Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket! Ja, jag är så oerhört tacksam mot mig själv, men det är jobbigt med alla påtryckningar av mina polare som dricker i princip HELA tiden. De säger: Fy fan, vad tråkig du är, osv osv, men jag tror att de innerst inne är avundsjuka eller så på mig. Jag vet inte, men det sorgliga med detta, är att jag kanske måste gå bort från dem helt och hållet, eftersom de riskerar att dra mig tillbaka, trots att jag egentligen kan säga nej. Det kan jag, och jag har gjort det många gånger tidigare, men varje gång blir det värsta snackisen om saken. Hela tiden blir det: Hallå, nu har du varit nykter i t ex 8 veckor, nu är du värd en öl.

Så jag är ju enligt mig själv ingen hel-alkis, men det kanske är som du säger Higgins, att jag ändå trots att det känns vemodigt att säga, att jag är alkis, eller finns det något mellanplan.

Men som sagt, det är 6,5 år till 7 år, men jag tror att jag kör på min plan. För mig känns det som värsta utmaningen, men redan under denna tiden som har varit, så har jag fått en helt annan syn på tillvaron runt mig och av min historia, och alkohol känns bara som bortkastad tid och framförallt vett och pengar.

Du har hållit upp i sex månader, grattis, mycket bra gjort. Du upplever alla fördelarna man får av ett nyktert liv. Så varför undrar du nu om du kan dricka igen om sju år? Det är sex och ett halvt år dit, du kan ta den frågan då den dan kommer. Jag håller helt med allt i Higgins resonemang, för övrigt. Framför allt undrar jag varför du skulle dricka alkohol igen om sju år om du varit utan så länge. Jag tror du ska vara på din vakt mot dessa tankar nu.

Jag har varit nykter i drygt ett år nu och har inga tankar alls på att nånsin dricka alkohol igen. Tack och lov för det! Jag trivs så bra med min identitet som en som valt att inte dricka alkohol därför att den inte passar in i min livsstil. Så känns det nu, som att det är den verkliga orsaken fast jag nog vet att jag inte har nåt annat val heller. Jag har nu vågat pröva att köpa hem alkoholfritt vin. Det väcker inget sug alls men är ändå nåt jag kan ta till just vid festliga tillfällen då jag vill ha nåt annat än kolsyrat vatten. Jag hittade ett riktigt gott rödvin, Torres Natureo 0,5%. Det gav en aha-upplevelse när jag tog det till maten. Ett glas var gott och så var det bra med det, eftersom det inte ger nån annan effekt eller väcker sug efter mer. Så fungerar det väl för "normala" människor tänkte jag! Dom som kan ta just ett glas och nöja sej med det. Så blir jag aldrig. Jag har också druckit en god engelsk cider. Jag känner att jag funnit min väg och jag är stolt över det.

Tänk på Holknekt, han höll upp ganska många år tror jag och sen tänkte han att han kunde dricka igen. Jag tycker att du ska njuta av och vara stolt över dina sex månader och inte fundera på alkohol i framtiden. Återkom till det den dagen.

tillägga att det är första gången, tror jag, som jag gör en tillbakablick i en positiv känsla. Jag har gjort ett antal återblickar vid "årsdagar" av olika händelser - men då har det varit svåra saker jag haft behov att bearbeta. Så skönt och befriande att göra en lycklig tillbakablick. Renodlat lycklig. Mg är hemkommen från sitt möte, lycklig också han - med ros och gratulationskort.

Man kan förändra sitt liv! / mt

Om man kan supa i 7 år kan man vara nykter i 7 år är ju ett vettigt sätt att resonera. Så mitt råd är att du är nykter i 7år när dom åren är till ända så kan du ju överväga om du skall börja dricka igen. Skulle tro att det tar emot att börja hälla i sig ett dödligt gift efter alla positiva effekter du upplevt under nykterheten. Vore oerhört intressant att få ta del av den dagen, vilket beslut du tar o varför!
Du skrev att du inte drack för effekten det måste vara den största lögnen mot dig själv att någon dricker en öl eller ett glas vin för det är gott kan jag köpa men allt annat drickande är enbart för effekten. Kan bara gå till mig själv trodde i många år att jag drack för att det var gott, men kan nu i efterhand se att det var bara lögner som jag förmedlade till min hjärna o den gick på den lögnen varje gång.
Samma med mig jag började också supa i min ensamhet, lungnare så. Inbillade mig också att det var stökigt ute. Ännu ett försök att manipulera hjärnan. Är man ensam o super behöver man inte skämmas om man blir för full ramlar omkull eller somnar och man gör inte bort sig om man bara ger fan i datorn o mobilen. Super man ensam är det ingen som ser att man är alkis heller.
Så mitt råd är att du slutar att lura din hjärna med att det är gott att dricka alkohol och att du håller upp i 7 år.
Ha en bra dag/Higgins

att du gick till AA trots alla ursäkter!

Belöningen för ditt slit med hus och trädgård som INTE är alkohol kommer du att hitta i dej själv när du tänker på allt negativt alkoholen gjort dej och KOMMER att göra om du fortsätter dricka. För oss alkisar är det en stadig utförsbacke att fortsätta dricka, så var glad att du hittat en altrrnativ liten sidoväg som är jämnare. Kanske bitvis tråkigare väg, men den går inte åt h-e som den andra bildlikt gör.

Kram!/MB

Räkneramsan... efter långt letande i min tråd hittade jag en upplaga av min räkneramsa - den som var mitt stöd och övergångsobjekt så länge. Nu har jag glömt den!

Kom ihåg den då Mg är och firar sin ett-års-dag som nykter på AA. Hans personliga dag är den 1.7.2012 - i min värld har han varit nykter sen 1.5 samma år vilket ger ramsan 24+53+15+173+60+179(---)+426 dagar. Det är länge sen de första 24 dagarna som tog sin början 6.12.2010... och det första avbrottet (+) som står för en mellanöl nyårsdagen efter det vin vi var överens om att dricka till maten på nyår.... Ja herregud. Det andra avbrottet (+) efter de "två glas vin" vi var överens om att han skulle dricka på en personalfest och som slutade med en liten flaska whiskey dagen efter. De två +tecknen är = min insikt om att det inte fungerade att dricka måttligt/vid festliga tillfällen. Efter det var mitt krav "noll" och inget annat.

Jag måste tänka efter för att ha klart vilka år de olika perioderna utspelat sig: +53+15+ är den tunga men ändå hoppfulla vårvintern 2011 och 173 sommaren då han sov så mycket och vi hade ett mycket begränsat socialt liv. Ett par korta återfall under hösten 2011 och tre minustecken våren 2012 för "erkännandet" att han druckit utan att jag kommit på honom... Detta erkännande efter "det stora" återfallet valborg 2012 - det katastrofala som visade sig vara ett lyckofall - vändpunkten till ett nyktert liv. En nykterhet som har sitt ursprung och sin rot, sitt fäste inom honom själv. Därefter har det bara blivit bättre. Såklart tror jag att den långa perioden (1½ år) av nästan total nykterhet hade betydelse, för kroppens läkning och för vår relation - men den nykterheten var inte hans egen, det var en nykterhet med vita knogar. Påtvingad och plågsam.

Idag har jag bakat tårta i en känsla av trygghet och glädje som jag sällan känt!

Jag mår så bra som knappt minns att jag nånsin mått. Han mår också bra. De svåra dagar som alltid finns i livet kan vi möta tillsammans - eller säga "det här behöver jag reda upp själv".

Jag kan skriva, som Lelas skrev häromdagen, att jag inte längre behöver forumet som livlina. Det forum jag var beroende av under en lång, lång tid - det var verkligen en livlina, ett andningshål och en plats för reflektion och möten... Mina forumvänner, min forumfamilj - så mycket ni betytt och betyder - numera på avstånd men jag tänker på er med värme.

Numera skriver jag sporadiskt men läser ännu det mesta. Har gjort vad jag kan för att informera FHI om forumets betydelse.

Inser, ibland med förtvivlan, att alla måste gå sin egen väg. Sin lidandets väg... tills man nått sin personliga botten eller vändpunkt. Det är så lätt för den som står vid sidan att se vad "du borde göra; har rätt att göra; har ansvar att göra..." Ibland för barnens skull... fast den som skriver gör andra val - också för barnens skull. Men vändningen måste komma inifrån och skrivandet och läsandet för framåt - det har jag fått erfara här både för egen del och hos andra.

När jag läser igenom ser jag att det mest handlar om "vi" och hans nykterhet... inte så mycket om medberoendet. Mitt medberoende. Det är svårare att både identifiera och tydliggöra. Jag har lärt mig mycket "från sidan" genom att "se" här hur andra medberoende förhåller sig och genom att läsa böcker och artiklar. För mig har det också varit väldigt viktigt att lära om alkoholismens biologi - den starka kraft belöningssystemet utgör och vilken destruktiv kraft det utgör i beroendet. Det har hjälpt mig att se på Mg och andra missbrukare med respekt men också med insikt om den kraft och risk beroendet utgör. Att missbrukarhjärnan inte är mottaglig för förnuftsresonemang. Mitt intresse att lära om detta fortsätter och jag delar numera det intresset med Mullegubben, min mycket älskade man. Gud vad jag är tacksam för att han valde mig och livet!

Allt gott till er alla denna svala sommarkväll! Ta vara på livet! / mt

Bra gjort! Det är ingen enkel match, och man måste ta till vilka och alla metoder som helst!

Hoppas att det blev ett bra möte och att du fick ett bra samtal!
Bra gjort! :) Håller med mt, var stolt!

Kanske skämma bort dig med något annat i stället i helgen? Pedikyr, massage eller något annat lite extra att se fram emot? :)

A om jag på nåt sätt "varit bra" för dig. Kom ihåg att det är du som gör jobbet och äran är din när du lyckas!
Var stolt över där du är idag! / mt

Hur pass stor del du har att jag vågade mig hit.
Väntar på att komma in.
/

Du vet att det bara är ett sug, det går över.
Hang in the there babe!
/A

Det är stort att våga be om hjälpen när man behöver den. Lycka till på mötet!

Kramar

Välkommen hit!

Det första jag reagerar på är att du skriver "Vi - eller jag, det varierar - har testat lite av varje". Känner igen mig i det. Jag har också testat ransonering, förbud, allt möjligt. En gång sa jag till och med till min sambo att jag kunde vara hans antabus, att jag skulle gå varje gång som jag märkte att han druckit, vilket bara resulterade i att det inte var så ofta jag kunde vara hemma alls. Tyvärr så tror jag idag inte att sådant funkar.

Ansvaret för hennes drickande måste ligga hos henne själv, det gör det ju inte när det är du som tar fram alkomätaren, du som ransonerar och "bestämmer" hur mycket hon får dricka. Om du läser i trådarna här så ser du att det är väldigt vanligt att man som anhörig försöker med allt möjligt men att gränserna liksom flyttas fram hela tiden, t.ex. att man som anhörig säger att om du inte slutar dricka så kommer jag lämna dig-alkisen slutar inte att dricka-den anhöriga säger du får bara dricka på helgen-alkisen smyger i veckan-den anhöriga säger du måste berätta varje gång du druckit o.s.v. Alla de här "tricken" vi tar till leder just till ingenting så länge det inte blir några konsekvenser för alkoholisten, så länge de inte själva behöver ta ansvaret.

Din sista mening, "Ärligt talat, som det ser ut nu, så skulle jag skilja mig från henne om det inte vore för sonen. Jag vet att jag har varit alldeles för vek med henne, men jag vet inte vad mer jag kan göra", berör mig. Jag tror många här kan känna igen sig i det, den där uppgivna känslan av att man har provat allt och vad mer kan man göra. Kanske är det så att det faktiskt inte finns något du kan göra för att få henne nykter, att viljan och styrkan att be om hjälp måste komma från henne själv? Det finns inget som säger att man måste stanna hos en alkoholist bara för att man har ett barn tillsammans. Däremot finns det massa forskning och kunskap kring att barn far illa av att leva med en förälder som är alkoholist. Flygcert har skrivit mycket i sin tråd om att ha barn med en alkoholist, rädslan att lämna och processen dit och efter.

Fortsätt läsa och skriva här så kommer dina tankar och känslor förhoppningsvis bli lättare att sortera. Har du någon irl som du kan prata med om det här? Det tar mycket energi att leva med en alkoholist och det bästa vi kan göra både för alkoholisten och oss själva är att se till att vi själva mår bra och fundera ut hur vi själva vill leva våra liv.

Ta hand om dig!

Jaa du Lill-Per. Vi verkar vara flera som har väldigt lika personligheter. Inte konstigt att man blir frustrerad när man slängs mellan dessa ytterligheter. Ibland undrar man om det inte hade varit bättre att gå omkring lite "smålullig" var och varannan dag än detta kopiösa supande på all ledig tid.

Nåväl, igårkväll var det så dags för mitt andra AA-möte. Jag hade redan bestämt mig långt innan att jag skulle gå men när tiden började närma sig kom tusen ursäkter upp varför jag inte skulle gå. Jag var för trött, jag hade ju jobbat så hårt med huset den dagen, hade ont i kroppen, orkade inte ladda om mentalt, kände mig ju rätt OK fysiskt, nog var det så att de som var där förra gången inte riktigt var "min typ", osv, osv.

Jag gick i alla fall dit, opm än med ångest i kroppen. På mötet infann sig bla ett par tandlösa narkomaner och min spontanta känsla var att bara rusa iväg fortast möjligt. Det här var ju inte jag, en människa med ett kvalificerat jobb, stabil familj, stabil ekonomi, etc etc. Jag satt dock kvar och lyssnade mest. Slående är ju att oavsett vad vi missbrukat eller i vilka mängder så har ju folk sökt sig dit av en speciell anledning. De kan inte längre styra sitt missbruk och de mår piss. Sedan hur långt ner man kommit i skiten spelar egentligen inge större roll. Man har kommit till en punkt när man inte klarar detta ensam längre. Jag har ingen aning om huruvida jag kommer att gå regelbundet på AA i fortsättningen, lika lite som jag vet om jag är nykter nästa helg. Det enda jag vet är att mitt drickande inte är förenat med enbart lyckokänslor längre.

Redan innan jag börjar dricka får jag små darrningar i kroppen för jag vet ju att jag inte borde, jag vet ju vad som kommer att hända, jag vet ju hur dåligt jag kommer att må efter några dagars drickande, jag vet ju hur lång tid det tar för både kropp och själ att något så när hämta sig. Det är inte värt det längre. Visst, det känns både bittert och jag tycker stundtals synd om mig själv, men vad är alternativet........

Har nu jobbat hårt de senaste dagarna med huset. Fysiskt arbete är det enda som kan få mig att skingra tankarna något. Sedan kan jag tycka att det blir lite maniskt över det hela och resultatet kanske inte blir så perfekt. Men jag lägger en dag till den andra och kanske är det så att det blir mikroskopiskt lite lättare för varje dag man lägger bakom sig. Det slående är dock att jag efter varje dags arbete här hemma så blir min omedelbara tanke; så vad blir min belöning för detta dagsverk??? Några flaskor vin och en god middag, eller.....?Så kommer då tanken att det blir en flaska mineralvatten istället eller som igår några glas saft.....Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Saft har jag inte druckit sedan jag gick i lekskolan.

Nu ska jag äta min morgongröt och sedan blir det "några varv" i trädgården igen.

Ta hand om er
Tjalle

Förstår din känsla av kaos vid hämtningstid på dagis. Fixa mat, stoppa i tvätten i tvättmaskin, har jag handlat det sim behövs (?) osv. Jag brukar/brukade oxå använda vin som stressdämpare just vid den här tidpunkten på dagen. Det fungerar bra så länge man är kapabel att sluta att dricka efter 1 glas vin. Men för mig hör det till ovanligheterna nuförtiden att jag kunnat stanna vid 1glas. Det blev många gånger 6-7 glas och någon gång drack jag nästan en BIB själv på en eftermiddag/kväll. Inte bra... Läs och fortsätt med dina sunda tankar, varmt välkommen!

Igår... Usch vilken dag. Tänkte på att dricka a hela dagen. Jag äter duktigt mina tabletter och fortsätter att vara nykter. Men vilken konstig dag det var. Tänkte på att om jag slutar m antabusen så kaaanske jag kan dricka vin i helgen. Skönt! Mysigt! Sommar på altanen! Stress i min kropp, dåligt humör. Jag har PMS i stora doser så jag funderar på om det är det som triggar mitt alkoholsug den här gången. Ska strax hälla i mig min Antabus, för jag ska fanimej inte dricka det där saknade vinet. Ska bli spännande att se hur det känns när PMSn lagt sig.
Kram på er!

wish you luck!!! Jag kopierar in den hälsning jag skrev i min tråd i går när jag konstaterade att mitt, och vårt liv är gott idag:
För den som läser och inte känner det så, till dig som vill ha förändring vill jag säga
- det hjälper inte att önska
- det hjälper inte att hoppas
- det räcker inte att försöka

För att förändra måste man fatta beslutet och våga språnget. Ta makten över sitt liv.

**********

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström

- Du är på väg uppför strået nu A. Jag önskar dig mod och uthållighet... jag önskar dig gynnsamma vindar och att du känner dem och tar vara på den bärkraft och vila som finns i dem...
Allt gott! Livet är ditt - ta var på det! / mt

Jag hoppas det blir någon förändring.
Och att jag äntligen inser att jag efter snart 9 månader här inte fixar detta själv.
Wish me luck.

Detta är stort..........
/A

Jocke, nu kör vi på och det finns ingen återvändo till skitlivet. Allt kan bara bli bättre hela tiden, som John Lennon sjöng!
Fenix

En sommarkram och en virtuell hand att hålla om du vill när du ska till beroendeenheten.

Kram!/MB

Välkommen!

Du har tagit ett stort kliv mot att göra något åt din situation?

Läs runt här så kommer du att upptäcka att du inte är ensam. Vi är många, många som tittar eller har tittat för djupt och för ofta i flaskan.

Din fråga om det smittar kan jag inte rent vetenskapligt svara på, men själv har jag en pappa och farmor som är/ var storkonsumenter. Trots allt vad det ställde till med så trillade jag själv dit.

Som sagt, läs i trådarna här, skriv av dej här i din egen tråd, att skriva ner sina tankar är bland det bästa som finns för att sortera dem.

Välkommen!/MB
(redigerat, klickade på sänd innan jag var klar, hihi!)

Det blir ändring ska du se!

Jag försöker summera och fundera över mig fall, och jag tror det är jätte viktigt att göra det, att reflektera för att komma ihåg och att undvika samma fälla i framtiden! Räkna inte dagarna, upp på hästen igen och jobba vidare!

Ja visst är det så LP, jag hade nog gått med världens dyraste skor=) Samma för mig LP, Veckorna går lättare även för mig och helgerna har man missbrukat A. Vid tidigare försök att sluta när man kommit förbi första helgen har det ibland slagit tillbaka under veckan. Eller druckit i förebyggande syfte! :/ sjukt!

Det är det rätta programering i hjärnan man behöver! är allt inställt så går det lättare. Jag vet att man kan finna den inställning varje dag!