Senaste kommentarerna i forumet

Håller på dig och önskar dig allt gott.
Alkoholen är förrädisk och som värst när man tror sig ha det under kontroll.
Jag, som du, har insett att det börjat kosta mer än det smakar. Då är det definitivt läge att kraftigt dra ner eller lägga av helt.
Du skriver att du klarat sluta förut, du har genom det bevisat för dig själv att du fixar det. Tror, hoppas och önskar att du inser detta och lyckas sluta även denna gång.
Allt gott till dig :)

Hej!
Läste ditt inlägg och kände igen mig mycket. Jag är själv både medberoende, fast med ett eget missbruk bakom mig (jag började dricka med min alkoholist). Den enda tanke som kommer för mig när jag läser vad du skriver är att du måste rädda dig själv. Det blir inte bättre, hur gärna man än vill att ens partner ska börja lyssna på ens behov. Medberoendet är en stundtals fruktansvärt nedbrytande sjukdom där mörkret långsamt kryper inpå en och får en att acceptera att bli illa behandlad och ständigt åsidosatt. Självrespekten försvinner till slut och kvar finns bara ilska, hat och förakt. Jag känner inte dig, men tänk dig mycket noga för innan du väljer att fortsätta leva ditt liv med någon som behandlar dig illa.

Styrkekram

...Tror du har lite fel där när du säger: "Betyder du något för honom så kommer han välja dig". Ett missbruk/beroende kan inte botas genom kärlek, och inte med tvång.

Japp. Jag ska klara det. Det är det enda alternativet och jag känner mig stark.
Skrev just till våra gäster från senaste festen och förklarade läget.
Ju fler som vet desto fler som kan stötta mig, tänker jag.
Kram till dig med, Lim!

Nu är dagen här och jag sätter igång min resa. De sista 4 ölen jag pratade om igår smakade bra och precis som förväntat så sköljdes ångest och oro bort i amband med att dessa intogs.....det är illa.
Jag kom å tänka på ett citat jag hörde nånstans, kommer inte ihåg exakt hur det gick men typ : Jag dricker när jag mår dåligt och jag mår dåligt för att jag dricker. Blir bara en ond cirkel av allting.
Jag kan inte säga att ja ska vara nykter för resten av livet. Men för ett bra tag framöver iaf.
Nu kör vi

Hejar på dig och tycker du tar ett bra beslut! Som förälder är det förstås barnen man bryr sig mest om och det är så fint och bra att du tar dina barns känslor på allvar. Och även dina egna känslor är värd att tas på allvar.

Livet blir bättre utan alkohol och minnesluckor innebär ju att man glömmer stora delar av sitt liv och även minnen med nära och kära. En gång glömde jag flera timmar (tror jag) av en kväll. Dagen efter ville mina barn se en film och de sa "den där filmen du hittade åt oss, som var så bra". Men jag kunde inte minnas alls. Så sorgligt.

Lycka till!! Du har klarat det förr och du kan klara det igen!

du också heueh! Härligt att du är tillbaka på banan! / mt

Det har jag varit övertygad om ända sedan jag var ung. I den här vissheten har inte funnits de vanliga ingredienserna; hårt arbete, smarta placeringar eller målinriktat sparande. Nej, jag har alltid känt mig förvissad om att det kommer att hända snabbt och enkelt; jag vinner på lotteri, jag ärver en massa pengar av en släkting jag inte visste att jag hade eller jag räddar livet på en unge som visar sig vara barn till en arabisk kung. Den snabba enkla vägen alltså, den som inte kräver något av mig personligen. Det handlar inte om några drömmar; alla drömmer väl om att bli mångmiljonär ibland, nej; hos mig har det handlat om en övertygelse, en visshet som har varit bortom alla tvivel.

Det där har lett till att jag alltid har haft en sorglös inställning till pengar, jag har aldrig brytt mig om att samla dem på hög, eller ens planera framåt mer än en eller ett par månader i taget. De kommer ju att trilla in ändå, förr eller senare. Jag har varit i konkurs mer än en gång men alltid kommit tillbaka, alltid hållit mina borgenärer skadeslösa och aldrig grubblat över ekonomiska spörsmål. Det kan tyckas vara ansvarslöst, men det har gett mig ett rikt liv i stället. När barnen var små och jag fick ett kortvarigt men lönande jobb i USA så tog jag med dom och spenderade de pengar jag tjänade på Disneyworld i stället för på aktier. När jag var ung köpte jag en segelbåt och levde på blodpudding och havregrynsgröt för att ha råd med den, men herredumilde så kul jag hade. Jag har dejtat en filmstjärna, jag har hoppat fallskärm, jag har rest runt i världen och tagit mig tid att uppleva den; jag har levt kortsiktigt men gott.

Så nu, när jag börjar inse att den den lastbilen med pengar kanske dyker upp så sent att jag bara kan använda dem till att köpa en fin kista åt mig själv måste jag påstå att jag ändå är nöjd med min livsfilosofi, oavsiktlig som den är. Jag har fortfarande inga pengar att tala om, men varför börja tänka på det nu? Tids nog kommer jag att sitta där på ålderdomshemmet och muttra om fornstora dar, just nu lever jag ju, på riktigt.

Ha en bra dag!

Skogsfrun, tack för inbjudan!

Det låter som man ska vara lite försiktig. Jag vet inte om jag är en näckrossimmare eller ej, men just nu vill jag inte riskera något. Tack för tips!

Du har verkligen förmåga att vända oro till något positivt Rabbitgirl. En gåva! :) Ska läsa dina trådar!

Idag körde jag förbi systemet på väg till stallet. Då reflekterade jag över att bara för några dagar sedan hade jag debatterat med mig själv om jag skulle handla något eller ej, och när jag i så fall skulle göra det? På väg ut eller på väg hem? Jag vet inte hur många gånger jag handlat på vägen ut för att inte riskera att komma efter stängningsdags. Så skönt att slippa det.

Och pengarna... När jag kom hem gick jag igenom utgiftskollen från 25 december till 25 juli. Sju månader: drygt 7000 kr har gått till systemet. Det inkluderar nyår då jag hade gäster, men också två vita månader. De månader jag drack låg varannan månadskostnad på ca 800 och varannan på det dubbla. Alltså höll jag igen hårt varannan månad och det var en kamp hela tiden.

7000 kr. Vad mycket roligt man kan hitta på för de pengarna. N.Y en helg? Eller varför inte Miami? Jag har aldrig varit i USA. Jag ska starta ett sparmål. Ska bli kul att fundera ut vad jag vill göra. Jag skulle ganska lätt kunna göra en uppskattning på hur mycket jag lagt de senaste 10-15 åren men varför det? Det finns ingen anledning att se bakåt. Nej jag ser framåt.

Idag har jag drabbats av den där inställsamma rösten igen som påminner mig om hur trevligt det är med alkohol i sociala sammanhang och som inte tycker mitt missbruk är "så farligt". I gengäld påminner jag rösten tillbaka om hur oroad jag är för min hälsa, om hur det är att vakna bakis och hur jobbigt det är att hela tiden kämpa mot suget.

För de här dagarna har jag inte haft något sug, bara för att jag bestämt mig. I mitt fall verkar det vara helt psykologiskt. När dörren är på glänt så har jag sug hela tiden, när den är stängd så försvinner det. Det kan säkert komma någon dag men jag är tacksam för att jag inte behöver kämpa med det nu i alla fall.

En kompis trillade ner i skiten igen när han drack alkoholfri öl. Hans läkare hade också varnat honom att det kan trigga suget. Men det är nog olika - en annan kompis som inte var lika långt ner i träsket klarade sig utmärkt på alkoholfri öl. Efter tre år återgick han till alkohol och hanterar det bra idag. Men han var inte i träsket utan simmade nog mest kring näckrosorna...

Jag flyttade in i förrgår, helt okej där. Massa snällisar :) Jag slutade i lördags helt och hållet så jag tyckte jag förtjänade att flytta in i det forumet direkt utan omvägen kring tankar om att förändra/kontrollera mitt drickande. Väkommen!

Många beroendepersoner är ju väldigt känslomässiga och liknande. Så det kan ju vara en sak att man älskar någon. Men även steget att bli själv kan nog vara ett svar. Är man kär i personen eller kärleken i sig? Enkla svaret är ju att ställa ett ultimatum att han ska söka hjälp för sina problem. Träffade själv en på beroendecentrum tidigare med 1.5 i promille (fullt normal i tillståndet) och hans fru sa... ja, det var henne och barnen eller alkoholen. Sen är det inte så jävla enkelt att bara sluta heller. Finns ju en grundläggande orsak till varför vi dricker. Alla gör vi bort oss ibland men det får ju finnas någon måtta på problematiken. Älskar han dig?

Svårt det där. Mycket kan nog vara rädsla i att han känner sig misslyckad. Men ställ ultimatum för det finns stor risk att det bara blir värre. Betyder du något för honom så kommer han välja dig. Sen att han kan falla i framtiden har ju med beroendepersonen att göra. Men se till så han kommer i behandling eller liknande! Be honom kolla på Persbrandt. Han kunde nyktra till. Per Holknekt! Det finns mängder med kändisar som haft och har problemen! Det är inte lätt att bli kvitt men du måste tvinga honom typ. Sen kan det kanske ta sin tid innan ni kommer iväg men sök hjälp! Själv klarar ni det aldrig skulle jag säga :( Åk iväg när han säger att han vill ha hjälp! Bara in i bilen eller taxi och sen till en beroendeenhet!

Tycker du ska söka hjälp och se om Naltrexon kan hjälpa dig. Det finns en del som blivit hjälpa av det att suget inte blir så starkt efter några glas. Jag har fixat att dricka vin hemma i min ensamhet när jag är lugn. Men börjar jag dricka när jag är "speedad" så spelar det ingen roll om jag säger två glas, det slutar med 1½ box istället (minst). Men nu har jag krökat på för mycket så jag försöker lägga ner det nu. Det finns massa annat som gör livet värt att leva så mycket mer.

Tja, han kommer väl försöka få bukt på det där men det är en stor risk att det bara blir värre på sikt. De flesta får någon hjälp - sen om det är en terapeut som är specialiserad på beroende eller om man traskar ner till AA eller någon annan organisation är nog vägen ut ur "helvetet". Finns många som försökt att fixa det hela själv men de flesta misslyckas. Jag har trott att jag skulle ordna detta själv och har t o m haft en alkoholterapeut och då blev det ju bättre men sen föll jag som en meteorit pladask. Någon form av hjälp utifrån behövs oftast. Sen även veta vad målet är med hjälpen.

Faran med att sätta upp mål som fler än tio dagar är just att man sen ska fira hur jävla duktig man varit och så blir det fem gånger värre än senaste resan etc. Kör en dag i taget. Klappa dig på axeln när du lägger dig. Dagen efter så sätter du upp ett mål om den dagen, beröm dig om kvällen. Jag har iaf hållit veckor, månader etc men sen tror man ju att man är kung på det där med drickandet och vips...

Men visst, det är ju alltid bättre med något mål och eftertanke än inget alls :D Det ska ju också nämnas!

Jag känner delvis igen mig i det du beskriver. Jag är inte heller den som tackar nej till fest, men är det inte fest har jag inga problem att avstå. Hur har det gått för dig, och hur har dina tankar gått?

Elias .. Håller med MondayMorning , tänker mycket på dig ..
undrar hur det går .. för dig och .. din fru ..
Miss U .. Kramar Ler ..

Läst mycket intressant om beroende på sistone. Och hjärnforskningen. Jag hoppas vetenskapen tar stora kliv framåt och att vi får bättre behandlingar och mer kunskap.
Dag 3 är över. Längtar efter att gå på ett möte. Idag har knogarna inte varit lika vita.

fungerade aldrig att säga "idag ska jag inte dricka". Då drack jag dagen därpå. En dag sa jag till mig själv: jag ska aldrig dricka mer, aldrig mer i mitt liv. Och det funkar. Jag vet vad jag vill, jag vill avstå alkoholen resten av mitt liv, oavsett vad som händer, för att alkoholen förstör för mig.
Ja, känslan av tomhet... den försvann ganska snabbt. Det gäller att fylla upp tomrummet med annat och du verkar ha en plan för det. Däremot känslan av svaghet, hopplöshet, meningslöshet ersattes hos mig med den enorma känsla av styrkan och beslutsamhet. Jag vill, jag kan. Jag klarar det. Två av mina närmaste personer som visste om min kamp sa till mig, att de beundrar mig att jag klarade att sluta dricka, just by myself :)
Ibland kommer någon nostalgi över mig, när jag t ex serverar vin till gäster i mitt hem, går ut och äter mysmiddag med mannen, firar någonting... Då tänker jag att jag inte saknar vin, jag saknar känslor som uppstod vid dessa tillfällen och de känslorna kan jag få på ett annat sätt, finns många, ha ha.
3 månader efter att ha slutat dricka var jag tvungen att sluta äta socker. Detta var svårare, för att det var ett måste (diabetes) och för att jag rasade i vikt, så samtidigt som jag inte äter socker, tränar varje dag, måste jag få i mig annat mat för att inte svälta ihjäl. Denna kamp är pågående, inte helt lätt faktiskt.
Naturlig dopamin kommer efter ca 3 månader :)

Tack Ellan och morgondag för era fina ord och kloka tankar!!

Jag är så himla rädd för vad alkoholen kan göra och jag är så rädd för att skada mina barn. Nu måste det vara slut på a. Desto mer jag läser och reflekterar över hur mitt liv faktiskt har sett ut med a så inser jag att jag har problem och att det måste vara noll och ingen alkohol. Känns läskigt och samtidigt skönt. Är också så himla trött på a. Vilken galen drog det egentligen är. Så många liv som blir förstörda!

Tack igen och kram!!

Drömmar är rätt vanligt att få om man slutar med något. Drömmer ofta om att jag står och trycker i mig godis när jag slutat med det. Och samma gäller väl alkohol även om det var ett tag sen jag hade en längre nykter period om jag inte räknar tre veckor nu i juni!

Länge sen jag skrev i min egen tråd ..
År snart 10 månader sen jag valde att fira mitt lyckade utvecklingssamtal med chefen ...
Med en BIB .. skulle bara vara ett glas , men som vi alla förstår så vart det fler ..
Vart hemskickad från jobbet dagen efter .. trött , eländig .. ja kanske inte ens nykter ..
Det vart min vändning .. Mycket stod på spel ..
Mitt Jobb ..Osv Osv ..
Sen den dagen har jag inte druckit en droppe ..
Jag hade nått min botten ..
Såå Lycklig att jag har lyckats ta mig ur Alkoholens klor ..
Idag är det jag som bestämmer över mitt liv ..
Lycka Till Kramar till er alla som kämpar ..
Från Tjejen som Känner Att Livet Ler Igen :-)