Senaste kommentarerna i forumet

Det är svårt att förändra sig själv och se sig själv. Men så mycket man lär sig. Och så mycket friare livet är och kan bli! För att förändra någon annan är omöjligt.

Att hitta hit har för mig också varit mycket bra. Ett perfekt forum för att fortsätta sätta ord på allt. Jag har ett stort behov av det nu. För jag har aldrig gjort det förut. Och att också känna så mycket igenkänning. Det ger mig mycket.

Sitter här i högsommaren och tänker på återfall. Hur olika de kan se ut och hur lika de i grunden är. Och att det gäller att komma tillrätta med dem för att få en varaktig nykterhet, en nykterhet som bara är.
Minns en god vän som efter 20 års nykterhet föll för ett glas cointreau på ett flyg. Han söp sedan i över ett år i sträck och miste arbetet. Lyckligtvis kunde han sluta och levde de sista åren som aktiv i NTO.
Minns hur jag själv efter 11 års nykterhet bestämde mig för att prova en flaska vin mest för att jag hade tråkigt. På några månader var jag tillbaks i det gamla mönstret.
Minns, minns och läser om återfall men blir ändå inte klar över mekanismerna.
För min egen del kan det vara så att jag helt enkelt bara vill bryta mot förnuftet. Sluta att vara kontrollerad och kasta mig ut utan säkerhetslina. Men jag vet ju att det alltid blir platt fall om jag överlever.
Nej, nog om detta. Jag vill i stället glädja mig åt alla som är här på forumet och åt allt jag fått i övrigt. Sambo, barn, barnbarn. Och sedan detta att få vara frisk om jag undantar alkoholismen som jag faktiskt kan undvika.
Har ingen tanke på att dricka vilket är skönt i sig. Vet hur det är att kämpa med tvångstankarna kring flaskan. Flaskan förresten numera har djävulen själv försett oss med Bag in Box. Jag är säker på att denna förrädiska förpackning skapat många beroenden, inte minst hos kvinnor.
Ja, det var litet funderingar i sommarnatten.
Ikaros

med anhörigbehandling! Går också på en form av sådan, enskild variant! Lagt så mycket tid på att förstå någon annan men fokuserar nu på mig själv! Som du säger: redskap! Lycka till MCR!

Är helt fascinerad över hur bra Baklofenet verkar.

Visst, jag sitter och trycker i mig några folköl bara "för att" men hade nog klarat mig utan dem.

Starköl känner jag absolut inte för att dricka, vill inte känna alkoholsmaken.

Svarar alla i detta inlägg så tråden blir mer läsbar.

Baklofen är godkänt i Sverige mot alkoholmissbruk. Den är heller inte speciellt dyr. Som sagt så är den, märkligt nog, inte förstahandsvalet vid alkoholism.

Tror inte att det är omöjligt att få den utskriven på vårdcentral, även om läkare hellre vill skriva ut Antabus eller naltrexone i första hand.
Det som är positivt är att Baklofen inte är beroendeframkallande och inte ger någon toleransökning.

Det finns heller inga biverkningar att tala om. Jag kände mig lite luddig i huvudet den första veckan bara.

Visst låter det galet att supa ändå! Troligtvis ligger jag på för låg dos. Ska träffa min läkare om några veckor för att utvärdera, antagligen blir det en höjning då. Troligtvis kommer jag höja dosen innan, även om jag inte får ?

Tack igen för era svar och all uppmuntran.

Idag har jag och barnen varit på roliga saker. På seneftermiddagen sms:ade min man att han ville köpa vin och dricka det hemma?? Nej sa jag. Jag vill inte ens att han ska dricka och här hemma ska det inte in alkohol. Tänk om jag var mindre stark i min nykterhet! Då hade jag ju lätt kunnat falla idag. Svarat "ja men gör det... köp lite åt mig med". Men där får det f*n vara stopp! Detta hem är alkoholfritt, så är det bara.

Jag känner mig besvärad över det här med min man men otroligt nöjd med mig själv. Senare när vi åkte hem åkte vi förbi en restaurang där jag druckit vin ett par ggr förut. Tänkte för mig själv att om jag ville kunde jag gå dit och ta ett glas vin. Om jag ville. Eftersom ingen människa runt mig hade sagt åt mig och min man numera tydligen dricker igen. Men vet ni vad? Att gå in där och dricka ett glas vin var och är verkligen det sista jag vill! Jag skulle hellre röka en cigarett och det säger mycket, för jag har aldrig rökt och är så anti rökning att det är otroligt.

Jag ska inte falla pga nån annan. Och mycket snart måste jag nog ställa ett ultimatum till min man. Igen. Han får välja mig eller alkoholen. Kanske leder det till en process av känslor och resonerande hit och dit men i slutändan på något sätt så måste jag ur det här. Det kanske tar tid eller det kanske löser sig. Men nu sitter jag här en kväll igen och jag är 99 procent säker på att han är ute och dricker. Han svarar inte på telefonen ens. Har jag rätt i detta och han ramlar in kl 3 inatt så vet jag precis vad jag måste göra imorgon. Och vad jag måste säga.

Nu skrev han i ett sms att jag inte ska oroa mig. Men vet ni... att han skriver så betyder precis motsatsen. Det är nu det är dags att oroa sig.

Men snart har jag varit nykter i 6 månader, om två veckor ungefär! Det är bra! Och fler månader ska det bli. Det ska bli år! År I tell ya! ???

Tack!

Jag har börjat att sätta ord på det jag har varit med om. Vad som faktiskt har hänt.

Det är befriande.
Det är samtidigt hårt att se vad som faktiskt har hänt med mitt jag.

Men det har inte bara hänt mig. Mönstren är de samma. Vi följer ofta samma bana.

Skuld och skam för det som hände.

Så jag försökte kontrollera. Hur mycket? Hur lite?

Och så flyttade jag mina gränser. Lite till. Lite till. Och så lång jag aldrig trodde att jag skulle gå.
För jag tålde lite till. Och lite till. Jag ökade min tolerans.

Och så förändrades min personlighet. Jag blev någon annan. Någon jag inte tyckte så mycket om.

Lögner. För hur skulle andra se på mig? Skydda min livslögn.

Förnekelse som försvar. För visst var det de som undrade. Som ifrågasatte.

Så blev jag ensam. Isolerad. För det blev enklare så. I ensamheten.

För skulden och skammen var så stor.

Men det har inte bara hänt mig. Mönstren är de samma. Vi följer ofta samma bana.

Vi medberoende
och beroende

Tack! Jo, jag vet..! Vill inte, orkar inte vara drivande i det. Om det hade kommit ifrån honom så...

Jag har bara för någon vecka sedan gått en anhörigbehandling. Framför allt har jag lärt mig saker om mig själv. Fått sätta ord på tankar, känslor och minnen. Fått redskap för hur jag ska kunna förändra mitt liv och mina gamla banor.

Men jag har också fått mycket kunskap om beroendesjukdomen. Kunskap som jag hade behövt för tio år sedan. Får då hade jag gjort annorlunda redan då. Tror jag i alla fall. I alla fall så hade jag inte tänkt att det var mig det var fel på som jag många gånger gjort under mitt decennium med en beroende.

Den där förmågan stängs av i alla fall av har jag fått lära mig. Delar av pannloben påverkas av beroendet och dess påfrestningar och samtidigt kan den beroende ju ha i sig mängder av substanser som påverkar omdömet. Men även i nyktert tillstånd är alltså funktionerna i pannloben påverkade. Det jag fick höra var att det kan ta mellan två månader och två år i nykterhet för en boroende att få tillbaka de här funktionerna som handlar om att se saker ur andras perspektiv, reflektera över sig själv och liknande. På samma sätt kan det ta lika lång tid för personligheten att återvända.

Det finns säkert olika uppfattningar om det här, men det var vad jag fick lära mig på en föreläsning under behandlingen.

Den har verkligen gett mig så mycket!

Vilken bra dag det har varit Idag!
Klar i huvudet och full av hopp om framtiden.
Så känner jag varje gång jag bestämmer mig att sluta dricka. De första veckorna är så lätta för mig... det är efter 6 veckor som ledan sätter in. Och tankar om att det är orättvist, varför kan alla men inte jag. Tack vare inläggen hör från alla er andra vet jag att jag inte är ensam i min kamp. Det känns tryggt på ett egoistiskt vis. Jag önskar ni slapp kämpa.
Ikväll har jag lagt mitt yngsta barn och pussat godnatt utan att lukta vin. Det känns så bra.
Jag har kämpat med mitt pussel. 500 bitar varav hälften enfärgade. Snacka om idiotprojekt. Men bra fokus på annat än dricka. Det var ju nu när barnen somnat jag brukade ta ett glas. Eller fem. Vardag eller helg strunt samma.
Nu blir det film med maken. Jag är så tacksam att han dricker kaffe . Själv unnar jag mig Pukkate med citron och mandarin.
Påminn mig om detta när jag tvivlar.
Ha en skön kväll alla ni hjältar som kämpar

helt horribla saker under mitt ex fyllor! Bättre att fundera över varför man själv stannar än att fundera över varför han säger och gör så....

Jag sätter ett presentsnöre på en gång som symbolik!!

Intressant inlägg du skrev! Det jag fastnade mest för var delen om att personligheten påverkas och förmågan att reflektera över sig själv och andra! Precis vad jag kände när det gällde mitt ex (alkoholist, 50 års-åldern, missbrukat sen ungdomen). Han FATTADE verkligen inte grundläggande saker ens i nyktert tillstånd! Han kunde inte vända på saker och tänka från någon annans perspektiv! Något en frisk människa fixar utan problem om det uppstår ett dilemma! Han utgick från sig själv men han fattade inte ens att andra blir troligtvis/kanske ledsna för något han själv blir ledsen för! Jag trodde han var allt från superegoist till psykopat men insåg efterhand att förmågan helt enkelt var (tillfälligt eller permanent?) ur funktion! Därför han själv blev så ledsen och frustrerad när han gjort/sagt nåt dumt! För han FATTADE inte vad som var fel!

Oh mama... då ligger jag risigt till. ?
Min stackars misshandlade kropp.

Jag är nykter idag. Känner mig rätt ok men förbannat trött.
Jag ska ragga rätt på min läkare och be han skriva ut Abtabus.
Jag förstår såklart att utmaningen ligger i helgen.
Vilket djävulsdricka! ?

Jag vill bara rätta mig själv.

I inlägget innan skrev jag att man behöver hjälp med att bota sjukdomen, men jag menade behandla. Så klart.

1,99 rör "gamla" PEth, nu är det 0,3 som gäller för storkonsumtion. Håller du dig nykter i 4 veckor blir det helt normalt. Kram

är mitt tips. Finns det ingen alkohol hemma så behöver man inte fundera så mycket. Många har fallit pga presenter, oförutsedda bjudningar av drinkar, osv. När humöret blir svajigt är det ännu lättare att ramla dit..kram..

Enligt min uppfattning är inte så att du eller han inte älskar tillräckligt mycket. Många kloka ord har sagts redan.

9 av 10 som är djupt inne i ett aktivt beroende väljer inte det som förnuftet hade valt i en ultimatumsituation. Den beroende väljer allt som oftast alkohol eller den drog som den är beroende av.

I ett beroende är det tyvärr så att drogen ger fruktansvärda konsekvenser. Som bland annat leder till stress, ångest, skuld och skam hos den beroende. För att lindra alla dessa känslor tar den beroende det enda den känner till för att minska dessa känslor. Men det leder bara till ytterligare känslor av stress, ångest, skuld och skam. Och spiralen fortsätter. När man dessutom har missbrukat under en tid påverkas personligheten och omdömet. Precis som förmågan att reflektera över sig själv och andra. Den beroende kan därför inte se konsekvenserna av sitt handlande. Och har svårt för att tänka i nya banor.

Därför säger den beroende vad du vill höra vid ett ultimatum. Men agerar för det mesta på ett annat sätt. För den beroende är sjuk.

Tyvärr blir man som medberoende också sjuk. Det blir man av att leva under svår stress under en lång tid. Därför gör vi ofta som vi alltid gjort för vi har svårt att tänka i nya banor.

Men ett ultimatum är bra. Anser jag. Om det ställs utifrån en själv. Och om jag själv vet att jag kommer att stå för mitt ultimatum. Och det inte är konfrontativt.

För den beroende behöver få konsekvenser av sitt handlande. För om man te x blir utan familj, hem, vänner, arbete, försörjning kan den beroende kanske inse vidden av sitt missbruk. Och då vara mottaglig för hjälp.

För beroendesjukdom är en dödlig sjukdom som man behöver hjälp för att bota. Beroendesjukdomen är kronisk och progressiv. Men behandlingsbar.

Jag tycker som andra tidigare sagt att du sak prioritera ditt eget liv. Då kanske du också hjälper på bästa sätt.

Just nu tänker jag på hur gott kaffet kommer att smaka i morgon och hur min kropp tackar mig för att jag inte häller i mig giftet.

Ska han självklart vända sig till hen.
Ritalin är inte den enda medicinen mot adhd, men den eller concerta (båda är metylfenidat) brukar erbjudas först. Många får biverkningar av dem.
ADHD-symptomen går att minska med rätt medicin och rätt dos. Om han använder alkohol som självmedicinering är det viktigt att gå hjälp med både beroendet och adhd. För egen del kunde jag känna lugn i kroppen och hjärnan för första gången i mitt liv när jag började med concerta (hade tur som slapp biverkningar)
Ångesten han får av ritalin skulle även kunna vara symptomen som kommer tillbaka när medicinen går ur kroppen. Läkartid snarast!

Eftersom du ändå inte vill dricka den kan den säkert uppskattas av någon vinkännare utan a-problem

Vad bra att du vill bli hälsosam. Det är ett superbra mål. Skriv på forumet. Vi är många här som kämpar i olika form och byter erfarenheter och peppar varann. Det är inte lätt att ändra sin livsföring och fint att skriva av sig. Detta fixar du

Och tack för inspirerande läsning!!

kan bli förstörd av alkoholism tror jag! Har inget med styrkan/storleken på kärleken att göra! Ansvaret/anledningen ligger enbart på den som missbrukar! Alkoholen kommer alltid på första, andra och tredje plats för dem oavsett om de har barn (som de troligtvis älskar) eller en partner (oavsett vilka känslor de har för hen)! Tror det beror på vilket psyke alkoholisten har, hur länge personen missbrukat och hur uppväxten var! Tror alla alkoholister har stunder då de lessnar på sitt supande men kraften att göra något åt det utebli ofta! Ofta skyller de på nåt utanför dem själva (frun skäller, stressigt på jobbet, solen skiner mm) De ska sluta men just nu funkar det inte typ! Ultimatum för att få dem att sluta kan funka för stunden men inte långsiktigt! Lever man med en alkoholist ska man nog bara sätta gränser runt sig själv och va tydlig med detta! Läste här nånstans att ett ultimatum man ställer är att betrakta som ett löfte till sig själv inte ett krav på alkoholisten! Tycker det var bra! Viktigt att inte svika sig själv (och ev barn)! Gör slut, han verkar va ett hopplöst fall som kommer göra mentalt slut dig!

DetGårBättre. Jag kan knappast föreställa mig att slippa suget. Det är hemskt och idag vidrigt. Vet inte vad det går att likna med för annan känsla i livet. Tänk vad beroende ser olika ut för olika människor. För mig är den mentala besattheten det värsta. Att tankar på alkohol tar upp så mycket tid. Väldigt mycket mer tid än jag dricker som sällan är mer än 2-3 glas vin. Ibland däremot pangar det till och det blir 5-6 glas och då med sömnlöshet och otrolig ångest. Är inte så ofta över risknivån på 9 glas men det verkar inte spela roll. Dricker jag är jag besatt. Och det är bara berusningen jag vill åt inte det sociala eller smaken eller nåt..
Suck... dag 4 och vill krypa ur mitt skinn. Funderar på att ringa AA linjen som är öppen 18-20. Och imorrn gå på ett möte. Gillar inte heller ritualerna och hejsvejsgrejerna men känner skitsamma så länge folket ger mig motivation. Tror jag mår bra att prata med människor ibland om detta....