Senaste kommentarerna i forumet

Sådana där tillstånd av glädje och upprymdhet på grund av nykterheten är härliga.
Ett slags promillefritt glädjerus.

Fortsätt att njuta av det tillståndet MondayM. Kram!

Galet glad att jag är nykter. Jag sprudlar, sprakar och jag glittrar lite extra.
Inget sug - bara superstark. Inga omvägar. Inga diken. Inte ens ett gupp i sikte.

Vet vart jag ska med mitt liv.
Jag vill ha mitt nyktra liv för resten av mitt liv.

Tacksam.

MM

en erfarenhet rikare Sannah.
Få, om ens någon, klarar av att sluta med alkoholen på första försöket.
Nej du behöver inte starta om, du befinner dig i processen att sträva mot ett nyktert liv. I den processen kan det ingå bakslag.
Ditt var dessutom litet, medans din övertygelse att sluta säkert har vuxit sig betydligt större.

Kram!

Tusen tack :D
Och en vecka är en mycket bra början.
Det är där man gör en förändring, den jobbigaste.

Kram

MM

Trist med ditt återfall. Men tyvärr är det ibland som krävs för att man ska ställa sig upp igen. Och man hamnar till slut i den där återvändsgränden, där man blir tvungen att lägga korten på bordet. Inte lätt. Men du gjorde det. Och du har en bra man. Ni kanske kommer varandra lite närmre med detta.

Du gör ett par steg i taget och det ÄR bra steg. I rätt riktning.

Även om mannen nu vet om (bra där - dörren stängd) så tänk på din nykterhet som din egen. Det är din lever, din hjärna, ditt liv som tar stryk.

Och du har faktiskt många veckors nykterhet. Glöm inte det för att du gjorde ett misstag. Tänk på dina nyktra dagar. Inte de onyktra. Men lär dig att "det går inte". Det kommer aldrig gå och man gör plågan (suget) bara längre och mer utdraget genom att elda på med bensin.

Upp igen i sadeln. Lite starkare.
DU fixar detta. Jag vet det.

Kram

MM

och till slut kommer vi till vägs ände, det gjorde jag i går.
Nu blir det nya tag och vi ska fixa det eller hur?
Stor kram du kämpe!

att börja odla hasch, då kommer det en massa påtända ungdomar och skövlar din trädgård :D
Nä gör som jag odla sallad och grönsaker hi hi, tror det är nyttigare ;-)
Kram

I ett låst förråd, det är så skönt och jag har gjort symbolhandlingen med vinet och hällt ut det.
Mannen sa att det var verkligen starkt att jag berättat och att han ska stötta mig fullt och helt.
Nu är jag trött, tom och nöjd.

Ja herregud vad det händer saker rent fysiskt när vi slutar dricka. Även fast jag var väldigt tillåtande mot mig själv i form av choklad, fika, mat osv så förändrades kroppen. Blicken, ansiktet och kroppen blev förändrad och det uppmärksammades av omgivningen. Jag gick inte automatiskt ner i vikt men ändå blev jag annorlunda. Det blev en vaken och nykter blick jag mötte i spegeln. Utan ångest och med en insikt om att det gick att må bra bara jag gjorde rätt saker för mig och min nykterhet. Min dotter satte upp lappar på badrumsspegeln som vi läste högt för oss själva. Positiva affirmationer fungerar. Och fyllekroppen är borta. Visst är det motiverande med det fysiska men det psykiska måendet jag känner idag slår det mesta.
Önskar dig en fin dag.
Kram
Ellan

Det vara det jag upptäcket, synd att de gör så med
sådana viktiga articklar.
kram

Hej
Jag har inga alkoholtankar och lever ett stilla liv på mitt landställe med lagom mycket att pyssla med. Ändå dyker den upp i bland tanken att gå mot förnuftet,. Inte nödvändigtvis dricka men göra något mot förnuftet bara för att visa att jag har en egen vilja. Något som är lagom olagligt och inte skadar någon annan. Bara bryta det etablerade mönstret. Börja odla hasch vid 73 år ålder kanske vore något. Nej, simma lugnt i den vanliga strömmen är nog bäst. Att vara pensionär är att ha lyxproblem. Sitta och fundera över hur man skall få litet spänning i tillvaron medan pensionen dimper ner regelbundet den nittonde i varje månad.
vänligen
IKaros

Hej Sannah,
Se det som en lärdom. Du skriver att du visste på förhand hur det skulle bli. Kan du så här i efterhand se hur du skulle ha gjort annorlunda för att inte ta till alkoholen som en lösning? Att ta till A som belöning eller tröst är ju den enkla och invanda vägen. Slå inte för hårt på dig själv bara. Du har jobbat hårt med dig själv så fortsätt framåt. Idag är en ny dag.
Kram
Ellan❤️

Tack?

Hej,
Ångesten kan bli din drivkraft att faktiskt ge upp försöken att dricka alkohol. Får vi konsekvenser av vårt drickande så är det inte värt att fortsätta. Att lindra ångesten när den är påtaglig, dagen efter, är svårt. Men börja med att be din pojkvän om ursäkt och var ärlig mot dig själv och mot honom. Sedan handlar det i längden om att förändra sitt beteende. Upprepas konsekvenserna så blir våra ursäkter till slut bara tomma ord. Gjort är liksom gjort men framåt har du möjlighet att förändra.
Styrkekram
Ellan

ska vara

http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Tyvärr är det inte gratis att läsa DN- och SvD-artiklar på nätet längre.

Tyvärr så kom jag inte åt artikeln du tipsade om.
Men tack i alla fall :-)
kram

Det är verkligen en process att sluta dricka och kommit till insikt på riktigt.
Jag ska gå in och läsa det du skickade S T det är säkert viktigt för mig.
Tack Nyckelpiga, du har helt rätt i att han dömde inte utan jag vet att han kommer
att vara ett stort stöd för mig.
Just nu känner jag att jag hänger väldigt mycket på honom, det kommer han att
stå ut med tills jag står på egna ben, han pallar det, men sen är det min nykterhet och mitt/vårt mående
som förhoppningsvis kommer att bli bättre och att vi hittar sätt att leva utan detta helvete
som a ger oss.
Bakdörren är stängd och nu är det bara härifrån och framåt.
Kram!

Hej Gunda! Jag förstår att en del av dig är rädd och orolig... men du har tagit ett gigantiskt steg mot att klara kampen mot a! Bara vi, som är i sin sits, vet nog vad det innebär, det du gjort... genom att berätta för din man har du stängt den där bakdörren som a alltid vill övertyga oss om att hålla öppen. Du skriver att han är väldigt kontrollerande, hur uppfattade du honom när du berättade? På det du skriver låter det som om han stöttar dig och verkligen vill hjälpa dig... av det du skrev lät det inte som om han dömde dig utan ville hitta lösningar tillsammans med dig i din kamp. Att DU tar hål på BiB med stöd av honom är symboliskt. Han bär inte din nykterhet, det gör du, men han finns vid sin sida. En stor eloge till att du vågade!!!! Att du drack i lördags var kanske den sista pushen du behövde för att berätta. Du fortsatte inte idag utan tar tag i allt för att hitta nya strategier för att kunna stå emot nästa gång. Sparka inte på dig själv, sträck på dig och inse vilket enormt steg du tagit! Stor kram

Gårdagen förflöt utan större problem och nu är jag inne på dag tre. Har sovit dåligt inatt och drömt väldigt märkligt och intensivt men känner mig hyfsat utvilad ändå. Det börjar utkristallisera sig någon slags handlingsplan känns det som. Stänga dörrarna som Ellan säger känns viktigt, men jag måste fundera på vilka jag ska berätta för, förutom de få som redan vet hur mkt jag verkligen dricker (ljuger och mörkar för vissa). Dessutom behöver jag fylla upp tiden med att göra annat, och kanske ännu viktigare, tänka på annat är bara på drickandet, hur många öl, jag har och om pengarna räcker till en ny fylla. Gillar matlagnings så jag ska satsa på det, börja motionera mer (kanske gym eller annars långpromenader) och snygga till lägenheten som verkligen behöver det. Det är realistiska mål känns det som. Tar en dag i taget...det viktigaste i hela processen är det här med att stäng dörrarna som jag kommer återkomma till. Ha en fin söndag alla!

Det är en process att sluta dricka och dom allra flesta faller på vägen. Har själv tagit återfall och visst blir man arg och besviken på sig själv men som sagt ska man inte slå på sig själv, det är till ingen nytta. Man får försöka ta lärdom av det. För mig var det en bekräftelse på att jag absolut inte kan dricka.
Jag la upp den här artiklen i tipstråden, läs den.
http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-vi...

Ja det är så skönt att äntligen lagt alla korten på bordet. Han är berövad för min skull.
Säkert är han också chokad över vad jag berättat, han har inte vetat om mitt smygsupande
så det var nått nytt för honom. Han vet ju att jag dricker för mycket då vi druckit tillsammans,
men att jag har plussat på mitt intag utan att han sett har han inte förstått.
Men nu vet han.
När han kommer in ska vi börja plocka bort alkoholen och jag ska skära hål i vindunken framför hans
ögon, den har stått i skåpet och gapat åt mig hela denna månad då jag avhållit mig
tillsammans med MM. Nu ska den inte gapa mer!!!!
Jag känner mig tom, trött och samtidigt lättad. Men jag är också rädd för vad jag gjort
att jag berättat så mycket, är rädd för hans kontrolerande sätt, men nu har jag kastat ut
handuken och det är trotts allt väldigt bra.
Att det skulle ta den här vändningen hade jag inte räknat med, då jag drack i går!!
Härliga ni alla som peppar och alla vi som kämpar tillsammans,
ni ska veta att det verkligen värmer!
Kramar

Nog är det skönt att kunna köra med öppna kort att de man lever med vet att man själv vet att alkohol är ett problem. En kontrollerande omgivning är ett stöd och det kan vara skönt att få stöd i situationer där alkohol tas med av någon annan.
Min man "räddade" mig från en flaska vin som dök upp då vi bjudit över grannarna på grillkväll.
Så bra att du pratade med din man nu har du ännu bättre förutsättningar att lyckas i fortsättningen.
Kram!

Först och främst tack skogsfrun för ditt insiktsfulla inlägg med mycket tänkvärt innehåll. Mycket av det du tar upp ska jag verkligen överväga. Som jag flera gånger skrivit har jag inte mod att läsa igenom hela min tråd. Det blir helt enkelt för känsloladdat.

Att jag är för hård mot mig själv är ett verkligt understatement. Det blir som en reflex att alltid "straffa sig själv" hårdast möjligt när jag druckit. Jag befinner mig på den djupaste botten och lägger mig bokstavligt talat helt platt till marken. Det är fritt fram att sparka på mig från alla håll och jag har inget att sätta emot. Det bästa är naturligtvis att inte försätta sig i sådana situationer.

När det gäller insomningstabletter är det ett känsligt kapitel. Jag har i mitt arbetsliv varit paniskt rädd att inte få "min sömn". Jag har nog nyttjat dessa tabletter ca 15 år från och till. Samtidigt vet jag att jag kan "dra ner" på dessa när jag hållit mig nykter ett tag. Jag är väl ingen storförbrukare av tabletterna. Som mest kanske 1,5 piller per dygn men jag är nu nere på 0,5. Jag har alltid avskytt alla former av tabletter och mediciner. Jag vet också att insomningstabletter sätter sig lite på psyket och man blir inte direkt gladare av dessa piller. Snuset är lite speciellt. Det finns inget bättre än en snus efter en kopp kaffe. Samtidigt blir jag lite speedad av nikotinet och har också svårt att hålla snuskonsumtionen nere när jag väl börjat.

Terapi har jag försökt en gång för ett antal år sedan. Jag tror på behandlingsformen men är också klar över hur svårt det är att hitta rätt person. På landsbygden dräller det inte direkt av välutbildade terapeuter. Ska ändå ta det under övervägande.

När det gäller antabusen är jag mer tveksam. Förutom magproblem upplevde jag ett allmänt obehag med ett "rodnande" över hela kroppen. Jag inser dock att för många är det ett nödvändigt ont i början av nykterheten.

Vänner och gemenskap??? Sanningen och säga har jag inga "riktiga vänner". Till viss del självvalt, till viss del beroende på att det är mer bekvämt att få dricka så mycket man vill när man är ensam.

Musiken har jag dock för avsikt att ta upp. Kanske inte i organiserad form men jag ska i alla fall börja lyssna på all den musik jag tycker om. Det ger mig sinnesro och jag mår bra av det. Inte heller det har jag gjort de senaste åren.

Min perfektionism, som gränsar till mani, är något jag verkligen måste ta tag i. Nu, tex, inför besöket började jag med att sätta upp en lista på allt som skulle göras för att allt skulle "se bra ut". Utan att överdriva kan jag säga att listan blev lång och jag blev lite stressad bara av att läsa allt jag tänkt göra. Jag har bestämt mig för att slänga denna lista och ta det lite som det kommer. Det blir nog lugnast både för mig och gästerna.

Hoppas att ni får en bra söndag/Tjalle

Jag ska klara det här, så är det bara.
Nu har jag erkänt för min man att jag smygsuper och att jag inte varit ärlig.
Jag har också berättat att jag har tagit hjälp av dlm och att nästa gång jag går dit
ska be om medicin för att kunna låta bli.
Han har tagit det mycket bra, vi har diskuterat och han är med på noterna.
Jag är ledsen men samtidigt glad att jag äntligen har berättat helt och fullt.
kram vännen och tack för ditt pepp. Jag behöver verkligen det just nu.

håller jag helt med Sisyfos som postade medan jag skrev. Tror att det skulle väcka mer frågor att plötslig börja dricka igen.