Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som det är ett problem när du tycker att han är tråkig. "Normalt" ver jag inte, men på systembolagets sida framgår hur mycket man kan dricka för att inte anses ha ett riskfyllt drickande. Antal glas vid ett och samma tillfälle är viktigt och det totala antalet glas per vecka. Tror kanske att din man överskrider antal glas per tillfälle på helgen. Lita på din instinkt. Det är bättre att han lägger av i tid.

Du är fortfarande en kanontjej som klarat av att bli nykter <3 Du är en fin och ansvarstagande mamma till era barn. Du är en nykter fru till en man som börjat dricka alkohol igen, trots att du/ni trodde något annat. Låt inte mannen dra ner dig..Ta det lugnt och och se till fördelarna med nykterheten. Jag är med i ditt lag. Jag och många på forumet. Mitt snart ex har som du vet haft betydligt långvarigare och större problem än mig. Men han fattar inte problematiken med beroendet. Det är därför han inte lyckas hålla nykterheten. Kan det vara så med din man också? Hursomhelst. Du är stark, du är bra, heja dig <3 Kram till finaste Lim <3

Jag ligger i sängen och läser sober quotes.... jag kände plötsligt att jag vill sätta upp en stor tavla hemma där alla kan se den, med nåt citat om nykterhet. Ett bra citat som kanske inte behöver skrika "nykter alkoholist" men som ändå får alla som inte dricker att förstå vad det betyder. Nåt som kan peppa mig och påminna mig om hur bra jag är. Och eftersom jag är besviken på min man så har jag lust att sätta upp femtio olika citat här och där hemma om hur skit det är med alkohol.

Jag läste bland annat något som liknade "Om jag slutar nu är jag snart tillbaka där jag startade och när jag startade önskade jag desperat att vara där jag är nu". Och så är det verkligen. Mitt jag för 5,5 månad sedan ville så gärna komma till en punkt då varje dag var alkoholfri. Eller mitt jag för kanske 7 månader sedan. För när jag väl bestämde mig så infann sig snabbt ett lugn. Just nu saknar jag att ha en nykter "partner in crime". Jag blev plötsligt den enda vuxna bland alla jag känner eller umgås med förutom en enda som inte dricker alls. Det är ju helt fruktansvärt egentligen. Även om de inte är storkonsumenter (kanske) så är de ju inte i mitt "lag". Jag kan inte prata nykterhetens positiva effekter eller prata om hur dåligt alkohol är med nån som inte har något emot alkohol. Fan vad tråkigt det känns. Jag vill ha nån i mitt lag ?

Så väl jag känner igen den där otåligheten att nå nästa mål..
Utvärdering av dag 4.
Jag måste troligen prata med maken om det här med vin iallafall. Han köpte hem en Box till morgondagens middag, och öppnade den till middagen idag för att det kunde vara gott med ett glas till den grillade maten. Han dricker alltid ett glas, jag dricker aldrig bara ett glas. Ikväll blev det 2 glas och jag ska inte ha något mer.
Funderar över vad jag vill med det här egentligen. Jag vill må bra, vara stark, klara saker. Kan jag inte göra det och dricka 2 glas vin. Kan jag det ens utan vin? Trött på det här.

Har inte heller ett jättesocialt liv, vill vara mer social men är inåtvänd som person och har inte jättemycket gemensamt med dom vänner jag har.
90% av gångerna vi umgås är det alkohol inblandat, känns inte jättebra när man tänker efter.

Känner samma rädsla som du, att livet kommer kännas tomt helt utan alkohol.
Speciellt när jag vet hur tråkigt man har haft det dom gånger under åren då man varit på fest och varit nykter.

Alldeles för många gånger har jag valt att sitta hemma själv och dricka istället för att umgås.
Önskar att jag var mer utåtvänd som person när jag är nykter för jag inbillar mig att alkoholen inte skulle kännas lika lockande om man var det.

Jag tänker att det är precis så som du skriver. Vi som är ihop med alkoholister är så jäkla vana att ha fokus mot ett helt annat håll än mot oss själva. Det jag menar är att du ska tänka och fundera vad DU vill och behöver. Din man får ta ansvar för sitt. Ett " förlåt" från en alkis är inte värt någonting. Det är bara för att köpa tid, slippa ta konsekvenser.
Så, sluta tänk och känn vad din man vill och ska.
Tänk och känn vad är det du vill?
Detta är möjligt även för dig.
Men den tuffa vägen är att DU måste sätta dig i förarsätet. En alkis kommer inte ATG ta det ansvaret. Han/ hon sätter sitt drickande i första rummet.
Vad vi än anser och önskar...
Ta kommandot i dit liv!

Grattis Miss lyckad!! 1.8 år! Så bra gjort!!

Känner mig avundsjuk på dig just nu som ska bli fri från en drickande partner ❤ en som solkar ner ens egna nykterhet.

Kram!

Vad sommaren är märklig i år.... det har varit sol idag men på eftermiddagen/kvällen började det regna och det har fortsatt så. Det känns så höstlikt. Det triggar ju ett vemod i mig som är sorgsamt.

Ikväll är min man ute och dricker. Han sa inget om det men när jag ringde honom vid 19 hörde jag att han pratade sådär lugnt som nån gör när den inte vill låta berusad. Jag var kort i telefonen och lade på. Efter en stund skickade han sms till mig och skrev att han inte vill göra mig obekväm. Får han sova hemma fast han druckit lite skrev han. Jag svarade att jag inte vet men inte vill se honom full. Ser jag honom full vet jag inte hur jag reagerar. Sist var för säkert 9 månader sedan eller mer och då hatade jag honom och hade skrivit på skilsmässopapper pga hans drickande.

Jag vet inte vad jag ska göra. Nu förstör han min lördag en hel del för trots att jag och barnen haft det bra idag med andra människor än min man så gnager det i bröstet. Detta blir tredje gången han dricker denna sommar. Hur länge dröjer det innan han överkonsumerar igen? Han hittar alltid ursäkter. Men ursäkter till att dricka har ju varje levande människa isåfall. Det är ju så alkoholdjävulen jobbar. Det skrev jag också till honom.

Jag vet att det krävs ett starkt beslut för att vara nykter. Menar inte att trampa någon på tårna... men som anhörig till någon som dricker för mkt så är det andra saker man reagerar på. Jag tycker till exempel att han är svag. Har dålig karaktär och låg moral. Men det är pga allt han gjort förut. Jag kan till exempel tyvärr skylla mitt eget missbruk ganska mkt på honom. Jag tar ansvar för det själv och jobbar varje dag med att ta mitt ansvar. Men att han så lätt struntar i vad jag känner och vad han lovat... det är låg moral i mina ögon. Han har en helt nykter fru men jag tror att han inte förstår att jag kämpat mot sug jag med. Han tror att det bara är han som "behöver en öl pga all stress". Så känner jag med ibland men jag tar ingen öl! Trots att jag aldrig nånsin betett mig som honom när jag druckit så ser jag det som min skyldighet att hålla mig undan alkohol eftersom jag ser vad den gör med oss människor.

Det känns så tråkigt allting. Min ledighet blir liksom fylld av alkoholens skit trots att jag inte dricker. Det gör mig så ledsen.

Jag ska kämpa vidare och imorgon när han är bakis ska jag visa noll empati. Jag tänker ta med mig barnen ut på nåt kul. Och han har därmed missat hela sin lediga helg med oss. Sedan jobbar han igen. Vilket pappaansvar va?

Jag kanske åker bort nästa vecka med barnen också. Även fast han inte dricker ofta (än) så påverkar det mig ständigt nu igen. Jag önskar mig så innerligt en nykter man och jag trodde att jag hade fått en. Men icke. Så ledsen nu ?

Jag har sagt till flera nära att det är så bra nu när han inte dricker. Och dricker han igen är det slut. Nu törs jag inte säga detta till någon.... skönt att öppna sig här. Men jag hatar att jag nu börjar mörka igen. Beter mig som den medberoende jag varit i många år.

Kram till er alla och hoppas ni har en bättre kväll.

Efter snart fem år nykter har jag i sommar börjat dricka igen. När jag tar första glaset är jag som förlorad, inget annat finna och inget annat betyder någonting. Vill tro att jag är som alla andra, men precis som för fem år sedan känner jag monstret i mig från första klunken. Sedan kampen, ska jag fortsätta, ska jag inte, vad finns hemma, vad kan jag ta som inte märks?? Förstår inte varför jag börjat igen men förstår att jag måste sätta stopp för detta innan det går åt h-vete igen.

Precis så! Jag orkar inte vara amatör psykologen all the time! Jag kan vara det i bland men just nu nej.
Att jag har mitt eget mående i fokus! Har inte tänkt så men det är ju just det jag har!
Kram!

Inerst inne vet jag ju det. Hoppas att han kan säga Förlåt. Men det verkar sitta djupt inne, undrar om han vill skiljas men inte vill föreslå det själv?
Fy sjutton, man grubblar så man blir trött i huvet.
Beundrar dig / er som tagit steget

tror jag är det bästa. Ofta vet inte omgivningen en bråkdel av vad som händer hos er eller hur alkoholkonsumtionen ser ut. Tala om att du är orolig för deras son och barn-barn. Att vara ensam kring en som är beroende av alkohol är jättejobbigt och leder oftast till isolering. Din sambos far är säkert orolig han också för sonens drickande, fast han kanske inget har sagt?

Jag har varit där du är och inte förrän ett år efter det att jag verkligen fått NOG har vi nu äntligen flyttat från varandra.
Så mitt råd: Lämna honom nu!
På en gång- det blir inte bättre.
Tänk utifrån vad DU vill ha, vad DU behöver.
Din man har valt vad han vill ha och vad jan behöver.
Skit i honom!

Så brukar det nog fungera i början av nykterheten, olika känslor som kommer fram..Det viktigaste är att lyssna på dig själv. Är du trött så sov eller vila dig. Hungrig, törstig unna dig, för det är du värd.. Att inte orka med att vara den här "amatörpsykologen" för andra längre, är också en del av tillfrisknandet tror jag. Nu har du/vi vårt eget mående i fokus. Vissa dagar orkar man stötta vänner ändå. Andra dagar har man nog med sig själv..Det går bra för dig...bra jobbat..<3

Starkt jobbat!

är (h)underbart att ha! Hund(ra) gånger bättre än... – (h)undra... vad!?

Kram! Tack för ditt stöd!

Dagen är som den är idag och jag är trött.. men det går över och att dricka nu vore förödande!!
Kommer inte att dricka idag!!!

Idag är min dag.. 1,8 år nykter..Det känns betydligt kortare tid nu, men har ju fått förklaringen av er på Forumet. Att exet dricker så det skvätter över och solkar ner min nykterhet. Jag trodde separationen skulle bli ganska lätt. Nu har jag förstått att det blir en kris och psykologisk process i alla fall. Jag ska läsa på mer om separationens olika faser och känslor. Det är ju lite som att något dör... Man kan ju inte rå för sina känslor. Men jag tänker alltid komma ihåg all skit exet orsakat ifall jag känner svartsjuka, ånger för separationen eller annat oönskat. Lite konstigt ändå att tänka på om han dejtar redan. Kollade faktiskt på en dejtingsida. Det lockar inte mig..Hellre då träffa liksinnade på kurser eller andra intressen jag har. Desvärre är det bara kvinnor på mina yoga och meditationskurser. Eller det kanske är tur det..Jag tror inte jag släpper in någon i först taget..

är ungefär som att lära sig cykla, men betydligt svårare. Först vinglar man och ramlar omkull några gånger, sen reser man sig upp, borstar av sig, och efter ett tag så går det automatiskt. Då cyklar vi stolta och glada... Ha en fin kväll Gunda..

nattetid. Grannar finns inte direkt inpå. På mitt nya ställe är det likadant. Men måste bygga en inhägnad där också. Perfekt att du jobbar nära hemmet, så du kan ta promenader med hunden. Jag sökte länge efter hund, för att det ska bli rätt. Kommer ihåg att barnen började misströsta. Nu vid vår separation så blir hundarna ett sällskap om jag känner mig ensam..

en trevlig, rogivande och stärkande semester Anders43.

Glädjande att det går bra för dig nu.
Fortsätt att ta hand om dig.

En vecka ! Yippie! Känner mig så pigg o fräsch, både i kropp o själ. Ha en riktigt fin kväll alla!
Kram CJ

Hej nystart, hur går det för dig? Hoppas du måla bra, glöm inte att vi finns här som support. Kram

Tack! Du inspirerar!