skrev InOrbit i Känner mig ensam

Hej. Är ny här. Jag är gift med en man som varit alkoholist sedan tidiga 20 årsåldern. Han fungerar väl i vardagen och har haft långa perioder när han inte druckit alls och allt funkat bra. Men vi hade en fruktansvärt tung period för ungefär fyra år sen när jag förstod att han gått bakom ryggen på mig länge. Jag försökte konfrontera, han skrattade bort - det vanliga. Det här har satt sig så djupt hos mig att varje gång han dricker eller jag misstänker att han dricker så är det inte bara HÄR OCH NU som är det jobbiga, utan som ett hån mot hur jag mådde när allt var som sämst, för alla de känslorna kommer ju upp till ytan igen.
Det är inte som att han inte förstår att han sårar mig men jag tror inte han riktigt greppar hela tillitsproblematiken. Känner mig så ensam i allt detta!


skrev JHL i Julen närmar sig

@zalkin kul att läsa om din nya känsla, hoppas att den håller i dig. Bra jobbat med 3,5 nyktra månader!!!


skrev Flarran i Promillebikt

Tänk hur det kan bli när man varit nykter och alkoholfri ett längre tag alltså. Hade väl planer på att kanske gå till matbutiken efter nån mjölkliter. Just idag var det ju semmeldag också, en sån eller två tycker jag kan vara trevligt till varm mjölk på ett fat alltså. Men det fanns ingen kraft och energi alls liksom, till nånting egentligen. Men inget alkoholsug eller deppighet, utan bara total energibrist.

Magkänslan den är då som den är, när den får bestämma. Hade märkligt nog börjat att tänka och längta efter morötter underligt nog. Så öppnade då mitt kylskåp och såg att det fanns fina morötter kvar i en påse. Så satte igång att skala ett gäng med sådana och skivade dessa i lagoma bitar. Detta pyssel tog en bra stund, blev till och med rätt så trött i ryggen av att stå så pass länge vid diskbänken som det blev. Hur som helst, har nu ätit ett stort fat med goda nykokade morötter.

Det var tydligen precis vad som behövdes. Nu känns det riktigt bra i stunden, och att handla mjölk hinns väl med i morgon tänker jag. Det kan ju även vara lite kul att kanske komma ut i dagsljus i morgon om man har kraft till detta. För att gå ut och traska nu i mörkret denna kväll känns då helt onödigt alltså. Nu kom det faktiskt en gnutta energi, precis lagom till att nog klara av att koka på en kanna med kaffe, så det får nog bli dagens avslutande stordåd.

Ha en fin kväll mina vänner!


skrev Himmelellerhelvette i Botten är nådd

Hej @Metmasken! Kom du iväg på AA? Det är otroligt starkt av dig att både söka vård och gå till AA. Kram


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Ja det låter rimligt @Andrahalvlek att något i mig undrar om jag verkligen menar allvar, något som ifrågasätter mitt val. Det kan nog stämma att jag någonstans utanför mitt medvetande undrar om det kommer vara för evigt, ”tänk om det skulle funka att dricka” kanske det finns en fråga någonstans långt, långt inne. Men i mitt medvetande vet jag att jag inte är det minsta sugen, rädd faktiskt för alkohol men det kan nog varit en del runt om mig som ifrågasatt mitt val det senaste och det kanske påverkar på ett sätt jag inte viste?

Tack @Molnet, ja visst är det så mysigt att sitta med något gott alkoholfritt i vårsolen. Jag kom till den insikten för längesedan, det är just att det nu gått 2år och 7månader sedan jag drack och därför snurrar det lite i huvudet om varför jag drömmer såhär nu, två nätter i rad?


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

Kvällsavstämning ✅
Alla som tror jag lägger mig nykter räcker upp en hand 🙋🏼‍♀️
Det blev ett ordentligt bakslag på em och jag är nu fullpumpad med morfin vilket jag nog kommer somna på vilken sekund som helst 💤
Jag vill ändå tacka för alla skratt & all pepp - jag uppskattar vartenda ord ni skriver. Ska dra mig tillbaka och orka mer imorgon 🙏🏼❤️


skrev Vinäger i Min värderade riktning

@vår2022 Upptäckte nu att du varit dålig. Önskar att du snart blir helt återställd och skickar en kryakram. 🩷 Fint att du orkar hålla i gång och peppa. Du gör skillnad!


skrev wisteria i Önskan om upprättelse

@Åsa M tack! Jag håller helt med dig, det har gått för långt. Och endast total distans sedan några veckor nu, har möjliggjort att jag ser klarare på situationen och inte minst mina egna val i densamma. Jag tyckte förut att det var värt att stanna, det fanns hopp om bättring och vårt braiga blev hela tiden bättre! Men nu står det klart att priset blivit för högt (det var det såklart långt tidigare, men jag kunde bara inte se mekanismerna). Vi ska ses i parsamtal nästa vecka, då blir det ganska avgörande… vilket är både en skräck och en lättnad….


skrev wisteria i Önskan om upprättelse

@Gina ååh, jag är med dig, fattar precis. Mitt första ”tips” är att absolut anförtro dig till en eller ett par nära vänner som du litar på. Det är inte att snacka skit eller lämna ut din partner! Jag har haft en liten klick vänner/syskon jag kunnat prata med hela vägen och nu i skarpt läge är det ovärderligt att ha haft vittnen under resan, så att säga. Min syrra sa härom dagen att ”jag minns när ni just hade träffats och du sa att allt är så himla bra, att han visserligen dricker rätt mycket men det är självmedicinering, hans ex var riktigt psykiskt sjuk”. Det hade jag glömt! Och det är sant, det om exet, men jag trodde ju i min enfald att hans drickande skulle minska med tiden. Men nix. Och andra vänner har kunnat påminna om att ”vänta nu, det här händer faktiskt lite för ofta”. Det är otroligt värdefullt att ha nära vänner som följt ens resa och kan påminna och stötta, du ska inte vara ensam!

Jag har även gått i den klassiska medberoendefällan att försöka lösa varje kris med ett antal briljanta idéer om att sluta köpa boxar, sluta med sprit, bara dricka på fredag-lördag, parterapi, etc etc etc. Och varit den som peppat i korta vita perioder, ”det var väl nice att känna sig pigg dagen efter festen? Men vad mysigt va, att vi kan göra en biltur en lördagkväll?!” Det har funkat enstaka gånger, men bara i korta perioder. Det som nu äntligen verkar ta skruv är att jag helt enkelt flyttat ut och tar hand om mig själv. Terapi. Vila. Frivillig sjukskrivning (alltså ställer in mina frilansjobb och lever på sparpengar, tacksam att det går! Men det är ju min framtida pension jag lever upp….) Och jag läser och läser, gör denna sidas anhörigprogram, lär mig om mig själv. Känns som en nödvändig investering oavsett hur det slutar. Nästa vecka ska vi ses för första gången på länge och har bokat ett parsamtal med en AA-samtalspartner.

En bra tanke är att fråga sig: vad skulle mitt 80-åriga Jag tycka om situationen? Vad skulle hon råda mig? I mitt fall är hon heeeelt på min sida och påminner om vad som är viktigt i långa loppet. Självrespekt liksom.


skrev Amanda L i Min värderade riktning

@vår2022 Skönt att du verkar må bättre. Livet består ju även av dippar. Oftast varken ovanligt eller farligt. ♥️♥️♥️ Kram!


skrev JHL i 17 dagar nykter, ny medlem

Hej,
Dag 41 läggs snart till handlingarna. Jag var inne på kontoret idag och det var skoj att träffa kollegor. Jag är inne 2 ggr i veckan så den sociala aspekten är viktig.

I kväll är det ett ypperligt tillfälle att ta till flaskan, fru JHL är ute på aktivitet med kollegor och det är både SHL och Champions Leauge på tv, men så kommer inte att ske och dag 42 kommer att mötas utan baksmälla.

@Carisie, jag håller med dig i allt du skrev om sug och tack för förslaget om sug på AH-hjälpen, jag ska kika på den så snart som möjligt. Jag har liknande upplevelser av tidigare uppehåll i snusande, min mamma sade alltid tidigare att när hon blir pensionär skulle hon ta upp rökandet igen eftersom hon var sugen på en cigg i princip efter varje måltid (detta efter över 25 års rökfrihet). Hon startade inte att röka men har inte uteslutit att starta igen, hon är +80 år :-).


skrev Gräsänkan i Andra gången gillt?

@fossingen skönt att du värderar dig själv högt. Kämpa på!


skrev Vinäger i Det riktiga livet

@aeromagnus Håller med Varafrisk om att inte alla ungdomar är lata. Har flera nära inpå om dagarna och ser många som försöker. Dock är det en klick som tyvärr förstör för andra.


skrev Vinäger i Det riktiga livet

@aeromagnus Jag är ju lärare i botten och funderar om du på något sätt kan byta uppdrag eller åtminstone variera det inom din kommun. Något mer administrativt? Kanske jobba fackligt? Tänker att det är otroligt jobbigt att vantrivas under så lång tid. Hoppas att det ordnar sig.


skrev Madongen i Alkoholiserad pappa

Min pappa är 82 år gammal och har druckit i flera år. Jag håller inte tyst när jag ringer och hör på honom att han är onykter, talar då om för honom att jag inte gillar det. Min bror däremot blir arg på mig när jag skäller på pappa. Gör jag fel?


skrev vår2022 i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie Hej vännen! Humor förgyller tillvaron utan tvekan och livet skulle bli så mycket tråkigare utan. Kan tänka mig att det inom vården många gånger gör det lättare att orka jobba om man kan använda humor, när verkligheten är tuff och tung och för att muntra upp patienter. Jag upplever att du är en härlig tillgång och person för din omgivning❤️ humorn behövs på alla arbetsplatser för att göra det roligare, då trivs man bättre ihop. Och så klart även i det privata. Ett gott skratt förlänger livet😁. På min träning som jag går på två gånger i veckan skrattar vi mycket ihop, det gör också de tunga momenten lite lättare att ta sig igenom. Ja, alla känslor är bra att kunna uttrycka för att släppa ut det man känner som glädje och även att släppa på inre tryck som sorg eller annat. Då mår vi bättre. Krya på dig! Kram❤️


skrev JHL i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

Hejsan,
Roligt att se att du har en väldigt positiv grundinställning även om situationen inte är toppen för tillfället. Fortsätt med det, jag tror att de som kan hålla en positiv inställning klarar i mångt och mycket utmaningar bättre.

Jag har nyligen varit inlagd på sjukhus och är då otroligt imponerad av under- och sjuksköterskorna på den avdelning jag låg på. Delad sal och alla blev fick ett bemötande på ”deras plan”, de äldre fick jättepositivt bemötande, den som klagade på att de inte fick mat under natten/antydde att personalen inte brydde sig om dem/okynnestryckyte på larmknappen (det var en person som betedde sig som en idiot) fick ganska raka svar att de måste meddela om de är hungriga för att få nattmat samt att inga patienter favoriserades. Själv så blev jag meddelad varje morgon att ombyteskläder låg på stolen och duschen var ledig och jag skulle in där och sängen skulle bäddas. Samt några ”jag låter maten vara kvar ett tag så du hinner äta upp”, en del mat var inte god men det var bara att truga i sig. Jag minns öven att jag blev fundersam över hur regionerna (vi väljare) behandlar personalen som kanonmat med stress och inget utrymme för raster. Men de var då otroligt professionella i sitt agerande.

Även om jag som lärare skulle sky en yngre variant (grundskola>gymnasiet) av mig själv som pesten så tror jag att undervisa motiverade elever (typ högskola, yrkeshögskola, studieinriktade gymnasieutbildningar) måste vara oerhört givande med massor av positiv feedback.

Hoppas att du blir frisk snart och är åter i gängorna,


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Vinäger Tack snälla 🙏🏼 Ja min mamma säger att om jag slutar skoja är jag förmodligen död. Idag är dock en trött dag. 🙏🏼


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@LAO Så här är det när man är "hemma" på sjukhus 😅 Jag gör ju likadant på jourerna. Min make hade typ dina tre produkter bör vi träffades men han har en 7-stegsrutin på kvällen nu och tre på morgonen 😅 Värre än jag - jag har skapat ett monster 👹 men JÄKLAR vad fin hy han fått!!!!

Idag är en trött dag. Först sov jag till kl 10 och sen sov jag sittande mellan 12-13 typ. Glider in och ut och återhämtar mig.
Kram ❤️


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Flarran Hahahaha! Du ska veta att jag skrattar högt när jag ser bilden för mitt inre hur du sitter där vid ditt köksbord och besluten drar i dig från alla håll. Även du får hålla ut min vän! Inget blir bättre av att man trollar med sinnet genom att inta rusdrycker. Tack snälla för en stunds lätta tankar och skratt!!! Kram ❤️


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@vår2022 Hej vännen 🙏🏼 Jag tror jag skulle självdö utan min humor - den är min ständige följeslagare 🙏🏼 Ja klockan får ligga till sig så ska jag ge den en match sedan 🥊 Vissa saker minns man bara och som du säger "känner bara". Jag bara vet att jag inte vill dricka mer i mitt liv. Att allt blivit så öppet och ärligt - varför skulle jag vilja ha det annorlunda?

Tack för pepp men det tar nog ett par dagar till arr pigga på mig ordentligt 😅🙏🏼❤️


skrev Flarran i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

Hej där i sjukstugan! @Carisie, Ja här tuffar det också på skapligt i maklig takt. Men ta i trä, någorlunda frisk i kroppen är jag då, och det är då en gåva att vara tacksam för. Har just druckit ett litet glas med kosttillskott innehållande diverse blandade vitaminer. För min kosthållning får väl knappast nån medalj kan jag tänka. Funderade ju på mjölkchoklad, men mjölken är ju några dar gammal då den gick ut den 28:e februari såg jag. Så då började jag tänka på annan mat då det ju även är lunchtid nu.

Men energinivån är inte så värst hög, men man kan ju inte bara leva på att äta chips och ostkrokar varje dag sade magkänslan. Kanske får det bli nån färdigrätt, då jag ju har lite olika sådana i frysen. Men nu kan jag inte bestämma mig riktigt för vad det ska bli för nåt. Man är väl lite splittrad i matfrågan kanske. Sen är jag i stunden inte så himla hungrig än heller.

Samtidigt vet jag att man måste komma ihåg att äta ordentligt så att man inte plötsligt mulnar till i sinnet och råkar släppa in alkoholdjävulen i diskussionen i onödan. För denne filur har alltid bara ett råd till alla situationer. Ner till bolaget ska vi gå, och så vidare... Men det har jag inte tänkt att göra alls så länge det bara går liksom. Fiskgratäng sade magkänslan nu, eller varför inte en lasagne att gå loss på inom kort. Du ser vilka stora beslut man kan ha att ta ställning till vid ett köksbord alltså.

Kämpa på kompis!


skrev Carisie i Andra gången gillt?

@fossingen Hej! Kram! Jag får rysningar för jag kan relatera till känslan att trött och redo att kliva in i sitt eget hem så står jag där den nyckeln mot låskolven och tvekar. Vad väntar innanför dörren?! Det finns ju flera scenarier 😢 Att inte vara trygg i mitt eget hem var en fruktansvärd upplevelse.

Jag tror din man är uppe i sån skam och förnekelse att han inte kan erkänna el ta emot hjälp nu. Du kan bara ansvara för dig ❤️