Senaste kommentarerna i forumet

Vilken resa du gjort! Vilken kämpe du är och har varit. Det är egentligen inte konstigt att du inte gått tidigare tycker jag. Tråkigt kanske, men du hade ett mål att fullfölja med din utbildning. På nåt sätt brukar det fungera så att man gör en sak i taget. Ett mål i taget.
Du har lämnat nu, skuldtyngd, ångerfull. Men sonen din ser dig: Du är en bra mamma.
Skulle vilja skicka med dig att du inte kommer att kunna skydda dina barn. Glöm det direkt! Du har redan gjort det du ska. Förklarat för sonen, låtit honom prata om det. Det är det enda vi kan göra och det enda som fungerar i längden. Det enda vi kan bidra till är att de får verktyg så att de klarar sig själva. Att vi accepterar deras känslor, hjälper dem att sätta ord på sina känslor, påtalar deras styrkor och visar att de duger så bra precis som de är. Och att vi faktiskt även accepterar oss själva med alla de fel och brister som vi har (så länge det inte har stor påverkan på andra omkring). Låter ju alldeles fantastiskt enkelt detta...
Därför hoppas jag att du kan se på dig själv med lite blidare ögon och med lite perspektiv:
Utbildning, jobb, två graviditeter + levt med en sjuk man. Nu har du lämnat... nu när målen är klarade. Nu kunde du fokusera på dig och ditt och barnens liv och du agerade snabbt. Trots att du blev sjuk. Ja, du förtjänar verkligen en ask chokladhjärtan ?.

innebär 'att nykterheten är ens egen' att en väljer nykterhet för sin egen skull. Att det är ett personligt och medvetet val. Jag är ju, som så många på anhörigsidan, gift med en man som drack för mycket. Till slut var det för min del alldeles för mycket. Och i likhet med andra talade jag om det för honom; tjatade, bönade och bad och hotade att lämna honom om han inte drog ner. Jag fattade inte att det inte skulle fungera. Till slut gick jag i avsikt att lämna. Då lovade han sluta om jag kom tillbaka. Efter ett par gånger av gemensamt överenskommet 'socialt drickande' där han fortsatte följande dag krävde jag total nykterhet. Under ca ett år var han i huvudsak nykter med korta återfall då han drack nån öl eller GT. Så fort jag märkte och påtalade det slutade han. Han var oerhört trött (vilket många verkar vara i ny-nykterheten) och ville inte delta i nånting som han tidigare varit road av. Familjesammankomster där det förekom alkohol till maten var ansträngda. I efterhand förstod jag att detta var nykterhet med s.k vita knogar, påtvingad av omständigheter. Jag ansåg inte då att han var nykter "för min skull", jag var alltid noga med att säga "du väljer själv". Det slutade i alla fall så att han tog ett rejält återfall, drack sig uppenbart berusad på ett par timmar i ett sammanhang när barn, barnbarn och gäster var närvarande. Han lämnade festen, gick till sängs och skämdes som en hund följande dag. Det blev också vändpunkten! Efter detta tog han kontakt med företagshälsovården, gick till AA och i därmed blev nykterheten blev hans egen.

Återfallet var på Valborgsmässoafton. Två månader senare, en kväll i början av juli, kom han hem och sa att han känner sig fri. "Jag satt i hamnen i solen och insåg att jag har allt kvar utom alkoholen och den kan jag avstå ifrån." Detta räknar han som sin födelsedag som nykter. Faktiskt - där och just där började också mitt verkliga arbete med att släppa taget. Då fick jag istället börja granska och reflektera över mig själv. Hela denna resa finns i min tråd i Det vidare livet. Resan fortsätter, närmast åker vi till AAs och Alanons landsmöte nästa helg.

Hoppas jag kunde ge några pusselbitar till innebörden i att vara nykter för sin egen skull!
Kram till dig och mannen din och allt gott till er båda! / mt

gäller i en vidare bemärkelse här ute på landet än det gör i de städer och samhällen jag bott i hittills. I en lägenhet innefattar det dem som bor på samma våningsplan, plus de som bor ovanför och under en. I ett villaområde kan man väl säga att ens grannar är de man delar staket med, plus möjligen dem som bor tvärs över gatan. Här på landet är det svårare att göra en avgränsning, skulle jag gå efter staketprincipen så har jag bara en granne; men jag vill nog påstå att jag har fler. Måhända skulle jag kunna definiera det som att mina grannar är de som har sina brevlådor på samma ställning som min, men så är det ju de där tre husen som ligger på andra sidan den stora vägen, de presenterar sig som "din granne" när de ringer. Svårt det där, ändå vet jag intuitivt vilka som är grannar och vilka som inte är det, en uppfattning som jag verkar dela med resten av dem som bor här.

Så, under det här utvidgade begreppet har jag en granne som har alkoholproblem. Jag har hört det av mina andra grannar, och jag har också sett honom mer än en gång, cyklande de åtta kilometrarna hem från bolaget, kassen på styret, aningen vingligt men målmedvetet. Jag känner så väl igen mig själv i det där, det var en tid när jag hade kunnat gå genom eld och vatten för de åtråvärda dropparna. Grannarna säger att han är ok, han blir ju inte elak eller slåss eller så när han är full, så dom låter honom vara ifred. Jag tror det är en universell inställning det där, så länge man inte blir störd så bryr man sig inte. Och ändå gör dom ju helt rätt, det finns inte mycket de kan åstadkomma så länge han inte själv har bestämt sig, mer än att hålla lite koll så att han inte ligger och sover i en snödriva på vintern. För egen del tror jag nog det är bäst att jag håller mig på avstånd, jag har nog med mig själv just nu.

Ha en fin dag allihop!

Skogsfrun!
Hade tänkt svara i din tråd men blev visst aldrig av.
Nostalgi tror jag är en stor del av problemet. Man har så mkt minnen med alkohol och visst är vissa bra. Samtidigt romantiserar man bilden och suddar bort all skit som hänt. Eller man kommer ihåg endel men mycket läggs i glöm bort korgen. Tror det e beroendehjärnan som försöker lura en
Tror även att sommaren e mkt svårare än höst/vinter. Man ser alla uteserveringar och sånt nu.
Jag har ett par gånger googlat "kändisar som inte dricker". Vet inte varför men det hjälper faltiskt löjligt nog . Haha

Du har ju i färskt minne hur bra du mådde under nykterheten. Fram med plus- och minuslistor igen, ut och jogga! Och glöm inte att stänga dörren. För gott?!

Du känns väldigt stabil i ditt beslut, och du gör helt rätt som ärligt berättar om det. Vägen dit är nog olika lång, men du gör helt rätt tycker jag. Då kan fler få både insikt att sluta dricka, och berätta om det. Positiva förebilder behövs!

Självklart klarar du av det!

Så otroligt fint sagt av honom ❤️ Och du skriver jättefint!

Är nu sedan 14 dagar tillbaka helt nykter
Känns bra såklart

Jag var och hälsade på en gammal kompis som inte vet om detta, att jag börjat gå till AA möten osv...
han frågade mig om jag ville ha ett glas skumpa i och med att han satt och smuttade på en flaska denna kväll.
Jag sa NEJ och förklarade med allra största ärlighet mina besvär och varför jag inte vill dricka längre
Jag har inga besvär eller problem att förklara detta för folk.
Jag anser inte att jag behöver skämmas för att jag inte kan dricka.
Jag känner mig snarare stark och modig som kan och vågar stå för mina problem.
Ärligt talat så är det ju bara som det är.
Vissa tål inte nötter, jag tål inte alkohol.
När jag funderar över när det gick snett, när jag blev beroende osv så slog det mig att jag aldrig kunnat hantera alkohol!
Ända sedan första gången jag blev berusad (jag var 12 år gammal) så har jag ALLTID druckit så länge det funnits alkohol eller tills dess att jag däckat.
Skillnaden är bara den att jag inte hade vett eller förstånd nog att få ångest de första 12 åren. "Alkohol är ju ett lagligt och socialt accepterat berusningsmedel och det är ju snarare mer accepterat att dricka och festa på helger och högtider än att inte göra det... konstigt nog... så jag fattade inte att det jag gjorde var ett missbruk.
Alkis!? Jag!?
Nänänä... en alkis det är såna som sitter på
t-centralens parkbänkar...
"Alla" dricker ju... inte fan är jag annorlunda...
Ungefär så gick nog resonemangen...

Men allt detta spelar ingen roll nu. Jag kan inte se tillbaka på mina fyllor som något bra eller positivt. Åtminstone inte när jag analyserar dom med ett klart och kritiskt sinne.
Vad var det som var så jävla kul egentligen?
Allt detta var ju bara idiotiskt och rentav äckligt och dekadent... på vilket sätt var det roligt?
För att inte tala om alla de hundratusentals kronor som kastats bort på dessa spritdränkta äventyr...

Jag har kommit på mig några gånger med att tänka positivt om alkoholen och har genast börjat kämpa emot dessa "idéer"
Bland annat med logiska resonemang t.ex det jag skrev några rader tidigare.
Men varför kämpa? Det är ju det alkoholdjäveln vill... denna sida av oss vet att vi inte har en chans om vi ger oss in i debatt med honom... så det är bättre att bara vifta bort det och släppa tanken. För mig fungerar det mycket bättre att bara sluta kämpa och sparka..
Att prata och vara ärlig mot folk, och inte bara säga att "nej jag vill inte dricka sprit" fungerar mycket bättre för mig. Att förklara djupgående ger en mycket större förståelse och är samtidigt en bra påminnelse om varför man inte ska eller bör dricka.
Jag ser fram emot nästa AA möte.
Det är verkligen skönt och givande att få dela med sig av sina tankar kring detta, och jätteskönt och inspirerande att lyssna på andra.
För mig är det en tankesmedja och filosofiskt rum att gå på AA möten, och jag ser på nykterheten som ett äventyr och ett nytt liv. Ett liv med riktiga känslor, och där man måste lära sig hantera dom utan berusningsmedel.
Framför allt är det väldigt spännande och stärkande!

Det var min dagliga fundering och delning.
Ha det bra!

Sambons första semestervecka har varit fortsatt nykter ? I torsdags åkte vi på en liten resa och kom hem idag. Torsdag kväll skulle vi grilla och sambon frågade när vi körde förbi systemet "vill du köpa vin" och jag svarade "det behövs inte". Helt noll alkohol har det inte blivit för mig. I samband med restaurangbesök har det blivit ett glas vin (ons), en öl (fre), och en öl (lör). Kommande vecka blir det inga restaurangbesök, och ingen alkohol alls för mig. Och ikväll har jag sprungit pyttelite. Springa fyra lyktstolpar, gå två, och totalt bara några km. Men tillräckligt för att svettas och flåsa, och det är det jag vill uppnå. Jag väger alldeles för mycket och att springa frestar på knän och fötter, så jag får ta det lite varsamt.

... ville jag bara säga. Jag ska följa din resa. Du verkar beslutsam i upp och nedgång. Bra! Jag är lite orolig för att börja jobba igen och hur det blir om jag får svårt att hantera stress. Det är enkelt för mig att sluta på semestern då jag kan ta hand om mig själv 100 %. Men jag tänker (hoppas) att jag kanske automatiskt blir lugnare när jag inte dricker längre. Jag kanske sover bättre, blir gladare och har lättare att ta utmaningar. Kanske stressen är en effekt av drickande? Jag får se hur det blir sen och hitta strategier efterhand.

Fortsätt uppdatera då och då!

Var rädd om honom ❤️

Attans vad modig du är. Det du gjort genom att berätta är ett väldigt betydelsefullt steg i rätt riktning. Du stärker också beslutet inom dig genom att berätta, det blir mer "på riktigt". Fundera på om det finns något mer skulle kunna hjälpa eller stödja dig i ditt tillfrisknande?

Fortsätt skriv!

Attans vad modig du är. Det du gjort genom att berätta är ett väldigt betydelsefullt steg i rätt riktning. Du stärker också beslutet inom dig genom att berätta, det blir mer "på riktigt". Fundera på om det finns något mer skulle kunna hjälpa eller stödja dig i ditt tillfrisknande?

Fortsätt skriv!

Du är medveten om riskzonen Varför inte trappa ner lite igen!? Det är inte lätt att förändra, det vet jag men du har ju lyckats så bra med det tidigare! Glöm inte bort att du mådde så mycket bättre då. Var rädd om både din kropp och själ! Kram

Idag blev det som jag planerat, inga bråk, en massa familjetid och helt alkoholfritt.

Jag har pratat och pratat, jag har berättat och jag har talat om mitt smygdrickande mina försök att låta bli. Jag har berättat om den här vita månaden jag haft tillsammans med dig MM. Jag känner mig som en svikare även mot dig MM då jag inte kunde låta bli efter den här månaden, det är som att någon ska hålla mig under armarna för att jag ska klara det.

Jag är ju egentligen en stark person, handlingskraftig och när det är att hjälpa andra så kan jag gå genom eld och vatten för dem, men sen då det handlar om mig, så finns jag inte där.

Jag har berättat jättemycket, han har lyssnat, lyssnat och åter lyssnat. Jag har frågat om han vill ha hjälp att prata med någon och då säger han. "Inte för min egen skull men kanske för att veta hur jag ska stötta dig på bästa sätt".
Min älskade man, jag får tårar i ögonen och jag vet nu att han tar det på fullaste allvar. Han har sagt att det var starkt gjort att jag berättade och han ska stå vid min sida.

Det är några som sagt att jag ska tänka på att min nykterhet är min egen, jag förstår inte riktigt vad som menas med det? Vist är det min lever, min hjärna som blir botad om jag slutar med alkoholen, men ändå, förstår jag inte riktigt det uttrycker. Vore glad om någon kunde förklara tankesättet för mig.

Jag är trött, men kan inte riktigt slappna av utan hjärnan går för högtryck, jag tänker och känner en massa hela tiden.
Men jag är nog ändå ganska glad och stolt över mig att jag har berättat, nu är det härifrån och framåt jag ska fixa det så är det bara, min kärlek till vinet ska försvinna och min kärlek till livet hoppas jag kommer med tiden.
Nu är det en dag i taget!
God natt fina kämpare!

Tack snälla! ?

Bara för man hoppar på ett tåg måste man ju inte åka med till slutstationen utan du kan ju kliva av nu (även i farten) och ta den lilla smällen för att inte åka med ut över kanten där slutstationen ligger för många! Ta skrubbsåren och sen fortsätter du den vägen där du var och promenerade innan så mår du bra om tre dagar igen! Kanske inte bäst men bra nog för att kunna hålla upp seglet i båten :D

När korthuset rasade.... på semestern var jag på en vinaffär och blev tillfrågad om jag ville provsmaka ett vin.
Jotack tjena.... sen har a-djävulen tagit över...... varför var jag där överhuvudtaget? Skitsamma nu men hoppas bara att jag lärt mig något....

Aaaa köpt B-vitamin ! Förstår bara inte hur baksmällorna blir värre och värre för varje gång. Nu har de gått 19 timmar sen ja drack något och tagit oxascand tog vid 17 då tog jag 2st 5 mg. Skakningarna och allt är helt borta . Har inte hög puls eller så men är bara orolig och ångestfylld och rädd att jag plötsligt ska bli galen och få delirium ??

De vill säkert hjälpa till men i detta läge är det endast du själv som kan göra det största och viktigaste jobbet. Dvs att hjälpa dig själv. Insikten behöver komma från dig själv. Om du framöver faktiskt visar att du vill förändras och vill sluta dricka och även pratar med dina närmsta öppet och ärligt, då finns säkert hjälpen där. Jag hade många arga, ledsna och besvikna vänner och anhöriga omkring mig och fick ibland höra "du måste skärpa dig", "tänk på barnen" etc etc. Min man var vansinnigt arg!!! Det handlar ofta om brist på insikt och kunskap även hos våra anhöriga. Men börja med dig själv. Du är fortfarande ung och har så många möjligheter att ändra riktning. Vad vill du och vad kan hjälpa dig att bryta med alkoholen?
Du är den viktigaste personen i ditt liv, glöm inte det.
Kram
Ellan

.... och det känns som att det drar ner hela mitt psyke i ett svart hål.......

Hur som helst så är jag så tacksam för att ni finns!!!!!!!

Har du oxascand hemma så sluta drick helt och efter 12 timmar tar du en oxascand och sen ytterligare en efter 8 timmar och sen ytterligare en... trappa ut skiten på oxascand, det är ju benso och det ska du ju helt inte blanda med alkohol ens! Så sluta drick helt och trappa ut på oxascand. Tre dygn så har du trappat ut skiten och du slipper ha så mycket abstinens men se till att få i dig mat, vatten och massa B-vitaminer också. Berocca som inköps i en vanlig affär brukar räcka rätt bra. C-vitamin brukar också hjälpa till mot baksmällor etc.

I kväll när vi gick upp för trappan.

- Du är en bra mamma. Jag skulle vilja köpa sådana där chokladhjärtan i en ask och ge till dig för att visa min kärlek.
Det kan man, mamma. Och jag skulle vilja göra det till dig.

Så sa han. Min fina son.
I kväll när han skulle gå och lägga sig.
Efter att han försökt argumentera sig till att få spela Playstation fast det var läggdags.

Men jag sagt nej.

Just då sa han just så.

Fast jag känner mig så trött.
Så otillräcklig.
Oförmögen.
Så full av skuld.

Då sa han så.