Senaste kommentarerna i forumet

kort tid nu så har frågan om att förändra någon annan och relationer i nyktra familjer dykt upp. Alla är överens om att det inte går att förändra någon annan utan man kan bara visa vägen och så måste den andra gå den själv. Men samtidigt kan det vara oerhört frustrerande för en nykter alkoholist som ser sin partner stanna kvar i det gamla, medberoende, livet. De äktenskap som lyckas i det långa loppet är väldigt få och oftast spricker de redan inom ett år eftersom de ena stannar kvar i det gamla medan den andra förändras helt.

Många är de alkisar som förtvivlas över att relationen spricker nu när de äntligen har lyckats komma till insikt själva och slutat med det destruktiva livet och återfallet är nära. Jag hade en behandlingskompis som fick skilmässopapprena under behandlingen och hans förtvivlan blev ju avgrundsdjup och det i ett läge då han verkligen behövde all kraft till sitt eget tillfrisknade. Jag vet inte alls hans bakgrund utan kunde bara dela hans djupa förtvivlan och vara till hands tillsammans med resten av behandlingsgänget. Hade han inte varit på behandling hade han inte överlevt den smällen.

Man är ju rekommenderad att inte ingå några nya relationer det första året och verkligen se till att hålla byxorna på och det finns ju god erfarenhet till det rådet. Att förändra mig själv till ett bra nyktert liv krävde (kräver) jobb med mig själv, det är inget som jag kunde forcera fram. Allt fokus var jag tvungen att lägga på mig själv och bli en riktigt egoist. Min nykterhet måste få gå före precis allting annat. Jag har gått igenom det en gång på min väg till nykterhet och jag går nu igenom samma sak fast på andra grunder. Och jag är evigt tacksam för den erfarenhet jag har.

Jag kan se på många av mina föredömen i den nyktra världen att relationer är sköra och vårdas ömt. Många är de som lever i en ny relation men som föredrar att vara särbos för att få ha sitt svängrum ifred och det fungerar helt utomordentligt för dem. De använder och verkligen nyttjar de fördelar detta för med sig och kan njuta av den nya kärleken fullt ut utan att vardagsbekymmer klämmer sig emellan. Det finns faktiskt ett ord för det : "Självbo" :-))

Jag önskar verkligen att medberoendet får en större plats i sjukvården och hos de som är satta att hjälpa oss när vi väl söker hjälp.

Lycka till?

För min del med de referensramar jag numera har, så är ett normalt drickande det som min svärfar och svägerska gör. De kan dela en flaska vin på en lördagskväll, men inte var enda helg. Att vinet är en form av highlight försvinner ju om man använder det för ofta. Så om jag vore du, skulle jag satsa på max varannan helg. Livet går ju inte i stöpet om man inte dricker så ofta, annars hade nog många som är normaldrickare enligt modellen ovan tagit livet av sej.
Kram till dej!/MB

Kanske först att jag skall rätta mig själv.
Inte"hänger att den jag most let down"

Det ska stå "KÄNNER att den jag most let down."

Men nog om det, jag HAR förändrst mitt sätt att dricka.
Och inser att jag själv inte vill sluta dricka.
Inte det att jag inte kan, utan mer att jag inte vill.

Och till alla som ofta får höra detta med
att sluta. Ingen kan sluta åt en, man kan inte tvinga någon att bli nykterist.
Och som livet är nu, så vill jag inte sluta.
Vill absolut INTE vara där jag var för ca ett år sedan.

Men den dörren känns rätt stängd..........

Lite som man tror man vet hur det skall vara, nej.
Det är så beprövat, och många tusen har gått samma väg för mig utan att lyckas.

Jag vet att det är att gå emot alla givna regler om alkolism.
Men jag vill inte sluta, kanske att jag inte kan.
Men på samma sätt som man har allt att vinna om man slutar, så förlorat man en bit av sig själv om man slutar.

Kanske som Kerran skrev, jag har problem men vill inte kännas vid dem.
Mitt liv har varit som en djävla berg & dalbana, hahahaha många gånger så ÄR det det oxå.

Och som Markatta skrev, är jag ärlig mot mig själv nu?
-Ja, det känns så.
Många gånger har jag pendlat hit och dit.
Men nu är mitt val och beslut att inte köra kritvitt, utan tillåta mig att dricka.
Inga vita knogar här inte vilket det säkert hade blivit annars.
Skall träna idag, ytterligare en sak som gör att jag håller drickat i schakt.

Men även en sak som gör att man kan dela en flaska vin med frun till helgen.
Även om övervägande alla, nästan här inne inte ser charmen med att dela en flaska vin för det slutar inte där.
Jo, jag hopas det.
Förlåt alla som tar illa vid sig över mina tjoanden.
Vem vet jag kanske kommer hit med mitt misslyckande och då
får jag ta konsekvenserna då.
Men känslan och viljan av att misslyckande inte finns på världsbilden.
Och jag vet att jag inte är först med att tycka så, många andra har gått före mig utan att lyckas.

Kommer jag bli den första?

Stay tuned, I let you know.

Sova lite mer va?
Utan tjo, hoppas ni oxå får en underbar morgon.

Träna senare idag.
/A

du överdriver inte.
Och jag kan också hålla med om att det gör ont att slitas "mellan hopp och modlöshet " och det trots att jag själv är alkis. Jag ser ju hur det är ställt och ser att jag inte på nåt sätt kan hjälpa förrän den egna önskan om en förändring har mognat fram. Finns inte den önskan så är det bara att släppa personen ifråga.

att jag ibland blir lite provocerad av dina inlägg... jag tycker att du ibland känner dig som en alkoholist som gärna vill sluta (snart) och ibland som en helt normal person som gillar att dricka lite (fina) drycker och njuta lite... Är medveten om att jag projicerar - min respektive (eller rättare sagt före detta tyvärr) är rätt lik dig i sina funderingar över alkohol och där är jag rätt känslig. Kan ju hända att ni har allt under kontroll, men när man står vid sidan av ser det annorlunda ut... Då önskar man sig ett beslut och en linje som håller över en längre tid... Som medberoende är det grymt svårt att tro på ett "normalt" supande, efter allt man sett och varit med om. Och det gör ont att slitas mellan hopp och modlöshet - för så är det när ni inte längre känns vid era "problem" och man känner sig som en jävla tjatkäring som överdriver. Men gör vi verkligen det?

Jag har svårt att förstå vad det är du vill ha hjälp med. Många är gångerna du skriver att du måste sluta dricka, dina dag 1 o.s.v. men vad är det du vill innerst, innerst inne?

Med risk för att trampa dig på tårna så tror jag inte du är riktigt ärlig mot dig själv i och med detta hoppande fram och tillbaka, att ena stunden skriva om att du svikit dig själv och dina närmaste, barn som är oroliga för sin pappa för att sedan skriva att familjen har det bäst och att dina närmsta inte alls blir drabbade, ena dagen antabus, beroendemottagning, helvitt och "nu kör vi", den andra så älskar du alkohol och dricker med "förstånd". Och svängarna är snabba. Vad händer däremellan?

Visst, alla som söker sig till alkoholhjälpen hittar sina egna vägar. Somliga vill minska sitt drickande, sätta stopp innan det gått för långt, andra vill sluta helt. Det viktigaste är ju att man är ärlig med sig själv med vad man behöver för att må bra. Du skrev att du var ärlig mot alkoholterapeuten och att du/ni kommit fram till att om du inte klarade att sluta dricka så skulle du gå dit regelbundet och få antabus. Jag har svårt att tro att du skulle "fått för dig" att du behöver hjälp. Senast den 19:e skrev du att du har "grava problem" med dina dag 1. Vad har hänt sedan dess som gjort att du ändrat dig?

Jag förstår inte alls vad du menar med "Hänger att den jag "most let down" är dig och underbara mulletant". Det är väl inte för vår skull, två anonyma personer, du så många gånger skrivit att du vill sluta dricka? När du har skrivit så så har jag tolkat det som att du vill ha hjälp med det men det är svårt att hjälpa när man inte vet vad det är du vill ha hjälp med. Kanske vet du inte det själv och det är såklart ok men den bästa hjälpen får du nog om du bollar processen här också. Du tittar in lite som gubben i lådan som ibland skriker "tjoho, nu är jag nykter och kommer aldrig röra skiten mer!" och ibland "tjoho, jag misslyckades, det är svårt, hjälp!" eller "tjoho, jag dricker med förstånd". Vill du ha hjälp och stöd så behöver du nog åtminstone försöka förklara vad som händer däremellan, hur du tänker och känner.

Lycka till, med träningen och allt. Jag vet hur betydelsefullt det kan vara med fysisk träning, hur gott det gör för både kropp och psyke. Själv tränar jag ca 5 dagar i veckan, styrka, kondition och teknik inom den sport jag utövar. Utan det, och så mycket mer, hade jag inte mått så bra som jag gör idag.

Ta hand om dig.

Tack Dompa! Du ska bara veta vad du betydde för mig då när det var som besvärligast. Jag ser dig fortfarande som en muskulös norrländsk skogshuggare ;-)

Har precis efter att ha haft min semester återigen
börjat satsa på träningen.
Du tränar en hel del har jag förstått.
-vad?
Själv gymmar jag och kör rätt mycket kardio.
Men under vintern brukar det bli en del spinningpass ...... Du vet lite"mys".

Hänger att den jag "most let down" är dig och underbara mulletant.

Men efter mycket väga hit och dit så kom jag fram till detta.

Men jag kommer väl likt en dåre hängs kvar här.......

Men jag har gärna vidare kontakt med flertalet av oss härinne.
Tar tacksamt emot kommentarwr och så.
Säger som kära Dompa sade, drick med förstånd.

Over and out!
/A

Sitter och funderar och försöker sammanställa det gångna året.
Och det har varit MYCKET berg & dalbana.
Men har jag dess problem, är jag i stort behov av yttre hjälp?

Jag vet faktisk inte.

Visst jag dricker en del, men det gör vart och varannan person, faktiskt.
Blir mina närmsta drabbade, nej inte det heller.

Kanske det är jag som fått för mig att jag behöver hjälp.

-Ja.......

Visst jag har ett beteende som kanske inte stämmer in på den perfekta.
Men jag är mångt mycket bättre, närvarande med mina barn, fru kompisar what ever?
Kommer nog reta en del med detta inlägg, men så ser verkligheten ut för mig.

Omnämner en otrolig samhörighet här med många.
Men för tillfället flyter allt mer än bra.
Har fått utökade privilegier på jobbet.

Frun jobbar barnen har det bara bäst.
Jag har inte dåligt samvete för att jag tar en öl.
Jag har förändrat mitt drickande.
Inte så destruktivt mer, inte helvitt.
Men jag är närvarande och jag är med, överallt.

Jag arbetat 18 timmar i veckan, arbetar 4 dagar av fem.
Trots all tid har jag inget till övers, som en pensionär........

Denna"bomb" har jag burit på hela sommaren.
Jag är inte fejk, jag är som vem som hellst.
Jag älskar alkohol, men stänger inte in mig......
Så ärlig och framåt, som vem som hellst!
Thats me.
/A

man ser mycket mer nu. Och jag blir faktiskt ledsen när jag nu kan se med nyöppnade ögon hur mycket skit alkoholen ställer till med.

Det gör mej ännu lyckligare att jag slipper skiten...
Och jag är mycket glad över att DU är glad, Fenix.

En stor kram!
/MB

det bra att kolla in vad som händer i sin omgivning. I går när jag åt dagens lunch, kom det in en man på krogen i 55-årsåldern. Han hade shorts och jacka, och såg ut som om det fortfarande var semester. Han beställde en stor stark och fick en stor flaska Tuborg och försvann in i den del där de som bara dricker håller till. Jag åt min mat, och kände som vanligt glädjen av att var där nykter och drick Loka till maten. Efter en kvart kom mannen ut igen och beställde en öl till och försvann. Jag tänkte på honom senare under dagen, hur han mådde efter några timmar. Min gissning är att han fortsatte till bolaget och köpte en eller två kassar öl och tog sig hem. I morse när jag åter vaknade glad för min nykterhet, tänkte jag åter på mannen, och jag kunder riktigt känna hur det hade varit om det varit jag. Långsamt vaknat till och första tanken hade varit: Faan, jag måste sluta dricka, jag vill inte ha det så, jag vill inte må så illa. Faan att jag drack så mycket i går.
I dag kanske jag får syn på mannen igen, vid lunchtid kanske han är på väg in på krogen för att beställa en öl och så vidare och så vidare.
Aldrig vill jag dit,
Fenix

Det låter som en bra idé, att bjuda sig själv på restaurang, för som du sa, tänk så mycket pengar man lagt ner på alkohol och kan ha trevligare för. (Bara man inte faller i fällan att inta måltiden med "ngt starkt", men det är klart att du fixar det:) Vad blev det för gott att äta?

Själv har jag haft en bra dag, varit på jobbintervju, som iaf kändes bra, får se om det utmynnar i något...

Sen har jag varit på en jätteintressant föreläsning på beroendeenheten, där man idag belyste "Triggers", alltså riskfaktorer som utlöser drickandet. Det blev mycket vettiga diskussioner i gruppen, och jag är så glad att få möjlighet till detta. Och är så glad över att ha fått kontakt med en fantastisk person i den alkoholterapeut jag börjat träffa.
Nästa veckas ämne är "Leva nyktert", tydligen ska Ma Oftedahl hålla den föreläsningen.

Nu, såhär på min 10:e dag, känner jag mig piggare, gladare än på mycket länge. Är dock medveten om att alla dagar inte kan vara toppen jämt, men det får man ta...

Kram till er alla här på forumet.
//Cookie

Har suttit här en stund och kämpat med ett envist sug tills jag kom på att jag är ju för sjutton hungrig. För dom pengar som jag vanligen brukar lägga ned på alkohol tänker jag nu bjuda ut mig själv på restaurang tillsammans med en god bok. När jag kom på att det är hungrig jag är släppte suget helt. Jag vill verkligen inte må så pyton som jag gjort sista tiden, både fysiskt och psykiskt. det är på inget sätt värt det. En kort stund av glädje och dagar av dåligt mående. Min hjärna är på alla sätt kidnappad.

Grodan på sin sjätte dag.

om dina alkoholproblem? I ditt första inlägg verkade det som att hon fått dra ett stort lass och agerade som en typisk medberoende och tog hand om dig och "skyddade" dig inför barnen. Du kanske kan be henne om att inte heller köpa hem alkohol till sig, om hon nu gör det. Som jag har förstått så är det mycket svårt för många att sluta dricka när det finns alkohol hemma och det verkar det göra hos dig hela tiden. Frun blir säkert bara glad om du helhjärtat vill sluta, pratar med henne och att ni gemensamt ser till att inte ha alkohol hemma. Vad är hennes egna relation till alkohol?

Vet hon om att du har haft kontakt med beroendecentrum? Före din semester skrev du att du kommit till insikt om att du inte skulle klara av att sluta dricka själv, att du ville ha antabus och stöd från beroendecentrum. Vad hände med den kontakten? Är det något du kan plocka upp igen?
Många beroendemottagningar har också anhörigstöd.

Ibland måste man våga, inte bara att be om hjälpen men också ta emot den hjälp som kommer.

Tack så hemskt mycket för ditt svar! Just nu har vi gäster, men vi ska prata ihop oss under en promenad senare. Jag vill att min man ska läsa detta svaret, det är precis så som du föreslår som jag känner att vi bör/måste agera. Skönt att höra att jag är inne på rätt spår. Stort tack och hoppas du får en fin dag markatta!

välkommen hit till forum.

Det är jättebra att ni sagt till om alkoholfritt då barnet är med och väldigt tråkigt att de inte höll er överenskommelse. Du beskriver en miljö som är otrygg för ett litet barn men också för dig tänker jag?

Du kanske kan ta en promenad idag och prata med din man(?) om hur ni ska göra nu. Väljer ni att ha ett samtal med svärföräldrarna igen så är det nog bra om ni är väldigt tydliga. Jag vet av erfarenhet att någon som dricker för mycket gör allt för att värna om sin "rätt" att dricka och det kan vara lätt att dras in i diskussioner om promille, alltså att de menar att överenskommelsen var att inte bli "berusad" och inte att inte dricka alls eller att folköl inte är alkohol(har jag själv fått höra). Om ni däremot vägrar gå in i sådana diskussioner och står fast vid att ni inte vill att de dricker någon alkohol alls då barnet är under samma tak så slipper ni ta sådana argument. Var tydliga med att det också gäller då du och barnet gått och lagt er.

Var vänlig men bestämd i vad du vill. Det sista du skrev, att du verkligen tycker om och bryr dig om dem och att du vill de ska ha en bra relation till sitt barnbarn, säg det. Det är också bra om ni är klara med vad konsekvenserna blir om svärföräldrarna inte håller sig från att dricka då barnet är med i framtiden. Ja, att om du säger att om de dricker igen så kommer du ta barnet med dig och åka därifrån, att du faktiskt genomför det också. De kanske blir ledsna och upprörda men det är faktiskt deras ansvar om de väljer att dricka framför att umgås med sin familj. Har du gjort det tydligt för dem vad deras drickande resulterar i så hjälper du dem faktiskt också med att kunna se konsekvenserna av deras egna handlingar, även om polletten inte alltid trillar ner på en gång.

Det finns jättemycket forskning på att barn far illa av att vara i miljöer med mycket alkohol och du gör helt rätt som säger ifrån.

Lycka till!

till dig! / mt

Miss Li! Fint att höra av dig. Dagboksskrivandet kommer att vara till nytta också för dig själv. Det blir klarare när man skriver. Fundera över vart du kan vända dig för att prata så att du får en början - du kanske inte blir så mycket starkare av att vänta? Fortsätt skriva här så länge och läs vad andra skrivit - det är befriande och stärkande att känna igen sig!
Möjligen tipsade jag redan om Carina Bångs blogg, men jag gör det igen. Den har hjälpt mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Kramar / mt

Ligger vaken, tankarna snurrar i mitt huvud. Tänker att det var länge sedan jag var in på forumet... Läser era ord. Vill bara sägs TACK! Tänk att människor jag inte alls känner tar sig tid att bry sig och berätta. Ge råd och stöd. Jag blir varm i hjärtat. Situationen här hemma har inte förändrats. Om någon berättat för mig vad "I nöd och lust" innebär, så är det tveksamt om jag sagt ja.

Jag känner mig stärkt av era ord, känns som att det finns hopp. Jag har börjat föra dagbok, främst för att kunna visa och bevisa hur vi lever, den dagen det är dags. När den dagen är vet jag inte ännu, men den kommer... Vi rör inte vid varandra, vi pratar aldrig om hans alkoholism. Det är lönlöst. Vi är bara en funktionell familj på dagtid och ren dysfunktionell familj kvälls- och nattetid. Jag ska läsa era råd igen. Jag ska ta nästa steg och prata med någon. Jag är bara för svag ännu. Skrärmar problemet utanför mig själv så snart dagen i befinner sig och alla måsten vaknar. Men era ord finns där. Jag sparar dem. Jag värms av dem.

Tack!

inte så illa om dej själv, du har ju nu börjat göra om dej. Det är den tanten som satt och pimplade vin så att hon blev av med körkortet som du bör titta snett på.

Jag hade bara tur som inte blev av med både jobb och körkort, en jädra tur att det inte hände något, en mardröm att köra ihjäl någon på (bak)fyllan...
/MB

Jag vet med mig art du fixar detta!
/A

Så var dag fem till ända. Har varit på arbetsplatsträff med vin till maten. Tror jag var den enda av drygt 20 personer som bad om ramlösa istället för vin men det var helt okej eftersom ingen frågade varför jag inte valde vin. Hade någon frågat tänkte jag att min kommentar skulle bli att - jag känner inte för det, vilket var helt sant. Det är mycket vin som slunkit ned bara för att det serverats. Det är som med rökning. Det var när jag rökte långtifrån alla cigaretter som var så där livsnödvändiga. och idag har jag nästan inte haft något sug efter alkohol.

Dag fem är till ända och jag känner mig fortfarande dödstrött, men förr eller senare kommer det att vända.

Grodan.

Vad modig du är flygcert. Jag tror säkert att du fixar allt det där praktiska som följer med ett hus med den inställningen du har nu.

Kram på dig!

Grattis!

Husägare.

Flygfärdig.

<3

/H.

Tack, hittade forumet med din hjälp :).