Senaste kommentarerna i forumet

forumet..!
Här finns åtskilliga som gör/har gjort din resa.
Men till syvende och sist är det du som måste vilja!
Ingen slutar kröka för att man surfar på internet.
Forumet är till stor hjälp. Känns jäkligt skönt att skriva av sig.
Sedan när du varit "fri" ett tag är det bra att läsa sina egna tankar. Man glömmer fort hur det kändes.
Kämpa på ! De första dagarna är jävligast. Det känns såååååå meningslöst när man inte får kröka. Tro det eller ej, det kommer en tid när tankarna kring alkohol inte står i första rummet!

På det igen. Det gäller, som sagt, att hålla ut de första dygnen. Sen tar helt andra tankar plats i huvudet och befrielsen hjälper dig att hitta rätt motivation att ta dig vidare. Timme för timme. Dag för dag. Försök att se det som att detta är ditt livs viktigaste kamp, för det kan det ju mycket väl vara.
Vi finns härinne för dig och den absoluta merparten av oss har befunnit oss i den situation du nu är i, en eller flera gånger. Vi vet hur det är; man vinner inte matchen utan att ta beslutet:
"Nu är det färdigdrucket! Idag ska jag inte dricka, vad som än händer."
Kom igen nu! Jag tror stenhårt på dig!/NM

Du gör i alla fall inte mig besviken. Som jag skrev så handlade om ett 10 tal
återfall för mig under 2 år. Till slut var jag tvungen att lägga mig på rygg
och ge upp inför alkoholen. Den hade mig ett järngrepp. Den gjorde mig så illa
men ändå drogs jag till den. Slutet kom ju i september och jag vill aldrig
uppleva det igen. För mig finns inget lagom.
Du är på G tror jag, det låter så. Det är första dygnen som är hemska, det ska
jag inte sticka under stol med. Men jag hade nog det lite lättare som sjukhus-
hjälp. Fick ju stesolid i fyra dygn och den tog ju bort ångesten.
Kul att din knäck och revben var uppskattat.
Kom igen nu du klarar det
Kram
Konstnären

Att komma överens med sitt alkoholalterego är ingen lätt match.
Du sviker ingen på forumet. Det är din fight.
Ibland är det någon som ryter till men det beror på att man känner igen sig i inläggen. Ibland är det så att meflemnar söker ett Okey här för att ta sig ett järn. Då brukar reaktionen komma.

Kämpa på!

Djupt imponerad av dig att vara på semester och kunna avstå.
Vi har snackat om en semesterresa men jag känner mig inte redo
för det ännu. Är så rädd att jag skulle ta det där första glaset.
Starkt gjort av dig.
Har varit lite sugen i jul, men genast ställt om tankarna till
det goda liv jag nu har. Är inte alls svårt att ställa om tankarna
nu som det var i början. Grått och trist här hemma plus 9 grader.
Igår hörde jag en fågel sjunga, va faan tänkte jag är det vår.
Ska erkänna att jag är glad att det är en helt vanlig fredag i morgon.
Tycker julen är så ångestladdad. Men det är nog 25 år sedan jag var
vit en jul. Det blev en fin julklapp till mig att vara nykter.
Just nu står mig julmusten upp i halsen. Men det finns ju kranvatten.
Ha en underbar semester
Konstnären

En vit härlig jul, har hänt att jag druckit lite glögg och nån öl.
Men inga mängder.
Äter medicin och går inte att blanda om jag inte vill dö.

Julen är barnens tid och så skall det vara.
Blev lite före mycket av att involvera sig i forumet för mig.
För vissa är det jättebra och en livlina i många fall.

Men jag behövde släppa och fokusera på annat som är bra för mig.
Men jag har lovat att, nykter titta in på nyårsaftonen och skicka en hälsning.

Jag trivs med mig själv nu, och lunkar vidare och önskar alla gamla lycka till och de nya samma sak.

/A

victoria... som du ser måste jag skriva av mig min förtvivlan. Gott att få dela känslorna med dig. Gott och värmande i allt ont vi ser och lider av. Det goda finns också - Eeva K har skrivit om det också:)

Ja. Det finns skönhet.
Det finns kärlek.
Det finns glädje.

Alla ni som lider av världens elände
försvara dem!

Ha en fin dag / mt

känner jag - och känner igen - när jag läser "de nya" aktiva trådarna. Ser att jag svarar på ett annat sätt nu än jag sannolikt gjorde i början här på forum, känner en annan känsla. Idag förstår jag på ett annat sätt de svar jag i jag i början kände som brutala... är rädd att hamna i att upplevas så för det är knappast nånsin till hjälp. Känner en trötthet och nästan en desperation över den enorma okunskap om alkoholism och lögnen om det "festliga" drickandet som vilar som ett moln över samhället.

Jag betonade ofta i början min grundövertygelse att varje människa är unik och att en sjukdom är endast en del av människan. Så tänker jag fortfarande. Men jag kan känna en trötthet och uppgivenhet när jag gång på gång läser samma berättelse... varje gång jag inser att det som idag är självklart för mig - att smygandet, lögnerna, de tomma löftena är en alldeles vanlig, vardaglig del i alkoholismen - när jag förstår att det är förvånande upptäckter hos dem som står i början av sin insikt. Att missbrukaren dricker "normalt" och samtidigt har diverse gömmor där hen fyller på... kvinnorna i köket, tvättstugan och byrålådan medan männen har sina förråd i garaget - så ser det ut. Det är en del av alkoholismens ansikte.

Åh jag skulle önska en enorm informationskampanj så att fler människor skulle få mer kunskap om dessa folksjukdomar - missbruk och medberoende - sjukdomar som drabbar många, många familjer och sätter spår för livet. Jag skulle önska att sprit, vin och champagne aldrig nånsin skulle ges som gåvor och presenter eller tack för en tjänst. Att skammen över missbruket skulle lyfta som dimmoln och att kunskapen om medberoende skulle ingå i allmänbildningen så att inga barn växer in i det utan att förstå vad som händer...

MEN - jag och flera med mig här VET att förändring är möjlig. Man kan ta makten över sitt liv! / mt

efter som jag är här för att nånstans kunna vara ärlig.. jag klarade inte julen. tillbaks på ruta ett från igår morse. det har gått ok hittills, faktiskt bättre än mitt förra första dygn. men det känns inte kul så klart. julafton blev så svår, jag klarade mig hela dagen och förkvällen men runt 22 när det blev väldigt lulligt runt omkring blev pressen från andra stor att jag skulle ha ett glas här och ett där o s v. det blev inga mängder men ändå tre glas vin.
konstiga är att jag vid första klunken kände sån lättnad. gud vad skönt att det är kört och det braa är att köra på. men det malde hela tiden i bakhuvet att jag misslyckats och när jag vaknade nästa dag var jag så himla ledsen när jag insåg att jag förstört allt.
hade en trevlig jul ändå, min knäck och mina revbenspjäll var uppskattat där jag var och allt var fint men det känns som att jag gör er främlingar besvikna genom att inte ha klarat det. förlåt.. :(

En liten morgonhälsning - missade dig här inne med några sekunder : )
Är på väg till jobbet, men sitter nu ensam en stund med mitt kaffe vid datorn. Mörkt och snön vräker ner, igår fick jag knappt upp ytterdörren! Lugn och ro - yttre och inre. Men, har blivit nära påmind under helgen om att så ser det inte ut för alla. Värst mår jag över barnen som måste ha magont inför julen istället för förväntan och glädje. Tunga tankar och lite villrådig inför vad jag kan göra åt den situation som kom nära inpå (utan att jag själv var fysiskt närvarande för då hade det naturligtvis varit lättare att ingripa). Kram till dig min vän

att natten varit lugn. Om du behöver få råd av någon kan du alltid ringa Kvinnofridslinjen http://www.kvinnofridslinjen.se/ där kan du få råd om vart du kan vända dig för att få stöd och hjälp att komma vidare. Telefonnumret är 020-50 50 50 och du kan ringa när som helst på dygnet. Samtalet är gratis oavsett var du bor i Sverige och syns inte på telefonräkningen. Även Nämndemansgården erbjuder kostnadsfritt stöd och rådgivning, 0706-78 22 70 eller per mail,info@namndemansgarden.se http://www.namndemansgarden.se/ Fortsätt skriv här och ta hand om dig! / mt

livet med en alkoholist är svårt och "se" vidden av missbruk och medberoende är en smärtsam process. Det är så vanligt men ändå så dolt i samhället, många som är drabbade men så få som talar öppet om det. Det du beskriver är så vanligt, både att "alla" är delaktiga i att det ska finnas alkohol och att missbrukaren både dricker öppet och samtidigt i smyg.

Fortsätt att läsa och skriva här, det ger insikt att ta del av andras erfarenheter och att sätta ord på sin situation är ett bra sätt att "se sig själv". Och inte minst ger det kraft att känna att vi kan hjälpa varandra. Alla här vet vad du talar om.

Önskar dig en lugn fortsättning på helgerna, ta hand om dig! / mt

Har haft sån ångest nu före jul för jag har inte vetat hur jag skulle prata med honom om alkoholen på julafton.för han brukar ju jämt bli så sur när jag tar upp det och så blir det ännu sämre stämning.dagen före julafton tog jag i alla fall mod till mig eftersom jag hade lovat mina döttrar det och för min egen skull också.jag sa till honom att vi kunde väl skippa starkölen o ha "vanlig öl" i stället,men han sa att några öl kunde han väl få ställa fram till de andra. Jag stod på mig men det hade jag inget för:( Hade tänkt att vi inte skulle ha snapps heller men hans syster kom med en75a dagen före julafton. Det var ju väldigt passande, jag blir så arg!så det blev precis som vanligt med starköl, vin,snapps och visky till kaffet. Det är inte klokt,det skulle egentligen inte vara någon sprit alls när det finns barn med.När vi satt och åt såg jag att det stod en starköl 6,0 i bokhyllan bakom ett foto. Hittade också en öl i hans jackficka. Det är som att han tycker att på julafton då är det ok att dricka fast han har sagt förut att han skulle sluta. Men då kan han supa öppet o behöver inte ens smyga. Jo han både smyger o dricker öppet! Jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli någon bättring. Vi har inget gemensamt förutom våra barn,djur,hus och lån.Det är jättedålig stämning jämt och jag känner mig så irriterad,arg och ledsen hela tiden.Jag känner också ofta när det har varit en lugnare period att jag överdriver nog, det kanske inte var så farligt.men även om det är lugnt så är det inte bra! Jag vill känna mig älskad och kunna prata med den jag lever med.Jag vill känna mig lycklig! Vet att det bara är jag själv som kan ändra min situation,men det är så svårt:(

Skriva här så hade jag inte insett vidden av det hela. Varken av hans olika "problemområden" eller av hur insnärjd jag själv var och är i ett medberoende... Skrämmande. Jag håller fast vid min plan, deadline är fortfarande februari men tanken att bryta tidigare dyker upp allt oftare.
Kram

i ditt första inlägg att du ger honom tre månader och lyckas det inte har du en väg ut. Hoppas du snart, väldigt snart väljer den vägen. Kram / mt

Kom hem från julmiddag hos min syster med hela familjen. Som väntat hade han druckit ("bara en liten grogg") men han var fortfarande i det där första stadiet av sentimentalitet. Efter en stund berättade han att han tagit amfetamin ikväll! OCH han smög ut en stund senare och jag SÅG att han tog mer! Vad är det som händer? Han frågade om jag kunde förlåta honom, han skulle aldrig göra så mer, förstår om du vill lämna mig nu, jag skulle inte bli arg i så fall osv osv. Jag blev helt paralyserad. Vad skulle jag säga? Jag vågade inte säga det jag tänkte. Vågade inte säga mer än att jag blev jättebesviken. Vågade inte säga mer för vad blir hans reaktion? Tittade mig runt i rummet, undrade vad som inte finns kvar och är helt imorgon. Ursäktade mig med att jag är jättetrött och behöver sova, så nu har jag gått och lagt mig. Hoppas att jag ska hinna somna och att han låter mig få sova inatt. All energi försvann nu.

- sätt den gräns som känns rätt för dig här och nu. Du är på väg nu och börjar se. Det gör ont men det är nödvändigt... och du måste få syn på det som är din sanning. Du är inte ensam. Kramar / mt

Hoppas du finner dej väl tillrätta här, vi är ett gott gäng här som är i varierande förhållanden med alkoholen. Vi har nog haft oerhört mycket nytta av att kunna läsa alla sparade livshistorier, när jag själv började läsa var det en stor lättnad att inse att jag inte är en så udda fågel som jag trodde.

Gör dej en egen tråd, skriv i den så har du stöd för minnet plus att man tänker på ett annat sätt när man skriver, man måste liksom tänka till.

Välkommen!
/Mammy Blue, en annan 48-årig dam.

Tack mulletant!

Dålig stämning idag här hemma, tills vi åt middag och det hände lite roliga saker så vi började skratta. Han föreslog sen att vi skulle hitta på nåt kul ikväll tillsammans istället för tv. Typ spel, jag tyckte de lät så mysigt och positivt. Har precis lagt mig inne hos tjejerna för att natta när jag hör det välkända ljudet "ptsssch" !!!!!! FAAAAN ! Jag blir så ledsen :( jag som kramade han och var glad innan jag gick in hit för jag trodde att vi skulle umgås och spela lite spel och mysa! Nu kommer jag komma ut dit irriterad och arg istället.
Men det blir nog att sätta på masken och gå ut och låtsas som han inte har några alkoholproblem och spela och ha "trevligt". För stämningens skull. Annars blir han på dåligt humör och får ångest och blabla.

av oss är nog ganska beroende av en gemenskap, AA, Länkarna eller som i mitt fall Alkoholhjälpens eminenta forum. Forumet är precis lagom för en ensamvarg som jag, jag söker kontakt själv när jag känner för det. Jag ska väl dock ha lärt mej nu att jag inte ska hålla mej härifrån...

Att läsa här blir ju en ständig påminnelse om min historia, vill jag vaccinera mej ytterligare kan jag läsa mina trådar för att minnas hur uselt jag mådde.

Kram!/MB

Semesterrapport från the big city. Ligger inne på hotellrummet och snaskar i mig lite chips och dricker öl. Alkoholfri sådan. Är fortfarande vit, men det kräver sin kvinna att hålla ut. Jag var sååå sugen igår, men klarar att tänka hela vägen klart. Om jag gör undantag här och nu kommer det att vara undantag imorgon också och på nyår och nästa semester och... Och det är rätt så trevligt att semestra nykter trots allt. Pigg i kroppen, hinner se mycket, sömnen ok osv. Många fördelar och suget går ju över.

Hoppas ni andra också haft en bra julafton och att resten av julen blir bra.

Merry christmas!

Andreas! Hoppas allt är väl med dej och de dina!

Kram!/MB

Ärligbesvärlig. Så bra att du läser och skriver och försöker förstå. Så bra att du inte vill acceptera! Du frågar hur du ska bete dig när han dricker. Svaret måste du söka inom dig och det kan ta lite tid att hitta det. Det handlar om hur DU vill ha det, hur DU vill leva ditt liv - och det är det du måste stå upp för. Både för dig och inför honom. Några svar tror jag du har i ditt första inlägg där du skriver "Det har varit så mycket som hänt genom åren pga alkoholen, skoterolycka, pissat ner döttrarnas rum otaliga gånger och skämt ut mig inför min familj och vänner! ... Jag vill inte leva så här!" .... jag vill inte att mina små tjejer ska behöva leva så här." och "han dricker när barnen somnat och jag jobbar kväll, vilket jag tycker är för jävligt!"

Du måste klargöra för dig själv hur du vill leva och hur du vill ha det. Du ska veta att du äger rätt till dina upplevelser (hur du uppfattar det som sker) och till de tankar du tänker och de känslor du känner ("Men att jag mådde dåligt ville han inte höra, nej då gjorde ju jag han ännu ledsnare!") Det som borde vara självklart, att var och en äger rätten till hur man upplever sin verklighet brukar långsamt smulas ner medan medberoendet växer och till slut tror den medberoende att det mesta är hens fel och att det är "jag som är fel och mitt ansvar att bete mig rätt." Kan jag beskriva hur jag menar?

Du ska fundera hur du vill att ditt och barnens liv ska vara och så ska du fundera hur du ska stå upp för det. Du behöver faktiskt inte säga nånting om honom utan vad DU ser, hör känner, hur det påverkar dig och vad du önskar och vill. Det räcker. Det är han som måste välja hur han vill och tänker leva sitt liv. Det här är antagligen en väldigt stor förändring och det kan innebära att du till slut ställer ett ultimatum om nykterhet - så det är bra att du tänker noga igenom hur du vill ha det. Jättebra om du kan gå på Al-anon möte. Och jättebra att du läser här så kommer du att se mönstret hos oss andra medberoende som skriver här.

Om inte situationen känns helt akut kan du gott ge dig lite tid så att du hinner bli klar över hur du tänker, känner och vad du vill.

Styrkekramar / mt

Tack för den varma kramen MB. Så skönt att se att du är inne och kommenterar. Jag har följt din resa och glatt mig åt dina framgångar. Du har ju uppenbarligen hittat tillbaka till ditt nyktra liv efter ett mycket kort återfall. Det är så starkt gjort och jag är glad för din skull.

Denna juldag är som du förstår riktigt trist. Grottar ner mig i en bok, dels för att få tiden och gå, dels för att få bukt med min ångest. Denna mörka årstid gör ju ingen direkt gladare heller. Även om man inte kan kalla mina två senaste månader som ett återfall (utan snarare fortsatt missbruk) vill jag inget hellre än att hitta tillbaks till det alldeles vanliga nyktra livet. Det ger så väldigt mycket mer ro i själen.

Jag ska försöka sluta lura mig själv igen och vara betydligt mer aktiv här på forumet. Det känns som det är här jag hör hemma.

Kram och fortsatt god jul
Tjalle

Önskar dej bättre fortsättning på julen!

Verkligheten för oss alkisar kommer ifatt oss förr eller senare, den verklighet som innebär "allt eller inget". Jag har själv tagit ett återfall för att snabbt konstatera att jag tämligen pronto (omedelbums alltså) var tillbaka på ruta ett i förhållandet, tänkandet och hanterandet av alkoholen. Snabbt, mycket, i smyg och ångest. Jag är tacksam för den lektionen, det hjälper mej att inse att inget har förändrats, trots elva månader nykter.

Jag försöker se det som såhär: alla människor har en viss mängd alkohol man kan dricka under sitt liv, jag har gjort slut på min tilldelning, så enkelt är det. Hemmagjord filosofi, men för mej funkar det hyfsat.

En stor, varm kram till dej, Tjalle!
/MB