Senaste kommentarerna i forumet

Bedrövadsambo, det är pudlar jag haft! ? och det är en vuxen hund jag tänker att jag vill ha. Valpar är supergulliga men det skulle vara svårt att få ihop allt med en valp. Hoppas jag hittar en inom snar framtid. Stressar inte men planerar och drömmer. Och det skulle vara så fantastiskt att överraska barnen. ?

Vad härligt det låter med din hund! Vad rätt du gjorde i att skaffa en åt dig själv. Tänk vad skönt när man får göra det man innerst inne vill.

Kram till dig!

Prata med oss ? Kämpa på nu, ta en dag i taget! Min sambo är nykter sen början av mars, och har också gjort GBP för några år sedan. Han vill inte prata med mig, så jag pratar med andra istället ?

Tyvärr så betyder det nu att jag inte har min bästa kompis på jobbet nu... 4v ska jag klara mig utan honom. Kan prata av mig med honom. Hoppas att jag kommer att klara mig utan hans sällskap. Visst jag har min sambo. Men ibland är det skönt att prata av sig med någon annan än den som är en närmast in på livet hela tiden...
Suget finns där... och huvudvärken gör sig påmind.. Lite lustigt att känna sig bakis utan att ha druckit.

Korta stunder glömmer jag bort att vi ska separera? Glömmer att sambon dricker så mycket? Det verkar inte klokt. Vet inte om det är försvarsmekanismer.. Svartsjukekänslor om han träffar någon när jag inte är hemma.. Jag vet att detta är heltokigt. Och jag hoppas detta går över. Ska fota honom när han är full så jag inte glömmer. Har ni erfarenhet eller idéer om mitt "tillstånd" kram

Livet med hund har på massor av sätt berikat mitt liv, och fått ut mig. I mörker, i ur och skur. Love it ❤️

Fördelen med omplacering är att man får en vuxen grunduppfostrad hund. Väldigt billigt! Jag betalade 3000 kr, vilket typ motsvarade avgiften till hunddagiset under uppsägningen. Det finns massor av hundgrupper på FB. Jag valde pudel pga att jag är allergisk mot katthår, och pudel fäller ingenting.

Helt underbar läsning C! Välkommen till AA:s varma gemenskap. Jag känner igen det du skriver så väl. Det är en del saker som känns lite främmande i början men det landar så småningom.
Och vilken fantastisk sambo du har.❤️

Stor kram
Ellan

Jag träffade barnens pappa när jag var 20 år. Vi separerade för snart fyra år sedan (jag fyller 48 år). Under alla år ville jag jag ha hund. Min sambo sa "vi har inte den tiden". Ett år efter att vi separerat kände jag "nu bestämmer jag helt själv" och inom en vecka var jag sambo med en sjuårig mellanpudel. Omplacering via FB, hans matte hade inte tid med honom längre. Vi två är en match in heaven ❤️ Inget beslut i mitt liv, förutom barnen, har känts så genuint bra. Bäst ❤️ Lycka till med hundplanerna!

Gillar att följa dina tankar och läsa dina inlägg. Hoppas du känner att du är på rätt väg nu igen?! Obehagligt det alkoholen gör med oss, så skönt när vi inte ger den en chans. Ta vara på dig och njut av sommaren!
//PP

jag tog inte heller dina tankar som kritik, istället hjälpte dom mig med att bena ut var jag egentligen står i allt det här. Mitt inlägg här ovan är till del ett resultat av det tankearbetet. Jag har lätt att fastna i stereotyper och en liten spark i röven då och då är precis vad jag behöver.

Allt gott till dig!

Jag är lite dålig på att titta in i min egen tråd!
Ganska lugn o bra period nu.
Tack för era tankar och kommentarer! Man blir så glad!

Att det inte känns kul, och mina tankar var inte menade som kritik. Tråkigt att läsa att du haft en svår tid, men fint att du nu är på god väg tillbaka igen!
Kraft och viljestyrka till dig!
//PP

Tack pi31415, Dionysa, miss lyckad och bedrövadsambo ❤

Jag har några önskningar jag skulle vilja uppfylla som jag får för mig skulle vara motiverande för min nykterhet och den ena av dem är att köpa en hund till oss. Jag har haft hundar förut och trots att det är mkt jobb så är det jobb som passar mig. Jag älskar morgonpromenader och kvällspromenader. Älskar att gå i skogen. Mina barn älskar djur. Det som är negativt är ju att man blir bunden. Men å andra sidan reser jag inte jorden runt regelbundet heller ? Nåväl, det är nåt jag funderar på i alla fall och hoppas kunna uppfylla nångång. Det skulle passa mig väldigt mkt under vinterhalvåret... då behöver jag komma ut några gånger varje dag för att inte må psykiskt dåligt. Mörkret tär på mig då och varje vinter önskar jag mig en hund. Vi får se...

Vädret fortsätter att vara tråkigt. Vi har träffat kompisar idag (barn och vuxna) och haft en väldigt rolig och trevlig dag. Hemma igen och mina tankar börjar snurra på allt och inget. Detta är inte alkoholrelaterat men däremot är det denna hjärnsnurr som jag tror är en orsak till att jag dricker på fel sätt när jag dricker. Om jag dricker lite vin i det här tillståndet kan två saker ske. 1. De snurrande tankarna blir inspirerande och jag får massa energi och har kul. 2. Snurret blir till ångest och jag mår dåligt.
Jag tror jag saknar nr 1 ibland. Att bli sådär glad och energifylld. Men jag minns nr 2 väldigt väl så jag vill ju inte dricka ändå.

Jag tror också jag börjar känna sommarens slut. Den är långt ifrån slut men eftersom det är så pass kallt och regnigt så känns det som sensommar och varje sensommar får jag sådan sorg. Jag hatar verkligen vinter intensivt så varje sensommar vill jag gråta. Blir vemodig och nostalgisk och tänker på döden. Helt knäppt men så är det. Varje år. Varje. Usch.

Oj vad deppigt detta blev nu då.

Vill mest bara gå och köpa en hund nu då. Det var det jag ville ❤ kram på er!

Meditationen, eller det meditativa tillståndet i allmänhet, är för mig "svaret" på mycket... Oro, ilska, rädsla som får finnas, men som behärskas med ett lugn som är motsatsen till alkoholdimmorna; skapar skärpa, ger energi. Vägar ut blir plötsligt synliga, därmed möjliggjorda.

Jag har också mediterat mycket. Det finns ett "buddist kamp" Tara Kadampa här i Stockholm som har meditation nästan varje dag.
Saknar det otroligt mycket. Ska ta upp det igen i höst. Och så ska jag dansa flamenco :D

Ta hand om dig.

Kram

Det blir inte alltid enligt planen men ganska bra ändå. Dottern insjuknade i feber under natten och återfanns i soffan då jag skulle köra maken till bussen vid 6 tiden.
Min planerade tur till gårdsmejeriet blev av men då vi kom fram var det en miljon barnfamiljer där. Det visade sig att det var ko-safari på fredagarna. Vi körde hem utan glass och köpte tråkig GB glass i lanthandeln här istället.
Min lilla sjukling orkade inte vara med och måla idag så det blev till att måla själv. Nästan klar nu, bara en strykning till av listerna.
Lite sugen på att gå in och köpa en flaska vitt till smörgåstårtan då jag hämtade maken vid bussen, men det blev Ramlösa citrus precis som planerat till den.

Fastnade på frågan:Vad är du rädd för.
Jag ville svara allt.

Men när jag tänkte efter så blev svaret,livets gåvor.
Dvs sånt som gör livet värt att leva och som gör gott för själen.
Vila,ro eftertanke.
Kärlek, närhet och tillit.

Sånt som jag egentligen eftersträvar och vill nå.
Men när jag kommer dit,eller erbjuds det så lyckas jag ofta hitta sidospår som jag kan slå in på istället.
Så infernaliskt korkat..

Är ett bra sätt att varva ner på. Höll på mycket med det i yngre dar. Har tagit upp det igen och det ger faktiskt resultat efter några veckor. Man får offra en halvtimme om dagen, men det är klart värt det. Lugnare och mer tålamod. Man stänger av tjattret i huvudet genom mjuk koncentration antingen på andetagen eller på något mantra. Tankarna kommer o går men det är ok, man bara återgår till andningen. Ibland somnar jag?. Rätt skönt det också.
Prova någongång!
Kramtillbaks!

Han kommer att gå under, kanske oavsett om du stannar eller går. Alkoholen dödar sakta men säkert. Människan urholkas psykiskt och fysiskt av a i längden. Om du stannar kanske processen fördröjs något, samtidigt som ditt liv urholkas.

Så där kan det vara. Missbrukaren kanske inte vill ändra på sig, och då är det jag som måste ta hela ansvaret för att något ska hända. Så är det ju ofta rent sakligt. I själva verket är det en mycket svår situation att vara ensam med det uppdraget. T.o.m. min terapeut hade inte mycket mer att bidra med än att ständigt fråga: "varför går du inte?" Självklart borde jag gå, men rent praktiskt, känslomässigt är det just det som är det stora, svåra arbetet. Blir inte enklare om man betraktas som lite dum, inte förstår sitt eget bästa, velar, etc.

För mig alltid när jag är på gång, mår bra, fixar och donar. Kanske som Anders skriver är det är någon form av belöning.
Att nu har jag vart duktig. Fast isf är det mycket omedvetet.

Kan vara så att det är ADHD som spökar. Att det blir för mycket bra saker omkring mig. Min hjärna går på högvarv när jag mår bra. Tusen tankar, Tusen ideer och jag har mycket för mig när jag mår bra.

Kanske få slå ner lite på takten men jag vet inte hur.....
Blir rastlös när jag inte får hålla på och vara igång.

Kram Rosen!

<3

Nä fy för att dricka på krog/nattklubb. Funkar inte. Det fattade jag för säkert 10 år sedan. Jag är ju storstadsfröken och gillar att gå ut och lyssna på rockmusik, liveband och krogmingla. Men det är länge sedan jag drack ute. Vågar helt enkelt inte. Har vält lite för många bardiskar på vägen, hamnat i fyllebråk, rånad, tappat skorna, ramlat slagit mig, hamnat hos helt fel män, somnat i buskarna...

Så då började jag dricka ensam hemma. När ingen såg. Jävligt smart.
Började dra ner gardinen o hinkade A så det stod härliga till hemma istället, när min dotter var hos sin pappa och det ser vi hur det gick.
En periodisk fullblodsalkoholist föddes och här är jag nu med min nyktra galna hjärna.

En simtur låter mer nice än nattklubb. Blir harmonisk av bara tanken.
Simma lugnt Fröken och ha en fin helg du med.

ps På Tisdag får jag också äta socker - ska freaka på färsk potatis men försöka utesluta det vita sockret ds

Puss O Kram

SPA:t här i stan är inte helt olikt det du beskriver, Heueh. Samma långa, "luftiga" korridorer man kan motionera sig i. Inga balkonger dock, och fönstren ska hållas låsta. Uniform är obligatorisk, och alla tillhörigheter tas ifrån dig, inklusive pennor och annat vasst eller potentiellt farligt. Personalen stänger in sig i en centralt placerad glasbur, där de sitter och stirrar in i datorer hela dygnet och kommer nästan enbart ut för att distribuera medicin och mat. Ett kombinerat tv- och rökrum att tillbringa fritiden i finns. Och så umgänget med de andra gästerna, – narkomaner, tablettmissbrukare, drinkare, anorektiker(!). Inga samtal erbjuds, möjligen skattas man och ens mående punktvis efter ett formulär. Skärmytslingar mellan de boende förekommer, men just när jag var där, var det ovanligt lugnt. Kanske har utsikten över polisstationen en viss lungnade effekt tillsammans med medicinerna. Elva dagar blev min vistelse, den första och sista(?). Summa summarum: nödvändig, välgörande trots allt. Träffade några synnerligen vänliga och intressanta medresenärer, dessutom. Lärorikt!

är helt rätt ord, Adde. Jag skulle inte vilja tillbringa någon tid där som nykter, men under abstinensen är det helt rätt ställe. Man är bland människor som förstår, sjukhuskläderna gör att man känner samhörighet, ingen sticker ut, det finns ingen att vara avundsjuk på, ingen som är bättre än någon annan. Man blir ompysslad, behöver inte tänka på något av allt det praktiska i tillvaron, framtiden blir oväsentlig och man har en enda uppgift; att bara vara.
Det var ingen slump att jag valde termen spa i min text här ovan.

Känns som du kom över tröskeln jag själv föll på! Nu får jag jaga ikapp dina dagar. Ingen press men om du dricker i augusti kommer jag gå förbi dig ;)