Senaste kommentarerna i forumet

.... och det är att det lär INTE bli lättare att klara av den tuffa (men säkert jätteroliga!!!!) utbildningen om du dricker.

Gör det någonting att du är oförberedd på kraven som ska komma? Om du inte riktigt vet vilka de är, vad som väntas, då kan du ju heller inte förbereda dig på annat sätt än att vässa pennan och se till att vara utvilad tills kurserna börjar.

Vem är du när du inte är den som är hemma med barnen? Ja inte vet jag, men på måndag kommer du i alla fall vara en mamma som påbörjar en (säkert jättespännande!!!) mastersutbildning för att lära sig en massa nya kuliga saker. Så småningom kanske du kan få nytta av din utbildning på en arbetsplats.

"identitetslös och därmed meningslös. Förlorad". Nämen hallå skärp dig! Vet du vad det är? Jag tror faktiskt att det är din lilla inneboende alkoholdjävul som försöker intala dig att du känner och är allt det där. Därför att, "nämen, hoppsan, titta här är ju en kräftskiva. Passar ju utmärkt i mitt tillstånd...". Men, nej, det går du väl inte på??

Många av oss tänker att "det bara blev så". Vi skulle bara ta ett glas och sen, utan att vi visste hur det gick till, stod vi där med halva Biben innanför västen. Det blir inte bara.

Det finns så många nivåer av planerande i en liten människohjärna så du anar inte. T.ex. på måndagen när maken frågar om det är OK att han går ut på lördag och jag (snäll som jag är, pyttsan!) säger att självklart ska du det, det var ju länge sedan ni träffades!! Det är ju för att jag då undermedvetet tänker att "ja vad bra då kan jag dricka hur mycket jag vill!!!"

Lycka till med kräftskiva och plugg. Styrkekram!

Så att vi vet att du lever i alla fall! Det är lite läskigt när folk som varit forumaktiva bara försvinner, vi som är kvar undrar vad som hänt! Sköt om dig så mycket du bara kan, försök tjata på din dr. så du får den vård som finns att tillgå (jag skriver så bara för att det brukar nästan vara så att man måste vara frisk för att vara sjuk, så här får du en puff!).

Varma kramar/A

Lite roligt ska man ju ha också. Jag visste faktiskt inte att "dille" kom från begreppet delirium tremens: (saxat från Wikipedias artikel om alkoholabstinens).

"Delirium tremens (DT, "dille") är numera ett tämligen ovanligt tillstånd p g a effektiv förebyggande behandling. Tidigare var dödligheten närmare 20 procent i brist på adekvata behandlingsinsatser. Symtomen är varierande medvetandegrad, förvirring, osammanhängande tal, motorisk oro, mycket hög puls, kraftigt förhöjt blodtryck och temperaturstegring.

Hallucinationer, i synnerhet visuella och taktila, är vanliga. DT uppträder oftast på andra till tredje dygnet av obehandlad abstinens och föregås inte sällan av abstinenskramper. DT kräver oeftergivligt övervakning och farmakologisk behandling i slutenvård."

Att man säger att någon har dille på något är således ett rätt allvarligt tillstånd ;-)

Håller alla tummar och tår för dig i helgen, det går bra ska du se. Hoppas ni får det riktigt trevligt!

...funkar som ventil och som antidepp. Motion löser ut många bra ämnen i hjärnan som gör att vi mår bra. Ut o kuta i skogen!

"Känner mig inte sugen, men det känns som att jag går och väntar på en storm som bara flyger iväg med mig och gör så att jag dricker och dricker och dricker. Är liksom rädd för att få i mig ett glas av misstag på något vis och sedan inte kunna sluta."

--

Känner likadant. Det är så svart på vitt dessutom, när man skrivit ner här hur det brukar gå efter ett glas. Innan var det lättare att lura sig själv att det skulle gå bra. Ibland har det ju, faktum, gått bra!

Men jag har ALDRIG druckit 1-2 glas vin och känt mig nöjd. Jag har ALDRIG druckit "lagom" utan att ha den där frustrerade känslan inombords att jag vill fortsätta tills jag stupar. Därför tänker jag att det är onödigt att försöka dricka lagom även om det skulle funka den här gången, för "lagom" ger mig inte det jag vill ha. Och stupfull har jag ingen lust att bli heller, i alla fall inte om jag spolar fram scenariot till morgonen efter.

Tänka på känslan när du vaknar verkar som en bra plan!

--

"...köpt massa nya kläder, beställt andliga böcker, fixat massa ljus och mysiga gardiner hemma och vill helst bara vara där med mig själv."

--

Av någon underlig anledning har de blivit nya gardiner i varje rum och en hel del annat nytt hemma hos oss också under de senaste 11 dagarna.. Ingen gammal mat i kylen och det är MISSTÄNKT rent och fräscht.. hmmm.. :)

Jag har sprungit omkring i skogen som en tok i skogen och gör ännu, sen har jag börjat med afrikanskdans (jätte kul) och prövat yoga. Jag menade inte tabletter utan mer att få kontakt med en någon att prata med, VC brukar hjälpa till med det.

Jag kom in i en period i början när jag levde väldigt sunt, var lättare att hitta motivationen att inte dricka när man levde sunt. Är fortfarande ganska noga med vad jag stoppar i mig, men det är väl för att jag lyssnar mer på kroppen nu.//Kalla

Askan: Jo, det hände faktiskt en ganska stor förändring i mitt liv samtidigt som mycket väl kan ha påverkat. Ändå finns rädslan där, och minnet av att det den gången tycktes "hjälpa" med alkohol för att liksom komma upp på spåret igen.

Kalla: Jag vill helst hitta andra sätt att hantera en eventuell depression än att medicinera. Till en början får det bli träning.

Hur har ni gjort? Vad använder ni som energikälla/ventil idag?

"Och à propos kontrollbehov, jag fnissar ibland åt hur intensivt jag alltid har förnekat att jag har ett sådant.
- Jag? Nej jaaaaaaaag har minsann inget kontrollbehov, jag är ju en sån där skön, spontan och härlig tjej som bara ÄÄÄÄÄÄR.

Yeah right. Jag har ett så stort behov av att kontrollera situationen och folks uppfattning om mig att det är skrattretande. Och DET kommer så klart från en rädsla. Jag är en väldigt rädd liten sak under allt det här kompetenta."

--

Sitter här och nickar instämmande :)

Kanske är det just det som vissa av oss uppnått med alkoholen: lite mer av den där spontana personen som kan ta saker med en klackspark, som vi önskar att vi kunde vara. Som vet att världen inte går under för att allt inte görs exakt som jag hade tänkt mig det. Med alkohol i kroppen trodde jag faktiskt på det själv, ha ha.. I själva verket tittar jag över axeln på min sambo om han rör runt i grytan, strukturerar om i diskmaskinen när någon annan varit vänlig nog att ställa in disken, dubbelkollar vad anställda och kolleger gör fast jag delegerat, och så vidare i all oändlighet.

Nykterheten hjälper till så att man åtminstone slipper den delen av rädslan som enbart finns där på grund av rädslan att bli upptäckt och behovet att kompensera.

Lycka till ikväll! Vi får skicka varandra styrketankar medan vi väntar ut eventuell rastlöshet och alkoholsug.

kram

Dom flesta av oss har nog försökt självmedicinera oss med alkohol, med biverkningar som vi alla känner till. Vore det inte bra att träffa en läkare som kan hjälpa dig så du inte faller ner i depression, finns ju mycket hjälp att få bara man vågar söka den.

Jag känner likadant som, fast jag använde alkoholen för att stänga av och hitta ny kraft. Nu håller jag på att hitta nya vägar för det, inte lätt men är en liten bit på väg.
Kram Kalla

Var det möjligtvis så att din nykterhet sammanföll med någon annan förändring och att det i själva verket var den som orsakade din depression?

Och jag behöver också hitta en ny ventil.
Eller kanske lära mig leva livet bättre, på ett sånt sätt att man inte behöver tryckutjämna med jämna mellanrum.

Ja, det enda alternativet för mig just nu är att försöka påminna mig om hur det går när jag tar det där glaset. Hur det känns när jag tagit ett glas, att det enda som finns i mina tankar från och med den stunden är "hur ska jag få i mig mer?" Det är det enda som spelar roll för mig då! Så vill jag inte känna, det finns inget roligt eller festligt i det alls.

Räknade visst fel förut, det är Dag 11 idag!

Ska till några vänners lantställe i helgen och oroar mig för Den Stora Rastlösheten. Men just nu oroar jag mig mer för att jag bara ska vara frustrerad och bli på dåligt humör än att jag ska dricka. Ibland känns det som att om jag inte får "stöka till det" lite någon gång då och då, får jag ingen ventil och ingen balans. Istället känner jag mig instängd i mig själv, liksom paralyserad, och får inget gjort även om jag håller mig nykter.

För tre år sedan var jag nykter i lite mer än ett halvår (då drack jag vid två enstaka tillfällen). Och då föll jag ned i en väldigt jobbig depression. Tills jag bestämde mig för att börja dricka igen - då orkade jag plötsligt av vardagen och att sköta jobbet igen! När jag tog den första drinken den gången kände jag bokstavligen livsglädjen återvända. Efter ett tag avtog förstås effekten, och det blev istället tungt med jobb och vardag på grund AV alkoholen igen, men ändå.. Moment 22.

Jag är rädd för att det ska bli likadant efter ett tag den här gången också. Ändå vill jag inte dricka eftersom det orsakar så många andra problem och sliter på psyke och kropp.

En dag i taget...

Vi saknar dig, så jag hoppas du fortsätter att ge ifrån dig livstecken även om det är jobbigt//Kram Kalla

och oron i kroppen bara ökar.

På måndag påbörjar jag en kravfylld mastersutbildning och jag känner mig oförberedd på alla nya krav som ska komma. Vem är jag när jag inte är hemma med mina barn? Känner mig identitetslös och därmed meningslös. Lite förlorad faktiskt.

Idag ska jag INTE ta första glaset. Jag SKALL icke göra det.

Visst var han underbar Tage, finns sådan skatt att läsa. I dag blir det fredagsstädning, den går mycket fortare nu än förr när man skulle hinka i sig massa vin. Sista tiden blev det bara vin och väldigt lite städning.

Livet lunkar på i ett behagligt tempo, visst kommer suget men försöker då komma på varför jag vill dricka och nästan alltid är det flykten jag vill åt.
Är ganska jobbigt nu när man skall ta tag i allt med en gång, men samtidigt ger det mig självförtroende och styrka att fortsätta denna vägen.

Så nu tar vi ännu ett steg lite stoltare och starkare//Kram Kalla

Är lite avundsjuk på dig, men det är en sundhetstecken :-) Får nöja mig med svampskogen//Kram Kalla

Knäppa vi är som kan bli glada över ett leverprov, min läkare tittade lite konstigt på mig när jag såg ut som jag vunnit högsta vinsten. Men så visste han ju inte bakgrunden, men jag blev lycklig :-)
Kramar till dig//Kalla

så skriver hon det jag behöver !!

"Hur du äter upp en stor elefant.

Stora projekt med en egen vald deadline är svåra att genomföra och lätta att skjuta upp. Visst är det underbart att du själv får bestämma hur, när och på vilket sätt. Men märkligt nog tycks den stora friheten kväva all din lust. Du gör det i morgon. Du behöver bara tänka klart. Nästa vecka är bättre. Medan tiden går och ingenting blir gjort. Det finns alltid en ursäkt eller en förklaring. Du är din egen boss. Och som sådan allt för förstående och mjuk i konturerna. För mycket velour och för lite raka rör.

För stopp ett tag. Vad håller du på med?
För visst var det här projektet viktigt för dig? Något som du verkligen ville och kände för. Så hur är det nu? Känner du för det fortfarande eller behöver du tänka om? Vad vill du allra helst och innerst inne?

Stora projekt kräver ett commitment. Ett löfte som du ger och sedan håller oavsett vad. Ingen ursäkt. Ingen bortförklaring. Ett heligt löfte mellan dig. Och dig. Så är du redo? Verkligen redo? Annars lägg åt sidan. Löften som sviks skadar ditt förtroende.

Stora projekt behöver delas, styckas och brytas ned. En liten myra klarar att äta en stor elefant. Målmedvetenhet och ihärdighet hjälper till. Planering likaså. Dela upp hur länge och hur ofta du behöver, för att nå dit du vill inom den tid du satt. En timme om dagen för att vara klar till den siste. Eller en förmiddag varje vecka tills året är slut. Du bestämmer. Gör en planering som håller. För dig, ditt liv och dina relationer. Gör den nu. Håll den sen. Oavsett vad.

Vilken elefant kommer du att äta upp?"

Copyright (C) Klarblå Coaching 2012

läsning ! Vinsterna kommer snabbt i nykterheten !!

Hej, ni ser mej inte mycket på forumet men det beror på att jag har så mycket på gång i mitt nya nyktra liv! Fantastiskt vad mycket roligt man kan göra istället för att sitta med sitt vinglas:) Efter snart 12 nyktra veckor och med LCHF har jag gått ner 11,5 kg och mår utmärkt. Bortsett från att jag fick magvärk i söndags som blev värre och jag tänkte att nu är det gallan som fått för mycket. Shit! Läkaren tog en massa prover och det visade sej vara urinvägsinfektion men han tog också lever
prov bl.a och till min stora glädje var levervärdena perfekt. Jag var lite orolig men jag känner nu att kroppen förlåtit mej. Jag måste rusa på jobb nu och önskar er alla en trevlig, nykter helg!

Ni finns i mina tankar, men är tom på ord
just nu. Jag är inte alls frisk och det sliter på
mig enormt mycket!

Saknar att "prata" med er, men jag orkar
inte göra något som jag brukar.

Varma kramar från er /TP

till i helgen! Har läst igenom en hög inlägg ovan och ni beskriver så bra vad drickande handlar om, förväntan och sedan bara en jakt på mer förväntan som man tror ska komma i form av nästa glas. Det är så löjligt hemskt! Hade i dag en strid på p-platsen utanför Systemet, åkte därifrån två gånger för att inte handla något men slutade lik förbannat med att jag sitter här och känner igen alla era tankar. Inne på burk två och är så less på mig själv igen, och igen, och igen. Jag vet ju att bara jag kan komma till rätt beslut där utanför systemet så kan det mkt väl bli sluta på eländet för lång tid. Och då kommer den där tanken tillbaks, bara en gång till, bara ikväll, i morgon måste du, i morgon ska det säkert gå. Och vad mysigt jag har det nu, frun har lagt sig och jag kan äntligen öppna mina burkar, så att jag kan snabbt kan bli berusad och kanske somna så fort att jag inte mår allt för djävligt i morgon. Jag vet, är det detta jag längtar till? Absurt. Svetten börjar rinna längst nacken och nu är jag orolig att jag köpt för lite, ska jag hinna somna. Hade samma resa i går kväll, och vaknade framför datorn klockan 02, och gissa hur bra jag mådde när jag skulle upp kl 07. Hela dagen i dag tänkte jag att i dag ska jag inte dricka vad som än händer. Men..... Längtade faktiskt efter just känslan att få lägga sig nykter och vakna nykter. Vet ju så väl att det är den fina känslan. Det är då jag plötsligt inser vad jag är, alkoholist. Det är det som är sjukdomen. I morgon hoppas jag vinna kampen utanför Systemet, eller rättare sagt så hoppas jag klara att inte inleda någon som helst förhandling med alkoholisten inne i mig, den förlorar jag alltid. Jag ställer inte upp på att förhandla helt enkelt.
Kram i natten,
/Fenix

I dag känner jag mig alldeles rädd och nervös inför helgen då jag och mannen ska iväg på weekend utan barnen. Har aldrig varit iväg utan att dricka en massa och det har ju varit ok då, vi firar ju! Men inte denna helg, jag känner mig livrädd för A just nu. Mår så bra nu, sover gott, läser, tittar på tv och vaknar glad! Känner mig inte sugen, men det känns som att jag går och väntar på en storm som bara flyger iväg med mig och gör så att jag dricker och dricker och dricker. Är liksom rädd för att få i mig ett glas av misstag på något vis och sedan inte kunna sluta. Detta låter kanske lite snurrigt, men det känns liksom för bra för att vara sant, har inte druckit en droppe på en månad! Känner igen mig i Stigsdotters tråd att man blir lite lugnare och inte tar små saker så allvarligt. Har glömt massa saker på jobbet men bryr mig liksom inte, är lite inne i min egen bubbla med mitt jagprojekt, köpt massa nya kläder, beställt andliga böcker, fixat massa ljus och mysiga gardiner hemma och vill helst bara vara där med mig själv. Detta blev en hullerombuller text, kommer nog inte skriva i helgen så jag hoppas ni håller tummarna för mig! Ni ska veta att utan detta forum hade jag inte klarat detta. Planen inför helgen är (trots att jag borde banta) att jag får äta precis vilka godsaker jag vill och beställa hur många koppar kaffe och te och cola jag vill och att tänka på känslan när jag vaknar!

Ibland är allt bara skrutt - det är livet liksom ;-) Sköt om dig och passa på att mysa lite där i sängen med en bra film!

Och så fort man slappnar av skiter det sig! Massa trassel runtomkring och sjuk på det, har en riktigt kass dag. Ligger i sängen och tycker synd om mig själv. Inga tankar på alkohol dock, det är som om det inte finns på kartan längre. Läser fortfarande här varje dag men har inte så mycket att skriva. Är glad att jag inte dricker, framförallt nu när liver är svajjigt, det hade bara blivit värre. Läser i nya trådar och känner igen mig, skönt att folk hittar hit. Vet inte hur jag hade gjort om jag inte hittat forumet!

Nej nu blir det film!