Senaste kommentarerna i forumet

Eller det är lite mer än 8 dagar beroende på hur man räknar :). Den här veckan jobbar jag tidigt och börjar kl 5 (zzzzzz).. Käkade middag ute igår, vi har ett favoritställe norr om stan, och tog då en alkoholfri öl. Sambon blev glad för det. Fast å andra sidan har jag aldrig tagit mer än en öl när vi har ätit ute. Men vet inte vad jag ska säga. Var en konstig upplevelse, har testat den förut och tyckt att den var god. Men igår så tyckte jag att den smakade konstigt. Vet inte om det beror på att jag har låtit bli att smaka på en vecka eller om det var en dålig flaska... Nåväl, så som den smakade så kunde jag lika gärna låtit bli. Dessutom fick jag lite ont i huvudet. Men vet inte om det berodde på den.

Har inget direkt sug och har börjat sova bättre. Tror t o m att kroppen har förändrats. Men det kanske bara är inbillning.. så fort kan det nog inte ha gått ;)

Tack miss lyckad för dina inputs. Jag ska sätta min nykterhet allra främst och inte tvärtom. Jag har först tänkta på alla andra och allt det som ska göras och sedan har jag gått in " i dimman". Om och om igen.

Lite lägesrapport:

Positivt: Jag är fortfarande nykter och har inga som helst planer på att bli något annat.
Igår eftermiddag mådde jag skapligt under några eftermiddagstimmar.
Min fru och jag "pratar" om en på ett väldigt trevande och skört plan.
I dag på förmiddagen ska vi gemensamt åka iväg på några dagar med bilen. Hon med sin agenda och jag ska sysselsätta mig själv på eget håll.

Negativt: Jag är inte innerst inne säker på vad hon har "i kikaren".
Tankarna (framför allt de negativa och jobbiga) maler på i nästan samma utsträckning som tidigare.

Nu ska jag upp och duscha och göra lite bovetegröt till frukost (legat i blöt sedan igårkväll). Det är en frukost som min känsliga mage i alla fall tycker om.

Jag har kanske svårt att skriva här på forumet på ett par dagar men jag kommer att ha tillfälle att läsa och jag följer er mina vänner. Jag återkommer i slutet av veckan (senast). Sköt om er/Tjalle

Vad tråkigt att höra Dis han sakta igen börjat dricka, om än normalare mängder. Bra du vill sätta ner foten och säga vad du tycker! Han verkar ju tro han är botad nu redan och kan dricka som alla andra. Att de inte själva förstår att det inte stannar där, att mängderna alltid sakta sen ökar tills man är tillbaka på samma fyllenivåer som innan.

Säkert skönt med några dagar för dig själv först, släppa tankesnurret ett tag och tänka på annat innan du behöver ta tjuren vid hornen. Sänder dig en stor kram!

Nykterhet! Att smaka på ordet nykterhet känns stort och fortfarande svajigt.
Detta forum och alla vänliga själar här??

Min semester har en vecka kvar, och den kan hittills sammanfattas med ett lugn och jag har verkligen upplevt semester!
En bra tid för att göra förändringar!
Övar mig i mitt huvud att tacka nej! Det har inte varit svårt att tacka nej, då jag hållt mig för mig själv och inte blivit erbjuden alkohol.
Jag blir mer och mer bestämd i att inte någonsin ta det första glaset!
Men ödmjukt ta en dag och varje situation i taget.
Kram ?

Hej, jag är ny här och har läst hela din tråd. Jag är så imponerad av din resa och hur du berättar om den. Låt inte separationen förstöra för dig och ditt nya liv. Separationer är alltid smärtsamma. De behöver vara det för att man ska orka släppa taget om varandra. Att de där osynliga trådarna man sitter ihop med behöver slitas av. Det är bara smärta och ilska som kan göra det. På ett vis är det bra att han beter sig illa så att du verkligen kommer att kunna gå vidare. Fortsätt håll hög svansföring och tänk framåt, tänk på vad du vill och hur bra det kommer att bli för dig och dina barn.

Hej, jag är ny här men jag har läst hela din tråd. Du har haft en oerhört tuff tid tycker jag. Stort grattis till nya jobbet. Skönt att lämna det gamla bakom sig. Du skriver inte så mycket om intressen och vänner men jag kände att du kanske skulle behöva en fristad? Utveckla din hobby med bilar t ex tillsammans med andra? Det var bara en tanke. Sköt om dig!

Jag är helt ny här men läser och känner igen mig. Jag träffade min sambo för ungeför 3 år sedan. Till en början var allt bra men efterhand har jag lärt känna hans rätta jag. Han kallar mig dum i huvudet, efterbliven och en massa andra saker.

Är nu sedan en vecka tillbaka helt nykter.
Inget märkvärdigt, säger mitt gamla jag.
Kanske inte. Jag har haft perioder på flera månader utan att dricka förut. Tror jag i all fall.. förmodligen har jag säkert druckit i hemlighet för mig själv och andra under de perioderna... förträngt.
Men det spelar ingen roll, för till skillnad mot tidigare har det tänts en glödlampa i huvudet på mig och jag har äntligen förstått att jag är alkoholist och vad det innebär.
Tidigare har jag bara "vetat" om att jag är det. Det är stor skillnad på att veta något och att faktiskt förstå det.
Att "veta" vad jag är per definition, vad någon annan "definierar" och titulerar mig som är egentligen en helt onödig och värdelös information.
Jag kan repetera massor av saker som jag "vet" om, och som jag har lärt mig eller läst någonstans. Men förstår jag det jag repeterar?
Mycket sällan...

På något vis så fick jag en typ av uppenbarelse, en kontakt med mig själv och mina känslor för första gången i mitt vuxna liv.
Detta i samband med att jag erkände totalt för mig själv att jag inte fixar det här själv. Det och i sällskap med andra människor som lider av samma mani och galenskap.

Kanske är det mitt/vårt stora problem? Att våga vara sårbara, att blotta strupen, är det vägen ut?
Att få kontakt med sig själv och sina känslor igen?
Är det detta människor menar när de "talar med Gud"?
Jag känner mig nästan som pånyttfödd efter mitt första AA möte. Kunde aldrig föreställa mig vad jag skulle få uppleva där.

Jag har grubblat och tänkt en hel del den senaste veckan och jag känner mig så oerhört ödmjuk och förlåtande...
Inte alls så cynisk och kall som förut.

Nu ser jag fram emot mitt andra AA möte, och sedan nästa, och nästa..
Och ett nyktert liv!!
Att återfå kontakten med sig själv och sina känslor... Vilket rus det är!
Alkohol? Ppffffff!!! NEJ TACK!!! FUCK that
High on life baby!

Tjoho!

Det viktigaste du kan göra är nog att prata med honom tills han själv vet vad han ska göra. Du ska inte göra mer än så, lyssna och bollplanka, men inte komma med några färdiga lösningar.

Hur rätt det än är så är det förstås en enorm sorg att separera. Man sörjer det man hade i början, och det som aldrig blev. Och sorg hanterar man olika. När man väl bestämt sig tror jag på snabba ryck, även om det också är smärtsamt.

Vi ska peppa dig allt vi orkar!

Det går bra! 18 dagar imorgon. Förstår vad du menar, forumet är bra men man får inte samma utlopp för sina känslor som när man pratar face to face :) vi skulle säkert kunna ha många intressanta diskussioner om just våra problem med alkoholen, tur att vi har varandra här!

beroendet och dess följder är det viktigaste för min nykterhet. Jag ville titta på dokumentärer som påminner om mig som mamma, och alkoholberoende.Just för att förstå hur starkt beroendet är. I början av nykterheten får man vara snäll och omtänksam mot sig själv. Vet inte hur det blir i ditt läge eftersom din fru funderar på separation?Du kanske måste tänka på henne i första hand. Skulle jag vara i dina skor hade jag nog kastat in handduken och blottat halsen...

Det var en fin prövning... Sänder er mina tankar och välgångsönskningar! Fint att han vågade och ville berätta!!!

Är det jag som ställt till med det här? -Att han inte längre kan hålla dig till helgerna, utan måste "ta ledigt" rätt var det är. Mår han dåligt av att vi ska separera, så att han inte kan hålla dig ifrån, för det? Kanske, men det är ju inte hela sanningen.

Det gör ont när han hemfaller till lågvattenmärkena iaf.

Men jag måste för min del ta tag i mitt liv och göra det bra, skulle vilja vara "lycklig", ihållande lycka önskar jag mig!?

Jag vet att jag inte ska ringa, men kan inte låta bli. Måste ju veta att han lever. Som att det skulle gå att påverka ändå? Men Klumpen i min mage försvinner när han svarar och jag kan fortsätta att försöka leva mitt liv.
Jag önskar att han kunde bli nykter och ta ansvar över sitt liv, men det måste vara på riktigt. Annars förstår jag inte hur jag ska klara av att låta honom vara med vår son. När inte den minsta tillit finns kvar.
Kanske det är bättre att han fortsätter sitt destruktiva liv för då kan jag neka honom. Samtidigt som det gör ont i hjärtat att höra hur sonen saknar sin pappa. Hur kunde det bli så här?

Känner så igen din rädsla. Ställer samma frågor. Men vi är starka, vi kan sätta gränser. Och ger allt för våra barn. De kommer att växa upp som starka individer de också!
Kram till dig med

Du förstår säkerligen nu vad Santorini menar?! Santorini, stötarna du sätter in är som vanligt så bra, ärliga och väl menade! Hur skulle det kunna vara för hårt och tufft? Precis så känner jag med idag, inte alls synd om mig, enkla val egentligen, och bara så djävla skönt att slippa. Tillbaka på den svenska semesterorten. Pust, att folk bara orkar kan jag tänka ibland...
Ta vara på er, och ta vara på er!
//PP

Vill jag ge till dig! ❤️ Det är så obegripligt, så sorgligt, att de inte förstår, inte vill se all den smärta de orsakar genom sitt missbruk och sina lögner. Oförståeligt för sådana som oss. Skönt att du i alla fall har möjlighet att sticka iväg när han håller på som värst. Ingen ska behöva leva i detta! ?

Det är som hela Sverige i alkoholmarinerat i semestertider! Så förbannat sorgligt.

Det är det enda rätta, att du får vara för dig själv och reda ut dina tankar. Förbannade alkohol!

Ja vi kör på, det känns bra. Jag försöker även dra ner på godis, men kändes ju lite lätt torftigt i helgen. Inget godis, inga chips. Vi hade köpt naturgodis istället men det smakade så trist att klockorna stannade. Idag blev det till sist en halv chokladkaka men det smakade inte så fantastiskt gott ändå, så jag fortsätter hålla igen även där. Jag har unnat mej så himla mycket i mina dagar så jag kan gott pausa lite i snaskätandet. Ha en fin ny vecka!

Tre veckors nykterhet blev det innan han föll för frestelsen under vår semesterresa. Han har inte varit full men druckit både ett och två och tre och fyra glas vin/öl under cirka fem tillfällen. Jag har varken gett honom tillåtelse att göra det eller försökt övertala honom till att inte dricka. Han ansvarar för sina egna handlingar. Vid det första tillfället kände jag hur allt rasade. Ville bara åka hem med dottern (men det gick inte). Har lugnat mig nu men önskar inte att gå tillbaka till där vi har varit tidigare med ett eskalerande bruk som slutar med en förfärlig incident av nåt slag. Befinner mig nu tillsammans med dottern på besök hos min mamma i några dagar. Sambon har fått besked om att vi ska prata när jag kommer hem. Skönt med lite tid för mg själv och kunna reda ut mina tankar.

Jag hoppas innerligt din sambo Bedrövadsambo klarar sin semester utan alkohol, det brukar ju höra till på alla möjliga ställen på sommaren. Det ska grillas och träffas bekanta på stan eller på stugan eller det är sol eller det regnar..ja frestelserna är många!

Min man brakföll nu på sin semester i fylleträsket, "skulle bara ha semestern att dricka lite tills han tar itu med hälsan", så tjohoo vad kul det varit när han varit ledig och druckit mer än annars.

Du har gjort en otrolig resa inombords Lim ????? Du får helt enkelt säga till din man att om han vill följa med på din resa får han sluta dricka helt NU, annars är det adjö.

Det har varit en sjuhelsikes vecka. Mannen tog en riktig snabbfylla. Nu räcker det. Tålamodet är slut och eftersom han inte ser nåt fel ska jag sluta hoppas på nån ändring också. Nu går jag vidare med mitt liv, ska på allvar börja ordna med allt och hoppas allt löser sig för mig och barnen. Vad han vill med resten av sitt liv, dricka tydligen, struntar jag i.