende, ville bort i berusningen för att skyla alla jobbiga tankar.
Om man kunde smaka på situationen så skulle den ha smakat hemskt beskt, kväljande, och fängslande på samma gång..
Ju mer man drack, desto mer var man tvungen att dricka för att orka glömma, men vad var det jag försökte glömma?

Alltihopa hade blivit självdrivande, jag drack för att jag hade ett dåligt liv, det dåliga livet berodde på att jag drack..
Allt det roliga och stimulerande i livet hade förträngts av alkoholen, allt var bortsvept och jag var trots gott sällskap den ensammaste i hela världen, ingenting dög åt mig längre för ingenting var roligt nog....utan alkoholen..

Ser ni den gemensamma tråden nu, jag satt som i en rävsax, men oförmögen att förstå hur jag lossade på dess käftar..
Och när man börjar ge upp livet, DÅ börjar det bli farligt, deprimerad och hålögd utan en minsta ork för någonting längre..

Jag hade nått min personliga botten, det var i stort sett två vägar kvar för mig, ta livet av mig eller påbörja en förändring.

Här sitter jag idag, och min förändring fortskrider fortfarande, en mental träning på att inget är för evigt..(förändring är bra).
Och antingen kan jag sitta slött och se livet passera utan att röra en fena, eller så gör jag någonting åt det..

Det första och bästa var att sluta dricka alkoholen, man kunde lika gärna ha suttit och låta liemannen äta med sked direkt ur skallen.
När strypsnaran från alkoholen hade börjat lossna så var villrådigheten stor hos mig, vart ska jag gå?
Och då började helomvändingen inom mig, vad håller jag på med, och vart vill jag?, samt en liten fråga till....VARFÖR?

Har inte fått svar på alla frågor, men jag är för rastlös för att sitta stilla, och sitter jag?, ja då ska jag fanimig njuta också.

Jag har lärt mig att jag ÄR en beroendepersonlighet på alla plan, och att jag får passa mig så att jag inte snöar in för mycket på en enda sak.
Alkoholen är ingenting för mig längre, jag kan inte njuta av den utan att missbruka den, alltså undviker jag den.
Om andra vill dricka så är det deras egna ansvar, jag ansvarar bara för mitt egna beteende...

Jag försöker skapa luckor för att utveckla min intressen, och ger mig lite lyx ibland för att det ska vara härligt att njuta av något...

Det är inte förbjudet att njuta emellanåt, men att frossa kan vara en överdrift...

Idag har jag makten över hur jag ska må under morgondagen, den klär jag bäst i att inte dricka något med alkohol idag..

/Berra

Vill bara titta i och säga att allt är bra, tänkt att göra det rätt länge men tiden räcker inte riktigt till ibland.
Blev så glad när det gått bra för så många av oss, ni skall veta att tack vare er klarade jag det. Så ni har en riktigt stor plats i mitt hjärta ingen nämnd och ingen glömd.
Många kramar till er alla, nu tar vi ett steg till

Om man säger såhär, det är bättre med en alkoholfri öl I glaset då man inte skjiljer sig så mycket från mängden.
Det är samma sak med alkoholfritt vin och smakar gott, ocj man sticker inte ut så värst.

Det är rätt häftigt at beställda en grym drink för en hundralapp, men sen är den alkoholfi.
Smakar bra, och du kan ta bilen hem.

Men om man är I början ac sin nykterhet så kanske det kan bara vanskligt med olika triggers.
Valet är bara ditt.
/A

Som du själv sade, låt det ta tid.
Själv hittade jag hit I oktober I fjol och ännu är jag dessvärre inte I hamn.
Men jag vet vad som krävs och vad jag igentligen vill.
Jag önskar dig all världens djävla lycka till.
/A

Att inte hålla med om allt vore att ljuga. Så speciellt när du säger skynda långsamt, då tar jag det som ett OK att inte lägga av ännu. Det är den första flyktiga tanken. Sedan så är det befriande att inte lägga en sån stor press på sig själv och bara slappna av i det du säger. Gör man det till ett tvång så funkar det inte!

Att ställa den enkla frågan om man inte tycker det är värt att hoppa över till nästa gång är fin.
Samtidigt fråga sig själv om man blir lyckligare av att öppna flaskan just nu?
Svaret är sällan ja på den frågan. Mycket kort lycka i såna fall.

Ja, det börjar mogna i mig så sakteliga, det är utan tvekan så.
Tack för hjälpen Berra, jag behöver den och göder den med dina kloka ord.

Börjar bygga upp en fylleplan för helgen, men det ska jag med ro avstyra i tid, och troligen lyckas med, det är mitt mål för denna helgen.
Det räcker väl så, tycker jag.

LP

jo jag kände att det inte håller måttet och ville väl bara ha lite "medlidande".
tack för snabbt svar Adde :D

egen åsikt är ju att allt som kan få tillbaka mig i gamla vanor är helt förkastligt för mig. Jag har ju gjort valet att sluta dricka och då vill jag inte ha nåt som kan dra igång mitt gamla system. Jag har flera vänner som har fått problem efter att ha varit på nåt som dragit igång det gamla och jag törs inte chansa.

Är det ok att ta en ciggar istället för cigarett när du försöker sluta röka ?

Precis så är det, jag kan skriva under alla fördelar du beskriver och många fler. Och aldrig har jag ångrat mej dagen efter att jag inte drack:)

...ska man säga! Berra for president. Mycket bra skrivet! :)

Fruktansvärt klargörande beskrivning.
Det är Berra ut till sista stavelsen.
Har sagt det förut, säger det igen

-TACK!

Dröjer innan jag kommer gräma mig över priserna.
Tråkigt att se, och veta att man själv, klagat på ungarnas vilja att köpa "dyra" saker i affären.

När mamma eller pappa köpt vin och sprit för tusenlappar.

Jobba nu, god bra och
En nykter härlig morgon!

/A

Man får skynda långsamt, är själv en personlighet med kort tålamod, funkar det inte direkt så ger jag oftast upp, varför ladda på ett dött lopp?

Men med min nykterhet så fick det växa fram först, medvetandet först, och sedan det abrupta beslutet, jag var motiverad redan innan jag slutade,
beslutet var inte taget ur luften, utan kanske år av velande och halvtappra försök...
Jo jag berättar inte om åren innan då jag trodde jag skulle kunna trappa ner, men då fanns inte forumet på samma sätt.
Det var ett dött lopp för mig, jag hade inte vänt ut och in på alla eventualiteter som jag kunde konfronteras med.

Men sen...då var jag motiverad, jag hade inget annat att skylla på än mig själv, inte bara den här gången ska jag dricka, utan börja sluta nästa gång..
Inte skjuta upp och leta anledningar, det kan man ju inte göra med räkningarna t.ex, men det går ju bra med städningen av någon sorts anledning!
Man vet vad som går att tänja på, man vet det bara...

Om man har haft sönder något på en fest och ingen såg det, så kan man ju gömma undan det och hoppas att ingen upptäcker det föränn dagen efter och då är det svårt att få tag på den skyldige, man skäms och vet att det enda rätta vore att gå rakryggad fram och erkänna sin klumpighet och erbjuda sig att ersätta det trasiga.
Ändå gör man det för det finns en chans att man inte upptäcks, man fegar helt enkelt ur, på samma sätt ljuger man lite inför sig själv med sin egna konsumtion.

Visst ibland går vinglaset i golvet med ett ljudligt kras, och det finns inte en chans att slingra sig ur det, man kan försöka ljuga och säga att någon knuffade dig,
Men ibland är det alldeles uppenbart, du är den skyldige och man har svårt att ta smällen så där offentligt, man skäms och det visar på en svaghet.

Att vända på det hela och plötsligt bli den som får uppmärksamheten därför att man INTE dricker är också jobbigt, att ständigt behöva försvara sitt val...
I mångt och mycket så händer det att man avslöjar andras dryckesvanor genom att våga vara nykter, och då går de i försvarsställning,
allra helst i grupp men knappast i enskildhet...

Om det bara handlar om "smaken" så finns det inga bra ursäkter, dagens nollbira och vita viner är helt ok, groggar går att göra lika fina och välsmakande utan spritsmaken, man behöver inte dricka ur ett mjölkglas bara för att man dricker det alkoholfria alternativet, och en annan sak har jag upptäckt...
Det alkoholfria alternativet får aldrig kosta något, man köper glatt en flaska vin för en hundring, men aldrig en läsksort för samma pengar!
Därför har jag bestämt mig innan, vill jag gå på fest så köper jag bara det allra bästa, och det brukar vara många nyfikna smaker som gör mig sällskap bland de andra gästerna, vad dricker du för något?, får man testa, men det var ju gott ju...är rätt vanliga reaktioner...

Det handlar alltså nästan alltid om berusningen i alla fall, man kan inte skylla på så mycket annat, man vill bli berusad, och det var det jag inte ville.
Så från tanke till handling var det egentligen fråga om år för mig, men när jag väl hade börjat sluta ville jag inte sluta sluta, det hade blivit ett nederlag.
Envisheten hjälpte mig, och de som inte kunde hantera mitt nya drickande finns inte kvar i min bekantskapskrets, de var ju helt enkelt ett fel sällskap,
Om man inte kan umgås utan alkohol, så är det ett felaktigt umgänge, det är byggt på felaktiga grundstenar, bara fylla..

Så man får gå lite stolt och tjuraktigt igenom denna fas, och vara beredd på mothugg och ifrågasättande, det är inte lätt...
Du kan trösta dig med att folk som frågar dig mycket om varför du slutade dricka, är oftast de som står i tur att sluta dricka och de behöver mer inputs för att motivera sin stora förändring, så ni är på olika sidor om gränslinjen, men ändå väldigt nära varandra...

Så ta det lugnt med ditt tillnyktrande, allt har sin tid, och motivationen måste vara på topp innan du går in för det, beslutet är taget för dagen, veckan, månaden framöver tills det inte längre känns som om det är besvärande alls, om man tänker att jag kommer aldrig mer få känna berusningen så är målet ouppnåeligt på en gång.
Det går alltid att ångra ditt beslut när som helst, frågan du måste ställa dig varje gång är om det är värt det, hoppa över fyllan den här gången du kan alltid ta igen den vid ett senare tillfälle, och så tänker du så nästa gång också, så har dagar blivit till veckor, som blivit månader och till slut år..
Sedan är det inget problem längre utan mera en självklarhet, because you're worth it..
Ingen är värd en bakfylla med ångest, inte ens den enkla tröttheten som kommer när man för en gångs skull drack måttligt, för man vet att dricka måttligt tillhör ovanligheterna när man är någon som inte vill kalla sig för en alkoholist, men har alla beteende som kan liknas vid dem...

Hur länge ska man orka ljuga inför sig själv?

Jag orkade inte längre, livet blir inte sådär underbart som man kanske hade hoppats på, men det är ärligare, sannare och verkligare.
Framförallt så behöver jag inte umgås med lögnare hela tiden, den där andra sidan av mig själv, och bara det känns bättre.

Jag sover bättre, mår bättre och har mer pengar kvar på kontot, slipper stressen med att se till att ha något drickbart hemma hela tiden osv...
Listan kan göras hur lång som helst, och vissa ser andra fördelar större än andra, och det bästa sättet att uppleva det är att testa det själv.
Man kan alltid ångra sig, men varför skulle man vilja det, så fantastisk är inte en stund av berusningen...

/Berra

Berra, du skriver så bra och det är så rätt. Metaforen med badrummet, spackel, reglar och fundament är riktigt mitt i prick.

Jag själv önskar jag var i din nykterhet just nu, Men den kommer så småningom med många dagar och månader till slut.
Mitt problem är att jag vill ha mycket tid på kontot snabbt. Vrida fram klockan liksom, men det går ju inte, och tur är väl det. En dag och en sak i taget.
Det bli lätt lite stressande att tänka som jag gör.

Tack för din knivskarpa insikt och analys!

LillPer

Jag är glad över ALLA i våran lilla familj.
Men mest besviken på mig själv, fast jag inte skall vara det.
Men sent skall syndaren vakna.
Men jag ropar inte hej, med risk för att hamna i bäcken.
Det är lång väg att vandra.
/A

det finns inget annat sätt än att fortsätta. Det är som ett jobb, man måste kämpa på varje dag om man ska få någon lön. Och vår lön blir ju ett värdigt liv, så det finns all anledning att vi går vidare, dag för dag, eller som i ditt fall kanske vecka för vecka. Nu ser jag framför mig månad för månad, och det är inte dumt det heller.
Keep on,
Fenix

Det måste vara ens eget beslut och eget val. Sen kanske omgivningen ger såna ultimatum att det blir ens eget beslut. Jag vet att det inte varit lönt för nån att försöka tala med mej, berätta att jag dricker för mycket och borde dra ner. Ha! Som om jag inte visste det! Måste bara komma till skott. Ett eget beslut som sagt men i mitt fall med vetskapen om att det inte skulle gå att hålla uppe fasaden mycket längre. Men tidpunkten valde jag. Nu är jag nykter helt för min egen skull men till omgivningens glädje är det nog.
Adde säger det så bra, som den finaste gåvan till sej själv!

Berra han är en klippa.
Och är det nåt vi alkisar är världsbäst på så är det lögner och framförallt självbedrägeri. Du är välkommen upp i skutan, den tuffar vidare på nykterhetens böljande vågor.

Kram!

för den Mammy Blue :-)) Att vara nykter för min egen skull är den finaste gåva jag kan ge till mig själv !

är det kanske ingen bra ide att hänga upp sin nykterhet på andra. I synnerhet inte på barnen. Nej sluta kan bara man själv göra, trivs man med hurra- rop, så kan anhöriga och vänner vifta med flaggor och jubla längs vägen, men det är bara ens eget race, det kan ingen annan göra åt en.

Med hopp om en lika trevlig resa som jag själv haft!
/MB

Hoppas verkligen att du får tag i roten till till det onda.
Du har börjat din resa till helning.
Jag önskar dig all lycka till på färden.
Kramar/A

Detta är nog inget som fixar sig självt.
Men ju mer vi är tillsammans .... :-)
/A