Senaste kommentarerna i forumet

Jag måste bestämma hur jag ska göra med morgondagens middagsbjudning. Vi brukar ju bjuda på vin, jag brukar dricka vin några dagar efter en sådan tillställning. Jag måste ha en annan strategi. Kanske köpa mer lagom mängd vin.

Idag ska jag fixa sista presenterna och slå in dem och baka tårta. Det blir en bra dag.

När man älskar någon så är det inte så lätt att släppa taget, visst sunt förnuft säger att bara dra så snabbt det går.
Jag tror att det enda som egentligen är att prata på allvar. när ni (han) är nyktra.

På ytan är jag tuff.
Ångar på framåt
Bryter ny mark och vågar mycket när det gäller mig själv professionellt.

Men när det handlar om mitt privatliv som inte är arbetsrelaterat så blir det betydligt svårare.

Jag har nästan blivit som den där farmor som stod och åt i köket för att snabbt kunna serva någon annan.
Ständigt på tå,redo att tillfredsställa andras behov.

Så länge jag lider lite lagom,då är allt lugnt.
För mycket lycka då "vet jag" att det snart smäller så balansen återställs.

Någon sorts självuppfyllande profetia.

Jag önskar att jag likt ett barn eller en glupsk hund vågar känna att hela smörgåsbordet är uppdukat för mig.

Istället drar jag ned mig själv och håller mig på mattan på ett sätt som jag inte behöver.

Så ja, jag har många rädslor.
Den ena knäppare än den andra.
Men nu ska de upp och granskas och förhoppningsvis spricka som troll i solen.

Vilken spännande idé! Jag tror att det är viktigt för oss människor att göra något som engagerar oss. Tänk vad fint det vore att kunna åka till en absolut alkoholfri miljö, som dessutom är vacker och avkopplande. Själv väljar ofta nuförtiden, när jag nu senaste gången varit alkoholfri i 21 dagar, att vara hemma i mitt alkoholfria hem. Jag skulle gärna tillbringa en helg idén miljö som du beskriver.

Jag skaffade 2 hundar till familjen. Först letade jag efter hund i ca 2 år. Exet älskar djur men vill inte ha pga sorgen som blir när dom dör. Jag sa att vi alla ska dö, och köpte första hunden. Hon blev såklart allas älskling. Sedan blev hon lite nedstämd och jag bestämde mig för att hitta en kompis till henne. Nu har vi 2 fina hundar som vi kommer att hjälpas åt med. Övriga familjen är mycket mer djurvänner än mig. Men jag skaffade djuren för att dom ger så otroligt mycket villkorslös kärlek till alla. Vi har en inhängnad i trädgården så dom är ute jämt..

Skönt att få er respons! Den värmer rätt igenom ❤️☀️

Det är en sjukdom, "sluta drick då" säger polarna. Nästan alla jag pratat med, när jag säger "ok, drick inte på tre månader själv då", då inser dom lite av sjukdomen.
Det är dom nyktra stunderna man vill minnas

God morgon Sannah,
Precis så fungerar jag och det är nog en av de tuffaste utmaningarna. När livet känns tufft eller bara lite "mellanmjölk".
Otroligt klokt av dig att stanna upp precis nu och observera vad som händer inom dig. Du behöver inte ta emot allas problem och vara den glada, pigga och duktiga personen hela tiden. Det är ok att sätta gränser för vad du orkar. Det är alltid ok att sätta gränser för sig själv. Du behöver värna om dig själv och din nykterhet i alla lägen. Tror Adde skrev något om det i sin tråd. Att när det blir för mycket och de negativa känslorna börjar komma, då är det dags att sätta stopp och ta hand om sig.
Vad kan du göra idag som fyller på ditt inre istället för att du tömmer det helt?
Jag har själv funderat otroligt mycket kring detta under den senaste tiden. Har varit låg och trött. Irriterad och glädjen infinner sig inte. Jag har tufft att acceptera det men låter dagarna gå och försöker hitta småstunder av ljuspunkter. Jag vet att detta går över men det är så tråååååkigt att vara i det. Det är sommar, jag är ledig, solen skiner... jag BORDE vara jätteglad. Alla andra ser ut att må mycket bättre. Jag har inget tålamod med barnen osv. Men nu släpper vi borde och måste. Det är ok att vara låg. Vi finns fortfarande och vi är helt normala som känner så här ibland.
Vi är ok!❤️
Stor kram
Ellan

Vad är det för fel på mig? Svar inget troligen! Man får ångest mm av att vara ihop med en alkoholist! Vill du verkligen ha barn med denne man? Han säger att han kommer ändra sig om han blir pappa! Glöm det! Kommer troligtvis bli värre! Och har ni barn tillsammans är du ännu mer bunden till honom! Gör slut, han verkar inte vara bra för dig! Du skrev långt inlägg om honom och er! Skriv om dig själv också! Inget du behöver lägga ut här kanske utan skriv för att ha för dig själv! Fundera över varför du drogs till den typen av man, varför har du tålamod och är kvar (inte alla som har nämligen), hur hade du det som barn, hur har dina tidigare killar varit (är det ett mönster)! För det är inte ditt fel att han dricker och är våldsam/elak/egoistisk men det är ditt beslut/ansvar/val att du är kvar hos honom!

Hänger på låset när bolaget öppnar, det blir två lådor rött och en rom

I sängen, 4 tabletter borta, tradolan, 50mg, har ringt sjukvårdupplysningen, dom "tror" att det inte är någon fara.
Just det, nu kom jag ihåg. Hon blev hämtad av ambulans, sen kom snuten hit, jag öppnade inte.
Jag har inte gjort något varken psykiskt eller fysiskt.

Ska bli intressant att följa din väg bort från alkoholträsket

Klarade gårdagens attack av suget efter alkoholen så jag kom i säng nykter och vaknade nykter i morse. Riktigt skönt!

Då är det bara till att fortsätta kriget och försöka öka de nyktra dagarna mot de onyktra dagarna efter kommatecknet.

Visst låter det knasigt med dag 109,14 med det struntar jag i. Denna tid har varit tuff som fan emellanåt och stundtals har det bara flutit på. Känslor upp och ner, nedstämdhet, glädje, lycka över att få vakna nykter osv osv. Därför tänker jag fortsätta tills vidare med denna räkning och det ska bli spännande att se hur det slutar.

Njut av livet och tänk positivt.

Attack

Och det är ok, jag blir så orolig bara, hon svarar inte på något media.
får sån panikångest, hon vet att det hon gör biter hårdast, ändå så gör hon det igen.
Hon har nycklarna till firman, kontokort mm. hon skiter fullständigt i att allt går åt skogen.

Kan bara jämföra med mig själv, jag har sån energi, jag dricker för att få ut min energi, han ska absolut prova på det militära

Härligt att se vår resa på detta sätt tycker jag, känns därmed som att vi har mycket nytt att upptäcka när vi stänger olika dörrar i vårt tidigare ohälsosamma liv. Sannah, bry dig i första hand om ditt mående och ta hand om dina behov. Visst kan det vara härligt att vara en god och stöttande vän, men det kan lätt bli att det slår över och blir för mycket?
Hoppas du får en skön och härlig helg, KRAM!

Och vara i dem... så svårt! Jag tror att livet alltid ska vara glatt annars är det något fel. Att livet ska vara roligt och lätt.
Nja du Sannah så är inte livet...
Jag känner mig just nu trött och lite led.
Stöttar många vänner runt mig med diverse problem... Vill bara dra mig undan och vara i fred! Kan man det?? Kan man säga i från?
Blir jag för "duktig" vill jag fly, stänga av och dricka! Orkar liksom inte...
Idag mår jag sådär.

står på min tomt. Själv bor jag i det som var lärarbostad en gång i tiden. Dom byggdes för drygt hundra år sedan, på den tiden då varje liten by hade sin egen skola. Ofta var det ju så, om byn var liten, att lärarens bostad hade ett extra rum där undervisningen bedrevs, men min by var större än så; skolhuset är separat och i det hus jag bor fanns tre lägenheter. En gång i tiden fanns till och med en gymnastiklokal, inrymd i ett tredje hus som nu för länge sedan än rivet. Olyckligtvis inrymde gymnastiklokalen också värmeanläggningen för skolan, så i dagsläget har den varken värme, vatten eller avlopp, men det går ju att fixa. Frågan är bara vad jag ska göra med den.

En tanke som poppar upp, och som jag har haft tidigare, är att omvandla den till ett B&B. Jag tror jag skulle kunna klämma in fyra, eller kanske till och med fem dubbelrum i de gamla skolsalarna. Det kanske inte vimlar av turister i de här trakterna, men de finns, så något måste det vara som lockar här ute i obygden. Kanske är det de många sjöarna med badplatser och fiske, kanske finns här sevärdheter som jag inte vet om, kanske är det bara naturen som lockar. Jag skulle ju i så fall inte vara beroende av verksamheten som levebröd; trillar det in en eller annan gäst en gång emellanåt så skulle det vara ett välkommet avbrott i vardagen.

Fortsätter jag den tankebanan så dyker nästa idé upp; kanske skulle jag göra det strikt alkoholfritt? Skippa skylten vid vägen och bara erbjuda det till alkoholister som vill komma till en lugn och stilla plats där det inte finns någon bar, där det inte sitter folk och dricker öl i trädgården på kvällarna, en plats där man vet att man har åtminstone en sak gemensam med de andra gästerna? Där ingen försöker truga på en något man inte vill ha, där man kan sitta och läsa på kvällarna utan att störas av fyllesnack i närheten? När man känner att man vill komma bort från barer och restauranger, nattliv och andra frestelser kan man åka hit över en helg och för en rimlig slant dela den stillhet och ro som jag tycker finns här i så rikt mått. Inget märkvärdigt, inga hurtfriska lekledare, inga aktiviteter som man känner sig tvingad att delta i, bara lugn och ro.

Tja, drömma kan man ju.

God morgon där ute!
Idag slår jag upp ögonen och möter min 121a dag som helt alkoholfri. Det känns fantastiskt på alla vis och mitt liv har fyllts av glädje, ork, mening och otaliga andra sidovinster sedan den där dagen då alkoholen viskades av in i utvisningsbåset.

Nu lämnar jag denna del av forumet men återkommer under "Det vidare livet" med en ny tråd där jag fokuserar på alla positiva upplevelser med nykterheten samt även om vikten av att påminna sig om att sjukdomen ligger latent och lurar. Det gäller att vara på sin vakt nämligen.

Ha en fin dag och kämpa på !!

Kram

//M

Jag kan verkligen förstå vännner och psykologer och forumvänner som inte alls förstår varför man stannar. Men det är en process, som börjar med insikt och slutar med agerande. Kan ta två veckor för vissa, och två år för andra. Om du slutar försvara din partner, och på allvar beskriver din vanmakt, så kommer dina riktiga vänner stötta dig, även om de nog aldrig kommer att förstå.

Jag kan verkligen förstå vännner och psykologer och forumvänner som inte alls förstår varför man stannar. Men det är en process, som börjar med insikt och slutar med agerande. Kan ta två veckor för vissa, och två år för andra. Om du slutar försvara din partner, och på allvar frontar din vanmakt, så kommer dina riktiga vänner stötta dig, även om de nog aldrig kommer att förstå.

Ibland när jag hör henne "de frågade om jag kunde och varför inte" så tvekar jag massor å hennes vägnar. Men sen tänker jag att hon måste misslyckas också. För att lyckas i längden.

Om jag skulle få samma fråga skulle jag svara "ingenting". Jag är verkligen inte rädd för någonting. Hur skulle det gynna mig? Tvärtom ser jag allt nytt som en möjlighet att lära mig något nytt. Bäst av allt är att dottern 20 år gammal verkar ha exakt samma inställning. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör ❤️

Jag hoppas innerligt att din hund inte blir avlivad Heueh! Du verkar ha gjort allt du kan för att hen inte ska rymma, du har ju knappast agerat ansvarslöst. Å andra sidan har jag själv en mellanpudel som vid några tillfällen blivit attackerad helt oprovocerat av större hundar (utan blodvite dock!), så jag förstår den andra sidan också. Man blir jä.... rädd och känner sig maktlös. Varför är din hund aggressiv när den rymmer undrar jag?

Det mänskliga psyket funkar så. Allt jobbigt försvinner jävligt snabbt. När jag var ca 20 år blev jag gravid, helt fel tillfälle. Skulle göra abort, men fick till slut utomkvädeshavandeskap och spontant missfall. Skitjobbigt, både fysiskt och psykiskt. Minns knappt någonting under ca ett halvår. Sen dess skriver jag dagbok under alla jobbiga perioder i livet. Jag vill minnas!