Senaste kommentarerna i forumet

Sorgsen för utredningens förslag. Jag kan inte se några siffror överhuvudtaget, inte heller sidnummer. Dock, inte heller i denna konklusion finns explicit stöd för just forumet. Jag har blivit skeptisk... / mt

Detta är tidigaste inlägget här, startade forumet då?
Någon som vet?

Inledningen bör väl räcka att nämna?

2.8 Självhjälp via Internet och telefon

Utredningens förslag: Utvecklingen av stöd till självhjälp via Internet och telefon för personer med riskbruk, missbruk eller beroende ska utvecklas för de fyra grupperna av missbruks- substanser: alkohol, narkotika, läkemedel och dopningsmedel. Samordningen av de olika statligt finansierade insatserna ska förstärkas. Staten ska tillhandahålla basfinansiering av nationellt stöd till självhjälp.

103

Tack MB för ditt både påminnande men också glada inlägg :)
Gläds med dig över den vilja och flyt du har nu! Fortsatt skön semester! :)

Läste i en annan tråd här ikväll. MB tror jag det var som skrev om hur hjärnan slutade fungera efter lång tids drickande. Kände igen mig mycket i det! Det är också en av de saker jag uppskattar allra mest nu. Att känna att jag kan vara skärpt och fokuserad.
Det går bra nu för tillfället och försöker mer aktivt än tidigare använda mig av alkoholhjälpen. Framförallt dagboken där. De andra övningarna räcker kanske inte helt till. Eller är kanske delvis till för de som inte fallit så djupt ännu.
Men som sagt att faktiskt lägga ner lite tid på att fundera över A även då det känns relativt enkelt har jag kanske inte gjort tidigare. Hoppas det ska hålla mig på banan denna gång :)
Vill verkligen att min favoritårstid ska försvinna i en enda dimma.

En fin sommar alla!

och jag är så glad för din skull och har ju hela tiden läst och fått styrka från dig. Jag känner din energi i allt du numera skriver och det ger också mig energi. Tack för att du delar med dig.
Kram från Tilde

nedan inkopierade avsnitt du avser Adde? Jag får inte fram hänvisningar i texten men det här verkar stämma. Tyvärr nämns inte forumet alls - A-hjälpen, A-profilen, självhjälp via KI och facebookgrupper ja. Och det finns ju kvar. Jag vet inte... men för mig verkar det som om Magnus som ansvarig för sidans underhåll också är "lurad"... Nog skulle det sitta rätt med ett klart uttalande här på sidan - vilket Magnus också skrev att han bett om. Fult känns det, nonchalant.

Tidig upptäckt och intervention
SOU 2011:35
Forskning visar att många personer med lindrigare former av alkoholberoende har minst lika stor
nytta av självhjälpsprogram som terapeutledd behandling. I Sverige har det under senare år
utvecklats vissa självhjälpsprogram för personer med alkoholproblem tillgängliga via Internet.
Exempel på statligt finansierade initiativ är Alkoholhjälpen och Alkoholprofilen, vilka drivs av
Folkhälsoinstitutet respektive Systembolaget. Det finns också stöd till självhjälp via telefon, bland annat Alkohollinjen, vilken drivs av Karolinska Institutet och finansieras av Stockholms läns landsting
och staten via Folkhälsoinstitutet.

När det gäller missbruk av dopningsmedel finns Dopingsjouren vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Genom Dopingjouren kan personer med egna missbruksproblem och anhöriga få
information om konsekvenser av dopningspreparat och enklare råd. Verksamheten finansieras av staten genom anslag från Socialdepartementet och Kulturdepartementet.

Antalet personer som använder nämnda informationsmöjligheter och stöd till självhjälp har ökat över tid.

Utredningen bedömer att stöd till självhjälp via Internet, och även i vissa sammanhang gruppsamtal via facebook, samt telefon är ett viktigt komplement till mer traditionella former för rådgivning
och behandling genom personliga möten. De nya formerna för stöd till självhjälp kan sannolikt också bidra till att vården når fler socialt etablerade personer med missbruk eller beroende, inte minst gäller detta de 330 00 personerna med alkoholberoende.

Utredningen anser att det också bör finnas motsvarande stöd till självhjälp för personer med missbruk eller beroende av läkemedel, narkotika och dopningsmedel. I linje med detta har utredningen i kapitel 6 föreslagit att det nya nationella kompetenscentret för läkemedelsberoende respektive dopningsmedelsmissbruk ska tillhandahålla information och råd, bland annat via Internet. När det
gäller narkotika finns relevant kunskap, men organisering och finansiering har hittills inte varit möjlig att ordna. Det borde till exempel vara möjligt att ansluta stöd till självhjälp till en befintlig beroendemottagning. Mot bakgrund av att stöd via Internet och telefon är distansoberoende bör en dylik stödverksamhet vara en nationell resurs och lämpligen finansieras av staten.
Det finns också ett behov av att bättre samordna de olika statligt finansierade insatserna. Detta bör vara en uppgift för den i kapitel 10 föreslagna nationella samordnaren

Härlig läsning MB! Grattis! / mt

jag tillhör den "andra sidan" känner jag igen det du skriver om. Jag sitter lite trångt till nu men jag vill låta din ord mogna lite inom mig och ber om att få återkomma.
Kram !

till ett år !!

Gratulerar till din drogfrihet och till din viktminskning! Vi får leva med minnet av hur det var men inte låta det förmörka nuet. Visst kostar alkoholen en massa. Du kan använda rätt mycket pengar till nya kläder och ändå ha pengar över från de sparade spritpengarna. Jag räknade ihop ett års förbrukning för sista året jag drack och det blev ingen liten summa. Trots att jag bara räknade det som jag handlat på kort på systemet, sen tillkom lite cider och öl och även taxfritt. Så jag köper med gott samvete en ny blus eller kjol och har ändå pengar över. Härlig läsning!

kan jag notera att jag aldrig handlade för mindre än tvåhundra spänn på bolaget, det räckte två dagar, kanske två och en halv. Köpte oftast för mer, sprit är dyrare än vin, likör ännu dyrare. En baginbox på två dagar, 50 cl sprit på en dag, 6- 8 öl på en dag...jisses.... Jag var MYCKET dyr i drift!

...vänner!

Jag klurar vidare i min lilla kammare.

Påmindes om några ord just.

Ett strävsamt gammalt par fick frågan hur de klarat hålla ihop sitt äktenskap så många år.
Svaret: jag och min fru har haft turen att inte vilja skiljas vid samma tidpunkt.

har jag haft nu i en dryg vecka, och det är helt underbart!
Nykter och glad, pigg och frisk, 13 kg lättare än i höstas.
Läste häromdagen igenom mina egna två trådar (har en liten i medberoendedelen också), och slogs av hur jag betedde mej under tiden jag läste och tänkte på hur det var. Jag krympte ihop, blev kort i tonen mot barnen och började andas i mungipan och vända bort ansiktet när någon i familjen kom nära... Muskelminnet minns, även om jag själv behöver bli påmind. Förra årets semester var en enda lång fylla, lagom full för att kunna sköta grundläggande hushållsgöromål, men ovillig att hitta på något annat, för då kom jag för långt från mitt spritförråd.

Förra årets semester var ju i och för sej bara en kopia av förrförra året, och året dessförinnan, med skillnden att jag tålde mer och mer, och alltså inte var nöjd med en flaska vin om dagen.

Spiken i kistan för min alkoholism var att jag hade svårt att komna igen efter förra årets semester, huvudet var inte med, händerna skakade, jag glömde saker, tappade skärpan helt i drygt två veckor... Fattade väl inte riktigt allvaret, fortsatte dricka på lediga dagar, men kopplade väl så sakta trögheten i huvudet, skakningarna och glömskan till alkoholen. Den semestern blev wake up call. Googlade på sluta dricka alkohol, första sökresultatet gjorde att jag hamnade här och det räddade nog mitt liv.

Så oerhört LYCKLIG över att jag lyckats bryta med alkoholen, känner mej stolt, är oerhört tacksam över att jag nu slupper bete mej som en idiot mot barnen, att kroppen och huvudet överlevde min mångåriga misshandel av dem, att jag nu har mycket mer pengar kvar, har hittat på mycket roligt med de pengar jag förut söp upp.

Får spara lite glädje till senare... ;-D

Kramar i solen!

Jag trivs på alanon, känner mig välkommen där. Jag mår bra av att lyssna och dela. Jag kan gråta där men jag känner mig alltid lugnare inuti efter ett möte. På alanon kan jag sortera kaoset.

Men de senaste veckorna har jag börjat slarva med att gå dit, hittar på en massa fåniga anledningar till att inte gå dit (som att jag måste städa). Jag har till och med ljugit för en vän och sagt att jag gått dit fastän jag inte gjorde det. Har på senaste upplevt en stark ångest när det kommit till mötesdag och liksom valt att låta ångesten vinna och stannat hemma istället.

Mitt innersta jag vet ju att det bästa sättet att segra över ångestmonstret är att gå dit fastän jag känner obehag, handla tvärtemot känslan. Mitt innersta jag vet också att obehaget kommer att passera efter en stund när jag väl är där och att det kommer att kännas bättre efteråt.

Varför är jag så egensinnig och har så svårt att göra det som jag vet är bra för mig? Alkoholmässigt så är det ju lugnt nu men det händer alltid en massa skit ändå som jag inte kan styra över och då gäller det att inte gå tillbaka till destruktiva beteenden och tankar, något som alanon kan ge mig styrka i.

Jag läste i min tråd där jag skrivit om mina vänner som väntar på tvångsdeportering. När jag läste det jag skrivit så var det som en nyhet för mig för jag har förträngt det. Jag har inte ens varit och hälsat på dem på senaste för att jag inte vet hur jag ska hantera det. Så jag har låtsats som ingenting, som att allt är som vanligt med dem. De finns där och vi ska spela fotboll och ut på picknick i sommar, precis som vi brukar. Det skrämmer mig att jag kan "glömma bort" verkligheten som den är. Ingenting blir bättre av det. Det blir istället som att jag får ett dödsbesked för första gången, varje gång jag väl kommer ihåg att så här är det ju.

Jag var på vårdcentralen i förra veckan för att läkaren skulle kolla på en knöl i bröstet. Jag är ung för bröstcancer men då min mamma fick det ung så måste jag kolla. Nu väntar jag på tid för mammografi och det är plågsamt att vänta. En del av mig tänker att det redan är kört, utan att veta något egentligen.

Jag märker att min stresstålighet är väldigt låg och att jag har lätt för att "ge upp" när det är svårt. Mitt mörka jag säger att det inte är någon ide att gå till alanon för att jag aldrig kan må bra ändå. Som om jag vill styra hela världen till att vara en bra och lycklig plats, annars får det vara.

Eller kanske är det så, vädrar det mest förbjudna och skamfyllda här, att jag har mått så dåligt i så många år att det blivit en del av min identitet att jag inte vet vem jag är när jag tillåter mig att må bra. Skulle någon fråga mig irl om det är så så skulle jag blåneka, ingen vill ju ha det såsom jag har haft det. Men här, gömd bakom anonymiteten och tangenternas ärlighet så vågar jag ändå fråga mig om det faktiskt kan vara så att jag egentligen är livrädd för att må bra, för att "jag" då inte längre kommer att finnas.

Redan som tolvåring började jag tänka på döden, på självmord. Jag tänkte alltid att jag bara skulle leva ett år till, när jag är 13 kommer jag att dö, sedan när jag blev 13; när jag är 14 kommer jag att vara död o.s.v. Det fanns en tröst i det, att jag bara skulle behöva stå ut ett år i taget. Det tänket fortsatte in i vuxenåldern men kortades ner, blev till månader, ibland dagar och timmar, vilket både var en tröst men som också gjorde att jag aldrig helt och fullt behövde ta tag i saker för jag skulle ju ändå vara död snart. Jag behövde heller inte bry mig om konsekvenserna av mitt handlande. Jag drog på mig böter och skadestånd som jag aldrig trodde jag skulle behöva betala tillbaka. Jag satt häktad för att jag på mitt sätt försökte rädda livet på en annan människa. Jag blev friad i rätten men var fullt beredd att ta ett fängelsestraff för en annan person då jag inte värdesatte mitt eget liv alls. Jag skaffade till och med ett kreditkort för att hjälpa någon annan som behövde pengar för att jag då var övertygad om att jag ändå inte skulle leva då banken ville ha sina pengar tillbaka. Så sjukt.

Nu sitter jag här med ett föstahandskontrakt på en lägenhet. För första gången i mitt liv så har jag ett boende där jag vet att jag kan stanna hur länge jag vill. Jag trivs här. Jag har en hund som behöver mig så att utsätta mig för sådan risker som att bli gripen av polis är helt uteslutet nu. Jag måste alltid komma hem till min hund. Jag har börjat planera min ekonomi för att om X antal år vara skuldfri. Jag säger ifrån när människor kräver för mycket av mig. Jag värdesätter också mitt liv och livskvalitet.

Jag tänker inte längre att jag kommer att vara död om ett år. Jag vill leva men ärligt talat så skrämmer det mig som fan att försöka föreställa mig ett helt liv.

Är det någon som känner igen sig i det här? Ja, inte i allt som jag varit med om men jag tänker på att många säger att en medberoende till och med ibland vill få den nyktre alkisen att börja dricka igen för att det nya livet kan vara skrämmande, att man kan vara rädd för positiva förändringar?

Jag vill inte att mina alkisar ska börja dricka igen men däremot så vet jag inte riktigt hur jag ska leva utan att vara rädd för att falla.

Kram

medel som gör att ansvariga ser att det finns folk därute som bryr sig är bra. Svenska folket är lite för snällt och de som ska vara till vår service glömmer varför de sitter där. På nåt sätt har deras version av världen blivit att vi undersåtar är till för dom och inte tvärtom.

Hänvisa gärna till att regeringens missbruksutredare Gerhard Larsson rekommenderar denna sida i sin text. http://www.regeringen.se/content/1/c6/16/71/05/4a710efb.pdf Punkten 2.8

Jag har själv stött på lite motstånd i mina försök till påstötningar men 3 olika befattningshavare har lovat att hjälpa till. Knepigt nog stoppar en registrator på socialdepartementet min förfrågan om en mailadress pga att aktuellt uppdrag är avslutat. Att söka i registret (all post måste registreras ) var liksom inte aktuellt, den servicen har vi inte till undersåtarna om man inte ställer en direkt fråga :-((

Själv orkar jag inte ge mig in i kampen för alkoholhjälpen/forum just nu men jag blir väldigt glad att det finns de som orkar och kan.

Sorgsen, jag tycker inte du siktar för högt med JO. När man provat olika metoder så får man ta till det som finns kvar, tänker jag.

You go girl!

bra att vara en snåljåp!

;-D
Kram/MB

jag håller med, det är så skönt, så oerhört skönt att slippa all skit som drickandet drog med sej.

Jag ser det såhär: det vi tycker oss sakna finns inte längre för oss alkisar, det är en illusion att vi skulle kunna dricka "som folk". Sörj ett tag, acceptera och gläds i stället åt att du slipper ångest och skam.

Kram!
/MB

Alla fick betala själva för sitt vin, vilket är ovanligt i de här sammanhangen. Så jag blev snål och tyckte att det var onödigt att lägga pengar på alkoholfritt vin. Hade jag varit aktiv hade knappast pengarna spelat någon roll- då hade det fått kosta vad som helst bara jag fick mitt vin. Det är inte klokt vad vi alkoholberoende är och har blivit utnyttjade. Så mycket pengar det går att suga ur vårt beroende. Men inte av mig, inte idag.

Grodan

att läsa ditt inlägg. Det ger hopp!
Jag VILL dit du är, låter så underbart! Tack för att du skrev!

Kanske är denna sommar den då även jag kan komma förbi mer än ett par veckors uppehåll för att sedan komma ut på andra sidan och uppleva det du skriver om :) Ska ge mitt allt!

Det är på alla sätt stärkande att höra din berättelse. Jag har svårt att tänka på mig själv i termer av nykter alkoholist eller nykterist. Däremot kan jag precis som du tänka mig att bli/vara en person som helt enkelt inte dricker alkohol. Har precis avslutat en konferensmiddag. Avstod från vinet utan några svårigheter. Skönt. Kommer att vakna fräsch imorgon.

All lycka till er alla

Grodan

du är ingen "dålig människa", du är ett praktexemplar värt att ta efter! Det är människor som tar tag i sin situation och vill förändra som är värda att se upp till, och det är ju precis det du gör! Du har varit smart nog att inse att du inte kan fortsätta som du gör. Upp med hakan, sträck på dej och var stolt! Du håller på att fixa något som många inte klarar, läs de senaste inläggen i Addes tråd, så förstår du vad jag menar.

Sträck på dej!
Kramar!!!
/MB

du är en lysande stjärna på alkoholhimmelen! Lyser stadigt för oss alla som är irrande bloss. Men jag dras mot dig och din raka och klara berättelse om ditt år som nykter är oerhört inspirerande och viktig.
Tack för det och grattis till ditt år. Ska nu på en veckas semester och det blir en utmaning.
Kram
Fenix

Jag har mailat till ansvariga idag och klagat och krävt svar, jag tog till mig din a ord: ju fler desto bättre!!