Senaste kommentarerna i forumet

Berra du är för mej en förebild och, ja just en som gått före helt enkelt. Jag uppfattar att du varit nykter länge, du var här då jag kom hösten 2011. Så nog har du väl haft fler nyktra somrar? Och du har alltid verkat nöjd med att vara nykter? Vi får väl alla svackor men nu upplever jag ditt inlägg som en varningssignal. Det är bra att du är ärlig och nog vet du att ingen här skulle hacka på dej! Uppriktig omtanke känner vi för varandra.
Det finns flera tecken i ditt inlägg som varnar för att du kanske undermedvetet planerar för ett återfall. Det finns en ton av att du tycker lite synd om dej själv, du nämner "smaker som du går miste om". Har det bekymrat dej förut? Sen vill du inte bli en "rabiat antialkohol förmanare". Varför skulle du behöva bli det? Varför inte som Adde säger "lev och låt leva". Så tycker jag också det låter konstigt att folk skulle behandla dej som du beskriver, skrika ut om ditt ALKOHOLFRIA VIN. Kommer det faktiskt fortfarande blickar, frågor, gliringar? Du har varit nykter i flera år? Har inte ditt umgänge vant sej? Jag har svårt att ta det där. Det känns som om du bygger upp ett antal ursäkter för att få dricka igen.
Detta känns verkligen förmätet av mej att skriva till dej Berra, som jag ser upp till och betraktar som en auktoritet inom nykterhet om du förstår hur jag menar:). Men det är skrivet i bästa välmening. Jag har också stor erfarenhet av både nykterhet och återfall, både egna och andras. Efter snart sex års läsande har på forum så har jag läst såna tankegångar tidigare. Förebud för återfall. Genom att du är ärlig och skriver så kan du hindra det. Tänka om. Och visst, det kanske inte alls är så i ditt fall. Bortse då från mitt inlägg. Men var försiktig!

Om du viste vad ditt svar gör för mig nu. Jag är arg jag är ledsen
men jag har kommit en jättebit på väg.
Jag behöver stödet och jag känner att jag har den från dig och andra
här. Tack så oändligt mycket!!
Jag har berättat mer för min man mer nu än jag gjort på länge, länge!
Jag vet att han kommer att bli väldigt kontrolerande på mig nu, men det är
kanske det jag behöver. Jag har stängt bakdörren nu, ska kanske säga äntligen.
Nu får jag ta konsekvenserna av mitt drickande fullt ut.
Jag försöker att inte slå på mig, utan jag känner att det blev en stor lättnad
att berätta.
Jag har tagit upp att jag skriver här och han säger att jag har förstått det då jag
har antytt det tidigare.
Jag har även sagt att jag förstår att han blir drabbad, även om vi inte har pratat om
det. Det är så som så många säger här, att anhöriga vet mer än man tror.
Kram finaste Pi !

8 år och drygt 3000 inlägg i din tråd. Fantastiska inlägg som i mångt och mycket beskriver glädjen och lyckan i att inte dricka. Försökte bläddra tillbaka i din tråd för att se om det fanns några svackor, men med så många inlägg och den här uppkopplingen hann jag bara till 2013. Där hittade jag en fundering på drickande... du beskriver rastlösheten i dig. Att du har svårt att njuta i stunden och att det kanske är just därför som du drack. Jag känner igen mig i det. Lugnet som infinner sig. Det är nog det jag vill åt.

Du har varit lite av en Guru här på forumet och ditt senaste inlägg gör mig lite bekymrad. Vem är jag att prata, jag har ju inte ens själv bestämt mig för att avstå helt? Det kanske är just därför jag kan prata eller ska prata. Det är en farlig väg att gå. Du skriver att du missar smaker etc... att du skulle slippa att känna dig annorlunda... och ja, det är väl precis det jag känner också när jag nu inte kan bestämma mig för att sluta. Men när du som varit nykter så länge och sjungit nykterhetens lov skriver det så känns det bara fel. Smaken? Ja, kanske... men när det sedan går överstyr och man dricker för berusning då är det absolut inte smaker det handlar om längre.
Passa in? Men ärligt hur viktigt kan det vara? Du väcker kanske mer uppmärksamhet nu om du börjar dricka efter 8 års uppehåll?
Ta dig en funderare till du Berra och läs tillbaka i din tråd.
Om vi nu drack/dricker av lite samma anledning -avkopplingen så finns den givetvis i alkoholen, men jag får en oro i kroppen dagen efter -även av mycket små mängder. Jag sabbar min sömn och triggar begäret efter mer för att få lugn. Nyktra morgnar är underbara. Och när man dricker flera gånger i rad, händer något helt annat... jag är övertygad om att effekterna av a sitter kvar i hjärnan långt efter att promillen gått ur kroppen, så varje gång man dricker så får man lite mer påslag om det sker ofta. Då halkar jag tillbaka i osunt drickande. Inget jag rekommenderar. Så fundera du en stund till på vad det är värt att passa in. Risken är att du gillar lugnet i kroppen och själen till en början.

för det där lilla återfallet.
Jättebra att du vidtar åtgärder, med inlåst alkohol.
Bra att du är arg och ilsken på dig själv. Det visar ju att du vill leva nykter.

Sett över en längre period, så går det mycket bättre nu än tidigare för dig Gunda.
Därför är det bara att du fortsätter att bygga på den nykterheten som du kommit så långt med.
Du kommer att fixa det här.

Kramar!

Och du har varit en bra förebild för mig.

Med 14 månader! Så befriande. Det har varit värdefullt att få följa dig för min del, sedan du hittade hit! Fortsatt fin sommar!
//PP

En ny insikt.
Jag föll i går drack inte så jag fick black out.
Men jag var inte nykter!!!!
Jag är arg och ilska för mig är kreativ.
Nu har jag pratat med mannen och vi ska tömma huset på alkohol. Han får bära ut allt alkohol ner i källaren och han tar hand om nyckeln. Han ska heller inte låta sig övertalas att hämta nått om jag ber om det.
Nu är det en öppning känner jag.
Jag vet att han blir kontrollerande i överkant men det är nog det jag behöver just nu.

Inte här för att "hacka", fast inte utan att din uppdatering väcker några tankar ;-) Har funderat till och från på vad som händer långt in i nykterheten. Varför vissa förblir helnyktra, andra återvänder till alkoholen i någon form. Och så den grupp som är så vanlig med.... De som efter många nyktra år tar återfall, värre än värst. Trodde nog i början att det inte var så vanligt, men förstår att det är det.
Pi har ju skrivit om det, kanske är det på något sätt ännu jobbigare än att outa sig första gången? Men jag förstår dessa tankar du bär på helt och fullt. Kanske är det lite av anledningen att vi inte vill/kan vara ärliga med anledningen till vår nykterhet? Just för att det blir så jobbigt om vi senare skulle bli stämplade som alkisar som tagit återfall. På något sätt är det mindre problematiskt i omgivningens ögon - att ha alkoholproblem och inte göra något åt saken - än att ha en lång nykterhet och börja dricka igen?!
Kanske röriga tankar, men någon som har haft problem med drickandet och får det igen är kanske "dubbelt svag" när det ska bedömas av andra?
Ta vara på dig Berra

Att din lördag blev så bra. Vi var på marknad och åt lunch ut.
Men min dag blev inte så bra.
Tyvärr

jag inser inte med problemet med vad andra tycker om mig ? Det är enbart deras problem, inte mitt. Jag lever mitt liv och de får leva sitt : Lev och låt leva.

Och grattis till sex veckor! Så bra jobbat! Du förtjänar verkligen känslan av frihet!!
Kram?

Tycker du gör ett fantastisk bra jobb!! Det räcket verkligen att säga nej tack! Ska komma ihåg det :)
Fortsätt din väg fram och jag tror många blir imponerad av dem som säger nej! Många kämpar med alkoholen!
Kram

Varför söker han bråk? Jag har mycket svårt att hantera när nån ger sig på barnen, då är det svårt att hålla sig lugn. All styrka till dig!

in i min sju år långa nyktra period förändrades min inställning till alkoholen. Den blev oväsentlig på något sätt, jag brydde mig inte längre om vad andra människor hällde i sig; det var inte min grej och intresserade mig helt enkelt inte. Så för husfridens skull brukade jag ta in ett glas vin som alla andra men jag hade också ett glas vatten som var det jag de facto drack av. Vinglaset fick stå orört. Det verkar som om det är väldigt viktigt för många människor att alla dricker, men när dom väl förvissat sig om att samtliga har vin i glasen är det ingen som håller koll på om det blir urdrucket eller ej. Det brukade heller inte vara några problem att, med glas i hand, göra sig ärende ut i köket till exempel, och hälla ut en del av innehållet. Livet blev så mycket enklare på det sättet, jag hoppas hitta tillbaka dit någon gång.

Det betyder mycket att ni skriver!
Jag gjorde en stor prestation igår och visste att det skulle ta alla mina krafter! Visste redan hur det skulle sluta..
Det var inte värt det alls.
Kram alla?

att jag kan ha gjort ett misstag. I över tjugofem år har jag bott i lägenhet i stadsmiljöer och har anpassat mig till det livet. Jag har aldrig varit någon sommarperson, jag uppskattar inte värme och jag uppskattar definitivt inte att trängas med tusentals andra människor i parker och på stränder, så somrarna har jag tillbringat inomhus, framför datorn, med att jobba. Så, min vana trogen har jag tagit på mig en hel massa jobb även denna sommar men mycket tidigt insåg jag att jag trivs alldeles för bra här ute på landet. Det är svårt att få något gjort när man har en alldeles underbar natur precis utanför fönstret.

Så jag har levt med konstant dåligt samvete hela sommaren, jag vet att jag borde sitta inne och jobba men det är ju så härligt där ute, bara några steg bort. Här där jag bor är det dessutom tämligen svalt även när solen tittar fram, jag tror inte jag har sett termometern visa över tjugotvå grader någon enda gång hittills. Perfekt för mig. Jag skulle vara lycklig som en ko på vårbete om det inte hade varit för det där mörka molnet av jobb som hänger över mig. Jag kan inte riktigt njuta av varken det ena eller det andra, är jag ute i trädgården så skäms jag för att jag inte jobbar; jobbar jag så längtar jag ut.

Frågan är om inte det här har spelat en roll i mina återfall dessutom, jag inser nu att det är viktigt för min nykterhet att må bra; jag kan ta motgångar om dom är temporära eller möjliga att lösa över en förutsägbar period, men att ha den här gnagande olustkänslan i bakhuvudet under en längre tid är dåligt. Så nu har jag bestämt mig; jag ska klara av de åtaganden jag har, men när det är klart någon gång nästa år ska jag gå i pension, på riktigt. Jag ska lägga min plikttrohet åt sidan och satsa på mig själv. Jag är definitivt redo.

Ha en bra dag!

Tack för dina ord :D. Ja, jag tänkte ta upp det med honom om han säger så igen.. då tänker jag fråga rätt ut om han stödjer mitt drickande nu helt plötsligt.. Hade faktiskt tänkt vara riktigt elak om jag får tillfälle.. fråga ngn kollega om en tom flaska jäger, fylla den med vatten och sen bara halsa ur den bara för att se.. men det väntar jag med ett tag :).

Nåväl :D. Nu är det faktiskt dag 14!!! (15 beroende på hur man räknar, jag räknar från sista gången jag drack och det var vid halv ett ca, natten till söndagen).
Kan äntligen sova ordentligt :D. Känns som att kroppen har förändrats. Men det kanske bara är önsketänkande från min sida :p. Min mage mår bättre också :D. Suget är det upp och ner med.. Men jag skulle lika gärna kunna dricka alkoholfritt :).. Är inte ute efter ruset utan smaken :).

Hoppas att ni alla har haft en bra helg! :D

för dig Konstnären?
Längesen du uppdaterade här inne på forumet nu.

Hoppas att du har en bra och skön sommar. Var rädd om dig. Kram!

Jag har läst i forumet sen i julas när jag inte längre kunde blunda för min sambos smygdrickande. Ska inte dra det här MEN när jag nu ligger sömnlös och ser att du ska "överleva" en vecka utomlands... gör det inte!!! Kl 07 imorgon lyfter ett plan mot Medelhavet. I en familj sitter där bara 3 av 4 i vår familj: jag & mina barn.

Vi skulle åkt alla - men efter en katastrofhändelse i torsdags där några vänner till oss insåg att min sambo har grava alk.problem så har de klivit in och rört om. Och tack gode Gud för det! Annars hade jag kanske inte kunnat stå emot sambons eländiga uppsyn när jag igår så att han inte får följa med på semestern utan att han måste ta tag i sina problem.

Lång historia lite kort, tidigare ikväll gick han motvilligt med på att åka med vår vän till psykakuten. Han kom inte in. Fick blåsa och hade sjukt höga siffror - fast han sagt att han inte druckit en droppe sen u torsdags.

Så jag åker själv med barnen om drygt en timma. Kan inte sova - så skakad över hur det blivit om han faktiskt åkt med. Han är värre däran än jag fattat.

Så därför Lindis, blev din kommentar om utlandsvecka min tipping point att bli medlem. Och jag hoppas att min insikt kan få dej att inte låta mannen åka med.

Kram!!!

Jag har läst hela din tråd och blev väldigt berörd av den. Du skriver så bra och öppet och ärligt om den berg-och-dalbana du gått igenom de senaste åren med dina ansträngningar att sluta dricka. Det är några saker jag funderar på när jag läser din tråd:

Jag ser mönster och funderar på om du kan tänka dig att utforska fler möjligheter till att vara nykter?

T ex efter en fylleperiod/återfall är du väldigt hård mot dig själv. Du har enorma krav på dig själv, ångestnivåerna är skyhöga, du städar och fixar för att rena dig själv och för husfriden, och när du ändå är igång så vill du minska på dina mediciner/insomningstabletter, på snuset et c när du kanske istället behöver just de mindre farliga sakerna mer? Kanske den här självpålagda perfektionismen är en bidragande orsak till att du behöver "ventilera" längre fram genom ett återfall? Det blir för mycket helt enkelt och i kombination med att hjärnans signalsubstanser är helt "fucked up" efter alkoholmissbruk så är det därför det blir som det blir?

Jag tänker att du kanske skulle kunna prova terapi för att bli snällare mot dig själv och någon form av medicin som hjälper din hjärna under den tid som signalsubstanser mm är helt åt helvete. Och du behöver kanske ditt snus och dina insomningstabletter och mer därtill? Finns det ingen beroendemottagning där du bor som erbjuder terapi och annat stöd?

Jag funderar också på vad du gillar att göra, bara för din egen del? Du skrev någonstans att du hade hållit på med sång och spelat piano när du var yngre? Kanske går det att ta upp något sådant? Börja i en kör t ex: repetitioner ett par gånger i veckan, nya vänner, intensiva rep inför konserterna mm. Det är härligt att sjunga. Det liksom lyfter hjärtat ur bröstet. Eller finns det något annat? Kanske en barndomsdröm? Bilar? Båtar? Golf eller tennis? Det handlar om att på naturligt väg skapa massor av må bra känslor som bleknar ner och ersätter det rosafärgade skimret runt alkoholen.

Du skriver nästan ingenting om vänner och gemenskap. Kan du hitta fler sammanhang i så fall t ex inom nykterhetsrörelsen? Föreningslivet är till stor del nyktert det med. Kanske finns det något där som kan vara intressant?

Antabus, jag vet att du inte mådde bra av det och det kanske inte funkar med dina magproblem? Men när jag läser i andras trådar så har de som vill sluta verkligen ett stort stöd av antabus. Kanske du kan ta upp det med din läkare igen eller prata med någon på ett beroende centrum eller en ny läkare? Ta reda på orsakerna till att du mådde dåligt av det? Om du får ordning på din mage kanske det funkar bättre t ex. Ge det en ny chans? Det finns även andra mediciner t ex campral som en del använder. Kan du överväga att prova något sådant? Du kör ju detta rejset helt själv som det är nu med lite hjälp av AA, så ta all hjälp du kan få tänker jag.

Kunskap om beroende: När jag läser vad du skriver så tycker jag att du lägger väldigt mycket skuld och ansvar på dig själv som att du tror att alkoholberoende är helt viljestyrt och det är också det som gör att du blir så hård mot dig själv. Jag tänker att om du lär dig mer om hur beroendehjärnan fungerar så kan du istället göra allt för att ett återfall inte ska inträffa men också förstå att det inte är 100 % viljestyrt och säkra upp för det, undvika risksituationer, minska stress, "komma ut" et. c. Det finns mycket på youtube att kolla på. Ska se om jag kan klistra in någon länk.

Det var det jag tänkte på just nu. Du vet väl att det inte finns NÅGON som kan vara så snäll mot dig som du själv? Att du inte kan få en bättre kompis som kan tillgodo se dina behov på samma sätt? För det finns INGEN som känner dig och dina innersta drömmar så bra som du själv gör. Var snäll mot dig själv: fortsätt vara nykter och uppfyll dina drömmar <3

Du får ursäkta om jag klampat på med mina tankar, eller om jag missuppfattat något du skrivit. Jag är ny här och har bara läst din tråd en gång och det är sent på natten nu. Men jag hoppas att du förstår att jag menar väl.

Jag tänker också att du ska skriva en självbiografi, bara för dig själv till att börja med. Du skriver fantastiskt bra och det skulle också kunna fungera som en slags egenterapi tror jag.

Önskar dig all lycka med nykterheten! Fortsätt skriv här och håll oss uppdaterade!

...och första veckan av semestern redan i backspegeln.
Jo, jag har det fint och allt är som det brukar en vanlig sommarstugesemester...
Axlarna ömmar av solsvedan, anklarna fulla av sårskorpor från sönderkliade myggbett, ständig skäggstubb och ett hår som blir blondare för var dag som går, inflammerade stickor under fotsulorna och skavsår och blåsor efter "händiga Harry's" framfart.

Ja det är precis som det brukar, ständigt skitig och fläckig, och vet ni?, jag trivs.
Sommaren som var lite trögstartad har nu kommit med full kräma, man till och med längtar efter en rejäl regnskur då gräsmattan tämligen skriker efter törst, vattentunnorna är tomma sedan länge och grundvattnet lägre än på länge, så de får törsta de stackarna.

Men vet ni, årets projekt är i land, dass, dusch och bastu är till 99% klart, och det blev så himla bra och förbaskat fint.
Tid och kostnadsprognos sprack med det dubbla, och relationen till grannstugan fortfarande ansträngd.
Men jag tror också att det blev en bra lärdom, lita inte på prognoserna och ta ingen skit, sätt gränser för vad man kan acceptera.
Är andra griniga, så är jag det tillbaka.

På alkoholfronten?, ja vad ska jag säga?, jag håller på att resignera.
Har druckigt en treochenhalva frivilligt, smakar på drinkar och viner och en sipp staketpilsner (III) ibland.
Bara någon mun för att bilda mig en uppfattning, tycker inte om alkoholsmaken fortfarande men tänker och tycker att det finns så många smaker som jag måste förbise hela tiden, sådant som jag går miste om.
Jag vill inte åt berusningen trots att jag dessemellanåt kan längta till den, jag är fortfarande rädd för mitt alkoholberoende ska triggas igen, men vill inte vara rabiat promitiös antialkohol förmanare, det ska inte behöva svartna framför ögonen då någon pratar om alkohol och jag ska inte behöva gå i försvarsställning hela tiden.
Svårt att förklara men jag vill vara lite mer liberal i mitt ställningstagande när det kommer till alkoholen.
Jag önskar att jag skulle kunna avnjuta ett "vanligt" glas vin till maten utan att behöva krångla till det och utmärka mig med att vilja fråga om något alkoholfritt alternativ, det har blivit jobbigt att vara annorlunda, och få folks gliringar.
"Här Berra har du ditt ALKOHOLFRIA VIN" behöver inte värden eller värdinnan skrika ut över hela sällskapet, då kommer frågorna och jag känner mig utpekad, blickarna och deras fantasitankar får full sprutt.
Nä jag vet inte, men jag känner mig trött på det hära, kanske är det en gardsänkning från min sida för ett framtida återfall, vem vet?
Kanske en anledning till att jag inte har "orkat" skriva på ett tag på forumet, har kännt mig billig och oansvarig i mitt utlåtande.
Men så är det, och jag låter sanning gå före högmod, varför hymla med äkta känslor.
Inte mycket till stöd som inlägg, jag vet, så varsågoda börja hacka nu!

Men vem vet, kanske har det principfasta gått över till någonting annat, att ta hand om helheten, se över sina brister över lag.
Det finns ju andra saker som har kommit i kölvattnet av nykterheten, en insikt om att ta hand om både kropp och själ.
Psykiskt har jag lärt mig att landa mycket mjukare nu, och ta saker för vad de är och inte alltid på ett personligt plan.
Forumet har varit och är fortfarande ett enormt stöd, inte bara på ett alkoholhaltigt sätt, utan för det sätt jag har lärt att känna många nya personer via skrift på ett mycket djupare plan.

Det finns saker som återkommer varje år i mitt liv, sommaren är en, men en sommar utan fylla är ganska så ny för mig.
Älskar rutiner och traditioner men hatar att fastna i något där jag inte trivs, det skapar blandade känslor.

Berra

Det hade varit trevligt. Nu har jag rött ansikte och bröstrygg, bruna underarmar och kritvita ben ha ha. Inte så snyggt. Men jag har inte heller känt mig motiverad att ligga på stranden och exponera hullet. Nästa år kanske det blir annorlunda :)

Tack Morgondag och god natt!

Hej skogsfrun och lycka till med ditt livs bästa beslut!

Tänkte komma med ett tips som kanske låter konstigt men jag tar ibland en postafen (åksjuketablett) på kvällen. En biverkning av den är trötthet. Känns ganska harmlöst och dessutom håller den i 12 h så ska jag åka bil eller buss dagen efter slipper jag åksjuka som jag annars lider av.

Lycka till med allt ?

Ja fortsätt din nyktra resa ?förstår att det känns tråkigt att du drack men det var åtminstone inte mycket och du tänker inte fortsätta dricka. Du klarar det ❤ din nyktra stig finns framför dig redo för dina fotsteg ?

..., du fick heta Skogsbrun...., kanske stämmer så här i sommartider..., nu har jag ändrat i alla fall ;-)!