Senaste kommentarerna i forumet

Vad är det i mina inlägg som får dig att tro att jag allra helst gör saker själv eller med kompisar?
Jag tycker ju att ett förhållande ska bygga på respekt och tillit vilket innefattar att man kan ha umgänge med både kompisar och sin andre hälft utan att man ska behöva vara misstänksam på varandra. Jag vet att min sambos drickande har skändat min tillit till honom och att min otrohet har skändat hans tillit till mig. Vad jag försöker komma fram till för egen del är VARFÖR har det blivit såhär?
Jag tar ansvar för vad jag gjort men jag har bestämt mig för att inte sluta leva mitt liv. För att jag ska kunna må bra så behöver jag både kärlek, respekt, känna tillit och ha kul. Om jag har kul när jag går på dans så kommer jag att fortsätta med det. Måste ju även få en chans att visa att jag är att lita på!
Jag vet också att man kan känna sig väldigt halv trots pengar, fina semesterresor, fina kläder och fina bilar. Utan trygghet i relationen betyder pengarna mindre. Kan vara en tröst att inte ha ekonomiska problem mitt i allt elände men det är vad jag alltid har fått höra när jag dragit upp min sambos drickande och hur jag och barnen mår: "Du är så himla otacksam, bortskämd snorunge. Jag arbetar så mycket för att vi ska ha det bra...."

Jag har iaf bestämt mig för att börja stå upp för mig själv, börja tro på mig själv och älska mig själv igen. Om detta är att vara egoist så måste det få bli så.
Jag ser framemot nästa möte hos beroendeenheten.

- man kan verkligen lära sig av sina efarenheter. Nyligen var jag på en föreläsning med Igor Ardoris, en annan klok man, som talade precis om det. Snart måste jag söka upp några kloka kvinnor - det finns många:) Systerkram!

med Frälsarkransen. Den har jag som armband och den har blivit lika självklar som klockan. Martin Lönnebo är en vis man, en annan vis och andlig man är Tomas Sjödin. Båda djupt andliga och samtidigt fast förankrade i verkligheten. Tillsammans har de givit ut en brevväxling som bok, Väder, vind och livets allvar. Tack för din systerkram, den värmer! / mt

(Martin Lönnebo): Tro är fritt fall / kärlek är att stå stadigt på ingenting / friden finns i virvelns mitt. Gud bor där han blir insläppt för han är redan där.

Alltid finns något nytt att lära: Martin Lönnebo var tydligen den som hittade på frälsarkransen som jag nu läste lite om. Kan kanske vara ett hjälpmedel nu när jag försöker bli lite andlig av mig!

Det värmer gott när mina ord kan komma andra till del. Martin Lönnebo får också hamna i min läslista!

När du skriver om att du blir livrädd för att ångra vad du lämnat bort eller givit ifrån dig. Det känner jag igen. Men var det inte någon som sa att man mer ångrar det man inte gjorde än det man faktiskt gjorde? Blir det fel kanske man kan lära sig något.

Nu var återigen ett sådant tillfälle när jag inser att det är väldigt mycket sunt förnuft inom "AA-tänket". Ett av de 12 stegen är ju nämligen att be den högre kraften om hjälp att avlägsna de egna bristerna. Dessa brister skapar i sin tur rädslor och det är rädslorna som gör att vi agerar / inte agerar.

Kram syster

Alkohol, alkohol och alkohol.

Kan man hata döda ting? Kan jag hata alkohol som sådant? Eller är det andra människor, eller vad är det som gör att jag blir så störd när jag tänker på allt alkohol ställer till med?

Så mycket tid människan lägger ned på att producera, välja, bära hem, "njuta", och återhämta sig från alkohol... Hela processen gör mig idag irriterad, samtidigt som jag ibland kan längta efter effekten av att inte bry sig.

Turen att vara ledig när solen bestämt sig för att vara framme, i dag blir det havet och livet känns underbart.
Funderar lite på kräftskivan som skall vara till helgen, kräftor är ju så förknippade med alkohol att det skrämmer mig lite. Vet ju att jag måste gå, men här gäller det att programmera om hjärnan innan lördag.

Får väl ligga vid havet och fundera på detta och köra mina övningar i tanken.

Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Hur går det för dig?
Det verkar som om du tänkt en hel del smarta tankar.
Kram från Nynykter som är tillbaka från semestern

Hej!
För ett par kvällar sedan besökte jag och mannen en restaurang i Fiskebäckskil på västkusten. Vi skulle äta husets exklusiva fisk- och skaldjursgryta och jag ville ha något extra gott att dricka, så jag frågade servitrisen om de hade några goda alkoholfria drycker som skulle passa till. Hon berättade om både alkoholfritt öl och vin och upplyste mig vänligt och sakligt om att det finns små mängder alkohol också i de dryckerna. DET kallar jag proffsigt bemötande!
Nu ska jag inte namnge restaurangen här men om ni har vägarna förbi Fiskebäckskil kan ni kolla vid kajen till gästhamnen... Varning dock för att samma restaurang har över 800 whiskysorter :-). Men det är ju bra att det finns ett sortiment för alla smaker.
Den alkoholfria Chardonnayen var helt OK och för mig kändes det bra att dricka ur fint vinglas och att få något annat än bubbelvatten som ju är väl så gott men inte känns lika festligt eftersom jag dricker det dagligen.
Kram/ NN

Jag läste nyligen Erica Jongs självbiografi, Förföra demonen. Jong har ett helt kapitel om alkohol... Hon lovsjunger AA, men är ambivalent därför att AA:s linje är att man inte ska dricka alls. Och sen följer en massa alkoholromantik till vinets lov - att det är kärlekens dryck och att man inte kan recitera kärlekslyrik utan vin och jadajadajada...
Men hon skriver intressant om alkohol och kreativitet också, om alla de författare som använt alkoholf för att hitta genvägen till det extatiska tillstånd man kan uppnå när man författar. Sen konstaterar hon att hon skriver sämre när hon druckit och lösningen blir:
"Jag skriver inte en rad efter ett glas vin"
Hela resonemanget är som hämtat från forumet. Det är samma vankelmodiga önskan att vilja dricka, men inte kunna och må bra av att sluta men ändå börja...
Men Jong gav mig en idé om vad det sjunde ordet på din kylskåpsdörr kan bli.
Kreativitet!

Kram/ NN

i vår önskan om ett liv utan kemiska prylar. Och poesi, och musik och........
krm
Fenix

tankar från Måne och Stigsdotter så här nästa sista kvällen med A. I morse mådde jag så dåligt som jag inte gjort på länge, förutom vanliga seghetsprylar så hade jag svårt att se ordentligt och det tog halva dag innan jag kunde fungera hyfsat. Vet att jag i morgon kommer att må lika djävligt men kan ändå inte sluta innan jag däckar totalt.
Hoppas onsdag blir min slutliga vändning, även om jag mår skit hela dagen.
Kram alla som stöttar
Fenix

Jag slår mig ner i en av de sköna fåtöljerna. Så skönt med lite komfort efter två veckor i en segelbåt modell mindre. Men jag älskar det livet, att följa vindarna, leva enkelt. Nu känner jag mig utvilad. Så brukar det inte vara efter semestern... Kan det bero på att jag varit spiik nykter denna sommar?
Men konstigt nog drabbades jag av någon slags betingad abstinens. Första dagen efter semestern brukade vara den dag jag tog tag i mig själv och inledde en vit månad. Samma beslutsamhet drabbade mig nu också. Jag kände att jag minsann skulle vara duktig och inleda nya sunda vanor. Jaha? Hurdå liksom?
Det finns inte längre någon anledning att vidta några drastiska åtgärder. Finns inget dåligt samvete. Ingen ångest. Jag önskar att alla ni som checkat in här för första gången efter semestern ska få uppleva den känslan. Det är underbar verklig och sann FRIHET! Så kämpa på!

Kramar till både gamla och nya forumvänner

Nynykter

Ibland tycker jag att jag inte borde lägga mig i saker och ting men jag känner precis som du att det är svårt ibland. Gränsen för mig går vid rena psykfall eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta. När det gäller dig så menade jag att du borde släppa ditt analyserande av din man eftersom jag vet att jag själv skulle bli totalt frustrerad av en sådan daglig examinering.

Ha det Gött

Det jag har sett här på forumet är en orgie i självskam men jag tycker att vi inte får glömma bort att vi bara är vanliga människor. Det viktigaste som jag ser det är dock att vi inte gör oss själva eller andra illa om vi råkar falla för vårt alkohol begär. Som plåster på såren har jag därför tagit mig friheten att saxa in livsnjutaren Pluras senaste blogg. Hoppas att det inte stör någon!

Ha det Gött

En utskrift från Expressens nätupplaga – Expressen.se

Plura: "Moppen vågar man ju inte ta längre"

Sydkoster, 6:30. Har just klivit upp ur Skagerrak. Solen har börjat sin vandring på himlavalvet och jag räknar till 9 segel- och cruiserbåtar som ankrat upp i Långeviken.

Vi kom hit i söndags och välkomnades med en fantastisk middag på Ekenäs restaurang, min dotter serverade och hennes hjärtas kock Janne lagade maten.
Först champagne följt av ostron som serverades på vrakgodsplankor modell mindre, sedan bars en hel grillad piggvar fram till bordet ackompanjerad av små gula och röda betor, brynt smör, färskpotatis och pepparrot. Efterrätt på det blev någon chokladhistoria, kaffe och grappa.
Cyklade sedan hem, märk väl cyklade, moppen vågar man ju inte ta längre sedan polisen börjat härja på ön. Jo förresten, rätt ska vara rätt, jag vågar men får inte för min omgivning och dom har förmodligen rätt.

Såg nyss ett inslag på morgonnyheterna om det stora antalet gräsklippningsolyckor, där ännu ett geni fnulade på om att alkoholen kunde vara boven i dramat. Kanske polisen borde börja patrullera villatomterna också, alkoholförbud, obligatorisk stålhätta på skon samt hjälm borde införas i samband med gräsklippning.

Läste för övrigt ett uttalande av en tjänsteman på Strömstads kommun: Ingen allvarlig mopedolycka har inträffat på Koster på 60 år. Ett tips till polisen, börja smyga i villaområdena i stället, där gör ni nog mer nytta.

Den andra kvällstidningen ringde upp mig i går, just som jag angrep Sjökantens gigantiska räkmacka på Nordkoster. Journalisten ville att jag skulle uttala mig om något som Alex Schulman hade skrivit, uppenbarligen hade han druckit alkohol varje dag hela sommaren.Med munnen full av räkor avböjde jag vänligt med bestämt hennes förfrågan, jag har ingen aning om vad som försiggår i gärdsgårdsserien.

Fick rapporter från huvudstaden. Eldkvarns älskade producent har visat sig på styva linan. Vid embarkerandet av en taxi på Stureplan valde han att först promenera över en Ferrari, eller var det en Porsche, innan han parkerade sin kropp i taxin och beordrade körning till Harvest Home på Bondegatan. Chauffören körde honom, tog betalt och ringde sedan polisen som i sin tur hämtade upp den älskade producenten för förhör, har tyvärr inga ytterligare detaljer.

När jag dömdes till fotboja var producenten den första att gratulera till domen med orden. Fan vad tufft, jag har aldrig känt nån med fotboja. Jag får väl här återgälda vänligheten, med orden, inte så illa pinkat kompis.

Dagarna flyter fram i behaglig takt här vid havet, man spanar upp mot himlen och horisonten och försöker spå vädret. Det badas och äts god mat, det har gåtts över klipporna in i det heliga äkta ståndet och min 61-årsdag har firats, tre kilo signalkräftor, små rödmyror enligt kosterborna, avnjöts i solnedgången. Jens-Erik på Laholmens Fisk kokade dem själv och jag var lite orolig vid tanken på att en bohuslänning skulle anrätta insjökräftor. Jag ängslade mig dock i onödan, det suckades, smaskades och lovprisades, kort sagt, gott skit. Denna kväll lärde jag mig också något nytt, skalresterna som vi la ut på berget ratades unisont av traktens mås, trut och kråkor, jag ger mig, Bohuslän - Insjökräftor IF 1-0.

Gott folk, detta var den sista drapan från min penna. Det har varit roligt och ett kärt sällskap i väntan på frukost under morgontimmarna på diverse hotellrum runtom i Sommar-Sverige.

Av Plura Jonsson
plura.jonsson@expressen.se
Publicerad 13 aug 2012 08:33
Adress till denna artikel:
http://www.expressen.se/nyheter/plura-moppen-vagar-man-ju-inte-ta-langre

Jag gick över gränsen i helgen, och söp ner mig. Fan också. Det som gick så bra...
Har inte vågat mig in här pga av en sån jäkla skam. Men det var väl ganska väntat
antar jag. Så jag har inte mage att vara så fräck att tipsa dig om ngt alls My ...
Förlåt, men kanske om några dagar om du fortfarande vill.
Har som sagt gått bra, men det var troligen för tidigt att börja prova igen även om det
höll nästan en månad... Men jag ville som sagt prova. Frågan är hur det blir nu.
Känns JÄKLIGT läskigt+sorgligt allting.

Jag återkommer snart med ngn sorts plan. Har helt öppen diskussion med både mina föräldrar -
syster - samt sambo. Iaf skönt det. Vet inte hur det ska bli, men vi får se.
Ha det bäst medmänniskor & sköt om er.

Jag tycker mig märka att det känns bättre om jag tar mig tid att fundera över de saker som jag är tacksam för istället för att gräma mig över sådant som inte är bra. Jag tycker mig också märka att det är lätt att ta ett steg bakåt om jag inte gör detta, d.v.s på något sätt glömmer bort att arbeta på min sinnesro och, inte minst, på mitt positiva sinnelag. Det är lättare att må bra om man känner glädje över någonting än om man är missnöjd med något. Hmmm.... känns helflummigt nu när jag ser det nedskrivet men det får ni ta ;-)

Tack för komplimangen kära E. Ja, det kanske jag är - fin i hjärtat. Det låter vackert!

Hoppas ni får en toppenresa. Kreta har jag varit på flera gånger, det är fint och bra där. Missa inte Knossos!

Det kan väl få stå med på ditt kylskåp Dompa?

"hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra, ge mig mod att förändra det jag kan (DÄR behöver du ju i och för sig ingen hjälp ;-) och förstånd att inse skillnaden".

hej jag har mer börjat tvivla på att jag klarar av att vara nykter utan hjälp. jag skulle så gärna vilja prata med någon om detta! bör i en liten kommun och törs inte gå dit. vad måste man genom gå för att få medicinsk hjälp? usch vad hjävla patetiska och rädd man känner sig. finns det någon form av hokus pokus som är bra för att få lite ro i själen!

jag svarar lite här också
tack för svar
glad om jag kan va till lite hjälp
men det är väl meningen
vi behöver varann allihop
för att fixa det här
ack så svårt
men utan varann hade det vart omöjligt
man fixar inte det här själv
utan omtanke o goda ord från likasinnade
det enda som når in i djupet på en alkoholist
är sanningar
erfarenheter
kärlek
tuff kärlek
från någon som själv
upplevt
det svarta
mörka
skam skuld
ångest
självförakt

jag TROR på dig
imorron
är första dagen på resten av ditt liv
för din egen skull
svik inte dig själv

vägen mot
sinnesro
frid
ljus
finns där
om du är beredd
jag är än en dag
tacksam
för att möta just idag
nykter
carpe diem
kram
Måne

hopp
så länge det finns hopp,,,,,
jag läser också jättemycket
o lyssnar på vacker rofylld musik
svensk musik med fina texter,,
ger mig sinnesro
grabben lirar trummor
så det ljuder mycket här hemma emellanåt
o maken spelar bas i ett rockband (gammal go gubbrock)
morronen är fin
var på et fint temamöte igår
blir varm bara av tanken på gemenskapen som jag upplever där
jag är inte ensam
jag är ok
duger som jag är
skön känsla
tacksam för ännu en dag
som jag vaknat nykter
tusen kramar
Måne

Och nu fick vi vår Michael George på
OS till slut;) Allt så bra här, kramar skickar jag..

tankar du delar med dig av. Jag längtar bara efter att få dela med mig av mina nyktra tankar som inleds på onsdag. All välgång till dig!
/Fenix

Ledsen idag. Har varit ovanligt mycket grälande i helgen, känner oro i hela kroppen. Trivs inte i min stad, i min lägenhet, antar att jag tar ut det på den jag är närmast. Orättvist, men försöker förlåta mig själv. Jag kan inte vara perfekt jämt. Konstaterade precis att jag var ledsen, att det finns en orsak och att det får vara så tills det går över. För ett halvår sen hade jag haft panik, "ånej tänk om det är en depression, tänk om jag aldrig blir glad igen". Men nu vet jag ju att det försvinner, försöker vara snäll mot mig själv. Ledsen är inte farligt.

Inte ens ett år kvar, sen får jag flytta till min kärlek.
Tänker ta tag i mitt liv nu, umgås mer med vännerna, fixa iordning mitt hem så att jag kan trivas. På något sätt känns det som om min grubbel-period börjar nå sitt slut, eller går in i en annan fas? Vill på något sätt mixa mitt nya liv med det gamla, ta med mig det lugna in i det energiska. Vet knappt hur jag ska få ner det i text. Har varit mycket med mig själv, dragit mig undan, ältat och analyserat under några månader nu. Vill känna mig mer levande igen (?) men med nya insikter. Jag dricker inte, och jag duger som jag är. Livet ska bli som vanligt men ändå inte. Lite som ett pussel, jag tar det som var bra med det gamla och pusslar ihop med det nya.

Jag är inte alls klar med varken Forumet eller mig själv, det blir jag nog aldrig. Men det känns som att det är dags att kliva ut i livet igen. Eller så har jag fått solsting, var rätt varmt där på båten ett tag :-)

På tisdag firar jag 15 veckor. Pratade med en väninna förut, var ett tag sen vi sågs. Hon ville att vi skulle ta ett glas vin nån dag,, svarade javisst, jag dricker ju inte mer men jag vill absolut ses. Inga konstigheter. I början var jag tvungen att komma med en lång förklaring direkt, nu säger jag bara så. Jag dricker inte mer. Behöver inte övertyga mig själv , inte just nu iallafall, för det var nog det jag gjorde. Eller kanske ursäktade jag mig, för att jag blivit en party-pooper? Hur som helst, det verkar bli allt lättare ju mer beslutet rotar sig.

Nu är det sovdags för länge sen!