Senaste kommentarerna i forumet

jag mat och gästerna dricker vin i matsalen. Min hjärna och jag brottas.
Men. Jag tar inte det första glaset idag.

grattis till dina 4 månader ! Jag tycker verkligen om att läsa dina inlägg och jag lär mig av dig och då fungerar det bra :-))

uppskattar jag verkligen din essä om dig och ditt och läser gärna fler. Alla är lika, alla är olika men det är ju tydligt att många av oss har samma typ av problematik och tillsammans måste vi bli smartare än var och en för sig själv. Nya infallsvinklar gör ju att man tänker framåt, vidare, annorlunda, istf bara snurra runt i samma gamla cirkelargumentation.
Så känns det iaf för mig.

Ja det är underbart, att kunna njuta av det lilla känns som en gåva jag aldrig vill byta bort! *kramar tillbaka*

Härligt att följa dig och visst är det underbart att få livslusten tillbaka//Kram Kalla

Känner mig mycket deppad idag. Lördag. Det regnar och är höst ute. Tänkte åka ut på landet men inte i det här ovädret. Jag som förberett för en trevlig helg därute. Shit.
och vad hände då?
Jag var duktig och löste lördagskrysset och klarade mig till kl 12 innan jag öppnade den. Men jag vet inte om jag vill vara med längre. Jag är bara drygt 50 år men har förlorat så många nära i för tidig ålder. Och har nu en som är mycket sjuk. Och jag klarar inte ens av mig själv.
Ok, det här handlade inte så mycket om alkohol men det är ju filosofiska rummet vi är i.

Äntligen frisk! Det är som om man är sjuk för att påminnas om hur skönt det är att vara kry.

Trasslet liksom trasslar på (orkar inte tråka ut er med en utläggning) men det är okej, den här gången anstränger jag mig för att BARA vara ett stöd, inte ta på mig för mycket av andras problem, inte glömma mig själv för att ställa till rätta för andra. Låter kanske kallt men det är som om jag kan bli överempatisk, skippar mitt eget för att göra det bra för den andre, men jag kan ju inte lösa ALLT. Och man behöver ju inte må dåligt för precis all skit i världen.

Kämpar fortfarande med att närvara, har alldeles för lätt att rusa iväg och då kniper det i magen direkt. Det är som den där fruktansvärda låten "dansa - pausa", ena sekunden är jag tre dagar framåt och i nästa tvingar jag mej tillbaka till nuet, bara njuta av just denna sekunden och fokusera på vad jag gör nu. Inte helt enkelt det där men det går framåt.

Fyra månader idag som sagt, fick ett grattis av pojkvännen. Vi pratade lite om hur det varit och varför jag drack som jag gjorde och han kom fram till att han också mått bättre sedan jag slutade dricka, eftersom han druckit mindre. Känns skitbra, ringar på vattnet. Ibland undrar jag hur det skulle bli med nykterheten om vi gjorde slut, om jag blev ensam. Men det är ju inget jag kan veta något om nu och därför inte heller behöver belasta min lilla hjärna med. Det tar vi då i så fall.

Tror inte det har gått en helg sedan mitt beslut då jag inte kännt tacksamhet över att slippa vara bakfull. Vakna klockan åtta lördag morgon är ingen katastrof längre, för jag har inga sena nätter jag måste vara utvilad inför. För jag går och lägger mig när jag vill :-) Förut trodde jag att jag hade sömnproblem, men nu vet jag att det var alkoholen som spökade. Har insett nu att effekterna av alkohol är mer långverkande än själva baksmällan, den är i jämförelse med annats, som sabbade relationer, dålig självkänsla (för att bara ta ett litet axplock) ganska lätt att uthärda.

Nej, nu är det dags för en tur på stan i solskenet. Käka lite frukost, hälsa på en vän och snusa hennes lilla bebis i nacken, kanske titta in på konsthallen? Vi får se vad det blir. Önskar er alla en skön helg!

till er alla! / mt

orden sa Bull: respekt, ärlighet, nykterhet, närhet, kärlek.
Kramar till dig och Mr pianoman från mulleholken.

jag önskar, hoppas och tror att du har det gott i ditt liv!
Kramar / mtA

Den Stora Rastlösheten ja, den känns igen. Har också alltid haft ett behov av att stöka till det och varit livrädd att den ska dyka upp och sabba min nykterhet. Men nu har jag varit nykter i fyra månader (idag faktiskt) och den har, peppar peppar, inte kommit ännu. Försöker småventilera hela tiden nu istället, försöker känna efter och faktiskt ta mina känslor på allvar. När jag känt den där malande oron i magen har jag tidigare viftat bort den med ett "det här klarar alla andra, det gör du också" eller "du känner fel, skärp dig". Det gör jag nu också, på ren rutin, men ibland kommer jag på mig själv och tänker att det jag känner är ju på riktigt, och viktigt för mig. Ibland måste man skita i alla andra och se till sig själv, våga säga ifrån och göra det som känns bäst. Det är som att jag tidigare varit tvungen att balansera all duktighet med något dåligt, som du säger, en ventil. Som om man var inträngd i ett hörn av alla krav och måsten och bara kunde bryta sig loss med en flarra vin (grappa, gin, folköl, det som stod längst in i skåpet). Jag är ingen terapeut, har inga medicinska kunskaper, men jag har också drabbats av depressioner. Och jag tror att om man flyr ifrån eller dövar sina känslor så kommer dom ikapp till slut och slår en i ryggen med förenad kraft. Dom måste få pysa ut hela tiden. Motion tror jag absolut på, men det fungerar kanske mer sekundärt. Eller det beror kanske på hur ofta man tränar :-)

Det här var inte tänkt att bli en essä om "mig själv och mitt liv" men jag misstänker att det är fler som gör som jag, tränger undan och bara kör på. Hur gör du Vinter, lever du som du vill eller som du tror att du bör?

inlägget gör mig så glad. Känner mig helt varm inombords.
Ha en fortsatt trevlig helg i Södern!

Det blev cykel utan styrfylla, för stark indisk mat med cola till och en hel burk Ben & Jerrys glass i lyxiga hotellsängen (så' n där med hiss). Alltså en jättebra kväll ( bantningen får vänta). Vaknade halv sju redo för en ny dag! Tack för dina ord Stigsdotter du är så klok!! Det där med hinnan mellan vin och känslor stämmer på pricken! Ps, här skiner solen!! Kram från Malmö

Du kommer inte att hamna i diket under er cykeltur! DET är väl toppen, vem vet vad som hänt om du fått ett eller ett par glas vin. Styrfylla! Alla fina känslor om upplevelser och äventyr kan du ha ändå. Faktiskt! Vinet lägger ju ändå en hinna mellan dig och alla upplevelser, eller hur? Alla upplevelser blir på något sätt filtrerade genom alkoholen och kommer i andra hand.

Hoppas ni får det riktigt mysigt och att det inte regnar så mycket på er. Kram!

Hej vännen!

Ja, så funkar ju sorg. Den finns alltid kvar, men man känner av den mindre med tiden.

Tack för dina fina ord. Du, och alla andra här, är viktiga för mig också. Verkligen.

/H.

Tack fina du för att du finns! Det du gör och ger är ovärderligt. Inte varit inne så mycket och ville bara kolla läget. Fint du har det så bra, det värmer. Går åt rätt håll för mig men sorgen kommer nog alltid finnas där. Förhoppningsvis inte lika stark, inte så att den får ta över livet. Kramar Anonymt

Tack fina du för att du finns! Det du gör och ger är ovärderligt. Inte varit inne så mycket och ville bara kolla läget. Fint du har det så bra, det värmer. Går åt rätt håll för mig men sorgen kommer nog alltid finnas där. Förhoppningsvis inte lika stark, inte så att den får ta över livet. Kramar Anonymt

Tack fina du för att du finns! Det du gör och ger är ovärderligt. Inte varit inne så mycket och ville bara kolla läget. Fint du har det så bra, det värmer. Går åt rätt håll för mig men sorgen kommer nog alltid finnas där. Förhoppningsvis inte lika stark, inte så att den får ta över livet. Kramar Anonymt

du är allt en bra person du. Tack.
Hemma från kräftskivan redan, nykter och trött och glad. Det var ju inte så farligt. Lite obekvämt att tacka nej eftersom alla trodde att jag var gravid igen men det är ju inte så farligt.
Det gick över förväntan! Hade väl inte sådär vansinnigt roligt men stillsamt trevligt.

Hoppas att din helg går bra, Vinter. Jag väntar med spänning på en rapport.

För mig lunkar också livet på i behaglig lunk. Har avstyrt några kräftskivor, inte för att jag tror det skulle vara jobbigt med A, utan för att de brukar drickas rätt rejält då och sådana fester är inge kul att gå på längre.
Trevlig helg på dig, kram!

Använder motion, springer 3-4 ggr/vecka sedan i maj, rekommenderas!

Är i hotell-lobbyn och lånar datorn, det är en hemsk miljö här. Bokade denna helg innan allt rasade. Hade jag bokat helgen nu hade jag bokat en stuga mitt i skogen långt från allt. Här är vackert med lounge, bar och restaurang och vin och öl och all A överallt. Längtar så intensivt efter kallt vitt vin i stort glas och känslan... ahhh ledig och på äventyr i ny stad! Detta kommer bli så tufft för mig. Som tur är fanns ni här på forumet, tack och lov, så jag styr stegen mot shopen och köper en läsk och tar med mig mannen ut på cykeltur i kväll. Hur kan det som jag verkligen gillar alltså en sån här helg bli så j-la svårt för att jag inte ska dricka? Då har ju A absolut tagit för stor plats i livet. Och som ni andra skrivit om jag tillåter mig att försöka dricka ett glas vin och vara måttlig kommer jag bara va frustrerad och känna att jag inte är nöjd, för jag är ju aldrig nöjd utan rus... det är nog skillnaden mellan oss och andra. Ok, nu känns det lite bättre, ta hand om er alla!

Hej på er!

Precis som mt så märker jag att mitt eget behov av att skriva här på forumet minskar.

Tankarna på alkohol är nästan obefintliga i vardagen nu. Makens nykterhet är en självklarhet för mig utan att jag ägnar speciellt mycket tid eller kraft åt att fundera över den.

Jag är oändligt stolt över honom, men jag tror inte riktigt att han förstår det. Ändå säger jag det till honom hela tiden. Jag tror att han har svårt att vara stolt över sig själv och därför fastnar inte mina ord riktigt. Men det kommer nog.

Idag kom jag hem från jobbet före maken. På köksbordet låg en liten lapp med texten "Välkommen hem!" och ett hjärta. Tänk... Det känns otroligt avlägset att jag bröt upp och lämnade honom med kravet på nykterhet och behandling. Livet nu är ett helt annat.

Respekt, ärlighet, nykterhet, närhet, kärlek. Så ser livet ut på PianoRow nu, och jag älskar det!

Jag hoppas att ni får en lugn helg utan allt för mycket oro och besvikelser. Kram, alla!
/H.

Sitter ensam i stugan och väntar på förtrupperna inför morgondagens kräftskiva. Brukar bli rätt blött så här kvällen innan. Jag har egentligen svårare att motstå denna kväll än själva skivan. Men jag stålsätter mig. Hoppas avrunda tidigt för en timme med en god bok innan jag släcker lampan.

Du är viktig för oss också, men just som du skriver återerövra vardagen är underbart//Kram Kalla