Senaste kommentarerna i forumet

Jag smiter in och läser flera gånger varje dag men har inte hunnit eller orkat skriva. Gläds med er som det går bra för och lider med alla som har det tufft. Är lika ledsen för alla nya som tillkommer med ledsna och ångestfyllda rader. Men jag känner mig än så länge stark och karaktärsfast och jag njuter av det så länge det varar.

Nu sitter jag och tittar på schlagerfestivalen, ganska kassa låtar så jag kunde ta mig tid att skriva lite ;-)

Kramar till er alla som kämpar på!

för mannen som nu har varit på sitt tredje AA-möte. Respekt och kärlek. Tänker på en dikt av Artur Lundqvist. Måste kanske söka upp den. / mt

Då ska jag ge den en chans..
Tack snälla!

Det låter som chefen i the Office. Okunnig som fan men tror att han har koll och att han är rolig...Kul på TV men inte i verkligheten.
Din chef borde läsa lite arbetsrätt och kolla vad som ingår i arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön, både den fysiska och den psykosociala. En grundläggande grej är att anställda inte ska utsättas för onödiga risker...
För det första är det väldigt onödigt att servera alkohol till en arbetslunch.
För det andra är det omdömeslöst att utsätta en anställd med alkoholproblem för en sådan risk när den så lätt hade kunnat undvikas. (Ingen tycker väl det är konstigt att dricka Loka till en arbetslunch?)
För det tredje är det bottenlöst urbota korkat att dessutom skämta om saken.
Det var min "objektiva" bedömning.
Jag förstår om du blev förvirrad. Det hade jag också blivit. Du får väl pröva med nynykter von-oben attityd. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra...
Sätt sen på en DVD med the Office om du har en sådan och ongarna kan tänka sig att upplåta TV:n..
Kram från Nynykter

Hur har du det?

Beskrivning av hur det blir, du är riktigt bra på att uttrycka dig! Barn märker direkt när man druckit, när de är små förstår de inte varför man är annorlunda men de lär sig fort att hata hur man blir, låt oss fortsätta ge våra barn nyktra mammor och pappor. Kram

Som oss, dricka vin/öl till lunch en tisdag, får mig att tro att även han har problem. En som inte själv har problem skulle aldrig säga så, för dem är det ingen stor grej om ngn är nykterist. Han känner sig hotad, tror jag. Kram

Men det vet du väl, att alla genanta sjukdomar gör att folk säger de mest konstiga saker. Vi som håller på att nyktra till skrämmer livet ur dom. Vi har nu blivit folket som får deras egna dåliga samvete att vakna.

Vi har fått en idiotiskt förhållande till alkohol i det här landet, man skall väl kunna gå till jobbet utan att behöva dricka alkohol.

Jag blir så arg på din chef att jag nästan spricker, vilken jäkla typ. Han måste vara en mycket dålig chef i andra situationer också.
Skickar en smäll till chefen och ilska, stolthet, styrka och kramar till dig//Kalla

Ja, hur går det för mig? Tack ganska bra... Långhelgen fylld av barnbarn, trädgård och en del arbete. Fin samvaro med mannen, många, långa samtal och trevlig utemat på söndagen.

Känner tydligt att jag är i en ny situation, Mm har gjort några stora erfarenheter och bygger ett nätverk - dit jag inte har (inre) tillträde, skriver jag efter en stunds eftertanke. Och det är som det ska vara.

Idag har jag träffat min coach (:D, ja herregud jag har en sån och inte vem som helst)Har gjort ett test och får veta något om vem jag visar mig vara. Stämmer bra med min självbild. Intressant. Alltid värt att tänka på.

Just nu ensam. Tycker, som vana, om att vara ensam. Läste min tråd i söndags och känner igen situationer. Min tråd har ett stort värde för mig. Likaså har ni andra långvariga stor betydelse för mig. Mitt liv nu är förändring och väntan. / mt

Hej!

Ja du. Jobbigt.

Att bli arg är ofta bättre än att bli ledsen, om man nu kan välja. I ilskan finns en riktning och en viljekraft, det gör det inte i sorgen.

Men, vet du? Det där går över. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva så här - men... nu gör den där typen av "skämt" inte ont i mig längre. Jag har haft jättesvårt för fikarumssnack om alkohol när det har varit av modellen "Borde vi inte se till att det fanns ett val för irish coffee i kaffemaskinen, och varför inte en kran för rött, en för vitt och en för rosé?" och sånt. Men, det går över. Nu gör det inte ont längre.

Så, håll ut. Det blir bättre. Kram!
/H.

Ska jag bli arg eller ledsen? Om ngn av er skulle råka utför samma sak skulle jag vara svara; bli arg! Men jag är ju bara människa...och nu blev jag ställd.

Var inne på jobbet idag, har ett halvpretto jobb och trots min sjukskrivning för fotfan så är jag inte helt ledig. Nya projekt. Hade möte med chefen...sen blev det lunch med honom och andra halvkuckun. Fint som fan...på en av stans "fina" krogar. Till maten blev det öl/vin...jo, jo mitt i arbetsveckan. Min arbetsvardag. Ja, he he, "Men du Dompa ska väl inte ha ngt" hö hö! Nej självklart ska jag inte ha ngt...men måste vi skämta om det? Höll god min, drog några "skojiga" episoder från hemmet. Men jag kände mig inte skojig.

Nu är jag förvirrad. Var det elakhet...borde jag bli arg? Var det dumhet...borde jag beklaga? Var det illvilja...borde jag bli ledsen?

Vette fan...och ingen chans att hinna känna efter, för nu är det grillning (jo, jag håller fast vid min återerövra matberedningsredskapet plan) och ongar. Men jag ska fråga vad fan han menade imorgon. Borde ha gjort det mitt i lunchen. Arsel!!!

Ursäkta språket, men behövde skriva av mig. /R

tid du lever i, så bra att du kan sova. Jag delar din tro om hjälpen från något utanför - vi kan kalla den vad vi vill. Martin Lönnebo avslutar en av mina bästa vilotexter med orden
"Gud bor där han blir insläppt för han är redan där".
Allt gott, varm kram ♥

en bättre dag idag! Så fint det känns att "nå fram" - härligt båda vägar, att bli nådd också. Mänskliga möten är bland det bästa som finns.
Jag tror att du kan tillåta dig att vara lite ledsen o melankolisk, moloken skulle min mamma ha sagt. Kanske du kan utforska din melankoli lite? Vilken färg har den? Vilken melodi? Vad innehåller den? Å ena sidan... kan man göra så. Å andra sidan kan man bara låta vara... Du har säkert goda verktyg från din tid på "hemmet".
Här hos mig är den en härlig dag idag och jag gör budget *syligt leende* - med sparbeting, ännu syrligare:)Men livet är gott i det stora hela. Lev väl, kram / mt

Ah vad fint du skriver! Tre veckor sedan jag tog mitt beslut och ångrar mig inte en sekund. Men sitter just nu och sörjer det du beskriver, alkoholen som en myt. En romantisk bild som inte är sann. Varför är den så svår att få ur huvudet när man vet att den är falsk, det blir ju aldrig sådär? Man har ju testat hundratals gånger och det blir ju samma varje gång! Märkligt.

Alla är vi olika men naturligtvis spelar barndomsupplevelserna mycket in i hur man blir som vuxen och när jag tänker efter så är det ju ett under att man har klarat sig så långt som man gjort.

Med en far som var alkoholiserad och dog en tidig och våldsam död och med en styvfar som var ett riktigt kräk. Introducerade mig för drickande redan som 12 åring och såg till att jag drack åtminstone lite varje helg. Det låter ju inte klokt, men han blev alltid på bättre humör om jag också drack lite och det gällde ofta att ha han på gott humör så han inte blev förbannad för då visste man inte vad som kunde hända. Att försöka vara duktig kommer väl förmodligen därifrån.

Men som sagt var alla har vi väl någon anledning till varför vi dricker och ingen är den andra lik. Det gäller bara att försöka komma på var skon klämmer för en själv och bearbeta själen utifrån det.

Ha det gött alla duktiga här i forumet.

ditt svar !! Och jo ditt svar och din tanke är glasklar. Som vanligt frestas jag att skriva :-)

Även mycket små barn, man har konstaterat beteendeförändringar ända ner till ett-års ålder, och det sätter spår hela livet. Numera vet man även att "oförklarliga" återfall efter en lång tids nykterhet många gånger beror på att personen är ett sk Vuxet Barn, alltså uppväxt i en familj med missbruk och med en medberoende som skyddar. Även om alkoholisten i familjen blir nykter eller försvinner så kvarstår symptomen.

Men just nu är din egna nykterhet det absolut viktigaste för dig och den sak som du måste "greja" till först. Var sak har sin tid och igen : När du är mogen för nästa steg så tar du det :-)

Tack igen för din ärlighet och öppenhet och jag tror du känner att det lättar att prata om det.

Kram igen :-))

Oj här rasslar det till av inlägg! Tack Stigsdotter, ska inte glömma!

Jag rycks med i det där ibland, vill lyckas. Eller kanske snarare ses som lyckad. Men dom jag avundas mest är dom som har ett slags lugn som inte verkar rubbas. Som är trygga och trivs med sin tillvaro. Så vill jag bli.

din sorg.
ger dej varma tankar.

Ingen fara, tackar snarare för att du ställer frågan. Den fick mig att tänka till. Mitt spontana svar var nej, men...kanske? Mina föräldrar skildes tidigt, pappa bodde tio mil bort. Har ett starkt minne av att han tog med mig på fest en gång och blev skitfull, vägrade åka till honom efter det. Kände mig så utlämnad och kränkt. Minns att han ofta drack folköl på kvällarna, och en gång frågade han (märkbart påverkad): tycker du pappa är full? Nej, ljög jag. Ville inte göra honom besviken. Var ofta orolig för pappa, rädd att han var ledsen, ibland tog jag pengar ur min spargris och smusslade ner i hans plånbok så att han inte skulle vara utan. Minns ett samtal mellan honom och mamma där han försäkrade att han kunde sluta dricka om han ville. Har inget "allvarligt" fylleminne av honom förutom den där festen så jag vet inte om det var så farligt egentligen. Värre var nog att han var (och är) väldig frikostig med kritik, sparsam med beröm. Farfar var däremot tablettmissbrukare och farmor drack. Inget jag märkte då utan fått reda på i efterhand.

Mamma drack inte en droppe när jag var liten, hann bli över 20 innan jag såg henne dricka vin. Däremot var hon hård, fanns aldrig utrymme för diskussioner om något utan hennes ord var lag. Var nog ett ganska kuvat barn. Och så är det fortfarande, hon tål ingen kritik. Det har lett till att jag dragit mig undan och vi har en rätt så ytlig relation idag. Tycker mest hon är bitter och jobbig, krävande.

Så mitt svar är; jag vet inte. Finns kanske fler förträngda minnen av pappa? Eller hur tydligt är det där, vet man som barn att ens förälder missbrukar? Oavsett så vet jag att jag inte fick vara bara jag, fick inte ta den plats jag hade behövt. Därav mitt duktighetskomplex idag förmodligen, och antagligen en av anledningarna till mina alkoholproblem. Kanske?

Pappa har idag inga alkoholproblem, hans fru skulle aldrig tolerera det :-). Och vi har fått mer kontakt på senare år, även om han fortfarande gärna kritiserar mina val. Som tack för det får han en dotter som inte öppnar sig. Missförstå mig inte, jag är inte bitter, är tvärtom glad över att fått en bättre relation än jag trott var möjlig.

Blev mycket text som vanligt. Skrämmande att lämna ut sig helt så här, men skönt samtidigt! Det blir på riktigt när jag ser det svart på vitt.

Läser det ni beskriver ovan med stor igenkänning. Upprepar det jag snappade upp igår och skrev i Vanas tråd: Att verka lyckad och att vara lycklig är inte samma sak! Vilket väljer vi?

Vad än den lilla alkoholdjävulen försöker lura i oss (och som du mycket riktigt har förstått redan): det blir inte enklare att hantera mamma-vardagen med vin i glaset. Vi blir inte effektivare eller gladare, snällare, mjukare eller vad vi nu tror.

Till dig vill jag ge ett boktips, jag tror att du kommer att få mycket igenkänning där: Jag ska bara fixa en grej i köket av Moa Herngren. Alltså, bara titeln pekar ju på ett av våra beteenden, eller hur? När man har folk hemma så ska det fixas och donas i köket mer än vad som krävs ibland :-)

Kram på dig!!

...för jag känner igen mig så väl i det där. Känner mig som en folkilsken get ibland: "fy vad jobbigt det är att vara trevlig!!". Men, Villervalle skrev så bra om detta så jag behöver inte.

Vill mest lämna ett avtryck, vifta lite med en flagga och säga HEJA! vad bra du är, modigt att prata med din väninna, hoppas det går bra med pojkvännen också. Det tog ett tag för min man att förstå allvaret även om han var den som ibland klagade på att drickat försvann ur våra flaskor.

Ge det tid, var rädd om dig. Det är en lång process. Ta ett beslut varje dat: idag skall jag inte dricka vad som än händer!

jag ett missbruk i din familj också MissH ? En väldigt känslig och personlig fråga som du självklart inte behöver svara på.
Kram !!

...är inget vidare! Men, just det där är min värsta risksituation: när man kommer hem efter jobbet, trött och sliten och borde vara ett gott föredöme för de trötta och slitna ungarna, man ska fixa mat helst tvätta, läsa läxor, vara pedagogisk och bra. Jag har inbillat mig att jag blir en snällare, mjukare, mer tålmodig, på alla sätt bättre mamma om jag dricker några glas vin. Men så är det ju naturligtvis inte!

De sista gångerna jag drack vid dessa tillfällen försökte jag studera mig själv och insåg så småningom att det faktiskt blev värre! Nå, till en början var jag kanske lugn och fin och kunde parera alla nycker från småttingarna men jag insåg att de på något vis kände att något inte var som det skulle och de blev därför etter värre ju mer nivån i min flaska sjönk. Detta ledde naturligtvis ledde till att jag inte längre är så lugn och fin utan istället riktigt kände ur drakelden sprutade ur munnen på mig tillsammans med arga ord. Inte alltid, men ibland slutar kvällarna så. Annars kanske jag somnar där med sagoboken i handen.

Kram tillbaka Dompa ♥ ♥ ♥ Hoppas du får en skön dag i solen. Passa på att ta hand om dig riktigt ordentligt när du har alla dessa lediga dagar!

Tänk att man har sådan tur att man är ledig en sådan här solig dag, i dag skall jag bara njuta. Hoppas att ni alla ha underbar dag//Kram Kalla