Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Efter flera crasher om året har vi nu kommit till ett vägskäl. Ett löfte bröts (för tusende gången i ordningen) och jag fick nog. Jag har nu möjlighet att bo på annan ort när jag behöver, jag håller mig borta sedan några veckor men flyttar snart tillbaka igen pga jobb mm. Min partner har rasat igenom och äntligen faktiskt på allvar (verkat det som...) tagit tag i sitt alkoholproblem. Det är såklart fantastiskt bra och ger hopp för framtiden. Samtidigt är min tillit totalt utplånad och min kropp är helt ur balans.

Jag tampas med att få syn på det medberoende jag utvecklat under tio år tillsammans, försöker dämpa reflexerna att stå till tjänst och komma med lösningar. Samtidigt hyser jag stor medkänsla med min partner som nu går igenom sitt värsta i livet. Jag skulle säga att alla våra problem värda namnet har med alkohol att göra. Allt annat är småpotatis som vi kan lösa. Vi har väldigt mycket bra tillsammans, som ger hopp om att vi kanske kan hitta tillbaka så småningom.

MEN! Det kommer såklart bero helt och hållet på hur han går vidare. Han tar hjälp nu men jag vet inte exakt i vilket tempo, så att säga. Jag känner mig otålig och vill se resultat. Och jag vill ha nån slags upprättelse för all skit jag fått ta genom åren. Jag skulle vilja fakturera honom en halv miljon eller nåt för all tid jag inte varit i form, inte kunnat driva mitt företag som planerat, fått tacka nej till stora uppdrag pga utmattning etc. Det är först nu med lite distans som jag börjar förstå och lära mig att den som är anhörig ofta tar en större smäll än den som är beroende. Att det är så sjukt stressande att stå bredvid, önska kommunikation men vara hänvisad till gissningar, lirkande, anpassning, ändrade resplaner, grusade förhoppningar, förnedrande kommentarer, totalt mosande av tillit. Jag har svårt att se hur han någonsin ska kunna ta in vad detta kostat mig. Alltså vad HANS VAL har kostat mig. Det känns på något vis förnedrande när jag ser tillbaka på alla gånger jag hoppats förgäves, markerat men ändå kommit tillbaka. Om han skulle förstå på djupet vad det gjort med mig, vad jag bär på, vilka minnen jag helst inte skulle vilja ha, då måste han var jävligt modig och vidöppen. Och jag tror att det kanske blir för mycket för honom. Han klandrar redan sig själv ordentligt.

Så hur har ni gjort, ni som hittat tillbaka när partnern blivit nykter? Hur lång tid har det tagit? Går det ens att lita på personen igen? Eller sitter det som ett cellminne att det alltid finns en risk för återfall? För oss vet jag inte ens om det kommer landa i helnykter eller måttligt drickande. Men i nuläget känns det som om jag utvecklat en hyperöverkänslighet mot minsta tillstymmelse till både drickande, beroendebeteende och små gliringar eller anklagelser om att "jag är inte heller perfekt". Hur kan man nånsin ha en ärlig kommunikation igen när det blivit så oberäkneligt att tex kritisera ett beteende som sårar en?

Jag blir så förtvivlat ledsen när jag ser människorna kring mig och ute i samhället när de dricker sin alkohol vid varje ledigt tillfälle de får precis så som jag gjorde, år efter år innan jag började fundera på om det kan vara så att jag dricker för mycket. Sedan fortsatte jag i ca 10år till efter jag hade börjat fundera. Jag ser beteendet eftersom jag känner till det, jag ser att det kommer gå illa framöver för några, kanske lyckas dom sluta eller förstå ännu tidigare än jag gjorde. Jag hann bli beroende, inte mer illa än att jag klarade att sluta utan att söka vård men beroendet har olika nivåer skulle jag beskriva det som. Förnekandefasen pågick många år. Det känns så hemskt att det inte går att stoppa de som man ser att det kommer gå illa för, jag kan säga något, jag kan berätta min historia men jag vet hur det var för mig, jag hade inte lyssnat, jag behövde vakna själv, för det var som att jag sov på ett sätt, förnekandet, beroendet är så förrädiskt, det ljuger otroligt bra, på en söndag säger vettet att du dricker för mycket, du måste sluta dricka på detta viset men när torsdagen kommer säger beroendet att det bara var en löjlig känsla i söndags, jag var bara bakis, det var bara ångest, jag är inte beroende och så fortsätter man, år efter år! Vissa klarar att sluta men alldeles för många lyckas aldrig och det fortsätter bli värre. Jag blir så ledsen, varför ska så många människoöden behöva bli så mörka, så mycket lidande. Romantiseringen kring alkohol gör mig så förbannad, ledsen och rädd.

@Vinägermamman Ingen orsak 🙏🏼 Vi stöttar varann eller hur?! Bättre än uppgiven = positivt tycker jag. Kan du sätta silvertejp på flaskan? Byt ställe på den så du måste fundera var den stod nu igen? Ställ en timer på 20 min - leta upp nån strategi som ändrar pronto till prontostrax?

Jag är såååå tacksam för mina massa veckor under Thailands sol plus för mina D-vitamin som faktiskt hjälper mig. Jag tar magnesium, omega 3, kollagen och zink också och upplever en klar förbättring av humöret.

Och du.... du har fler nyktra timmar/dygn och DET är positivt. Ju mindre alkohol = desto större impulskontroll. Det löser sig! Vill du bolla eller lyssna på mina floskler 😅😇 så finns jag här för dig. Kram! 🩵

@Carisie Hej! Och tack för att du tittade in och delade med dig av dina tankar🥰
Ja uppgiven är jag inte, mest irriterad på mig själv som har så svårt att göra rätt just nu. Jag känner mig väldigt skör. Minsta lilla som händer som är oförutsett, så tappar jag allt och blir väldigt påverkad mentalt, jag får en väldigt stark oro. Oron kommer snabbt och starkt, så jag ”hinner” inte tänka tanken ”vänta en timma till”, utan det har varit orosdämpning ”pronto”.
Jag har med andra ord för närvarande svårt att sitta still i båten och ta det lugnt… och det har varit en del issues bl a med ett av mina vuxna barn, som haft mycket otur senaste halvåret vilket dragit ner mig mycket. Vet ju att A är en dålig lösning, men så har det tyvärr blivit ändå.

Kost, motion och alkoholfritt är ju melodin och det vet jag ju. Jag jobbar för att ta mig dit igen. Det blir lättare nu när dagarna blir ljusare.
Är nästan tillbaka på dagliga morgonpromenader, blir väl 4-5 dagar i veckan. Försöker också få ett par km i benen på eftermiddagen.
Jag mår bäst när jag äter LCHF. Behöver alltså skippa kolhydraterna igen. Upplever att kolhydrater triggar alkoholsug hos mig.
Kan väl oxå säga att de här månaderna när det är mörkt påverkar mig mer för varje år. I år har det varit helt vedervärdigt. Tror inte vi fick en enda soltimmar i januari.
Tack igen för din omtanke 🥰

@xyz23 Hej 👋🏼 Så tråkigt att du uppfattar att du drunknar i massan. Jag skrev tidigare idag i någon tråd att alla har olika strategier så då tänker jag att oavsett dagbok, gymnastik eller färg på toapapper är bra om det hjälper folk att nå sina mål?! Eller?! Jag brukar köra Kvällsavstämning- som en reflektion över dagen. Jag kan & vet en massa om alkohol också men det var AH som fick mig att reflektera och förändra vad jag ville förändra. Jag upplever att jag vuxit mentalt och känner mig stärkt. Om det finns kvinnoklubbar låter jag vara osagt -men om de finns och hjälper folk så fyller de en funktion 🙏🏼🩵 Önskar dig en fin lördag

@vår2022 typiskt bra frågor!
Beroendemottagningen blev inte riktigt bra för mig, olika handläggare och ingen riktig hjälp. Mina prover har varit bra hela tiden och nu vill jag nog mest slippa ur klorna.
Har idag landat i att jag provar att dricka på fredag men kör på lördag så jag har ett bra skäl. Då ska jag köpa med mitt bästa alkoholfria bubbel och nån god alkoholfri öl! Sen kanske det blir 100 nya dagar, vem vet?

@Sommar85 Hej 👋🏼 Ja han är med i "en beroendepodd" där han dels svarar på frågor då de har frågeavsnitt men i avsnitt 20 berättar han sin lifestory. Plus att han läser den fantastiska "julsagan". Jag lyssnade på ett litet inlägg av honom där han beskriver en hemmakväll med fru och barn och hur han 20+ gånger reser sig ur soffan och går ut i köket och häller upp ett glas whiskey han sveper, sköljer ur, torkar och ställer tillbaka på hyllan. Han beskriver också att han inte är alkoholist - eftersom han inte dricker direkt ur flaskan. Robert (och min husgud Markus Enochsson) talar ur hjärtat med en råhet om hur vi flyttar våra moraliska gränser, förhandlar och rättfärdigar våra osunda inställningar till alla berusningsmedel. Det finns alltid någon liten pusselbit man kan lägga i sitt eget livspussel vare sig det varit alkohol eller heroin som varit ens huvuddrog. Det spelar ingen roll om andra har det värre - jag är mitt eget värsta med den substans jag väljer att berusa mig med. Om man vänder på det så finns det många fler som är "bättre" eftersom de aldrig fastnat i något beroende.

Jag önskar dig en fantastisk lördag 🩵

@Detblirbättre Hej 👋🏼 Likväl som vi är olika individer så är det även olika strategier som fungerar för oss. För mig funkar tex inte förbud - det är en stor röd obstinat-flagga för mig. "Jag är vuxen och bestämmer själv och tar konsekvenserna". Något som funkar däremot gör mig är "jag behöver inte". Som i "jag behöver inte alkohol för att överleva. Jag behöver mat, vatten, sömn etc men INTE alkohol". Så resonabel är jag 🤔😅 I takt med att jag slutat ta emot alkoholromantiken som flödar i all media så har jag slutat behöva den ännu mer. Vet inte om det bara blev luddigt men kan kanske bättre beskrivas som att jag blev obstinat mot varför jag ska dyvlas på alkohol i parti och minut - som jag inte behöver?! 😇

Jag är övertygad om att din strategi kommer att komma till dig 🙏🏼🩵

@Memmy Hej Memmy 👋🏼 Att läsa ditt inlägg var nästan som att läsa ett jag själv kunde skrivit. Jag vet inte varför jag inte räknar dagar - kanske för att jag inte tänkt mig nykterhet från början utan hade tänkt mig att dricka måttligt. Ibland har jag räknat och blir lite paff över hur dagarna utan alkohol som läggs på hög/rad är så många 😅

Önskar dig en fin lördag 🩵

@Vinägermamman Hej 👋🏼 Även skräp är en känsla om än en dålig (?) sådan. Men jag tänker att det måste vara snäppet värre att känna uppgivenhet och aktivt välja att skita i allt. Bättre att må mindre skräp på dagtid och liksom klara stunderna då?! Eller hur tänker du? Jag har ett stort semesterglapp i min uppdatering på allas statusar just nu. Men tror du att livssafari kan hjälpa dig? Kanske att skjuta upp det där första glaset med "jag ska göra det här först". Eller jag väntar en timme? Eller finns det någon annan strategi du kan använda dig av? En av mina strategier eller kanske "vanor" jag haft är att det är för sent att ta ett första glas efter kl 21.30 (fråga mig inte varför) men det har lett till att jag kunnat avfärda just det första glaset för att det är för sent - så har jag nyktert fått skjuta eventuell förhandling till nästa dag osv.

Ha en fin lördagskväll 🩵

Näe, fy fasen vad jag är trött och orkeslös. Ingenting kan jag längre. Det är meningslöst att kämpa på som nykter fåntratt. Det är lika bra att skita i allt och supa skallen av sig. Det är i alla fall lördag, det är jag då värd. Vad då värd, sade logiken... Värd att bli alkoholförgiftad eller vadå... När då anfallet från alkoholdjävulen pågick som bäst och man allvarligt började tänka på taxiresa in till bolaget.

Då klev snålhetens ande in på planen och sade: Men du. Vill du verkligen kasta bort tusen spänn på ett par dagars meningslös verklighetsflykt in i alkoholdimman. Då stannade jag till igen. Tänkte efter och gjorde HALT. Funderade ett varv till, på om det inte allt kanske vore lite klokare och vettigare att försöka släpa sig till spisen och värma på lite mjölk. Ja, till en kopp med mjölkchoklad och limpmackor enligt min relativt ny-nyktra frukostrutin som jag hade hoppat över idag.

När jag hade ätit gick jag sedan och vilade mig och funderade på hur det kunde komma sig att man inte orkade göra ett enda smack. Sedan var jag plötsligt inne i nåt som jag förstod måste hade varit en dröm, då jag för omkring en halvtimme sedan vakande och upptäckte att jag måste ha somnat till och missat möjligheten att gå på loppis idag. Då mulnade det på i mitt sinne igen, fast jag hade varit rätt så glad först när jag reste mig upp ur sängen.

Då var alkoholdjävulen inom mig snabbt tillbaka och kom med en försynt påminnelse om att inte sitta och deppa och misströsta liksom. Kom alltså på att Bolaget fortfarande var öppet en liten stund till denna gråtrista lördag alltså. Nej, du din fule usling. Vik hädan Satan! Om du inte ger dig så skickar jag Jesus på dig, och då lär du inte vara så jäkla kaxig längre.

Det här var allt en ovanligt mentalt krävande brottningsmatch detta, som kräver en påfyllning av energi känner jag. Så får nog ta och gå till kylskåpet och hämta mig en burk, med inte alkohol i form av nån öl, utan en energidryck som jag har där i stället som bolagssubstitut. Kanske får man sedan krafter att sopa köksgolvet eventuellt... Vilket väl inte skulle skada då man väl trampat omkring i gamla brödsmulor tillräckligt länge alltså. Förresten, @JHL, det var trevligt att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas alltid.

Ha en fortsatt fin dag!

@aeromagnus Inte vi medelålders heller tyvärr. Jämförelsesjukan är sjukt destruktiv, den sänker självkänslan och väcker missunnsamhet och avundsjuka.

I mitt arbete med tjejjouren blir jag på riktigt orolig när unga tjejer som skriver till oss inte pratar med sina föräldrar om sin oro och bekymmer. Det är ju det föräldrar är till för! Men de är också upptagna med sina mobiler 😢

I vår familj har vi en glasklar överenskommelse. När vi umgås ger vi fan i våra mobiler. Vid matbordet, framför tv:n osv. Yngsta dottern och barnens pappa 60+ behöver mest påminnelser av oss andra.

Kram 🐘

Jag som är lärare ser hur mycket mobiler har förstört för våra ungdomar tyvärr. Visst den kan användas till mycket bra men våra barn och ungdomar använder den oftast inte till så bra saker.

Håller på och pilla med min aktiehemsida. Planerar inför sommarens semester mm mm. Idag hade vi AA-möte. Temamöte kommer inte nu ihåg vilka tema det var på rak arm. Det var ett bra möte. Nu blir det skidskyttestaffetter

@Ny dag Tack för att du orkar bry dig ❤️
Det är skräp med mig. Löser inte att bryta helt nu. Klarade dagarna men inte kvällarna. Igår gick det inte alls. Är ute och kör med bilen nu och stannar lite här och var för distraktion nu. Ska hem och gå promenad nr 2 idag. Känner mig både deppig och orolig. Skriver mer sen. Ska köra hem nu. Hoppas du har en fin helg🤗

Kikar in och lämnar en liten uppdatering. Nu känns det som om jag har fått en ordentlig distans till alkoholen och kan se på mitt beteende när jag varit berusad på ett mer objektivt sätt. Jag skäms oerhört faktiskt, för hur jag har varit vid dom tillfällena. Så otroligt destruktivt. Jag har sedan 21/9 (5 månader) druckit vid ett tillfälle i november (gick t helvete då såklart) vilket jag ändå känner mig nöjd över. Jag kan också titta tillbaka och se varför jag drack på det viset, jag ville fly så långt bort från mig själv och min vardag som möjligt. Slippa ta ansvar och ta tag i det som var jobbigt (Jag har levt under ganska stor press dom senaste 2 åren), Jag har varit totalt gränslös och varit öppen för allt som har varit destruktivt egentligen. Totalt urspårad. Att sluta dricka och långsamt hitta tillbaka till mig själv är så otroligt skönt, sluta fly och ta ansvar. Ta tag i det som är skrämmande och som mångt och mycket gör ont.

Jag har också hamnat i läget där jag väljer att inte dricka, jag förbjuder inte mig själv längre utan det är fritt fram - men jag vill helt enkelt inte. Det är skönt om något. Jag räknar inte heller dagar längre och har slutat "hjärntvätta" mig själv, det blev för intensivt och jobbigt och fungerade inte för mig. Det var som om tankarna på alkohol var närvarande hela tiden, vilket inte är naturligt för mig. Så nu försöker jag bara ta det som det kommer. Är inne på forumet ibland och läser, och det är roligt att se att så många håller i sin nykterhet 🩷

Nu ska jag fortsätta att ta en dag i taget och önskar samtliga en fin kväll utan tankar på alkohol 🩷

@Ros Hej Ros! Härligt att läsa. Jag skulle vilja ge sig input på vad returbiljetten kostar. Den kostar allt du väljer att sätta framför din nykterhet ❤️ Det är dyrt. Stor lördagskram till dig.

NU! Här kommer den! Uppdateringen i klädsamt brun/svart för jag blir eventuellt brunast av alla blondiner jag känner 😂. Batterierna är hälsosamt laddade även om jag drog på mig någon ÖLI sista dagarna och har avslutat en kur thailändsk antibiotika nyss - inte 100% frisk men i värsta fall får väl någon svensk stackars läkare ta vid i början av nästa vecka om jag inte är arbetsför.

Resan som efter dagarna i Bangkok ni kanske redan läst om har följts av ö-dagar i och kring Krabi. Vi har utgått från Koh Lanta men sedan rest runt på både dags- och övernattningsturer på bla Koh Kradan, Koh Jum, Koh Lipe, Koh Ngai, Phi-Phi, Koh Haa, Koh Rok och Railey. Det har varit en magisk tid av att blanda ett existerande i "här och nu" med att uppleva och upptäcka. Gamla smultronställen och nya pärlor och en eller annan diamant som glimmat till. Gammal favoritmat och ny. Ständigt nya små upptäckter i vardagen. En obehaglig upptäckt också - Gin är äckligt! det är dessutom jätteäckligt när man inte ville ha det men råkade få det. Jag drar det anekdoten först eftersom jag fortfarande anser att jag gjort en resa i nykterhetens tecken.

Vi hade tagit oss till en bar som låg längst ut på en udde för att få en vacker solnedgång i havet - helt utan inraming av något utom himlens skiftande färger. Vi satt där på färgglada kuddar med solröda näsor ett helt gäng - vi hade samlat våra vänner så vi var 16 personer men det var superfint att det bara var vi! Ovanligt för en ö som Koh Lanta att man blir "ensam i sitt sällskap". Hur som helst så hade maken frågat mig vad jag trodde skulle vara gott i spritväg i en lemonshake och mitt spontana svar blev gin och en kvist rosmarin och det höll de andra i sällskapet med om också så vi beställer in det till alla. Men för att göra det enkelt så bad jag att få min utan gin och att de kunde hoppa över rosmarinkvisten så det blev lätt att hålla isär den alkoholfria. Jag fick min först och tänkte att det var ju gott så för då kunde de ju blanda & drälla med mått bäst de ville. Så småningom kommer alla drinkar in och när alla har fått sina så ska det ju skålas såklart. Min som stått en stund längre än alla andras har blivit vattnig i botten och jag tänker att det är isen som smält så jag rör om innan jag dricker och tänker "nu blir det blaskigt". DÖM OM MIN FÖRVÅNING när det smakar ren GIN! Först tänker jag att jag blirit knäpp i smaklökarna och ber att få sippa på makens glas - GIN! Han smakar på min - GIN! JAMENVADFAAAAAAAAAAAANDÅ??????????????? 😂 Jag har druckit Gin. Ofrivilligt. Beställde in en Lemonshake utan sprit. Blev så mycket bättre. Summan av det här då? Ni får tycka att jag tänker fel eller rätt i frågan men jag tänker ICKE räkna det här till att jag druckit jag anser mig fortfarande vara i en nykter svit eftersom det var ett misstag som rättades till med att gubben fick dricka åt mig. Malören till trots var vi där veckan efter och de har en ny drick på sin meny som heter mitt namn med GIN i mitten - ser roligt och trevligt ut och den säljer tydligen som smör också 🧈😂

Det har verkligen inte varit något som helst problem att hålla sig från alkoholen. Jag har druckit fantastska fruktshakes/lassies/milkshakes/juicer förutom de ohemula mängder sodavatten jag även drar i mig på hemmaplan. Det har också tyvärr (eller tyvärr förresten) fallit sig så att en person i det nära semestersällskapet har så uppenbara alkoholproblem att det blev smärtsamt för mig.

Låt mig förklara: först berättar hen vitt och brett att hen varit "på torken" i tre månader för att kunna må bra på semestern. Torken visar sig bestått av att köpa benzodiazipiner på svarta marknaden för att komma över abstinenskramper och hallucinationer etc. Men nu mådde ju hen bra och kan semesterdricka öl..ni vet bara findricka. Jag vet att ni hör vart det här barkar hän och jag vill verkligen göra klart att jag INTE dömer. Alkoholism är en progressiv sjukdom - vi glömmer inte det va? Okej? Det gick att följa uppskalningen från dag till dag från enstaka öl till ett oavbrutet pimplandet, till fyllesurr, till spritstänkare i kylen för att peta upp effekten med. Smygdrickande. Raglande och fjårtisfyllesnack. Jag satt vaken i mörkret på verandan en natt för att jag inte kunde somna om. 3.15 kommer hen ut på sin veranda där lampan var tänd så jag kunde se hen och hur hen fick i sig x antal burkar öl samt en halv flaska vodka. Även om den här personen inte ingick i det omedelbara resesällskapet så blev påverkan FÖR stor på alla inblandade. Hens partner som uppenbarligen är djupt medberoende samt partnerns dotter som är medberoende till sin förälder. Det gick så långt att vi tog omvägar och drog oss undan tills vi fick frågan rakt ut varför vi höll oss borta från partnerns dotter och jag bestämde mig för att vara helt ärlig om än mjuk i min framtoning. Jag sa helt sonika att jag mår dåligt av att se ditt och din förälders medberoende och att jag tycker om er jättemycket och att er alkoholist inte har ett ont ben i kroppen - men jag klarar inte av att se hur alkoholen han dricker styr er drömresa. De köpte fullt och fast mitt argument och respekterade att jag var ärlig och sa det med kärlek. En av de sista dagarna jag såg hen så stod hen och pratade med främmande svenskar om hur skönt det var att ha kommit ur torrperioden och köra på som vanligt med drickat igen. Summa summarum: det här har nog snarare hjälpt mig att inte ens tänka tanken på alkohol. Alls. Eller kanske snarare att få avsmak för att bli/bete mig som hen. Jag har ju inte haft DEN sortens drickande men progressiviteten - jag kan ABSOLUT hamna där OM jag dricker...så vad gör jag...jo jag jag låter bli. DET kan jag. Jag är gör mig bättre nykter - jorrå...jag bjöd på dansshow i baren sista kvällen i all min nyktra sprudlande glans. Den lilla personalstyrkan på den fantastiska "hemmabaren" filmade mig och jag ser helt strålande ut med den solbrända putmagen som glipar mellan kjol och linne 😆

Jag tror det får räcka med författande för just precis nu. Det väcktes många känslor nu men den största av dem alla är tacksamheten. Jag vill också rikta ett stort tack för att ni skickat små tankar och rader till mig även om jag varit mest frånvarande här. Jag har dock tänkt mycket på er och hur det gått för er med ert nykterhetsarbete på hemmaplan. Jag har också sett många nya namn fladdra förbi och hälsar er alla välkomna och hoppas att ni ska få den framgång ni är värda. Jag konstaterade också att det är 51 veckor sedan min sista karatefylla men att det är fem veckor kvar till ett år här. Ett härlig år. Ett år jag känner att jag växt och utvecklats på och mycket på grund av ert härliga bemötande och att ha era fotspår att följa i. Tänk att jag är nästan är en "gamlis" här nu också? Att jag kanske kan inspirera och entusiesmera till en nykter vardag. Jag trodde aldrig att mitt liv skulle se ut såhär för ett år sedan och jag är stolt över vad jag åstadkommit -det finns många jag skulle vilja tacka för input och feed forward och det är ofrånkomligt att man kommer närmare vissa individer ❤️

Inbrottet också ja: våra fina resväskor och en massa kläder och skor som blivit stulna. Förbannade råttor. Jafg har dessutom varit på värden x flera om att det finns nycklar/blippar i omlopp eftersom jag hittat sovgrejer på både vind och i källare. Det är tyvärr ett område där det rör sig en del hemlösa och människor som lever på randen i samhället.

@LAO min vän! Oj vad jag tänkt på dig och tjuvläst lite i dina kvällsavstämningar. Har DU reflekterat över hur ditt tänk förändrats? Det är som att läsa en annan kvinnas inlägg idag från misstro mot tilltro och självförtrorende. Jag säger WOW!!! ❤️ Missförstå mig rätt brunsås och mellanmjölk känns fantastiskt. Inbrottet på vinden hade jag dock kunnat vara utan.

@flarran Åh så trevligt med ett par ord från dig också ❤️ Jag är uppväxt i familjen husvagn och har semestrat i detta avlånga land jag med. Det är vackert och jag älskar det - MEN jag är en solpingvin. Vet inte om du har någon koll på Disnseyböckerna man prenumererade på under 70-80-talet men där fanns en som hette "Pablo - pingvinen som alltid frös". Jag är Pablo. Googla. Jag måste även komplimentera dig likt jag gjorde nyss med @LAO Vilken resa du gjort! Även om dina energinivåer fluktuerar så har du ju ett helt annat positivt driv i dina energistarka perioder. Du ska se att du jämnar ut dig. Har du funderat över hur lång tid det skulle kunna ta att bli jämnare? Jag tänker att om man tex gått upp i vikt under vi säger 25 år så kommer det ju inte att ta tre månader för kroppen att ställa om? Jag vet att du har dina diagnoser men det var bara en tanke kompis! Tack för att du finns och för att du tänker på mig.

@blidenjagvillvara77 Hej kompis ❤️ Tach för välkomnandet! Jag har tänkt på dig och försökt läka ikapp lite emellanåt men det är som förjordat när man inte kollat på en vecka och det är sidvis att greppa. Ordningen är återställd och det är skönt att vara hemma. Idag ska vi tex roa oss med att handla och slänga återvinning 😂 Lägenhetsvakten hade liksom bara fyllt på men inte slängt. 🤷‍♀️

@Sommar85 Tack ska du ha ❤️ och jag ser fram mot att höra hur din resa ska te sig med eller utan alkohol 🧋

@vår2022 ❤️ Hej kompis! Hoppas du fått många fina löpturer i skogen med vovvarna. DU har inspirerat mig att bli med aktivitetsklocka! Det du!😂 Rätt vad det är köper jag väl förhatliga funktionskläder också 😂 ❤️❤️❤️

@Maud Hej vännen - även dina rader har blivit sporadiskt lästa. Jag tycker mig se en fantasktisk och positiv utveckling hos dig. Härligt. Snart får du kanske byta namn på tant Sug till tant Sur för hon måste bli mer än lovligt grinig när hon inte får till suget riktigt.

Tack alla för pepp och alla nya som känner sig manade att komma med input etc är såklart jättevälkomna!!!!!!!

Kram på er 🩵

@Sattva Jag tror att det triggar våra sinnen konstant att lyssna på något. Förutom musik då, den kan man bara låta flöda. Men behöver man koncentrera sig på podd eller ljudbok för att hänga med i handlingen är sinnet hörseln hyperaktivt.

Att vi inte kan vara utan distraktion är ett varningstecken i sig. Stå vid bussen. Sitta på bussen. Alla glor i mobilen. Det blir någon slags inbyggd rastlöshet. Ser det väldigt tydligt hos min yngsta dotter, medan min äldsta dotter är mer restriktiv med mobilen än jag är. Det kom nyligen en rapport om hur den yngre generationen påverkas negativt av skärmanvändande. Till det adderas ju också jämförelsesjukan 😢

Idag gick jag i skogen med min hund som fick springa lös. Jag lyssnade på fåglarna och isen som sjöng, bäckar som porlade. Hundra procent njutning 😍

Kram 🐘

@LAO Nja, jag blandade lite. Tämligen vit nu, jag räknar inte nån sporadisk 4,5%- cider, jag kommer inte kunna vara taliban. Men jag kommer från en ganska aktiv ölperiod. Och det måste det bli slut på. Det är detta jag menar med periodare.

@Flarran
1 år och 4 månader är fantastiskt bra, du ligger 1 år och 3 månader före mig och fortsätt med det. Jag har under min nyktra period endast haft kraftigt sug en gång och då lade jag mig på sängen och försökte rationalisera sugkänslan. Jag kom inte fram till speciellt mycket förutom att hjärnan spelar mig ett elakt spratt men efter ett tag minskade suget. Jag har ingen aning om orsak/verkan , korrelation/kausalitet på detta. Jag har läst i din tråd att du har ridit ut sugen tidigare och du kan göra det även denna gång. Vi är många som uppskattar dig och din inlägg på forumet så du är inte ensam i din ringhörna.

Hej,
Jag är en man och tycker inte att du ska vara chokad över att han inte hör av sig. Vi kan vara lite truliga i vissa avseenden. Som när min syster ringde förra veckan och frågade hur jag mådde, svaret var ”bra”. Hon kontrade med hälsa, status, åkomma hur är det” . Jag svarade ”bra, jag svarade ju just på den frågan”, hon började skratta och sade att hon hade förväntat sig ett utförligare svar. Fru JHL var inte så imponerad över mig när jag meddelade henne att jag var säker på att jag hade borrelia och hade nog hafyt det i minst 6 månader, rodnaden efter ett fästingbett hade då utvecklats till en stor röd ring som inte kunde ignoreras.

Men nu handlar detta inte om mig. Bara för att han inte ringer beror inte på att han inte tänker på dig, det kan vara då att han inte hittar något praktiskt ämne att ha som orsak att ringa upp. Det finns 100-tals andra orsaker alltifrån att han känner sig tilltufsad och inte vill visa sig svag genom att ringa, han vet att du kommer att ge med dig och ringa honom (något sorts maktspel), egen röra med känslor och ny situation att reda ut osv. Det tar tid för oss män att vända blad känslomässigt/relationsmässigt även om det kommer ut ett bra/inga problem etc i samtal.
Jag kan garantera att du finns i hans tankar.

@Blidenjagvillvara77 tack snälla🩵.

Köpte sista minuten biljetten till ett liv utan alkohol. Känner verkligen att det var det jag gjorde. Det var verkligen i sista minuten jag gjorde valet att sluta. Nu när jag tänker tillbaka så är jag så förvånad att ingen sa något, var det ingen som förstod eller vågade ingen säga till mig att du har nog problem med A. Idag är jag så glad att jag tog sista minuten biljetten till ett liv utan A. Njuter av denna resa kommer mig själv så nära, känner det jag känner utan att bedöva det med A. Jag hoppas verkligen att jag inte köper en returbiljett tillbaka. Under min resa så har jag sagt till två älskade att jag är orolig för den o hur de mår och tipsat om detta forum. Detta vara bara lite tankar jag fick idag o ville dela till er på forumet. Önskar er en fin lördag Kram.

@Detblirbättre heja dig! Grymt med maraton som mål! Som du säger lirar det inte så bra med att dricka alkohol samtidigt som man tränar inför en mara, eller annat för den delen. Du får tänka på det när suget kommer och planera in långpassen dagen efter som normalt brukar vara dagen efter, om du förstår hur jag menar? Kanske lättare att låta bli det där vinet om du bestämt att springa morgonen efter? Fortsätt springa! Jag tror på dig! 💛