Senaste kommentarerna i forumet

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Just nu, i denna stund känner jag mig nästan lycklig, lugn och trygg av tusen skäl.

Ville bara säga det.

Grodan

har länge väntat på att du ska byta namn, Sorgsen :-)))

så är det. Jag har en släkting vars pappa är aktiv missbrukare och hon följer schemat för vuxnabarn till punkt och pricka. Och hon är framförallt den duktiga som ska sköta allt, helst själv utan att be om hjälp. Allt ska vara perfekt in i minsta detalj och när nån, läs jag, försöker visa att det finns hjälp att få så bryts kontakten helt. Och jag har inte på något sätt varit påstridig då.
Hon fortsätter med sin rasande jakt på ett perfekt liv och allt som är skämsigt göms undan. Trycks ner.

Och jag är glad att du bett om hjälp Markatta !

Kram !!

Ja vad händer med den medberoende då alkisen är borta? Jag kan ju bara tala för mig själv men har ju också sett liknande mönster bland min omgivning. När jag då för många år sedan lämnade min alkispappa så lämnade jag bara en person åt sitt öde. Det betydde på inget sätt att jag själv ändrade på något annat i mitt beteende. Jag kunde fortfarande upprätthålla mitt medberoendebeteende i den relation jag då levde i, utan att det fanns någon alkoholproblematik, genom kontroll, misstro och känsloutbrott och jakten efter att i det övriga livet framstå som perfekt. En mask jag kanske kunde hålla i offentligheten men som briserade inför mina närmsta. En glad, trevlig och duktig medarbetare men med skärsår på armarna som bara sambon visste om. Några år efter det att den unga relationen jag då hade tog slut så gick jag in i en ny relation med en missbrukare.

Summan av kardemumman är att en medberoende förmodligen kommer att fortsätta vara en medberoende fram tills dess man själv inser att man är just det och förmår att söka hjälp.

Kram

så är det. Mänskorna, kontakterna, tillgången till forumet, det är det som hjälpt mig också. Varit en trygghet. / mt

...den delen, Forumdelen, är ju den absolut mest fruktbara!!!!
Den är unik och modern!
Att kunna få akut hjälp över telefon är absolut nödvändig, men där finns sjukvården i form av akuta mottagningar.
Skillnaden är ju samhörigheten. Den ovärderliga känslan av att inte vara ensam!!!
Att känna samhörighet, att våga vara ärlig med hjälp av anonymiteten, att samla styrka stor nog att ta sig vidare.

Det är befängt att tro människor i kris har förmåga att vara konstruktiva. Här formas styrkan i den takt vi orkar!
Åh, jag kan bli så rasande över avsaknad av bonnförnuft i byråkratin!

...en omstrukturering borde ju rimligtvis inte behöva innebära att löpande verksamhet måste avslutas?
Tillbaka i jämförelsen med annan sjukvård!

Detta forum är lagt under rubriken "rådgivning och annat stöd" i statsliggaren.
Skillnaden mellan detta och Alkohollinjen är ju att detta inte kräver 100% närvaro liknande Alkohollinjen.
Med det menar jag inte att detta är självstyrt.
Men alkohollinjen är väl oförändrad under omstruktureringen?

Upphandlandet av detta forum?
Menar Magnus att detta inte kommer följa med in i sammanslagningen av myndigheterna?
Det vore intressant att få veta!

minns rätt...(alltså hur det har sett ut på siten) så har faktiskt Alkoholhjälpen uppdaterats och internethjälp garanteras... Bland annat det gör mig skeptisk och att jag börjat befara att forumdelen får tyna bort...

Tidigare då det under en lång tid var inloggningsvarning tog jag kontakt med olika personer på FHI men de verkade långt ifrån "verkligheten". Det är så sant att som anonym är man ännu svagare än en "vanlig dödlig" medborgare. / mt

...och ler...
Får nog byta nick? ;)

.dubblett

http://www.esv.se/sv/Verktyg--stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=1…

Anslaget har inte ändrats!
Regeringsbeslut 20121218
Ändring 20130228
Senaste ändring 20130523
Ingen förändring på de 5 000 000 till Alkohollinjen och Alkoholforum!

...är inte oklar!
http://www.esv.se/sv/Verktyg--stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=1…
5000000 till Alkohollinjen och Alkoholforum, senaste daterat 20130523!
Detta är en statlig verksamhet, allt är offentligt. Namnet på avdelningschefen och hennes kontaktuppgifter åtkomligt för alla som önskar.

...jag har valt bort facebook av flera anledningar.
Det är säkert ett bra alternativ och komplement men kan ju inte jämföras med forumets möjligheter.
Här får jag både uppvaknande käftsmällar och ahaupplevelser tilldelat mig utan att orden ens är eller varit riktade till mig.

Klagar igen!
Att stänga ner detta under tiden det omarbetas/upphandlas/diskuteras/värderas/byråkratiseras/förhandlas är som att stänga en akutmottagning!
Hur skulle folk reagera över det???

Inga förklaringar täcker skadan de utsätter medborgarna som behöver detta för!
Men, som anonym grupp är vi svaga oavsett hur många versaler jag skriver.
Min egen lilla protest ligger i ATT skriva här. Förhoppningsvis läser någon och i det minsta skäms över handlandet!

...tillhör ju för oss som står mitt i.
Läste just Addes tråd och om att vara kvar eller lämna.

Det har tagit upp mycket av mina tankar, vad är den djupaste/sannaste anledningen att vara kvar när det gör så ont?
För mig är det tydligt, blev tydligt, och jag tror mig vara ganska väl förberedd inför framtiden gällande aktiv alkoholism.
Jag kommer inte, aldrig någonsin, leva i missbruket, aldrig!
Men, så poppar nästa fråga upp, kan jag leva med osäkerheten?
Kommer maken hålla sig från alkoholen? Han har ju inte lyckats med det tidigare, varför skulle han lyckas nu?
Så är jag tillbaka i samma ruta som alltid!
Livet har inga garantier!
Visst är det skönt att det är så?
Att inte ha makt över livets alla svängningar. Just det underlättar de dagliga valen.

Idag ska jag:
Ta vara på den friska luften.
Fixa lite med blommorna på balkongen.
Njuta omgivningen och människorna jag möter.
Förbereda morgondagens arbete.
Säga till maken hur mycket jag älskar honom, snart ses vi igen och jag längtar så.

har tidigare skrivit om en nästangranne som sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Han skyller på alla möjliga kroppsliga, fysiska, krämpor för att förklara sin "smärta" och sin vingliga gång. Han är alltid noga med att undvika mig för han vet så väl att han inte kan ljuga för mig. Nu börjar det bli lite oroligt runt honom och hans närboende grannar för han pysslar med en del grejer som för en vanlig, frisk, människa inte innebär problem men som för en synnerligen aktiv beroende kan vara/är direkt livsfarligt. En annan granne släckte för ett tag sedan en brand i hans trädgård som han glömt att släcka innan fyllan tog över helt. Han lullar omkring så påverkad så det är en omöjlighet att kontakta honom genom dimmorna. Ett antal ambulanstransporter har skett pga ep-anfall och att hans kropp nu börjar ge upp.....men att det skulle bero på drogerna eller alkoholen ???? Aldrig !!

Jag bryr mig inte längre om honom och jag bor inte i den direkta riskzonen men.....hans fru !!

Jag mötte henne igår och hon var tvungen att hälsa men hon undviker mig om det är möjligt. Till andra säger hon att de ska polisanmäla när han lullar omkring för hon får inte heller kontakt med honom. Och hon säger själv att hon inte kommer att ringa ambulansen fler gånger och det på hans egen begäran. Och självklart vill inte han åka in till akuten och få beskedet att hans tillstånd beror på droger och alkohol. Hans tillstånd beror ju på allt annat än det. Och på alla andra som är dumma mot honom.

Men varför i helvete stannar hans fru kvar ???????? Ja !! Jag kan och vet hur medberoendet fungerar men det här är det absolut värsta jag varit med om. Hon har flyttat ifrån honom 2 ggr tidigare och nu säger hon att inte vill flytta mer. Jag må vara cynisk men hennes chans till ett bra arv kommer närmre och närmre och girigheten kan driva folk i fördärvet. Hon vet så väl att hon inte kan påverka hans beroende men att stanna och förstöra sig själv.....det vill hon inte inse.

Jag har en väninna som målmedvetet super sig själv till döds men i hennes nyktra perioder vill hon så gärna, ärligt, slippa missbrukarlivet. Hon har en önskan att bli nykter men alkoholen vinner efter ett tag och misären tar över. På hennes begravning kommer jag att gråta.

I min grannes fall finns ingen som helst önskan att tillfriskna och när han dör kommer sinnesron att sprida sig hos alla berörda. Men jag tycker uppriktigt synd om hans släkt som så tappert skyddar honom och så perfekt följer medberoendeschemat att jag undrar hur det går för dem när deras fokus helt plötsligt är borta ? På vem ska de då lägga all sin energi ?? Hur ska de kunna gå vidare utan denna viktiga sammanhållande kugge som funnits i 30-35 år ?? Vem ska nu få ansvaret för alla "fel" som uppstår i deras liv ??

Jag kommer inte att gå på hans begravning.

på den fråga jag ställde i början av juni:

Jag pratade med avdelningsdirektören på folkhälsoinstitutet innan helgen. De har ingen lösning just nu utan hänvisar till att driften av alkoholhjälpen för 2013 ska upphandlas. Jag har bett dom att skriva ett meddelande att lägga ut på sajten. Jag kan tyvärr inte säga mer än så just nu. /magnus

Jag har varit i kontakt med Magnus (meddelanden på fb) och befarar att det är större saker i görningen än att forumet byggs om. Tycks handla om omorganisationer i det större formatet, på övergripande nivå, och oklarheter ang tilldelning av budgetmedel - för innevarande år, 2013. Har skrivit och bett Magnus vidarebefordra en hälsning om forums betydelse till FHI samt gjort inlägg på Alkoholhjälpens infoadress. Adde och Sorgsen har också "forskat" i detta och söker vägar att utöva påtryckningar.

Hoppas jag har fel i mina farhågor. / mt

Vad bra att du tog det steget, Askungen!

Hur har de senaste dagarna varit?

Kram!
/H.

Hej tekla!
Vad bra att du börjar formulera dina gränser för dig själv. Det är det första steget!
Kram!
/H.

PS. Att det inte skrivs så mycket är både sant och inte, tänker jag. I perioder är det mindre aktivitet på forumet, det har vi sett tydligt under åren. Så det betyder inte att det är på väg "utför", utan bara att det är lite just nu. Däremot pågår ju ett arbete med att göra om forumet. Vi vet inte så mycket om vad som pågår, men tekniken bakom forumet byggs om och (förhoppningsvis!) uppstår en ny och mer modern variant snart. Men under tiden är forumet stängt för nya användare, så att man inte kan skapa nya konton. Därför tillkommer det inga fler användare nu, och då blir det ju helt enkelt lite tystare. Jag hoppas verkligen att vi snart får se en ny version, för det här är så viktigt!

Instämmer med föregående talare!

Vad händer?

/H.

vill ha en alternativ kontaktväg så jag och flera andra på fb under våra nick, dvs där heter jag Mittiplaneten... :) / mt

och din man och relationen - jag känner så väl igen processen. För mig var det en närmast ofattbar, underbar känsla sommaren 2011... när det uppstod situationer då samtalet "gick fel", när vi kom att vidröra svåra saker... sånt som orsakat missnöje, kriser, ibland katastrofläge...
Och så, då - ett mörkt moln drog förbi och bara upplöste sig, upplöste i intet och var borta...
Förvåning, förundran, förvirring... lätt osäker lättnad... Och detta hände igen och igen och tilliten växte.
Vädret växlar förstås fortfarande; moln drar förbi, vi har mött storm, åskväder och hagelskurar...
Kom precis nu ihåg en sång... ska se om jag hittar den. Kram:) / mt

Japp - http://www.youtube.com/watch?v=bFJrR2E7hMs