Senaste kommentarerna i forumet

Det är din beslutsamhet och uthållighet, din egen kraft att stå emot, som håller dej nykter. I nykterheten är det ingen idé att HOPPAS på att bli nykter eller ha turen att lyckas. Det är vi själva och vår vilja att få ett bättre liv som gör det. Sen kan man ha tur att hitta t.ex forumet i rätt tid och få stöd här. Den turen hade jag som hjälpte mej men det är mitt beslut och min starka önskan att leva nykter som gör det. Sen kan man ändå önska lycka till :)

och mycket är det mig du beskriver.

Jag höll också med om att jag drack för mycket när jag blev konfronterad och jag lovade bot och bättring.

Varenda gång.

Men för min egen del var det ju "inte så farligt" men spelade jag med i spelet så blev det lugnt ett tag och jag kunde fortsätta mitt gamla sätt att leva. Att jag sårade någon eller att jag ljög nån i familjen rakt upp i ansiktet var liksom bara en del i "spelet", att skydda alkoholen var ju absolut viktigast. I början av min sjukdom kunde jag någorlunda hyfsat kontrollera mitt drickande men ju mer jag sjönk ner i drickandet så blev skyddet av alkoholen det absolut viktigaste.

För mig kom inte nykterheten som en blixt från klar himmel, det var en djävligt lång transportsträcka. Men med facit i handen så var det många kommentarer och känsloyttringar tillsammans med det sista ultimatumet som gjorde att jag valde att ta en behandling. Idag, med större kunskap, så vet jag att när familjen talar om vad de ser, hör och känner vad gäller alkisen gör att valet kan bli lättare för alkoholisten om att ändra sitt liv.

Alkoholism är en familjesjukdom som påverkar alla i familjen vilket medför att även ni kan ha stor hjälp av egen behandling eller att gå på Al-anon. Kolla in Al-anon's eller exvis Nämndemansgårdens hemsida, det finns mycket bra hjälp där.

alkoholists starkaste grenar är lögner, både inför sej själv och inför andra.
Hade din far varit jag under min aktiva tid så hade jag definitivt INTE kunnat gå till systemet och bara köpa en flaska vin. Det hade blivit den flaskan plus ett antal att gömma, eller hellre sprit eller stark likör, mindre skrymmande och mer fylla för mindre jobb.

Om du vill få en inblick i hur vi alkisar är - vi är ganska lika i vår sjukdom - så läs i forumsdelen att förändra sitt drickande.

Råd om hur du ska gå vidare finner du mer här i denna delen.
/MB nynykter alkis

tror inte heller att du bara har tur ! I AA pratar man om att ha en "önskan om att sluta dricka" och det har du och du har mycket medvetet jobbat i nykter riktning. Det är dina val och ditt eget jobb som ger frukt samt att du törs gå emot dina rädslor, det visade du genom att komma på Landsmötet :-) Det är inget lätt beslut att knalla iväg till ett stort AA-möte alldeles ensam, det finns ju massor av fördomar om hur vi alkisar är :-) Det var ett stort steg du tog där, ett steg värd all respekt !

Jag hoppas vi syns på fler möten i framtiden !

Kram !!

En av dåligheterna med alkohol, bland tusen andra, är att min sömn går sönder. Är dödstrött hela dagen men när det är läggdags är det stört omöjligt att somna. Är en sådan dag idag. Problemet med det är att trötthet är en av mina stora triggers, det skapar sug och en önskan att förlänga dvalan. Vill sitta i en fåtölj och flumma över livet, låta tankarna flyta, med en öl i handen. Fast nu när jag skriver det gör tanken mig litet illamående.

Är för trött för att företa mig någon aktivitet där jag kan uppnå något liknande. Kan inte heller tillåta mig att somna direkt efter jobbet för då kan jag glömma helt att sova inatt. Det vore att förlänga återhämtningen. Eftersom jag medicinerar blir det emellertid inget A. Hindrar inte att jag haft sug flera gånger under dagen. Men, dom har varit korta och lätthanterliga. Jag vet också att om jag bara håller ut så kommer jag snart att må mycket bättre. Det är så himla tragiskt att mitt tillstånd är självförvållat. Idag var egentligen en underbar dag - det riktigt luktade skolstart och luften dallrade av förväntningar. Orkar dock inte riktigt uppskatta sådant ännu.

Har sett att det är flera som är hooked on Candy Crush - så även jag. Är det också genetiskt?

En seg groda.

Det låter underbart MB, men det handlar inte bara om tur. Det krävs också mod, vilja och ett dj-vlar anamma. Men framförallt tror jag att det krävs ETT BESLUT. Tror också tacksamhet är en bra grej.

En förnumstig Groda

Jag hoppas du stannar kvar här och läser och skriver speciellt anhörigsdelen av forumet innehåller mycket erfarenhet, där kan du bolla de tankar du har med andra anhöriga, men även delen att förändra sitt drickande, där vi alkisar skriver kan vara läsvärt, man förstår nog mer vad det är som händer i huvudet på en alkis när man läst ett tag.

Så välkommen, gör dej hemmastadd och läs och skriv!
/MB, nynykter alkis

på alkohol varje dag.

Tänker att jag är otroligt lyckligt lottad som kom ur min alkoholism med hälsan, förståndet och familjen i behåll.
Gläds varje dag över mitt nya fina liv där inte ölet, vinet och spriten dränker mina känslor och tar bort fokus från det viktigaste jag har - familjen.

Vilken makalös tur jag har haft som lyckats. Sån tur kan man inte ha två gånger, så nu gäller det att hålla i nykterheten så att den inte flyter iväg från mej.

Vik hädan, burkar och flaskor!
;-)

går att skylla på penicillin eller magkatarr, det funkar, och är helt okej medan man är nynykter och ömtålig. Efter en tid kanske man känner sej så trygg att man kan säga som det är.
Jag själv fick lite halvpanik när jag upptäckte hur svårt det var att sluta dricka, så jag skrev ett inlägg på facebook till mina vänner där jag förklarade att jag är alkoholist. Jag fick ett oerhört gensvar! Kunskapen om alkoholism är ganska stor hos den breda allmänheten, det tog int mer än tio minuter så ringde den förste kompisen och erbjöd stöd!

Ta ett par djupa andetag när det blir jobbigt, gå på toa och läs nån tråd.

Styrkekram!
/MB

Tack för kommentarerna!

Nu sitter jag på ett hotellrum och väntar på att middagen ska bli klar. Mina kollegor minglar och dricker. Tycker det känns jobbigt som fan att vara bland dem och behöva förklara varför jag inte ska dricka idag.

Om jag säger att jag ska låta bli alkoholen idag känns det som att folk tar för givet att man har problem. Lite konstig ekvation att om jag dricker känns det som jag har "koll" men om jag är nykter får jag skuldkänslor.

egentligen bara en fråga.

Vad har du för mål? Vad vill du vara för sorts farfar/morfar?

Kram!/MB

Jag har grava problem med mina dag 1.
Inte för att jag gjort bort mig mer än att jag sviker mig själv och de närmaste.
Men nu kör vi igen.
Jobbet börjar på onsdag. Träningen går igång inför beach 2014. Fy nu är det slut på tramset.

Alla gamla, jag är på IGEN!
/A

Det hjälper och sedan kan du följa din egen resa. Du konmer se vart det blir besvärligt.
Och du kommer kanske falla tillbaka någon gång eller två.
Vad vet jag?
Jag gör det nämligen själv gång efter annan trots att jag vet hur det konmer bli.
Men det är jag, men efter vad jag har lärt mig.
Så funkar beroendepersonerna likadant världen över.

Grattis till ett sunt och riktigt beslut att lägga av.
Jag hälsar dig välkommen!
/A

Självklart kunde jag inte hålla mig. Statistiken för kvällen var tre glas vin och fem alkoholfria alternativ. Känns helt okej, är sååå glad att vara pigg idag medan min vän messar och har ångest och min kille sitter och sover på sitt jobb. Idag är en nykter dag. Hur har du det k-head? Still going strong?
Mb: tack för din input, känns skönt att nån känner igen sig och ger konstruktiva råd.
Nu startar en ny vecka :-)

håller också tummarna för att du ska få ditt fina nya boende :-) Ensam i beslutet ? Ja, men det är ju ditt alldeles egna lilla bo som bara du bestämmer över ! Visst känns det bra ?!

Kram ♥

... så träffades exsambon & jag för överlämning av barnen. DÅ är det inget skäll eller så, vi är lugna och han är sitt vanliga jag - såå trevlig, öppen, lugn. Och jag - jag vill bara klappa honom på kinden, röra vid honom, få känna honom nära. I ett svagt ögonblick där och då så snurrar tankarna i mitt huvud: "Han är så snäll, han har förändrats så, han har börjat fixa grejer & ta tag i saker, han lyktar så gott, vi har ju så roligt ihop... men han vill ju inte längre" - och det är så fel - han är tydlig med att "allt" är mitt fel, och han har gjort saker som jag tror kommer tillbaka om vi skulle leva ihop, och jag kommer aldrig att glömma de saker han gjorde (andra kvinnor, hot mm) och jag skulle leva i någon slags ständig kravsvärld på honom att han skulle gottgöra mig utan att han skulle kunna det... Och jag vill inte leva så. När jag stod där så tänkte jag ju att det är kört för han vill inte ha mig längre - men jag vill ju inte ha honom.
Men min jobbiga hjärna är inte med i matchen. Men för barnen skulel jag nästan göra vad som helst - men när de frågar "Vill du inte bo med pappa" så är det så svårt men ändå så enkelt att säga att "mamma och pappa tyckte så olika om saker att vi bråkade mycket, därför vill jag inte bo med pappa" och oftast svarar den stora "ja, pappa var jättearg", men nu märks att pappa är pappa, för första gången, och de får ju en mer aktiv & rolig pappa, då är det nog svårt att förstå att jag inte vill vara med pappa "som är så rolig och snäll"... Snurriga huvud - jag måste försöka stanna i att jag ville inte leva som det var, jag kämpade väldigt mycket men det gick inte ändå och då valde jag att lämna. Det som hänt går inte att reparera eller ändra - jag har en viss acceptans, och med tiden kommer jag mer och mer förlåta/låta saker vara - men jag vill itne leva i det, jag vill inte vara med någon som kan bli så arg att han skriver meterlånga mail med skäll, förnedring och sedan är "normal" (eller ännu mer - övertrevlig) inför barnen, det är inte sunt. Varken för mig eller för honom.

Jag håller på att forma mitt liv. Jag kanske håller på att hitta ett nytt boende, åh, ni skulle se det!!! Så sött, och så oerhört mycket jobb, men det skulle kunna innebära all den frihet som jag vill ha. Först fanns inte magkänslan där; den motades bort av all rädsla för ekonomin, att jag är ensam i mitt beslut, rädd att det ska bli fel osv, men mitt huvud har nästan redan flyttat, och ändå är inget klart...
Håller mina tummar!!!

Välkommen! Det låter på din beskrivning som att du hittat hem till forumfamiljen.

Utöver att läsa och skriva här så medicinerar jag med Antabus för se till att det är jag som har kontrollen över mitt liv och inte alkoholen. Det funkar inte 100 % men tusen gånger bättre än om jag inte skulle göra det. I framtiden tänker jag mig att jag kommer att använda medicinen i förebyggande syfte.

Grodan

En månad - Grattis! Ja vi vinglar vidare - vad var det som gjorde att du slant?

För egen del hade jag inte preparerat mig tillräckligt inför situationen konferens m.m. Tror att det för min del också handlar om många människor = många intryck, vilket skapar ett stort behov hos mig att stanna hjulen och reflektera. Tycker då i min enfald att jag behöver alkohol för att göra det. Som Dompa säger - många alkisar är känsliga typer - tror jag kvalar in där.

En nyvaken Groda

Jag är långt ifrån någon expert, jag kan bara relatera till hur det var för mej.
Men å andra sidan betraktar jag min sambo som alkoholist.
Han hade problem med att inse att jag menade allvar med att jag ville sluta, så minst ett par av mina "dag 1:or" är mer direkt hans fel för att han mer eller mindre propsat på att jag ska göra honom sällskap in i dimman.

Men när han väl förstod blev allt mycket enklare.
Så försök dunka in det du vill i huvudet på pojkvännen, han kan inte sluta åt dej, men han kan hålla sej undan om han nu måste dricka din första nyktra ömtåliga tid.

Kram!/MB

Som jag ser det är det här forumet perfekt för den som behöver göra om sitt liv. Om man skriver ner här vad man anser är de största anledningarna till att man vill sluta dricka, så har man sett till att inte måla det i rosa skimmer, här står det som det var, det är bara för mej att logga in och läsa mina egna två trådar om jag råkar få för mej att jag vill dricka.
Så välkomme, läs och framför allt skriv!
/MB

Det känns väldigt tråkigt just nu när min helg börjar att min pojkvän verkar vara den som har svårast att hantera mina alkoholfria drinkar. Han har inte själv ett problem med att dricka utan kan hantera det och han förstår inte varför jag inte kör på som vanligt. Är detta ett vanligt problem i början eller något som jag jämt kommer behöva tampas med? Känner mig strong men lite beklämd. Mina vänners öl ser onekligen goda ut. Over and out, rapporterar imorgon i fall framgång eller förfall. Trevlig nykter söndag till er fina!

att du hoppas tillbaks! Vi följdes ju åt ett tag, men vi slant ned i diket. För min del ordentligt, har fortfarande svullen läpp och jack ovanför ögat. I morgon har jag varit nykter en månad, tiden går fort när man tittar bakåt. Har hunnit med ett bröllop och i helgen trevlig middag på vänner, för min del med en alkoholfri öl och jag var så nöjd och glad. Det känns helt naturligt att inte vilja dricka, och jag bara älskar den känslan. Forumet behövs för att man ska kunna läsa alla kloka tankar och om alla våra framgångar och bakslag. Därför blev jag riktigt störd när det låga nere några dagar.
Har gjort jättemycket saker sedan jag blev nykter, och jag fattar inte hur det skulle ha gått till om jag druckit som jag gjorde förr. Jag körde bil 4-5 timmar i sträck i helgen och det hade varit helt omöjligt om jag druckit och känt mig säker kanske framåt 15-tiden på eftermiddagen. Detta är frihet, ska inte glömma det.
Ha de
Fenix

Blir barnsligt glad över kommentarer. Tack NyMan! Och, ja - det måste väl ändå vara det som är frihet - att själv styra skutan! En fri själ måste tillåta sig själv att leva på frihetens höjder annars förtvinar hon, skrumpnar bort och blir till intet! JAG VILL LEVA! PÅ RIKTIGT! Det är alkoholen som är fängelset inte nykterheten så därför är jag idag mycket säker på att vi ses här inne imorgon igen.

God färd NM och alla ni andra!

Grodan

ville bara säga: Fan vad dina tankegångar och slutsatser är tydliga och fan vad du skriver bra!!

Du är, bevisligen baserat på vad jag läser ifrån dig, ingen korkad person. Alkoholen gör oss korkade, precis som du konstaterar. Jag vill inte vara det längre, alltså vill jag inte dricka längre. Också bra uttryckt att man lever i frihet när man inte tankar på dumhetsmedel. Det är så jävla skönt att vara skärpt att det slår fyllekänslan, avdomningen och whatever-dimman, med hästlängder. Just det här att hela tiden ha så bra kontakt man kan ha med kropp och psyke, är det jag värdesätter mest. Förutom det så är det ju ganska skönt att sluta ta energiska, taktfast spadtag i det hål man gräver djupare och djupare så länge man håller på med dumheterna...

Imorgon är det dag tre, Grodan. Vi hörs härinne då också, va?!

Ha det jättegott resten av dan!/NM

tack!

Jag rodnar lite och gläds åt berömmet!
Tack!