Senaste kommentarerna i forumet

Ja jo dom säger att de krävs mycket . Men de så jobbigt att man blir skakig ? De känns som att de typ rycker i nacken och man har svårt att typ fokusera . Är de här vanlig bakfylla? För när man pratar med andra så säger Alla att dom
Blir skakiga ? Ja Aså problemet är att de alltid blir så mkt alkohol och ja är så känslig i mitt
Mående så ja mår asdåligt dagen efter . Har tagit 2 oxasacand för panikångesten . Men vet inte ska man sluta dricka helt ? Eller vad är tanken ... man gillar ju vin ?

Tänker på er också även om det känns tungt att logga in. Tänkte jag skulle uppdatera min tråd med vad som händer. Det går inte så bra för mig tyvärr. Inte så att det hänt något dramatiskt men jag har druckit vid ett antal tillfällen då jag är för svag just nu för att avstå vilket känns jättejobbigt. Jag har inte druckit jättemycket någon gång och inte haft några luckor eller tappat kollen eller så men det känns som jag blöder inombords.... vill så gärna vara så stark som jag var i juni och avstå. Hatar verkligen detta förbannade gift....

MM, Vapenlös och vinärgott. Vi blir alltså snyggare, liksom föryngrade, rika, får en massa kul saker att göra och mer energi. Och inte minst får vi fatt på de äkta dopaminkickarna igen. Bara det borde väl vara anledning att vara nyktra? Eller hur :D!

Ja jo dom säger att de krävs mycket . Men de så jobbigt att man blir skakig ? De känns som att de typ rycker i nacken och man har svårt att typ fokusera . Är de här vanlig bakfylla? För när man pratar med andra så säger Alla att dom
Blir skakiga ? Ja Aså problemet är att de alltid blir så mkt alkohol och ja är så känslig i mitt
Mående så ja mår asdåligt dagen efter . Har tagit 2 oxasacand för panikångesten . Men vet inte ska man sluta dricka helt ? Eller vad är tanken ... man gillar ju vin ?

jag har gått med i fb- gruppen, köpt boken Sockerbomben i din hjärna, läst, och konstat erat att om man byter ut ordet socker mot alkohol går det nog att sluta med det också, ingen större skillnad. Boken rekommenderas.
Håller mej hyfsat flytande utan kolhydrater, men får jobba mycket med "tänket", lyssnar mycket på min "fan" på axeln som viskar i örat på mej (ja, samme lille jä-el som satt och viskade saker om alkohol i örat på mej), måste lyssna vad han säger för att kunna anlägga tanke- moteld. Mitt tänk om en liten jä-el på axeln kom sej ur att jagi början när jag skulle försöka sluta dricka satt och läste, och läste, dagar, nätter, jämt! på forumet, nya trådar, gamla trådar, så mycket jag orkade. Och det kom en liten röd tråd. De flesta som drack kände sej nästan "fjärr-styrda" när de tog sej till bolaget eller krogen, de ville egentligen inte, men hamnade där ändå. Efter lite klurande och ännu mer läsande kom jag på att det för mej kändes som om det fanns nån som viskade i mitt öra vad jag skulle göra. Började försöka lyssna på det där viskandet, det GICK att lyssna efter lite träning.
Min högst amatörmässiga tolkning av viskandet var att det var den gamla hjärnan som tagit över drickandet, gjort det till auto-pilotstyrt. Cykling är fruktansvärt jobbigt att lära sej, hela kroppen, alla muskler, balanssinnet, tungan - ALLT är inblandat i cyklandet INNAN MAN KAN! När man KAN cykla sker alltihopa utan att man tänker på vad man gör.Det har förpassats till autopilot- stadiet i gamla hjärnan. Då behöver inte vår nya, moderna hjärna lägga nån energi på att hantera cyklandet, den kan pyssla med annat. Allt som blir automatiserat såg jag som drivet av stenåldershjärnan, så även behovet av alkohol.

Den gamla stenåldershjärnan är just vad det låter som - från stenåldern. Min har även ett språk som påminner om det. "Öhhh! Öl!! Där!" lät det i örat när jag passerade ett systembolag. När jag väl hade lärt mej lyssna på f-nskapet var det också lättare att avfärda den. Jag kontrade med nya moderna hjärnans bild av vad som skulle hända om stenåldershjärnan fick fortsätta med sitt destruktiva drickande. Stenåldershjärnan tystnade så småningom...

Så nu jobbar jag med att anpassa min moteld, håller på att skapa mej bilder att visa stoneage- hjärnan i avskräckande syfte. Återkommer om det...

Kram!
MB

Sätt dig själv och det du vill först. Vad kommer vara bra för dig?

Problem försvinner inte i och med att man flyttar. De flyttar oftast med. För problemen bor i en.

Jag har levt med en beroende man som missbrukat droger, alkohol och spel. Han har också bipolär sjukdom. Skoven kommer och går. Och de gör att det är lätt att självmedicinera då.

En gång för länge sedan flyttade jag med honom långt bort från allt mitt. Det var förödande för mig. Jag blev bara ännu mer ensam och han blev värre i sina beroenden.

Jag har lämnat. Men gjorde det allt för sent. Jag har förlorat så många år. Och mig själv. Skulden för det jag har utsatt mina barn för äter av mig varje dag.

Om du läsa mer om mina erfarenheter om du tror det skulle kunna hjälpa kan du kolla in min tråd under anhörigsidorna. "Nu är jag fan arg" heter den.

Jag hoppas du lyssnar till dig själv!

Det finns en bok som heter Feeling Good av David D Burns, som jag hade mycket glädje av. Den lär en verkligen att mota perfektionist-Olle i grind. Jag rekommenderar den starkt om du orkar läsa. Den är på engelska och det är en slags arbetsbok med många listor mm att fylla i. Den hjälpte mig mycket att bli snällare mot mig själv.

Ha det fint Tjalle!

Krävs mycket för delirium normalt. Men drick inte två flaskor utan mindre och mindre så trappar du ut om du är orolig. Dagar med ngt glas är ju inget drastiskt. Men skriv och ordna upp det hela. Ta det lugnt bara.

Ville bara poppa in och heja på dig. Har du räknat ihop dina nyktra dagar någon gång? Jag menar, det kanske peppar för fler? :)

Jag har kommit till en punkt nu att antingen så gör han en helomvändning till 200% ( tvivlar jag på) eller så går jag!!
Jag har anmält intresse på en del lägenheter.
Jag tror det jag tvekar på är det ekonomiska. Samt att han har sagt flertalet gånger att jag hade aldrig klarat att bo utan honom..
Men jag har bestämt mig! Efter resan så blir det så.
Kanske dumt att åka med honom MEN barnen är inställda på att resa tillsammans nu. Om en vecka tar jag tag i detta!

Gör det bara. Sluta helt. Ta hjälp om du behöver!

Skriv här så får du stöd!

Hej, jag har inte varit i en liknande sits utan går på mitt bondförnuft.

Jag kan förstå att han vill flytta men jag tycker inte du ska göra det om det betyder att du kommer längre ifrån de som kan stötta dig. Om han inte tar tag i sitt missbruk innan ni flyttar är sannolikheten stor att han fortsätter på den nya orten. Alkohol är inte svårt att få tag på, inte annat heller. Det hittar man snabbt på en ny ort bara man vill. Ställ ultimatum om behandling: antabus, AA/NA och allt annat som han hålla honom borta från missbruket samt att han måste ta tag i sin bipolaritet annars tänker du inte ens överväga en flytt. När han hållit sig helt och fullt nykter och "frisk" ett år eller så kan du börja fundera på det.

Sen tycker jag egentligen att frågan handlar om huruvida du vill flytta? Av någon anledning låter det inte så och då tycker jag att du ska gå på din känsla.

Du kommer först! Fortsätt skriv.

Så bra att du har hittat hit, kanske behöver du hjälp någonstans ifrån också ,precis som detgårbättre skriver. Du måste vara snäll mot dig och ta hand om dig!!

så är det ju egentligen inte DEJ det är fel på - det är alkoholen som ställer till det för dej, din hjärna har byggts om av den för att ditt belöningssystem ska anpassas till alkohol. Det är alkoholen du ska bli arg på, inte dej själv. Om du läser lite i din tråd, och tar upp och följer den tråden att alkoholen är orsaken till alltihopa, så kommer du se en röd tråd. Nysta i den. När jag med hjälp av det här forumet lyckades bli nykter berodde det på just det - att hitta orsaken till att man dricker. Och den enda orsaken råkar vara just det - belöningssystemet är kapat av alkoholen. Man dricker för att alkoholen byggt om hjärnan, hjärnan har byggts om för att man dricker alkohol. Lägg skulden där den hör hemma, INTE på dina egna axlar,utan på alkoholen. Det hjälper att bli redigt förbannad på den...
Kram!
/MB

Det var bra att du berättade för hans mamma även om hennes reaktion inte stöttar dig och barnen precis. Kanske blev hon lute överraskad och chockad och reagerar med att bagatellisera hans alkoholism. Förhoppningsvis kanske hon kommer på andra tankar och kan vara ett stöd för sina barnbarn om inte annat...
Tyvärr tror jag du måste dra det stora lasset själv.
Om du tänker efter, vad har du att förlora och vad har du att vinna?
Vad är det din supande man ger dig och barnen som ni inte skulle klara er utan?
Jag har under denna somnar bott själv med min son och min alkisman har bott i ett eget boende. Han vägrar förstå varför, men det är inte viktigt för mig jag skuter faktiskt i om han dricker eller ej. Nu bor jag ochcsoben för oss själva och det är bara skönt och lugnt och jag behöver inte växla mellan att antingen vara rädd, ledsen, arg, hoppfull eller besviken. Jag kan vara huvudpersonen i mitt liv och han får göra det han tycker känns viktigt- att dricka

Tack alla för pepp och stöttning! Det värmer inombords och stärker min strävan att dricka mindre. Nu har jag så gott som klarat femte veckan också.
Men det var nära att jag "föll" i fredags. Jag var ute på ett musikevenemang på kvällen. Drack alkoholfri öl innan och endast en folköl där (som räckte i flera timmar). Men när jag kom hem satte suget in rejält. Den gamla ovanan "att varva ner" med en öl eller ett glas vin (som kunde bli 2,3,4, 5... och sen minnesförlust..) gjorde sej påmind. Som väl var hade jag inget starkare än alkoholfri öl hemma. Och jag kunde varva ner ändå! Har sen haft en bra helg, joggat, umgåtts med brorsbarn, varit på loppis och marknad, mm. Känner mej utvilad och nöjd. Glad att jag klarat av "demonen A" även denna veckan.

Du skrev i min tråd så jag blev nyfiken på dig och skriver i din :).

Så bra att du funderar på att i terapi. jag har tänkt göra det i åratal men kan inte bestämma mig för vilken form: korttid eller vanlig psykoterapi? Jag vill heller inte göra mig mer sårbar än jag redan är så helst inget som skapar kriser, för då vet jag hur det blir. Rätt vad det är kanske jag börjar hitta anledningar att börja dricka igen. Nej, det får vara något lugnt och vuxet som inte drar fram barnet i mig.

Jag tycker du är superstark och att du har bra koll på dig själv. Du kommer att lyckas, snart är nykterheten en sådan vana att det blir för främmande för dig att dricka igen. Kram!

tid du nu har tagit ! 14 månader är för oss en rätt lång tid men ändå är vi bara barn i början :-))

och tänk efter ett par gånger till, dina tankar håller på att lura dej tror jag. Jag tycker som Adde, lev och låt leva, du vet ju vad som egentligen är bäst i längden för dej...
Kram på dej!
/MB

Pratade med hans mamma idag. Kunde inte hålla tyst utan sa till henne att efter Spanien om Han inte skärper sig regällt så går jag.
Så säger hon men stötta honom istället, han behöver sin familj. Så tänk på att stötta honom. Sa till henne att han är inte alltid så snäll,men då sa hon bara att så ska det ju inte vara. Men tänk på att stötta honom ?

Du vill och orkar. Det viktiga är inte om någon läser men du får uttrycka dig i skrift.
Men här läser vi och du får alldeles säkert svar.
Heja dej och bra att du är här.
Kram

Heja dig! Jag kommer läsa och låta mig bli inspirerad av dig!!

Jag slutade dricka i februari. Jag bara bestämde mig efter en snefylla och så blev det. För några veckor sedan vacklade jag lite och tänkte att kanske är jag en av de som kan ta några glas?

Som tur är så tystade jag den rösten ganska snabbt. Det bästa med att sluta är att slippa suget och alkoholtankarna när man väl tagit första glaset. Då riktas mitt fokus på A och bort från annat. Därför kan jag aldrig mer ta första glaset, för den kampen vinner jag sällan.

Man får kraftiga dopaminkickar av alkohol, men också av andra saker såsom mat, rörelse, värme och närhet. Kanske inte lika kraftiga men man slipper bakfyllan. Själv så joggar jag. Att springa lopp ger en så himla häftig kick :) och i flera dagar kan man känns sig duktig och bra istället. Ser fram emot din resa, kommer följa den! Du är grym! Och lika beslutsam som jag var, jag är snart inne på 6 månader.

Vist är det så att ha stödet hemma då är det lättare både i själen och i det praktiska. Jag har verkligen varit öppen och jag får stöd det är så skönt. Att kämpa ensam är en omöjlighet i längden.
Nu är det nya tag och det börjar kännas som en verklighet att jag en dag är helt nykter.
Kram fina du.

Jag håller med. Du och barnen ska inte åka med honom.
Han ska eg vara den som är hemma, men han verkar ju skylla allt på dig och barnen så du får nog sätta dig i förarsätet.
Kissar i sängen är ju inget konstigt då pojken antagligen känner fruktansvärd stress både inför sin pappas obegripliga beteende för en 8- åring, och att du verkar tolerera vad som helst.
Jag låter hård, jag vet det, men jag " blundade" alldeles för länge och det höll på att gå åt helvete helt enkelt.
Nu får du steppa upp och göra det du måste.
Dun karl får skylla sig själv.
Du kan inte göra någonting sim kommer att ändra hans drickande vad han än säger.
Ta hand in dig och dina barn!