Senaste kommentarerna i forumet

Hej Anli! Du ska veta att jag har tänkt på dig under min tystnad. Undrat hur det går? Du och jag skulle ju hjälpas åt i kampen och sen bara tystnade jag. Typiskt alkoholistbeteende ser jag det som. Att bara strunta i allt. Men nu gör jag ett nytt försök och sträcker samtidigt ut min hand. Att ta eller inte ta den är ditt beslut. Kram på dig!

Fia

Eller vad säger man? Känner i alla fall igen känslan. Var på mammografi i våras och när beskedet kom så kände jag mig så nöjd, så odödlig. Läste i skavllerpressen om att ett antal kändisar har opererat bort boobsen i förebyggande syfte. Jag skulle kunna tänka mig det. Har eller ska aldrig amma. Snyggt? Ja, kanske om man är en bröstfixerad mammagubbe. Men jag tror att det kostar. Man kan nog inte bara knalla in på vårdcentralen, betala 150:- och säga "ta bort dom". Så grattis till dina cancerfria!

Fia

Tillbaka i det vita. Efter ett riktigt ras i våras och juni var heller ingen lek. Slutade skriva och läsa här eftersom jag skämdes. Skämdes för att jag avslöjat att jag var lite kleptoman. Drickandet skäms jag också för, men inte här, inte bland er. Så vad har hänt? Åkte på en tre veckors charter med mannen. Det gick inte bra dryckemässigt. Två vita dagar lyckades jag få ihop. Varav den sista var skitsvår då maken ville ut. Han har en idé om att man inte kan äta nykter på lokal, lyckades förhandla mig till take-away. Sen kom vi hem med väskorna fullastade med billig (?) alkohol. Ett dygn gick bra, men när maken korkade upp den tredje flaskan så fick jag nog.

Bor åter i kolonistugan och kämpar för att inte dricka. Jobbet börjar på måndag igen och denna gången ska jag inte supa bort det. Funderar mycket på om jag ska lämna maken för gott? Känns kluvet. Han är en snäll, fin man men han dricker. Jag kan inte leva nykter brevid en man som dricker. Eller kan jag? Tänker mycket på Stigsdotters och Santorinis ord om att hitta en ersättning för alkoholen. Vad har jag? Jo, jag gillar att läsa. Tur för mig eftersom TV går bort i kolonistugan. Men annars har jag inga intressen. Mat och god dryck skulle jag väl svara vid en fråga, men sanningen är ju att jag skiter i maten.

Hur som helst, har min andra nyktra morgon idag och fler ska det bli!!! Tack ska alla ha för uppmuntrande pep och förfrågningar om min ringa person. Jo, jag skrev ringa med flit, för sen i julas har jag lyckats gå ner en tio kg. 54 nu! Det är jag stolt över men inte mycket annat.

Full-i-fan-Fia

Var på mammografi och ultraljud idag och det jag känt är bara förstorade lymfkörtlar. Skönt. Men. Jag blev faktiskt förvånad.
Fortfarande inställd på att när det känns bra så måste något dåligt hända, för det gör det alltid. Och kanske är det så, att dåliga saker liksom alltid kommer att hända. Oavsett hur mycket man kämpar med att vara så bra man kan mot sig själv och andra så sker olyckor, folk blir sjuka, dör, samhället är ibland orättvist, saker man faktiskt inte kan styra över.

Men desto bättre man mår i sig själv, ju bättre kan man ju hantera allt det där svåra som är livet och det behöver inte betyda platt fall och tillbaka till gå. Det man har åstadkommit försvinner ju inte bara för att man stöter på motgångar. Det är något jag måste påminna mig själv om när jag börjar tänka och bli rädd för att "allt kommer gå åt helvete". Länge har jag gömt mig bakom det tankesättet, att det inte är någon ide´ jag kämpar på för att det ändå alltid blir skit i slutändan. Jag ska fortsätta bevisa för mig själv att det inte är så, att det blir bättre även om dåliga saker skulle hända, kommer att hända.

Hela tiden jag väntade på sjukhuset hade jag den där Alanis Moirsette(?)låten Ironic på huvudet "it's like rain on your wedding day, a free ride when you've already paid..." och tänkte att vore det inte för jävla ironiskt att jag har gått hela livet med till och med en önskan om att dö och sedan när jag väl bestämmer mig för att jag kan, vill, ska leva så får jag en dödlig sjukdom. Ödets ironi liksom. Men så var det inte! Efteråt var jag glad men kände mig lite dum för att jag tänkte så.

Jag firade beskedet från läkaren med jordgubbsmilkshake. Färska jordgubbar är en sådan lyx!

Markatta-Destiny 2-0

Sex dagars nykterhet och mönstret är precis detsamma. Tre riktigt skakiga dagar. Den fjärde börjar kroppen återigen sin sakta återhämtning och idag kan jag säga att jag rent fysiskt återhämtat mig. För vilken gång i ordningen............. Hur mycket tål en kropp egentligen?? Har ju faktiskt druckit friskt de senaste 35 åren. Det som förmodligen räddat mig är att jag varit en "ledighetssupare" och hållit mig nykter när jag arbetat. Det har jag dock, med råge, tagit igen all min lediga tid.

Funderingarna så här på den sjätte dagen är många. Titt och tätt kommer tankarna på vad jag har "ställt till med" egentligen. Har varit på mitt första AA-möte. Hur blir det nu i framtiden? Kommer jag att behöva gå dit resten av mitt liv? Vill jag det? Orkar jag det etc etc. Förstå mg rätt, AA-mötet var helt OK. Samtidigt kommer en massa tankar i omlopp. När man hör ett antal människor som berättar att de aldrig varit så lyckliga som efter att de lyckats komma till varaktig nykterhet undrar man; talar de sanning? Har de blivit hjärntvättade? lurar de sig själva? Det är ju så typiskt ett alkoholistiskt beteende. Man blir misstänksam mot allt och alla. Undrar om det verkligen är möjligt att själv komma till denna insikt och känsla.

Ångesten är inte lika påtaglig som under de första dagarna i nykterhet men visst gnager det dåliga samvetet. Vad har man gjort av sitt liv? Hur mycket har man inte förstört för sina närmaste. Jag vet inte hur många aktiviteter min fru föreslagit att vi ska göra. Ändå har jag själv varit nöjd att bara stanna hemma med ett stort förråd av dryckesvaror. Jag har inte haft längtan till speciellt mycket annat. Helt nöjd med att ständigt sippa på ett glas och lulla runt. Varför denna ständiga drift till att bedöva sig och slippa tänka på allt och alla. Visserligen har jag gjort en hel del hemmavid men då nästan alltid bedövad eller alkoholdrogad. Då kommer naturligtvis inte den naturliga tröttheten fram och man kan jobba på nästan hur länge som helst, eller tills man slocknar.

Mitt stora problem är nog att jag ständigt går på högvarv. Känner ett stort behov av att "stänga av". Och snabbt ska det gå, gärna inom någon minut eller två. Visserligen vet jag att jag kan känna samma tillfredsställelse efter någon timmes träning men ofta har jag inte tålamod till detta. Att ta en stor whiskey (följt av massor med flera) efter jobbet är mer effektivt, tidsmässigt.

Jag har inga problem att erkänna att jag är alkoholist, inte heller att jag inte har makten att styra mitt drickande. Det var många år sedan jag insåg detta. Lik förbannat trillar jag i fällan gång efter gång, efter gång. Jag vet egentligen inte vad som skulle vara skillnaden den här gången men jag hoppas och tror att det kan vara sådana saker som att jag nu skriver av mig på detta forum och läser alla era intressanta inlägg. AA-mötet är också ett steg på vägen. Inte minst blev jag skrämd när jag såg ett antal medlemmar med många års nykterhet bakom sig efter hårt supande men som efter flera år bär tydliga spår av sitt drickande, tex i form av balansproblem, värk i benen och fötter. Jag som i, mina vita perioder, är oerhört mån om min hälsa. Både äter sunt och rör på mig nästan jämnt. Hur logiskt är detta beteende.....

Långt inlägg men skönt att skriva av sig. Jag ser fram mot en lugn och nykter helg. Jag är ledig nu och försöker att låta den naturliga tröttheten komma fram. Det känns skönt men ovant.
Sköt om er
Tjalle

KBT är säkert väldigt givande för den som kommer in i det! Jag måste helt klart forska vidare i det. hur jag ska gå tillväga.
Tackar för den info Markatta.
Ja då förstår jag vad du menade med try,error! Ja jag läste också tidigare i Addes tråd, väldigt intressant och så sant!
Ska verkligen jobba på det. Förstår verkligen att du är glad att slippa skiten. helpräktig, Inte alls!! tackar MB
Tar till mig allt ni säger och sparar all bra info, citat mm i min nya folder jag samlar i:)

Fredag kväll och inte de minsta A sug, härligt. 1 vecka kvar till semester och jag planerar för fullt nu hur jag ska lägga upp den på bästa sätt, och jag vill vandra i fjällen, långt bort från fester:)

"You`re heart is free! Have the courage to follow it"..

Ett citat från min favvo film jag nu ska lägga mig ner i soffan och titta på. Gissa film;)!?

Nej, tyvärr finns det ingen chatt för oss, ibland känner man att det hade varit bra.

Välkommen tillbaka då, Jocke, har läst det du skrev hos Berra.

Några svar på dina frågor kan jag inte ge, mer än att du läser och skriver här så mycket du orkar, samtidigt som du tänker efter typ "hur kan jag dra nytta av det som den här personen har upplevt eller gjort" för att alla människor är unika, vi har olika åsikter, olika erfarenheter etc. Det enda som vi här inne har helt gemensamt är att vi har svårigheter i vårt förhållande till alkohol.

Häng kvar, läs och skriv ner dina tankar i en egen tråd, dina egna upplevelser och tankar om alkoholen. När man skriver tänker man på ett annat sätt än när man bara tänker om du förstår vad jag menar.

Ser fram emot att "prata" mer med dej!
/MB

try and error.
Jag liksom många andra använder det, säkert du också utan att du använder de orden.

Mitt try and error gick ut på att jag hade målet klart, att sluta dricka så inih-e mycket. Där var jag i augusti förra året. Försökte själv först. Error. Försökte minska genom att bara dricka på fredagar. Error. Hittade alkoholhjälpen. Sluta utan hjälp. Error. Ett antal error utan eftertanke.

Det var inte förrän jag började utvärdera försöken och riktigt gå till botten med VARFÖR det blev error som jag såg en ljusning. Ett efter ett problem löstes genom try, error och utvärdering.

Det som blev slutliga facit läste jag om i Addes tråd idag, det att jag fick med mej både den logiska delen av hjärnan OCH den känslomässiga. Den logiska delen är den som klart inser att det går åt pipsvängen om jag fortsätter dricka, den känslomässiga är den som längtar efter att få sitta på altanen i skymningen med en öl. När man får med sej den känslomässiga hjärnan är det lätt.

KBT är nog inte alls fel, tror det funkar alldeles utmärkt på våra stackars kidnappade hjärnor!

Usch, jag börjar låta helpräktig, jag är bara så jämrans glad över att slippa skiten, och vill ju så gärna att ni andra också ska få känna den glädjen!

Kram!
/MB

jag förstod inte alla orden, men innebörden.

Så nu förstår jag lite mer av vad jag gjort själv för att övertyga mej själv om fördelarna med att hålla mej nykter! :-)

Tack, Adde, du är en klippa!
Kram/MB

Du har verkligen bestämt dej, och jag håller med dej - i kriget mot alkoholjäveln är alla medel tillåtna! ;-)

Den där stackars alkoholiserade pippin vi har på axeln kan få bo kvar där, det är ju egentligen bara synd om den, hihi, och vi lyssnar ju inte längre på den, eller hur?

Jättekram, Morla!
/MB

att ge upp.

För mej innebär ge- uppandet att jag har gett upp tanken på att nånsin kunna dricka "normalt".

Den sunda delen av min hjärna är nu så självsäker och fullproppad med argument att den vinner alla försök till debatter från alkoholjäveln. Det är ett medvetet arbete att finslipa alla argument FÖR att slippa bli bakfull, FÖR att ha kontroll, FÖR att slippa alla andra nackdelar med sponken. Jag har fått dunka in det, varje gång pippin har börjat kraxa om att du kan väl ta bara EN öl, så har jag medvetet gått längre i dialogen, inte bara vrålat NEJ!!! , utan gått igenom alla fördelar som finns med att sluppa dricka, radat upp alla nackdelar och spelat filmen där jag slutar som alkismormor som inte får träffa barnbarnen och enda gången jag träffar barnen är när de kommer för att städa spyor, burkar, flaskor och blod i min lägenhet. Jag vill inte sluta mitt liv så!

Så jag har gett upp tanken på att kunna dricka, jag behärskar inte spriten...

Kramar!

Däremot trodde jag att striden va vunnen...sänkte garde lite...och blev utslagen o uträknad på knockout..

Just nu räknar domarn till9....

Om jag reser mig igen?

Ja vet inte...men hoppas! Ja det gör jag....!

Slutar aldrig hoppas!

Men oddsen är emot mig denna gången.

När jag är på topp? Då e ja bäst! Fixar allt!

När jag e på botten....då e de illa...

Fan jag skulle vilja va som andra... För mig e de alltid all in!

Skulle vilja va mer...medel..
Kanske e de så med oss?

På gott o ont....mest ont just nu....

4 dagen idag...så borde väl inte skriva....ett rop hjälp?

Gissa!

Take me out of this nightmare....

/Jocke

Hela världen är full av förlorade förhoppningar, drömmar som aldrig slog in, där man aldrig vågade tillräckligt mycket,
Eller där man trodde att insatsen var för stor...

I vårat fall så handlar det oftast om en invand och ful ovana, en förhoppning om att det blir bättre med lite....lite mer...lite till, och slutligen väldigt mycket alkohol.
Dagen efter kan man ganska lätt förstå att så blev det inte, inte förra gången heller, inte den innan dess heller...
Ändå ger man på sig den igen, varför?

Tja varför, varför låter vår hjärna luras oss hela tiden, därför att den kidnappas varje gång av alkoholen.
Det vore som om ledningen för ett företag skulle med berott mod tillåta sig gå mot en konkurs, alla ser det men ingen vågar säga emot...
Samma sak är det med kroppen, hjärnan åker tivoli och resten av kroppen håller i gungorna, inget av kroppen tycker det är bra.

Att inse att vi tillhör en grupp av människor som tillåter oss att bli ett byte varje gång inför alkoholen gör sitt inträde är svårt,
Vi är inte som alla andra, vi är allergiska mot alkoholen, vi bryter mot den allmänna uppfattningen...
Vi har provat så många gånger att vi har blivit beroende av drogen, utan att vi själva har upptäckt det, tills nu, när vi tror att det är försent.
Det är aldrig försent att skapa en livsavgörande förändring, oavsett kostnaden.

Det kostar på lite till en början då kroppen skriker av abstinens, av social närvaro då de bjuds till, av kroppskontroller.
Man vet att det gör ont om man slår släggan på foten, och gör inte om det igen, inte ens om man låtsas om att historien inte fanns...
Alkoholen är annorlundare, den har kidnappat ledningen, och kroppen borde göra revolution mot hjärnan, kölhala den och avsätta den.

Men det känns konstigt med så pass många revoltära känslor inom samma kropp, både vill och inte vill..

/Berra

Hej Berra! Va längesen..tackolov..men tyvärr är jag här igen...

Dina ord hjälpte mig sjukt mkt sist jag var här....kanske minns du? Kanske inte..förmodligen inte...hursomhelst

Du fick mig att inse att såna som du o jag..var inte som andra. Såna som vi skulle gå förbi bolaget tänka...ok de klarar det kanske...men vi gör det INTE!!!

Inget för oss!

Minns en hel del av det du skrev...men tyvärr..är ja tillbaka i skiten...

Hade som då...allt! Men denna gången vet i fan pm ja fixar det....en gång för mycket tror jag...någonstans går väl gränsen tror jag. Känns som jag nått världens ände nu då...

Hursomhelst tack för senast Berra!!! Kan du ge mig kloka råd igen så....

Varför kan jag aldrig va normal!

Some kind of monster..inside..

Ps..vet inte om jag hette här sist...kan ha varit jonte...

Ha de bäst Berra!

Sjukt imponerad av dig...önskar jag fixade det som du.

/Jocke/jonte

...att vara sjuk på sin semester, eller hur?
Hur i helsifyr kan kroppen vara så arrogant att den spolierar ens lediga dagar med att ligga på soffan med frossa, den måste vara en elak j..el.
Det år ju NU jag ska få leva utan att känna fotbojan ifrån den inkomst som gör det möjligt att överhuvudtaget att kunna ta sig semester..
Å så bli man sjuk med halsont och sprängande huvudvärk, nej livet är inte rättvist, det ska man få höra ifrån en som beklagar sig över ett I-landsproblem.
Nåja det kunde ha varit värre, man kanske inte ens hade haft ett arbete att kunna få ta semester ifrån, eller knappt haft mat på bordet heller för den delen...

Eller ÄNNU värre, man kunde ju dessutom ha varit bakis, haha nä nu driver du iväg Berra, där går gränsen..
De brukar säga att en bamsewhisky KAN hjälpa, men de säger inget om att förkylningen blir avhjälp, ytterligare ett självbedrägeri.

Läste precis på nätet om att några skogsarbetare har funnit den där Tuula som försvann i november förra året, har sett inslag av det på Efterlyst under hela vintern.
Men vad som inte framkom var att hon var spelberoende, och hade förskingrat 20 Mille ifrån kommunen, och hon dagarna innan precis hade blivit ertappad.
Det framgick inte av nyheterna, och helt plötsligt så blev det ett helt annat livsöde som spelades upp inför mig, och det berörde mig stort.
Ett beronde inte framkallat av alkoholen men likväl så farligt att det troligen ledde fram till ett självmord, avslöjandet triggade hennes beslut.
Den dagen man blir framdragen i dagsljuset, då faller hela korthuset, man blir blottlagd och exponerad inför alla...
Vad hon såg var straffet hon skulle få, inte den möjliga behandlingen mot spelberondet hon kunde fått...

Eller som Thomas Edison sade när hans laboratorium hade brunnit ner, där försvann alla våra misstag upp i lågornas rov, nu kan vi börja på helt nya.
Strax därefter uppfann han phonografen, kanske inte viktig idag, men hade stor betydelse för utvecklingen av det inspelade ljudet.

Sitter nu och kollar ut över det svenska landskapet, ömsom sol ömsom moln, och med en svidande hals.
Lyssnar på småfåglarna, koltrasten och gröngölingens sång, kaffet smakar helt OK och nu funderar jag på hur dagen ska fortlöpa, jobba eller inte?
Har svårt att bara sitta rakt upp och ner och inte göra någonting, kanske är det min akilleshäl, för jag måste hela tiden se till att leka med mina inspirationskällor det som jag i mitt vardagsliv inte lyckas kittla det minsta, jag påbörjade en grej igår av gamla brädor ifrån den rivna bryggan som växte sig större, men var tvungen att avbryta den inför min frossa, nu ligger den där nere i svackan och lockar på mig med sina förföriska rop, kom...kom och gör mig fulländad och historisk...!

Man tror sig att varje dag göra sig ett mästerverk, när det inte händer ett skit egentligen...
Ett mästerverk som inte har någon slutpunkt eller ens primiär något som växer hela tiden, med tiden...
Det är min nykterhet som varje morgon ser till att jag får en morgon värd att minnas, och värd att leva vidare för, fem och ett halvt år nu, drygt...

/Berra

...dagen med sura toner från maken.
Kanske är det vanlig trötthet, kanske är det nerver inför uppgifter, kanske är det sug, kanske något annat som skaver, ingen aning!
Jag valde avsluta samtalet, han var bara vresig. I min värld säger jag att jag är sur, arg, irriterad, trött, glad, ledsen...i hans värld låtsas han allt är bra i orden men är kort, näsvis och allmänt syrlig...gör mig bara förbannad. Jag är inte orsak till hans sinnesstämning, inte vad jag vet. Om jag skulle vara det anser jag det är det han ska framföra istället för nåt småtjurande som en förpuberterande tonåring!

Tack! Så fick jag ur mig den gallan!!!!! :)

står för Kognitiv Beteende Terapi och är en praktisk och konkret behandlingsform. Tillsammans med sin behandlare spårar man destruktiva beteendemönster och lär sig olika strategier för att tänka/agera annorlunda. Det kan vara allt från att sitta hemma och plugga hur beteenden uppstår och vad de från början fyller för funktion (typ;vad är ångest? vad händer i kroppen? vad fyller den snabbare andningen, svettningen, muskelanspänningen för funktion?), till olika andningsövningar som ska "omprogrammera" hjärnan till att kunna slappna av i stressade situationer, d.v.s. positiv betingning.

Det jobbigaste steget brukar vara att ringa och boka en tid, be om hjälp, men du förtjänar att må bra. Du har rätt att må bra och i slutändan är det en styrka att kunna be om hjälp med sådant man inte mäktar med själv.

jag i botten av sidan för att kunna göra ett inlägg :-(

Marie Bengtssons, Klarblå Coaching, nyhetsbrev träffar alltid rätt :

juni 2013

med handen på hjärtat - varför?

"Men hur ska jag hantera när min klient inte är tillräckligt motiverad att göra det han behöver göra?"

Vi träffas i en telefonkonferens jag och tjugo andra deltagare i kursen ”Body=Brain”. Amanda Blake, somatisk coach och kursledare, besvarar frågan från en av oss på sitt karakteristiska mjuka och behagliga sätt: ”När någon har svårt med motivationen att genomföra de övningar som han behöver göra för att åstadkomma en varaktig förändring kan det handla om att han inte förstår syftet. Din klient kan kanske inte besvara frågan "varför ska jag göra det här?” på ett för honom meningsfullt sätt. För att det ska kännas meningsfullt för oss att förändras behöver vi knyta an till det vi verkligen bryr oss om i livet. Att motivation har en stark känslomässig koppling kan vi förklara med utvecklingen av hjärnans limbiska system från tiden då vi utvecklades till däggdjur. ”

Jag nickar instämmande och ser med förnyad klarhet på alla de genomgripande förändringar som jag själv har gått igenom. Ingen av dem gjorde jag förrän jag verkligen ville. Förrän det fanns ett, för mig, meningsfullt syfte. Det har inte spelat så stor roll att jag har vetat, förnuftsmässigt, att jag borde göra något åt mina allt för höga krav, min svårighet att sätta gränser eller, som nu, mitt mönster att stå i bakgrunden. Att veta med cortex räcker inte, tänker jag. Jag måste också ha med mig den känslomässiga delen av mig själv, den limbiska delen. Det är precis så det är, ler jag segervisst med ett applåderande bifall av alla mina hjärnceller i det limbiska systemet.

Så måste de också vara för mina klienter, tänker jag vidare. Vi måste alla kunna besvara ”varför då?” för att det ska bli meningsfullt. För att vi ska bli motiverade att förändra oss och göra det vi behöver göra. Och vårt svar behöver ta vägen om hjärtat för att få den kraft det behöver. Att vi måste ”känna för det” blir i denna stund något mer än en sliten klyscha. Det blir en neurologisk sanning.

vet att jag kan svara som nu med "Besvara" men när jag själv vill göra ett inlägg måste jag ner till botten på sidan.
Jag kör med ett par väl ingångna träningsskor med GoreTex-foder och det satt bra idag i regnet :-)
Vad gäller fylla så var det inte så farligt fram till nu ungefär men jag häpnar över alla ölplattor ungdj-larna bär med sig ?! De fick ju bära plattorna ca 4-5 km från parkeringen och det höll de inte för. Det finns ju dricka att köpa inne på området och det borde ju rimligen räcka ?? Säger jag som är riktig storkonsument !

Känns verkligen som överkurs det där med ölen ??

Tryck på besvara under den senaste kommentaren eller under den kommentar som du vill svara på så kommer det upp en svarsruta. Hoppas det blir en bra festival utan allt för mycket fylla. Det överlägset bästa skodonet för festivaler är vandringskängor typ lundhags.

/magnus

Härligt att höra att du känner igen dig! Inte bara jag som är beroende....

För det är sådana vi är? Iallafall jag....

All in! Alltid allteller inget!

Beroende och letande efter kickar... Men även om jag som du också lätt blir beroende är en av löpning så är det i min värld helt ok!!

Baksmällan känns tom bra...!!

Men visst är det ett problem vi har...att alltid bli beroende . Jag missbrukar allt. Snus alkohol och motion..mm mm

Som jag sa allt eller inget. Skönt som fan att höra av dig! En själsfrände.... :-)

Men du?

Ska vi lova varann att bara missbruka de saker som inte får oss att må bra dagen efter med?

Så vi kan vakna stolta och glada...inte körda i botten.....

Lättare sagt än gjort? Vi kan fixa det....bara vi blir beroende av det..haha

Ha de bäst!

/Jocke

Jag har alltid sprungit ifrån min rastlöshet. Springer väldigt mycket, helst i skogen på de svenska stigarna, året runt om möjligt.
För mig är det den absolut största kicken, men jag har i många år varit elitmotionär och elitmissbrukare samtidigt!
Det tar ut sin rätt vill jag lova.

För mig är det precis som du beskriver, men det blir för mig ibland ett missbruk av löpningen, fast så mycket bättre!

Jag springer gärna med dig, Jocke!

Jag vet precis vad du pratar om!

Tell me more!

LillPer

jockej

djävla irriterande att behöva scrolla längst ner på sidan för att komma till kommentarsfältet medan nya inlägg hamnar överst !!

Men nu skiter jag i det för nu bryter festivalyran ut :-)) Jag vet att ett antal av mina nyktra och drogfria vänner kommer att vara där men sen att hitta dem i vimlet är ju en helt annan sak ! Och fyllan och drogerna har redan tagit sina första offer redan innan det startat, en inte så vågad gissning är väl att dessa redan har problem med sjukdomen. Jag är väldigt glad för att jag idag inte behöver alkohol för att ha roligt utan kan ägna mig åt att umgås och njuta av musiken, en hel del musik som jag absolut hade drogat till för att få maximal kick om jag varit yngre.

Nu blir det inte så utan nu styr mer jordnära problem om hur fan jag ska klä mig !! Inte utseendemässigt utan vädermässigt :-)) Stövlar går fetbort så valet är träskor alternativt typ GoreTex-dojor. Och hur/var/när kan jag käka ???? Problemen idag är rätt små jämfört med tidigare :-))

Sköt om er därute och ta ert beslut om nykterhet direkt på morgonen så ramlar dagarna på !

Kramomer !!

att du tar till alla hjälpmedel. Jag måste skratta lite igenkännande, jaså din karl visste om att du dricker för mycket! Tänk att vi har inbillat oss att det inte märkts. Jag ser ju lättnaden hos min man när han fattat att jag menar allvar. Och då vet han ändå inte hur mycket jag faktiskt drack när han var borta. Eller så har han räknat ut det också. Det goda med att öppet erkänna hur stora problem man har är ju att det inte går att släta över och gå tillbaka till det gamla igen. För det ska vi inte. Jag tror på dej, du är verkligen fast besluten att klara detta och det gör du. Det kommer att bli lättare också så småningom. Faktiskt så saknar jag inte drickandet men jag minns tydligt alla gånger det gick snett. Tänker inte på det så ofta och då med tacksamhet för att det är över. Men bra att minnas var man kommer ifrån och hur det skulle bli om jag drack igen.